Europas längsta vårdköer

Europas längsta vårdköer finns i Sverige, England och Portugal.
Högkostnadsskyddet betyder att du betalar ett maxbelopp i patientavgifter under ett år. När du uppnått maxbeloppet får du ett frikort som innebär kostnadsfri vård. Högkostnadsskyddet innebär att du inte behöver betala mer än ett visst belopp i patientavgifter under ett år. Till patientavgifter räknas både de avgifter du betalar hos landstingets mottagningar och avgifter hos de privata vårdgivare som har avtal med landstinget. Även besök hos andra landsting kan räknas in. Om du söker vård i annat landsting ingår även dessa patientavgifter i högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet gäller i hela landet. Det innebär att man kan få en stämpel på sitt högkostnadskort och att frikortet gäller i andra landsting. Högkostnadsbelopp är för öppen sjukvård och sjukvårdande behandling 900 kronor, för läkemedel 1 800 kronor, för tekniska hjälpmedel 2 000 kronor och för sjukresor 1 400 kronor.
Jag är mycket sällan sjuk, men när jag i somras drabbades och var tvungen att besöka akuten, min vårdcentral och så småningom inlagd för behandling, fick jag frikort nästan bums. Efter bara någon veckas sjukdom hade jag alltså gratis sjukvård i ytterligare 51 veckor, trots att jag med en sjysst lön inte alls behöver ha det. Jag som nästan aldrig besökt läkare. Det var en intressant erfarenhet. Inte som när jag besöker tandläkaren, då kostar det minsann.
Det var nu inte kostnaderna för sjukvård som begränsade mina möjligheter att konsumera sjukvård utan enbart köerna. Nåja, det visade sig ju att kötiden var avsevärda även för småsaker. En struntsak gjorde att jag var sjukskriven i tre veckor i väntan på ett bagatellartat ingrepp. Ett något mer omfattande ingrepp innebar tre månaders väntetid.
Eftersom jag nu hade frikort insåg jag att jag borde passa på att undersöka alla delar av kroppen som eventuellt kunde ha drabbats av någon defekt. Och eftersom vårdcentralerna får betalt per besök, inte per person, tar de gärna emot en som patient många gånger. För män i min ålder är problem med prostatan inte ovanliga och tarmcancer också ofta förekommande. Bäst att kolla. Hade jag inte sömnsvårigheter kanske och ett visst problem med ryggen och lite ont i foten? Bäst att kolla. Så där kan man fundera, även om det gäller påhittade eller bagatellartade krämpor. Det är ju ändå gratis för mig som nu har frikort. Inte för landstinget förstås.

Hushållen lägger i genomsnitt ner 2,3 procent av sin disponibla inkomst på hälso- och sjukvård. Det är inte mycket och kan inte heller bli mycket med de generösa frikorten. Bostaden utgör 28,6 procent, maten 12,2 procent, resor 15,8 procent och fritid och kultur 18,1 procent.
Tänk om det fanns frikort på COOP. Efter två veckors matinköp får man fri mat resten av året. Mat är ju ändå nödvändigt för att vi ska överleva. Eller frikort för bostaden. Bara man klarar januarihyran får man bo gratis resten av året. Man måste ju ändå ha en bostad, eller hur.
Men det finns ju ett uttryck som heter: Det finns inga gratisluncher. Det är alltid någon som får betala för att vi erbjuder gratis sjukvård. Kostnaden för frikortet i sjukvården betalar vi med att köa och må dåligt, vara sjukskrivna längre än nödvändigt och förlora arbetsinkomst. I värsta fall förvärras sjukdomen eller vi dör i cancer innan vi får behandling. Skulle vi bygga ut sjukvården så att inga köer fanns skulle vi behöva betala mycket mer i skatt.
I European Health Consumer Index rankas Sveriges sjukvård 2009 på åttonde plats bland de 33 länder som jämförs. Sverige får toppbetyg när det gäller medicinska resultat, men betyget dras ner av långa väntetider, där Sverige är tredje sämsta land i Europa. Är detta verkligen vad vi kallar bra sjukvård? En sjukvård som ger väldigt bra resultat för dem som behandlas, men som i värsta fall aldrig tar emot oss?

Det effektivaste sättet att reglera efterfrågan på en tjänst är med avgifter. Med frikort tar vi bort den mekanismen. Med trängselavgifter för att ta bilen till innerstaden minskade efterfrågan med 20 procent som genom ett trollslag. Det är lätt att inse att dagens sjukvård inte är optimal. Det är bättre att jag som ändå har en hygglig lön betalar lite mer och att jag får vänta lite längre än två veckor innan jag får frikortet. För dem som verkligen konsumerar mycket vård är det naturligtvis bra med ekonomiskt stöd. Men de allra flesta skulle ha råd att betala lite mer än 2,3 procent av sin disponibla inkomst när det verkligen gäller. Det viktiga är ju att sjuka verkligen får vård, inte hur mycket de betalar för vården.