Regeringen tillsatte i går på förslag från bostadsminister Stefan Attefall en utredning om regionernas roll för bostadsförsörjningen. En parlamentarisk kommitté ska tillsättas för att utreda och vid behov föreslå sådana förändringar i de regelverk som styr fysisk planering och framtagande av planeringsunderlag på regional nivå som behövs för att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet och en långsiktigt hållbar utveckling i alla delar av landet. Kommittén ska enligt direktiven utvärdera systemet med regionplanering enligt PBL och hur detta förhåller sig till dels systemen med regionala utvecklingsstrategier respektive länsplaner för transportinfrastruktur i vissa län, dels regionala trafikförsörjningsprogram om kollektivtrafik. Vidare ska kommittén utvärdera hur samordningen av hanteringen av bostadsförsörjningsfrågorna på regional och kommunal nivå fungerar i dag. Som en följd av utvärderingen ska kommittén analysera behovet av förändringar i berörda regelverk.
Bostadsminister Stefan Attefall i Almedalen
Det är intressant att regionernas roll nu lyfts fram i olika sammanhang. I Almedalen nyligen hörde jag t ex professor Hans Lind efterlysa ett ökat regional ansvar för bostadsförsörjningen för att få till stånd ett ökat bostadsbyggande. När det s k storlandstinget bildades 1971 – Stockholms stad gick in i Stockholms län och landsting – var en av grundtankarna att landstinget skulle få ansvar för bostadsförsörjningen, något som dock aldrig fullföljdes. Under många år hade Stor-Stockholms planeringsnämnd en viktig roll i att fördela statliga bostadslån på kommunerna enligt de årligen uppgjorda bostadsbyggnadsprogrammen. Detta gjordes också i samarbete med Regionplanekontoret med utgångspunkt från behoven som togs fram inom regionplaneringen, ett arbete som jag själv medverkade i under många år. Sedan den sociala bostadspolitiken och statens finansiering av bostadsbyggandet avskaffats i början på 1990-talet avvecklades också detta arbete. Efter 20 år av misslyckande på bostadsförsörjningens område, med successivt växande underskott jämfört med bostadsefterfrågan väcks nu frågan på nytt, om än i andra termer. Det är knappast frågan om ett statligt eller regionalt ansvar för bostadsfinansieringen den här gången. Frågan gäller den här gången att utreda vad som bör ingå i fysisk planering på regional nivå och behovet av att på regional nivå avväga nationella och regionala mål, planer och program, och uppdraget är i själva verket mycket bredare än enbart bostadsfrågorna.
RUFS 2010 är landets enda regionplan enligt PBL
Bestämmelserna i PBL om regionplanering har bara tillämpats fullt ut i Stockholmsregionen, där verksamheten åtminstone på senare tid haft ett brett stöd från kommunerna i länet. PBL-kommittén ägnade 2005 tyvärr endast flyktigt intresse år regionplanefrågorna. Den senaste regionplanen, RUFS 2010 är samtidigt ett s k regionalt utvecklingsprogram (enligt förordningen
om regionalt tillväxtarbete). Kommunerna har ett ansvar för bostadsförsörjningen enligt bostadsförsörjningslagen. Vad som kanske är viktigare är att de också ansvarar för översikts- och detaljplanering enligt PBL, som föregår bostadsbyggande. En knäckfråga kommer antagligen att handla om hur det regionala perspektivet förhåller sig till det kommunala planmonopolet.
Det är enligt regeringen oklart vilken effekt regionplaneringen har haft på den kommunala planeringen och på bostadsbyggandet, liksom på vilket sätt den är ett stöd för mellankommunal samordning samt om bestämmelserna om regionplanering har ökat möjligheten till samordning av fysisk planering på regional nivå samt mellan regional och lokal nivå. Detta bör därför utvärderas liksom om den bör utvecklas.
En av uppgifterna för utredningen är att utvärdera vilken effekt dagens regionala planering har för bostadsförsörjningen och en hållbar utveckling i alla delar av landet, att utreda hur fysisk planering enligt plan- och bygglagen bör förhålla sig till det regionala tillväxtarbetet och i det regionala trafikförsörjningsarbetet, samt att utreda vad som bör ingå i fysisk planering på regional nivå och i detta sammanhang särskilt analysera behovet av att på regional nivå avväga nationella och regionala mål, planer och program, och analysera behovet av ökad samordning mellan regionala planer, program och strategier och kommunernas översiktsplaner samt de kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjning. Kommittén bör särskilt studera erfarenheterna från Göteborg och Stockholm, med formella regionplaneorgan, i dessa avseenden, och eventuellt överväga om och hur regionplaneringen kan stärkas i förhållande till den kommunala planläggningen och trafikplaneringen. Man tar också upp segregationsfrågorna.
Utredningsuppdraget är omfattande och ambitiöst. Man kan gott säga att regionplaneringen liksom den regionala samordningen av bostadsförsörjningen tidigare på sin höjd har ägnats ett förstrött intresse på statlig nivå under lång tid. Det ska därför bli mycket spännande att se vad kommittén kommer fram till. Uppdraget ska redovisas senast den 27 mars 2015.
Det är intressant att regionernas roll nu lyfts fram i olika sammanhang. I Almedalen nyligen hörde jag t ex professor Hans Lind efterlysa ett ökat regional ansvar för bostadsförsörjningen för att få till stånd ett ökat bostadsbyggande. När det s k storlandstinget bildades 1971 – Stockholms stad gick in i Stockholms län och landsting – var en av grundtankarna att landstinget skulle få ansvar för bostadsförsörjningen, något som dock aldrig fullföljdes. Under många år hade Stor-Stockholms planeringsnämnd en viktig roll i att fördela statliga bostadslån på kommunerna enligt de årligen uppgjorda bostadsbyggnadsprogrammen. Detta gjordes också i samarbete med Regionplanekontoret med utgångspunkt från behoven som togs fram inom regionplaneringen, ett arbete som jag själv medverkade i under många år. Sedan den sociala bostadspolitiken och statens finansiering av bostadsbyggandet avskaffats i början på 1990-talet avvecklades också detta arbete. Efter 20 år av misslyckande på bostadsförsörjningens område, med successivt växande underskott jämfört med bostadsefterfrågan väcks nu frågan på nytt, om än i andra termer. Det är knappast frågan om ett statligt eller regionalt ansvar för bostadsfinansieringen den här gången. Frågan gäller den här gången att utreda vad som bör ingå i fysisk planering på regional nivå och behovet av att på regional nivå avväga nationella och regionala mål, planer och program, och uppdraget är i själva verket mycket bredare än enbart bostadsfrågorna.
Bestämmelserna i PBL om regionplanering har bara tillämpats fullt ut i Stockholmsregionen, där verksamheten åtminstone på senare tid haft ett brett stöd från kommunerna i länet. PBL-kommittén ägnade 2005 tyvärr endast flyktigt intresse år regionplanefrågorna. Den senaste regionplanen, RUFS 2010 är samtidigt ett s k regionalt utvecklingsprogram (enligt förordningen
om regionalt tillväxtarbete). Kommunerna har ett ansvar för bostadsförsörjningen enligt bostadsförsörjningslagen. Vad som kanske är viktigare är att de också ansvarar för översikts- och detaljplanering enligt PBL, som föregår bostadsbyggande. En knäckfråga kommer antagligen att handla om hur det regionala perspektivet förhåller sig till det kommunala planmonopolet.
Det är enligt regeringen oklart vilken effekt regionplaneringen har haft på den kommunala planeringen och på bostadsbyggandet, liksom på vilket sätt den är ett stöd för mellankommunal samordning samt om bestämmelserna om regionplanering har ökat möjligheten till samordning av fysisk planering på regional nivå samt mellan regional och lokal nivå. Detta bör därför utvärderas liksom om den bör utvecklas.
En av uppgifterna för utredningen är att utvärdera vilken effekt dagens regionala planering har för bostadsförsörjningen och en hållbar utveckling i alla delar av landet, att utreda hur fysisk planering enligt plan- och bygglagen bör förhålla sig till det regionala tillväxtarbetet och i det regionala trafikförsörjningsarbetet, samt att utreda vad som bör ingå i fysisk planering på regional nivå och i detta sammanhang särskilt analysera behovet av att på regional nivå avväga nationella och regionala mål, planer och program, och analysera behovet av ökad samordning mellan regionala planer, program och strategier och kommunernas översiktsplaner samt de kommunala riktlinjerna för bostadsförsörjning. Kommittén bör särskilt studera erfarenheterna från Göteborg och Stockholm, med formella regionplaneorgan, i dessa avseenden, och eventuellt överväga om och hur regionplaneringen kan stärkas i förhållande till den kommunala planläggningen och trafikplaneringen. Man tar också upp segregationsfrågorna.
Utredningsuppdraget är omfattande och ambitiöst. Man kan gott säga att regionplaneringen liksom den regionala samordningen av bostadsförsörjningen tidigare på sin höjd har ägnats ett förstrött intresse på statlig nivå under lång tid. Det ska därför bli mycket spännande att se vad kommittén kommer fram till. Uppdraget ska redovisas senast den 27 mars 2015.
Fantastiskt komplex materia tydligen, detta med att se till att befolkningen har någonstans att bo. Nu inne på det åttonde året vid regeringsmakten, så tillsätter man en sextiosjätte utredning/myndighetsuppdrag (källa: Fastighetstidningen).
SvaraRaderaUnder tiden så växer köerna av bostadssökande...