En stad är helt enkelt en koncentration av bebyggelse och är av en viss storlek. Det kan finnas olika orsaker till att städer uppstår. De kan vara anlagda av någon härskare eller regering eller de kan uppstå spontant. Syftet har ofta varit att där samla aktiviteter som kan ha militärt, administrativt eller ekonomiskt syfte.
Men oavsett vilken som varit den ursprungliga avsikten växer städer nästan alltid av ekonomiska skäl, och dessa skäl brukar benämnas skalfördelar. Det finns nämligen fördelar av att bedriva ekonomiska aktiviteter, till exempel, handel eller produktion av varor och tjänster på platser där det finns många kunder, det vill säga en stor marknad. Ju större marknaden är desto intressantare blir det för allt fler att förlägga sin ekonomiska aktivitet dit. Därför tenderar städer att bli allt större och allt tätare. Äldre små hus rivs och ersätts av större hus. Hus med få våningsplan ersätts av höga hus. Det finns naturligtvis också motkrafter mot dessa förändringskrafter, som framförallt handlar om trängsel och avstånd. I stora städer tenderar trängseln att bli så stor, och framkomligheten så låg att den ekonomiska nyttan av att växa ännu mer avtar. Därför utvecklas också transportsystemen. Gränder blir till gator, trafikleder och motorvägar. Hästdroskor ersätts av bussar, spårvagnar, tunnelbanor och snabbtåg. Valet mellan att sprida ut en stad med låg bebyggelse och att koncentrera den med tät bebyggelse är beroende av hur transportsystemet utvecklas. Förutsättningarna för städers utveckling ges av detta samspel mellan ekonomiska aktiviteter, bebyggelsens täthet och omfattning och transportsystemets utveckling.
En stad karaktäriseras mer av förändring än av stillastående. Eftersom bebyggelse har lång livstid och gator och kvarter oftast ännu längre livstid, sker förändringen ofta så långsamt att vi knapptmärker den. Ett gammalt hus ersätts av ett nytt, ett lågt hus ersätts av ett högre, några nya hus byggs på en åker i utkanten. Ibland rivs hela områden och ersätts av ny bebyggelse, som när Stockholms city omdanades på 1950- 1960- och 1970-talen eller när bombade stadskärnor i Europa byggdes upp på nytt efter andra världskriget. Ibland byggs det snabbt helt nya stadsdelar, som under miljonprogrammet, då flera nya tunnelbanestadsdelar byggdes varje år, eller nu för tiden i Kina, då helt nya städer byggs i snabb takt. Men oftast sker städernas förändring mera gradvis. Det påminns vi ibland om när vi ser gamla filmer och ser att gator och hus har förändrats fastän vi knappt märkt det.
Stadsplanering handlar om förändring av städer på ett planerat sätt där förutsättningarna för stadsbyggandet har bestämts i en lagligt reglerad process, som i Sverige sker i demokratiska former och där sakägare, organisationer och allmänhet har insyn och möjligheter att påverka. Eftersom förändringen är själva livskraften för städer är den något vi bör vara medvetna om, och påverka på ett sätt som kan accepteras av de flesta men inte försöka förhindra den. Det är i alla fall min uppfattning.
Kartorna ovan över östra Kungsholmen från 1805 (med Stockholms glasbruk), 1899 (med Eldqvarn) och 2006 (med Stockholms stadshus) visar hur dagens kulturhistoriska minnesmärken har ofta tillkommit genom förändring.
En organisation som tycks ha intagit en delvis annan ståndpunkt är den internationella organisationen ICOMOS. ICOMOS står för International Council for Monuments and Sites. I Sverige finns ICOMOS Sverige, som är den svenska nationalkommittén av International Council on Monuments and Sites, en obunden, världsomspännande organisation för professionella kulturmiljövårdare och Unescos expertorgan för kulturmiljövård och Världsarvskonventionen.
ICOMOS har på senare tid hörts i debatten om hur Stockholm bör utvecklas i framtiden. Stockholmspolitikerna har av ICOMOS uppmanats att stoppa de aktuella nybyggnadsplanerna för stadsbiblioteket, som samtidigt förts upp på ICOMOS internationella lista över 1900-talets hotade kulturarv. Stadens ambitioner att utveckla biblioteksverksamheten efter dagens behov kan inte accepteras av ICOMOS. Beträffande stadsbiblioteket har ICOMOS fått gehör för sina synpunkter, när staden avbröt planeringen av det nya biblioteket nyligen.
En annan fråga där ICOMOS engagerat sig gäller Drottningholms slott, som är ett världsarv. Redan dagens breda hårt trafikerade trafikled från Brommaplan till Ekerö förbi Drottningholms slott är enligt ICOMOS oförenlig med UNESCO-konventionen om världsarven. De störningar och det intrång i slottsmiljön som trafik och trafikled genom världsarvet Drottningholms slottsområde idag utgör är helt oacceptabla. Trafikleden för med sig att väsentliga delar av slottsanläggningen inte upplevs som sig bör. Buller och hetsiga trafikrörelser stör dagtid upplevelsen av dess värden. Om ”Förbifart Stockholm” byggs enligt de planer som regeringen nyligen har godkänt hotar ICOMOS med att stryka Drottningholm från världsarvslistan. ICOMOS vill göra väg 261 smalare än idag och införa vägavgifter för att tvinga Ekeröborna ut på den förbifart som ICOMOS egentligen inte heller vill se byggd. ICOMOS Sverige säger ”att leder som Förbifart Stockholm generellt sett skall dras i samband med den bebyggelse som de kommer att betjäna och inte som brukligt är genom natur- eller parkområden” utan att låtsas om att vägen går i tunnel under hela Lovön, och att endast avfarterna berör ytan.
ICOMOS är en intresseorganisation som företräder kulturmiljövården. Denna organisation har ambitioner att påverka framtiden för världens alla städer, inte bara städer av historiskt eller intresse. ICOMOS har antagit en internationell charter för bevarandet av historiska städer, och i denna charter definieras redan i första meningen alla städer som historiska: ”Alla världens stadssamhällen utgör, oavsett en mer eller mindre spontan eller planerad utveckling, materiella uttryck för samhällenas mångfald genom historiens lopp, och är därför historiska.” Chartern gäller alla dessa städer, stora såväl som små, historiska stadskärnor såväl som mindre områden, inklusive deras omgivningar av natur eller bebyggelse. Hotet mot alla världens städer är dagens moderna stadsbyggande: ”Dessa miljöer hotas av förfall, ödeläggande förändringar och till och med utplånande som en följd av ett stadsbyggande, med ursprung i industrialismen, som idag tillämpas över hela världen.”Sedan följer en lång genomgång av vilka aspekter som bör tillämpas vid upprättande av bevarandeplaner för världens alla städer. Nya funktioner och infrastruktur för nutida behov bör anpassas till de speciella förhållandena i historiska städer (dvs världens alla städer). Om ombyggnader och nybyggnation blir nödvändiga skall alla tillägg respektera den existerande rumsliga organisationen, tomtindelningen skalan. Nutida element kan dock enligt ICOMOS berika miljön. Fordonstrafiken bör strängt regleras inom historiska städer (dvs alla städer) och större väganläggningar får inte dras in i de historiska städerna (dvs alla städer). Det finns ingenting i denna charter som ens antyder att världens städer växer som aldrig förr, att förhållandena är långtifrån idealiska, ofta kaotiska, och att det skulle kunna finnas ett mål att också utveckla och förändra dessa städer till det bättre. ICOMOS är därför en i grunden en konservativ och tillbakablickande organisation utan förståelse för vad städer är och som enbart tycks se stadsbyggande som ett hot och inte som en möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar