Inför Nobelfestligheterna intensifieras också striden om Nobel Center på Blasieholmen. Detaljplanen för projektet har ju redan godkänts av Stockholms stad, men kommer naturligt vis att överklagas till högsta instans.
Föreslagna Nobel Center på Blasieholmen.
Motståndarna mobiliserar till demonstrationer när deltagarna i Nobelfesten anländer till Stadshuset genom helsidesannonser i dagstidningarna. Och de saknar inte resurser, anförda av ”projektledaren” Björn Tarras-Wahlberg, under många år försörjd av Skattebetalarnas förening med miljonbelopp, och numera generalsekreterare för World Taxpayers Associations. Tarras-Wahlbergs idealland är Georgien, som har sänkt eller avskaffat de flesta skatter och framförallt inte har någon reavinstskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt eller stämpelskatt. Ett idealland alltså inte bara för Tarras-Wahlberg utan också de övriga i Skattebetalarnas styrelse som domineras av miljonärer från Djursholm med stora förmögenheter. För Björn Tarras-Wahlberg engagemang i ärendet är det naturligtvis av betydelse att hans utsikt från lägenheten på Strandvägen kommer att påverkas av det nya Nobel Center på andra sidan Nybroviken. (Att Björn Tarras-Wahlberg också förekommer i mindre smickrande sammanhang i Deanne Rauschers och Janne Mattssons bok om bordellhärvan och Geijerafären, ”Makten, männen, mörkläggningen”, på den tiden som SAF-lobbyist, har ju inte med detta att göra).
Björn Tarras-Wahlberg bor på Strandvägen mittemot Blasieholmen.
I ännu högre grad kommer förstås utsikten att påverkas för den rikaste på motståndarsidan, fastighetsmagnaten Fredrik Lundberg, numera god för 32 miljarder. Risken finns ju att hans kontorsfastighet på Blasieholmen kommer att minska i värde. Men han har ju också sjöutsikt hemma i Djursholm och på sommarstället.
Fredrik Lundbergs Hellstrandska huset på Blasieholmen blir närmaste granne med Nobel Center.
Men resurser saknas knappast hos dem som står bakom projektet med Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten, tidigare bl a Finansdepartementet, Handelbanken, Riksbankschef och olika internationella uppdrag, i spetsen och med finansiärer som Stefan Persson, H&M, och familjen Wallenberg.
I gårdagens DN försökte tidningens ekonomijournalist Birgitta Forsberg i kulturdelen redogöra för den inflammerade striden, som pikant nog går ända in till tidningens egna medarbetare, ja ända in i kulturredaktionen. DN:s före kulturchef Maria Schottenius har ju starkt kritiserat planerna med hjälp av uttalanden av kungaparet (”Det går ju att flytta på Nobel Center”) medan den nuvarande kulturchefen Björn Wiman i en krönika ställt sig bakom bygget. Nobelcentret är enligt Wiman ”en glansfull offentlig hyllning till bildning, vetenskap och strävan efter fred”.
Birgitta Forsbergs redovisning kan tyckas revovisa båda sidor men händelsevis ”råkar” artikeln inte illustreras av bilder och siffror som redovisar det aktuella projektet utan av gamla bilder av tidigare större förslag som inte längre gäller. Bara ett olyckligt misstag eller…
Det är ju inte alldeles självklart att Nobelmuseet måste ligga just här på Blasieholmen. Ferdinand Boberg föreslog ett Nobelhus i den s k Nobelparken vid slutet av Strandvägen också det hårt kritiserat och aldrig genomfört.
Nobelpalatset, förslag av Ferdinand Boberg 1911.
En viktig fråga har tidvis varit om prisutdelningen och middagen skulle ske i Nobelhuset och tidigare har man sagt att åtminstone prisutdelningen skulle ske där. Men av DN-artikeln framgår att Lars Heikensten nu insett att den krympta hörsalen blir för liten och att prisutdelningen kanske kommer att fortsätta att ske i Konserthuset. Men blir det inte lite av en antiklimax att bygga ett stort nytt hus och ändå vara kvar i konserthuset? Det var ju ändå ett av huvudargumenten. Att bygga ett stort konferenshus enbart för Grand Hotells gäster kan väl inte motivera projektet för staden och finansiärerna?
David Chipperfield, arkitekten bakom Nobel Center, är en internationellt erkänd arkitekt, med en rad mästerverk bakom sig. Kanske kunde man utan att byta arkitekt välja ett annat uttryck för Nobelhuset.
America’s Cup Building ‘Veles e Vents’, Valencia, 2005-2006, arkitekt David Chipperfield.
Till sist tycker jag att namnet "Bevara Blasieholmen" inte är ett bra namn på motståndsrörelsen. Även om jag kan ha viss kritik mot projektet, skulle jag inte vilja bevara platsen precis som den är. Naturligtvis kan man bygga någonting här. Grannen Nationalmuseum är ju exempelvis en av intressenterna, som i framtiden skulle kunna ha utökade behov. Frågan gäller väl snarare storleken och utformningen av eventuella nya byggnader, samt förstås vilken hänsyn man tar till befintliga värdefulla byggnader.
Motståndarna mobiliserar till demonstrationer när deltagarna i Nobelfesten anländer till Stadshuset genom helsidesannonser i dagstidningarna. Och de saknar inte resurser, anförda av ”projektledaren” Björn Tarras-Wahlberg, under många år försörjd av Skattebetalarnas förening med miljonbelopp, och numera generalsekreterare för World Taxpayers Associations. Tarras-Wahlbergs idealland är Georgien, som har sänkt eller avskaffat de flesta skatter och framförallt inte har någon reavinstskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt eller stämpelskatt. Ett idealland alltså inte bara för Tarras-Wahlberg utan också de övriga i Skattebetalarnas styrelse som domineras av miljonärer från Djursholm med stora förmögenheter. För Björn Tarras-Wahlberg engagemang i ärendet är det naturligtvis av betydelse att hans utsikt från lägenheten på Strandvägen kommer att påverkas av det nya Nobel Center på andra sidan Nybroviken. (Att Björn Tarras-Wahlberg också förekommer i mindre smickrande sammanhang i Deanne Rauschers och Janne Mattssons bok om bordellhärvan och Geijerafären, ”Makten, männen, mörkläggningen”, på den tiden som SAF-lobbyist, har ju inte med detta att göra).
I ännu högre grad kommer förstås utsikten att påverkas för den rikaste på motståndarsidan, fastighetsmagnaten Fredrik Lundberg, numera god för 32 miljarder. Risken finns ju att hans kontorsfastighet på Blasieholmen kommer att minska i värde. Men han har ju också sjöutsikt hemma i Djursholm och på sommarstället.
Men resurser saknas knappast hos dem som står bakom projektet med Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten, tidigare bl a Finansdepartementet, Handelbanken, Riksbankschef och olika internationella uppdrag, i spetsen och med finansiärer som Stefan Persson, H&M, och familjen Wallenberg.
Birgitta Forsbergs redovisning kan tyckas revovisa båda sidor men händelsevis ”råkar” artikeln inte illustreras av bilder och siffror som redovisar det aktuella projektet utan av gamla bilder av tidigare större förslag som inte längre gäller. Bara ett olyckligt misstag eller…
Det är ju inte alldeles självklart att Nobelmuseet måste ligga just här på Blasieholmen. Ferdinand Boberg föreslog ett Nobelhus i den s k Nobelparken vid slutet av Strandvägen också det hårt kritiserat och aldrig genomfört.
En viktig fråga har tidvis varit om prisutdelningen och middagen skulle ske i Nobelhuset och tidigare har man sagt att åtminstone prisutdelningen skulle ske där. Men av DN-artikeln framgår att Lars Heikensten nu insett att den krympta hörsalen blir för liten och att prisutdelningen kanske kommer att fortsätta att ske i Konserthuset. Men blir det inte lite av en antiklimax att bygga ett stort nytt hus och ändå vara kvar i konserthuset? Det var ju ändå ett av huvudargumenten. Att bygga ett stort konferenshus enbart för Grand Hotells gäster kan väl inte motivera projektet för staden och finansiärerna?
David Chipperfield, arkitekten bakom Nobel Center, är en internationellt erkänd arkitekt, med en rad mästerverk bakom sig. Kanske kunde man utan att byta arkitekt välja ett annat uttryck för Nobelhuset.
Till sist tycker jag att namnet "Bevara Blasieholmen" inte är ett bra namn på motståndsrörelsen. Även om jag kan ha viss kritik mot projektet, skulle jag inte vilja bevara platsen precis som den är. Naturligtvis kan man bygga någonting här. Grannen Nationalmuseum är ju exempelvis en av intressenterna, som i framtiden skulle kunna ha utökade behov. Frågan gäller väl snarare storleken och utformningen av eventuella nya byggnader, samt förstås vilken hänsyn man tar till befintliga värdefulla byggnader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar