Kampen mot klimatet

För att göra Sverige till en ledande aktör globalt i ”kampen mot klimatet” behöver Centerpartiet och alliansen ett miljöpolitiskt omtag. Så uttryckte sig den nya centerledaren Annie Lööf i SvD i augusti. Jag undrar just hur hon har tänkt lägga upp kampen mot klimatet och om målet är att klimatet ska utplånas.

Jag brinner för att vi måste bli tydligare och mer lyssnande.

Den här typen av otydligheter är ju något som Annie Lööf själv säger sig vilja bekämpa. Själv har hon inte varit överdrivet tydlig om sin framtida politik. Det kanske beror på att hennes tidigare politik inte alltid varit så gångbar, som till exempel platt skatt, att privatisera Systembolaget eller att hylla nyliberalismens mormor Margaret Thatcher som förebild. Då är det kanske bättre att vara ”lyssnande”, dvs på dem som förstår lite mer av politikens villkor eftersom de varit med längre. Annie Lööf är duktig på retorik och på att använda klichéer, men det återstår att se vad som kommer ut av detta i verkligheten.

Lena Ek som ny miljöminister kan knappast bli något annat än ett steg framåt, med tanke på Andreas Carlgrens misslyckanden under sina fem år.

”Genom att skjuta vargarna kan vi förbättra dem genetiskt.”

Carlgrens förebild?

Carlgren har bland annat lyckats med konststycket att bli osams med såväl vargälskare som varghatare med sin föga framgångsrika rovdjurspolitik, som han helt sonika tvingades skrota för några veckor sedan.
Han har inte heller haft några större framgångar med att bekämpa klimatet. Låt oss se vilka initiativ Lena Ek kommer att ta för att ”kämpa mot klimatet”.

Slussenförslaget räddat

Idag har stadsbyggnadsnämnden godkänt förslaget till detaljplan för Slussen. Ärendet kommer upp i fullmäktige i december.
I går skrev arkitekturhistorikern Eva Eriksson en debattartikel i SvD:s kulturdel med rubriken ”Förslaget går inte att rädda”, felaktigt placerad på sidan ”kritik” i stället för insändarsidan. Det är ett inlägg som är sällsynt fattigt på substans, men rikt på oprecisa omdömen, samtliga negativa. Dessutom bygger det på myter om förslaget.
För Eva Eriksson tycks det vara en stor nackdel att det byggs en låg bro för fotgängare väster om den högre bron som är för bilar, bussar, cyklar och fotgängare i öster. Det är nämligen besvärligt för dem som har rollator, barnvagn eller en tung hjulväska att ta sig uppför trapporna på Södermalmssidan. De tycks inte heller kunna välja den cykelbro som är föreslagen parallellt med tunnelbanebron, eftersom det kan komma cyklar i hög fart på denna bro!!! Men varför skulle de då ta någon av dessa vägar när det går att på ett utmärkt sätt ta sig uppför den östra brons breda gångbanor utan trappor? Eva Eriksson kör med ren demagogi här, som framgår av nedanstående bild av hur man tar sig upp på Södermalmstorg från olika håll utan att gå i trappor.

Vidare tror hon att bussarna kommer att fastna i trafikstockningar, trots att trafiklösningen innebär kollektivkörfält och särskilda körfält för svängande trafik som minskar risker just för detta. Däremot skulle denna risk öka påtagligt om antalet körfält minskas som en del av opinionen mot Slussenförslaget har krävt. Sedan låtsas hon att det inte finns några trafikproblem i dagens Slussen trots att en cyklist dödades där häromdagen, och trots att det är en synnerligen oattraktiv miljö för fotgängare.
Men det allvarligaste är enligt Eva Eriksson ändå ”att gestaltningen är främmande för denna plats”! I vilket avseende då om jag får fråga? Jag kan med minst lika stor rätt hävda att dagens Slussenkonstruktion är helt främmande för denna plats, sett i ett historiskt perspektiv och sett till fotgängarnas och cyklisternas vidriga miljö. Om detta har jag gjort flera tidigare blogginlägg.
Eva Eriksson för i stället fram två alternativ. Det ena är renovering av den förfärliga trafikapparaten, designad för biltrafikens behov och som klarade trafikströmmar, tre gånger dagens och framtidens verkliga behov. Det andra är ”Kulturslussen”, det förslag som lanserats av konstakademin och som tagits fram av arkitekten Mats Edblom. Jag har tidigare kritiserat detta förslag som i princip gör Slussen till en stor cirkulationsplats, med försämrad framkomlighet för kollektivtrafik och fotgängare, och som exponerar hela trafikleden mellan Söder Mälarstrand och Stadsgården i ett upphöjt läge. Dessutom skyms utsikten mot Saltsjön av ett mystiskt glastak på bågar, i stället förden föreslagna Katarinaparken nedanför KF-huset. Bevare mig för Eva Erikssons alternativ.

Konstakademins förslag
Eva Erikssons kritik mot det idag godkända Slussenförslaget är totalt tom på innehåll och substans. Lita inte på henne. Så dåligt som hon påstår är i alla fall inte det nu godkända förslaget.
Tillägg
Här kan du noga gå igenom alla relationer i nya Slussen och konstatera att Eva Erikssons inlägg inte baserades på fakta utan på en myt.
Sammanfattningsvis innebär Nya Slussen att i stort sett alla promenader mellan Gamla Stan och Söder blir rakare och kortare, och dessutom mindre branta än idag. Antalet korsande bilgator minskar i de flesta relationer. Till Munkbron blir det avsevärt närmare till Söder tack vare den nya bron parallellt med tunnelbanebron, den med en massa cyklar på alltså.

Hans Rosling om befolkningsökningen.

Dagens Nyheter har en ny kolumnist, Hans Rosling, vars första kolumn om befolkningstillväxten står att läsa i dagens tidning. Det är en upplevelse att läsa hur klargörande man kan uttrycka sig. Samtidigt är det intressant att se hur svårt det tycks vara att förstå, om man inte vill förstå. Jag har själv skrivet om befolkningsutvecklingen tidigare på denna blogg.

Hans Rosling

Befolkningsökningen fortsätter, men bara ett tag till, och bara beroende på att de redan födda i den yngre generationen är fler än de i den äldre generationen som kommer att dö bort de närmaste decennierna. Under 1900-talet ökade antal födda per år i världen, men år 1990 slutade ökningen. De senaste 20 åren föds konstant ungefär 135 miljoner barn per år. Antalet vuxna i världen kommer därför att fortsätta att öka till år 2050, då antalet vuxna stabiliseras på 6 miljarder. Det går inte att undvika ytterligare två miljarder, dvs totalt 9 miljarder människor. Det blir en tuff period för jordens ekologiska system. Men därefter kommer befolkningen att långsamt minska igen, eftersom de flesta folk på jorden numera föder färre än två barn per kvinna. 

Nobelpristagaren Ivar Giaever rekommenderade nyligen Kinas enbarnspolicy för resten av världen. För något år sedan gjorde de självutnämnda befolkningsexperterna Cecilia Boldemann, Magnus Henreksson, Stig-Olof Holm och John Tempe ett inlägg i DN med liknande innebörd. Rubriken var att ”med dagens födelsetal är vi snart 134 000 miljarder”, vilket naturligtvis var och är fullständigt nonsens. De ansåg då att de rika ländernas folkvalda måste sätta upp mål om att befolkningen ska minska, för att vi ska undvika konflikter om de krympande naturresurserna. Hans Rosling klargör med all önskvärd tydlighet att detta redan är på gång sedan tjugo år tillbaka.

Farliga och ännu farligare energikällor

Norskamerikanska nobelpristagaren Ivar Giaever rekommenderar kärnkraft trots olyckan i Fukushima nyligen, som framgår av det förra inlägget. Fortfarande har ingen dött av strålningen i Fukushima och inte heller i Harrisburg. Som jämförelse har 64 personer dött av strålning fram till 2008 vid olyckan i Tjernobyl enligt FN. Vid ett internationellt symposium nyligen sa den amerikanska experten John Boice att han inte tror att människors hälsa kommer att påverkas av Fukushimakatastrofen. Japan har hindrat radioaktivt smittad mat från att distribueras till skillnad mot efter Tjernobyl.
Olika energislag medför mycket olika risker i form av dödsfall per producerad TWh som framgår av nedanstående tabell.

Klicka på tabellen om ni vill förstora den.

Kärnkraft, vattenkraft, vindkraft och solkraft förefaller säkert i jämförelse med kol, olja, naturgas och biobränsle. Detta har inte ändrats efter katastrofen i Fukushima för några månader sedan. Sol och vind svarar för mindre än 1 procent av världens energiförsörjning, medan kärnkraft svarar för 6 procent. Det är fortfarande fossila bränslen som svarar för 83 procent av energiförsörjningen, bränslen som är mångdubbelt farligare. Data från WHO och andra källor.

De förunderliga klimatmyterna

Norskamerikanen Ivar Giaever fick Nobelpriset i fysik 1973. Han är 82 år, bosatt i USA och professor emeritus vid Rensselaer Polytechnic Institute, professor även vid Oslo Universitet, samt president för Applied Biophysics. Han lämnade nyligen American Physical Society på grund av dess förhållningssätt till den av människan orsakade globala uppvärmningen.

Nobelpristagaren Ivar Gliaever
Den 26 juni i år gjorde han ett inlägg i Aftenposten, där han klargjorde sin inställning i denna fråga. Här är en något förkortad översättning av artikeln.
De förunderliga klimatmyterna
Sedan 1988 tillbringar jag tre månader om året vid universitetet i Oslo, men jag har aldrig blivit tillfrågad någonting av människorna i förvaltningen där. I juni gav jag på begäran av klimatrealisterna en föreläsning. Ungefär 150 klimatforskare samt min syster dök upp, men inga politiker eller byråkrater. Jag ger normalt bara råd bara när jag blir tillfrågad, men eftersom den globala uppvärmningen är en så viktig fråga, kommer jag här att göra ett undantag.
Stabil temperatur
De människor som mäter och beräknar medeltemperaturen på jorden under ett år, har kommit fram till att jorden har blivit 0,8 grader varmare under 150 år. När man mäter temperaturen i luften, mäter man hur snabbt molekylerna rör sig. Vid ca 273 minusgrader stannar molekylerna helt och det definierar den absoluta nollpunkten på Kelvinskalen, som fysiker använder. Jordens temperatur var därför ca 15 + 273 = 288,0 grader Kelvin år 1860 och efter 150 år hade den ökat till 288,8 grader Kelvin. Det är fantastiskt hur stabil temperaturen har varit!
Men hur är det möjligt att mäta medeltemperaturen över hela jorden under ett helt år? Enligt min mening är det helt enkelt inte möjligt. Det hela påminner mig om H C Andersens saga Kejsarens nya kläder. I det här fallet det är jag som har rollen som den lille pojken.
Temperaturmätningar görs till stor del på NASA Goddard Institute for Space Studies. De har termometrar placerade runt om i världen som läses av och beräknar sedan genomsnittet. Enligt NASA är det önskvärt att ha ett system med 2 952 zoner med termometrar, men de har bara 600 zoner idag. En zon motsvarar ungefär hälften av Norges totala yta, så att det borde finnas två termometrar för Norge. Hur borde dessa då placeras? Enligt NASA finns det bara åtta termometrar söder om 60 graders latitud, så där är det långt mellan mätpunkterna!
Man kan inte sammanräkna mätstationerna
Om man hade ett konstant antal termometrar placerade runt jorden, kunde man kanske med någon slags algoritm, göra exakt samma beräkning varje år för att jämföra ett år med ett annat, men så är inte fallet. Enligt Fred Singer fanns det 10 000 stationer år 1970 och idag handlar om 3 000 mätstationer.
En viktig fråga för dem som tror att temperaturen har stigit är: Varför har temperaturen stigit? Kloka huvuden har funnit att detta beror på utsläpp av växthusgasen CO2 i luften. CO2-nivåerna har gått upp ganska stadigt sedan åtminstone 1900. Men det har inte den beräknade temperaturen gjort. Den ökade med 0,4 grader från 1900 till 1940, var mer eller mindre konstant fram till 1980 och ökade sedan 0,4 grader till 1998 och sedan dess har temperaturen sjunkit något. Därför är det verkligen inte troligt att temperaturen stiger på grund av CO2, eftersom korrelationen är svag. Andra kloka huvuden som arbetade för tobaksproducenterna i USA fann kring 1980 att lungcancer orsakas av margarin, eftersom margarinkonsumtionen ökade i samma takt som lungcancern.
Lägre temperatur
Men klimatalarmisterna talar inte längre talar om den globala uppvärmningen eftersom temperaturen har gått ner sedan 1998! I USA, där vi har de flesta termometrarna, var 2010 det 23:e varmaste året. KLIMATFÖRÄNDRINGAR med stora bokstäver, har i stället intagit tidningarna. Men om vi talar om klimatförändringar, måste vi mäta det på ett sätt, och det är inte lätt. Klimatet definieras av Meteorologiska världsorganisationen som genomsnittet för vädret för en 30-årsperiod. Om jag har förstått allt rätt, behöver du minst två 30-årsperioder för att upptäcka förändringar i klimatet.
Närhet
Kanske på grund av Internet har blivit vanligt att tro att vi har kommit närmare varandra, men det gäller definitivt inte klimatet. I USA har det förekommit några stora stormar nyligen, men vi vet det bara för att vi läser om det i tidningarna och tittar på TV. Vi vet inte om det regnar och blåser i Trondheim, om vi lever i Oslo. Hur många klimatzoner det finns i världen vet jag inte, men de är i stort sett oberoende av varandra.
Om klimatet förändras, måste det också förbättras på vissa ställen, till exempel i Trondheim. Men det kommer ingen att erkänna. Med mer CO2 i luften ökar säkert skördarna på jorden, eftersom växterna utvecklades under en tid då det fanns mer CO2 i luften än idag. Tro det eller ej, de stora björkarna i trädgården svälter.
Men hur är det med havet, stiger inte havet sju meter om isen på Grönland smälter? Ja, och om alla glaciärer smälter, stiger havsytan ytterligare en meter, och isen vid sydpolen motsvarar 92 meter. Detta är verkligen skrämmande, men havsnivån stiger med ca 20 cm per 100 år, och så har det varit i några hundra år. Det har således inte varit någon onormal höjning av havsnivån under de senaste hundra åren.
Två råd
Om du efter att ha läst detta fortfarande tror att klimatförändringen beror på CO2 och har dåligt samvete för att du inte har gjort NOG, jag har till slut två råd.
1. Använd kärnkraften, för då ökar inte CO2-koncentrationen i luften. I Japan förstördes sex reaktorer av en av de största jordbävningarna som någonsin observerats på jorden, och av en flodvåg på 40 meter. Men inga liv gick till spillo på grund av strålning, så min slutsats är att kärnkraften är säker.
2. Vi är många människor på jorden. Kanske det hjälper miljön om vi blir färre. Kina införde en lag 1970 om ett barn per kvinna. På grund av detta har 375 miljoner kineser inte blivit födda. Det är fler människor än befolkningen i USA. Det skulle verkligen inte vara populärt, men det kan kanske vara en idé för Norge att driva?

Vargar, renar, jägare och Carlgren

För några veckor sedan havererade regeringens och Andreas Carlgrens rovdjurspolitik totalt. Han meddelade då EU-kommissionen att licensjakten på varg ställs in i vinter och att taket på högst 210 vargar i Sverige tas bort. Därmed hoppas han på att kunna undanröja hotet att Sverige ska hamna inför EU-domstolen.

Ja, men vad ska man hitta på, då?

Andreas Carlgren är kritisk mot EU-kommissionens inblandning och hoppas kunna undvika ”att vår beslutanderätt hamnar i domstolen”. Han har inte lyckats övertyga miljökommissionären Janez Potocnik om att Sverige följer EU:s miljölagar på det här området. EU-kommissionen har inte accepterat tanken att jakten skulle öka acceptansen för vargar och att den inavlade vargstammen skulle bli mindre inavlad genom jakten.  Men han gav ett helt annat budskap till svenskarna än till EU-kommisionen. Jaktstoppet är bara tillfälligt. Både taket kan komma tillbaka och licensjakten återinföras redan vintern 2012-2013! Carlgren vill i stället utöka skyddsjakten. Men det finns regler för hur skyddsjakt ska tillåtas. Det kan till exempel handla om att vargar angripit tamboskap eller liknande. Tror verkligen Carlgren att han kan lura EU med dubbla budskap?

Vargjakt är ok?

I andra sammanhang har Anderas Carlgren intagit motsatt ståndpunkt, när det gäller jakt på hotade arter. Den 18 oktober 2006 gjorde miljöminister Andreas Carlgren ett officiellt uttalande med anledning av den isländska regeringens beslut om att återuppta kommersiell valjakt: ”Den isländska regeringens beslut att återuppta kommersiell valjakt är synnerligen beklagligt. Den svenska regeringen uppmanar Island att inte verkställa beslutet. Sverige har aldrig erkänt Islands reservation mot förbudet mot kommersiell valjakt. Enligt Sveriges uppfattning har alltså Island en förpliktelse mot Sverige att inte bryta mot det valfångstmoratorium som internationella valfångstkommissionen (IWC) har beslutat.

Islands beslut om kommersiell valjakt är desto mer beklagligt eftersom Island under senare år på ett konstruktivt sätt försökt bidra till att förbättra relationerna inom valfångstkommissionen. Gårdagens beslut är en allvarlig utmaning mot alla de länder inom IWC som arbetat för att restaurera världens bestånd av valar och som arbetat för att skapa en ny förvaltningsplan som garanterar detta mål. Beslutet innebär en försvagning av IWC: s roll som global organisation för att bevara och hållbart nyttja världens valbestånd.

Den svenska regeringen beklagar därför djupt den isländska regeringens beslut och kommer att tillsammans med andra länder aktivt verka för att beslutet inte verkställs.

Sveriges inställning är att alla beslut om kommersiell valfångst skall fattas inom ramen för IWC baserat på rekommendationer från den vetenskapliga rådgivningen. Ett enskilt land skall inte ensidigt fatta ett sådant beslut, säger miljöminister Andreas Carlgren.”

Valjakt är inte OK?

Så lät det den gången, när det inte gällde Sverige. Men sedan EU-kommissionen har börjat intressera sig för hur Sverige sköter sig när det gäller hotade arter har Carlgren svängt också när det gäller valjakt. 2009 ville Carlgren återinföra kommersiell valjakt på grumliga grunder.

Andreas Carlgrens besked om den inställda vargjakten mottogs förstås positivt av Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen, men inte av jägarna, som snarast förklarade krig mot regeringen (och vargarna). Deras onyanserade debattartikel i DN var ett förtäckt stöd för tjuvjakt på vargar. Nu, skriver Jägareförbundet, är det slut på kompromisser. ”Nu återstår endast konflikt.” Ett totalhaveri för regeringens rovdjurspolitik således.

Det glödande varghatet är inte rationellt. Det handlar inte om dödad tamboskap eller dödade jakthundar. Det finns heller ingen risk att människor skulle dödas av vargen. Det är ett oresonligt hat hos ett litet antal jägare, framförallt i Värmland och Dalarna. De blir inte mer benägna att acceptera vargarna för att de tillåts jaga ett litet antal vargar. Det finns inte något belägga för att acceptansen har ökat. Det finns redan en majoritet som vill ha vargar, även i skogslänen.

Carlgren har hävdat att den genetiska situationen hos vargarna har förbättrats av den förda politiken. Det är naturligtvis nonsens. En slumpmässig avskjutning av friska djur påverkar naturligtvis inte vargstammens inavelsstatus. Som DN skriver: Skjut först och fråga sen.

Nyligen beräknades i en vetenskaplig studie vid Grimsö forskningsstation i Bergslagen att den illegala jakten har haft en förödande effekt på vargstammen. Utan tjuvjakt under tio år skulle vi ha haft 1 000 vargar i Skandinavien i stället för drygt 250. Enligt beräkningen står tjuvjakten totalt för 51 procent av dödligheten bland vargarna. Beräkningen gäller åren 1998 till 2009. Då ökade den skandinaviska vargstammen från 74 till 263 djur. Men om inte tjuvjakten ägt rum hade stammen varit fyra gånger så stor vid periodens slut, cirka 990 vargar.

Tjuvjakten innebär att vargarnas återhämtning går mycket långsammare än den skulle göra utan jakt. Guillaume Chapron vid Grimsö tror att tjuvjägarna handlar om en relativt liten grupp extrema varghatare som inte påverkas av lagar och regler. Han påpekar att samma sak troligen har drabbat fler arter än varg. Mycket talar för att den dolda jakten är lika omfattande på både lodjur och järv.

Andreas Carlgren har föreslagit att nya friska vargar ska inplanteras, antingen från Finland, Ryssland eller från Baltikum. Det är inte förankrat hos länderna i fråga eller förenligt med svenska karantänsbestämmelser. Den finska vargstammen är till exempel svag och den baltiska uppblandad med hund. En annan tanke har varit att sätta ut valpar från svenska djurparker, inte heller denna tanke förankrad bland djurparkerna enligt DN. Erfarenheter av utsättning av djurparksvargar är begränsad och delvis nedslående. Amerikansk forskning har visat att praktiskt taget inga utsatta djurparksvalpar överlever. Underhandsuppgifter talar enligt SvD för att det kan gå om valparna är 1-3 veckor, men detta är inte bekräftat vetenskapligt. Ett problem i sammanhanget är att  djurparksvargar föder sina ungar flera veckor tidigare än vargar i naturen.

En ytterligare möjlighet är naturligtvis att acceptera spontaninvandrande vargar från Finland. Ett problem i det sammanhanget är att det inte finns några vargar i renbetesland, som omfattar nästan halva Sverige. Numera har vi vargar till och med i Stockholms län, men inte i de många gånger större nordligaste länen. Detta är ett avgörande hinder om man vill få minskad inavel genom invandring av finska (eller ryska) vargar. De måste ju passera renbetesland, där risken att de tjuvskjuts är extremt stor, nästintill hundraprocentig.

Idag finns det omkring 260 000 renar i Sverige. Frågan är hur många de kan vara utan att hota fjällvärldens känsliga lavtäcke. Fram till 1500-talet hade samerna inte några stora renhjordar. De var i första hand jägare. Det var Karl XI som införde skatt i form av renkött, som tvingade samerna att börja hålla stora hjordar av tamrenar. De sista vildrenarna i Sverige utrotades redan under 1800-talet. I Norge och Finland finns det fortfarande vildrenar kvar.

Samefamilj år 1900.

På Nordiskt organ för rennäringsforskning (NOR) anser man att rennäringen i Sverige lever under alltför stark press på grund av rovdjuren. Det handlar om en näring som redan har dåliga intäkter och som inte tål de här tappen, säger Rolf Egil Haugerud, generalsekreterare för NOR. Samerna vill därför ha mer pengar för rovdjursersättning.

Samebefolkningen uppgår till omkring 20 000 människor, men bara 2 000 är renskötande. De har mycket låga inkomster från renskötseln. En ESO-rapport från 1998 beräknade de samhällsekonomiska intäkterna till 64 miljoner och kostnaderna till 264 miljoner kronor. Till detta kommer att samerna gör anspråk på bortåt 40 procent av Sverige som renbetesområde. Rennäringen är alltså en rejäl förlustaffär som utan samhällsstöd omedelbart skulle läggas ned. Ska detta samhällsstöd ökas utan att skattebetalarna får någonting tillbaka? Det vore bättre att ge pengarna till samerna utan andra motkrav än att de respekterade rovdjurens rätt inom renbetesområdet. Andra samhällssektorer omstruktureras i tider av dålig lönsamhet, som till exempel jordbruket, fisket och varvsindustrin, för att inte tala om den nu högaktuella bilindustrin. En sannolik nedläggning av SAAB berör mångdubbelt fler människor än en eventuell nedläggning av rennäringen i dess nuvarande form.

Staten borde inleda en diskussion med samerna om hur rennäringen kan göras mer lönsam, en diskussion som också borde omfatta hur vargar och andra rovdjur kan samexistera med samerna inom renbeteslandet. En möjlighet kunde vara att avskaffa det olönsamma systemet med tamrenar och låta renarna förvildas. Det föreslogs av professor Sverre Sjölander i sitt sommarprogram 2009. Låt samerna i stället ha hand om jakt på renar och ordna viltsafaris i fjäll- och skogsvärlden som statliga naturvårdare. Det skulle kunna göra rennäringen lönsammare samtidigt som vargen tilläts finnas i större delar av Sverige med möjlighet att på sikt också förbättra sin genetiska status.

Vargen - den jagade jägaren, av Henrik Ekman.

Renar är ingen basföda för vargar, inte heller tamboskap, om nu någon trodde det. Det är älgar som utgör 95 procent av vargens föda. Ändå utgör de vargdödade älgarna bara 4 procent av tillväxten, sett över landet som helhet. Resten skjuts av jägarna, ca 83 500 år 2009, eller dödas i trafiken. Räcker inte detta till för jägarna? Mycken vargkunskap av det här slaget står att läsa i den nyanserade, välskrivna och faktaspäckade boken ”Vargen, den jagade jägaren” av Henrik Ekman. Den borde läsas av alla som är intresserade av varg, rovdjurspolitik och biologisk mångfald.

Världens sjukaste folk?

Socialstyrelsen har statistik om det mesta. Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är ett växande folkhälsoproblem i Sverige och mellan 500 000 och 700 000 personer uppskattas ha sjukdomen, men många har ännu inte blivit diagnostiserade. Omkring 190 000 personer har kärlkramp, varav hälften har symtom som begränsar det dagliga livet. 250 000-300 000 människor i Sverige har någon form av psoriasis och 365 000 diabetes.

Drygt en tredjedel av alla barn i Sverige har någon form av allergisk sjukdom. Omkring 6-10 procent av den vuxna befolkningen har astma.

Bland de psykiska sjukdomarna är ångestsyndrom vanligast, vilket drabbar mellan sju och tolv procent av befolkningen, bland annat panikångestattacker, generell ångest, fobier eller tvångssyndrom. Fem procent uppskattas lida av depression. Runt 70 000 personer i Sverige har en psykossjukdom och runt 40 000 har schizofreni.

Missbruk och beroende av droger är ett stort folkhälsoproblem. Cirka var tionde man i Sverige är storkonsument av alkohol. För kvinnor är uppgifterna mer osäkra och siffror mellan en och sex procent brukar nämnas. Antalet tunga narkotikamissbrukare som dagligen använder droger uppskattas till 26 000.

Hälften av alla män och drygt en tredjedel av alla kvinnor i åldrarna 16–84 år är överviktiga eller feta. Det finns omkring 567 000 rörelsehindrade.

Över en miljon människor i Sverige har nedsatt hörsel, som gör det svårt att höra vad som sägs i ett samtal mellan flera personer. Mer än 100 000 har så svår tinnitus att hela livssituationen påverkas. Varannan svensk över 16 år behöver glasögon för att kunna läsa texten i en dagstidning.

Lägger jag ihop alla dessa siffror får jag nära 13 miljoner av en befolkning på bara 9 miljoner. Det finns naturligtvis en massa ytterligare sjukdomar som också kan räknas. I Sverige upptäcks till exempel 50 000 nya cancerfall varje år och drygt 20 000 avlider i sjukdomen. Varje år grasserar influensa och mängder av andra kortvariga sjukdomar. Man kan alltså med tämligen god marginal konstatera att Sverige måste vara ett synnerligen sjukdomsdrabbat folk.

Det är bara en sak som förbryllar. Medellivslängden i Sverige år 2008 var 83,1 år för kvinnor och 79,1 år för män. Män i Sverige lever längre än män i nästan alla andra länder; bara Island, Schweiz och Japan har högre medellivslängd. Svenska kvinnor ligger på nionde plats i världen. Vi lever längre och längre trots alla sjukdomar.

Spårväg ger en attraktivare stad

För någon vecka sedan presenterades i DN den vision den borgerliga majoriteten i landstinget har för innerstadens spårvägsnät 2030. Det är inte en dag för sent. Länge har man drivit cityspårvägen mellan västra Kungsholmen och Värtan utan att visa hur den ska passa in en en långsiktig struktur för kollektivtrafiken. Att till varje pris bygga ut en stump från Norrmalmstorg som inte ens når fram till Sergels torg före valet 2010 trots att den snart får rivas upp igen när Sergels torg måste byggas om visade inte precis på någon omsorg om skattebetalarnas pengar.

Förslaget enligt DN.

Därför blev jag positivt överraskad när majoriteten äntligen visade något av helhetssyn. Granskar man de sex linjerna finns det både positivt och negativt. Positivt är att linje 1 nu går till Lilla och Stora Essingen och till en knutpunkt med Tvärbanan. Den ville man ju förut bygga till västra Kungsholmen där den skulle gå parallellt med tunnelbanans blå linje, en ganska onödig sträckning. Linje 2 blir den linje som ersätter en tunnelbana från Odenplan till Karolinska och nu fortsätter som stomlinje 2 via Birjer Jarlsgatan, Slussen, Renstiernas gata till Skanstull och Södersjukhuset. Här ingår KS-spårvägen i ett system. Alternativet med tunnelbana till Karolinska har ju nackdelen att ta kapacitet från den Gröna linjen. Linje 3 tycks saknas på kartan vilket är en svaghet eftersom de västra delarna av Norrmalm ligger långt från tunnelbanan med ny bebyggelse på överdäckningen av järnvägsspåren och kring Sabbatsberg. Linje 4 är en återupplivning av den gamla spårvägslinjen med samma nummer, men med förlängningar till Globen och Loudden. Det var min barndoms pulsåder i Stockholm. Linje 5 från Liljeholmen till Karolinska går nästan helt på gemensamma spår som andra linjer och blir därmed billig. Men varför kopplas den inte ihop med fortsättningen, linje 6 från Karolinska till Frihamnen? Även den linjen går till stor del på gemensamma spår, men frågan ärt om detta är så klokt att gå via Odenplan. Det saknas bra kollektivtrafik lite längre ut, och en sträckning via Albano vore kanske att föredra, som också knyter ihop Karolinska med KTH, en också med en del av universitetet. Men det finns ju fortfarande tid att se över detaljerna i förslaget.

Spårväg är ett stadsbyggnadselement som bidrar till en attraktivare stad.

Spårvägsnätet kommer att ersätta stombusslinjerna, som har tre fel, enligt min mening. Dels har man inte gett bussarna den framkomlighet som behövs och som spårvägsnätet kommer att kräva. Det betyder att en del parkeringsplatser måste försvinna och kanske också en del annat. Dels är bussarna inte så bekväma som moderna spårvagnar. Det tredje skälet är att spårbunden trafik har en fördel jämfört med busstrafik, utöver restid och kapacitet, nämligen högre attraktivitet. Den attraktiviteten är mätbar, till exempel genom att se hur mycket högre bostadspriserna är i ett område med spårtrafik, jämfört med ett område med busstrafik, med samma tillgänglighet och i övrigt samma egenskaper. Sådana studier har nyligen genomförts av Stockholms stad och Regionplanekontoret. Fler kommer att resa med spårvägen än med bussar men spårvägen kommer också att attrahera investeringar i bostäder och lokaler för service. Spårvägssatsningar är därmed en del i stadsbyggandet och inte bara en trafikfråga. Vill vi bygga en tätare och attraktivare stad ska vi alltså bygga spårväg, hellre än att satsa på busstrafik. Det har forskarna från KTH förbisett när de i DN kritiserar förslaget till spårvägssatsningen för Stockholms innerstad. De har bara räknat på restider, kostnader och kapacitet, men inte den högre stadsbyggnadskvaliteten som spårvägen medför. De väljer att enbart se det som en snäv transportfråga.

Ung i sinnet?

Den här veckan är det Sverker Olofsson som ansvarar för Ring P1 på förmiddagarna. Förra veckan var det Janne Josefsson. Sverker Olofsson är 64 år. ”Sverker Olofsson är gammal men ung i sinnet,” sa Janne Josefsson när han avslutade förra veckans radioprogram. Janne Josefsson är 59 år, men är han ung i sinnet? Eller gammal i sinnet?

Gammal men ung i sinnet?

Tänk om han hade sagt: ”Nästa vecka tar Sofie Ericsson över Ring P1. Hon är tjej men manlig i sinnet.” Eller: ” Nyamko Sabuni är svart men som en vit i sinnet.” Eller: Jonas Gardell är bög, men hetero i sinnet.” Eller: ”K G Hammar är kristen men som en muslim i sinnet.”

Ung men gammal i sinnet?

Varför är det OK med åldersdiskriminering, men inte med avseende på hudfärg, kön, religion eller sexuell läggning. Både Janne Josefsson och Sverker Olofsson jobbar på Ring P1.  Sedan något år har vi en ny lag mot åldersdiskriminering på jobbet. Sverige är sista land i EU med att införa kravet om att åldersdiskriminering i arbetslivet ska vara förbjudet enligt lag. Det tog åtta år. Varför är det OK att särbehandla någon negativt på grund av ålder utanför arbetslivet, men inte i arbetslivet? Det görs hela tiden, till exempel på bostadsmarknaden och inom vården och i vardagslivet. Det är så vanligt att vi inte ens tänker på det, utan kan säga ”men ung i sinnet” utan att blinka.