Samhälle, barn och befolkningstillväxt

I Sverige ligger antalet barn per kvinna i genomsnitt runt 1,8 och pendlar lite upp och ner. Att vi föder så pass många barn i Sverige beror på att vi har ett någorlunda jämställt samhälle och en bra barnomsorg. Kvinnor behöver inte välja mellan barn och yrkeskarriär, de kan ha båda. Det är ett samhälle där barn är välkomna. För att Sverige på sikt ska behålla storleken på sin befolkning skulle siffran behöva ligga på strax över 2,0. Att Sveriges befolkning ändå ökar beror på invandringen, oftast från länder där barnantalet fortfarande är betydligt högre. Detta är bra, eftersom vårt glesa land kan härbärgera många fler, och eftersom vi annars skulle få en skev befolkningsstruktur.
Detta gäller också i EU i stort, som genomsnittligt ligger på 1,5 barn per kvinna. Befolkningen i EU växer enbart tack vare invandringen från andra delar av världen, framförallt från Nordafrika, Mellanöstern och Latinamerika. EU har en splittrad syn på invandringen. Dels försöker man förhindra den genom att öka bevakningen av gränserna, dels är man beroende av den för att klara arbetskraftsförsörjningen inom många samhällssektorer.
Det finns många länder i Europa där antalet barn per kvinna ligger långt under 2, kanske bara strax över ett. Det är ett tecken på ett samhälle som inte är jämställt och inte erbjuder en bra barnomsorg. Kvinnor måste välja mellan yrkeskarriär och barn, om de inte kan förlita sig på hjälp från far- och morföräldrar. Det är inte ett samhälle där barn självklart är välkomna. Så här är det i länder som Tyskland, Italien och numera också Spanien med 1,3 barn per kvinna. Ryssland och Östeuropa har också extremt låga födelsetal. Bottenrekordet var gamla Östtyskland med 0,8 barn per kvinna år 1994. I Japan och Sydkorea föder kvinnorna 1,2 barn i snitt. USA ligger på 2,05 barn per kvinna, enbart tack vare högre födelsetal hos nyinvandrade kvinnor.
De delar av världen som fortfarande har höga födelsetal är Afrika, Mellanöstern, Sydasien och delar av Latinamerika. Högst ligger länder som Niger, Angola och Nigeria med 5-7 barn per kvinna. Men även här sjunker födelsetalen och det ekonomiskt växande Indien ligger numera på 2,8, men bara runt 2,4 i storstäderna.

Antalet barn per kvinna i världen, blått är låga tal, medan grönt, gult och rött är höga tal.
Antalet barn per kvinna i världen sjunker stadigt och är nu 2,55. Det kommer att nå brytpunkten 2,1 senast om 40 år, men möjligen betydligt tidigare. Sambandet mellan ekonomisk utveckling och barnafödande är extremt tydligt vilket framgår av nedanstående diagram, som visar BNP per capita på den horisontella axeln och antal barn per kvinna på den vertikala.

Det bästa sättet att få ned befolkningstillväxten är därför att hjälpa de länder i världen, som fortfarande har höga födelsetal och som nästan undantagslöst ligger i Afrika, till ekonomisk och social utveckling. De rika länderna i världen har redan låga födelsetal. Att dessa länder skulle sätta upp mål om minskande befolkning, som debattörerna föreslog i Dagens Nyheter härom dagen, skulle inte bara vara fullständigt verkningslöst för att minska jordens befolkningstillväxt. Det skulle dessutom öka klyftorna i världen eftersom det enda sättet dessa länder skulle kunna hindra befolkningstillväxten på, skulle vara att minska eller stoppa invandringen från fattiga länder. Det skulle inte påverka jordens befolkning som helhet. Det är tvärtom bra om de rika länderna önskar en befolkningsökning i sina länder, eftersom det innebär att de är beredda att ta emot fler invandrare från fattigare länder med knappa resurser.