Trångboddheten ökar

En gång i tiden fördes det bra statistik i Sverige över boende och hushåll genom de vart femte år återkommande folk- och bostadsräkningarna. Det var på den tiden man också hade en social bostadspolitik, som syftade till att alla skulle få en bra bostad och att så få som möjligt skulle vara trångbodda. Så småningom ansågs det integritetskränkande att svara på ”var man tillbringade sin nattvila”, så 1990 blev den sista undersökningen. Sedan dess har man egentligen inte vetat ett dugg om hur folk egentligen använder det bostadsbestånd som finns. Fram tills nu.
SCB har äntligen fått ordning på det bostadsregister som sedan några år tillbaka har upprättats. Eftersom man nu folkbokför befolkningen på lägenheter och inte adresser, går det åter att ta fram statistik över hur hushållen använder bostadsstocken. För första gången på 22 år visar SCB nu sådan statistik. Och det har hänt en hel del under den tiden. SvD refererar statistiken här och DN här.
Den gamla sociala bostadspolitiken avskaffades successivt efter 1990. Systemet med statliga lån med subventionerad ränta hade sina avigsidor, men ledde ändå till att svenskarna 1990 hade en bostadsstandard, som aldrig har överträffats, vare sig förr eller senare. I varje fall räknat i antal lägenheter eller kvadratmeter per invånare. Det stora lyftet ägde ju som de flesta vet rum under miljonprogrammet 1965-1975, då Sverige byggde en miljon lägenheter på 10 år. I Stockholmsregionen byggde vi då 200 000 lägenheter på samma tid. Det innebär alltså omkring 20 000 lägenheter per år. Nu byggs det inte ens hälften fast regionens befolkning är mycket större och tillväxten mycket snabbare än den var då.
Det stora lyftet som kom genom miljonprogrammet var att unga människor kunde flytta hemifrån tidigare. Men även efter miljonprogrammet mellan 1975 och 1990 fortsatte utrymmesstandarden att öka.
Det har aldrig varit så lätt för unga människor att få en egen lägenhet i Stockholmsregionen som det var 1990, varken förr eller senare. Så här ser förändringen av antalet hushåll i olika storlekar ut från 1975 till 2012 i Stockholmsregionen.

Det syns i diagrammet att antalet 1-personshushåll ökade oavbrutet fram till 1990. Även 2-personshushållen ökade, medan antalet hushåll med 3 eller fler personer minskade fram till 1990.
År 1990 sker dock ett trendbrott. Antalet 1-personshushåll ökade inte längre. Däremot ökade antalet hushåll med 3 eller fler personer. Antalet 3-personshushåll har ökat med 29 %,  4-personshushåll med 41 % och hushåll med 5 eller fler har ökat med 93 % sedan 1990. Antalet 1-personshushåll har minskat med 1 %.  Samtidigt har regionens befolkning ökat med drygt 17 %!!!
Det är enkelt uttryckt ett mycket klart bevis för att den bostadspolitik som har förts under de senaste 22 åren har lett till en våldsam ökning av trångboddheten i länet.
Det framgår kanske med ännu större tydlighet om man betraktar andelsfördelningen i procent av olika hushållstyper, som visas i nedanstående diagram.

Det framgår tydligt att bara andelen hushåll med 3, 4 eller 5 eller fler medlemmar har ökat de senaste 22 åren. Andelen 1-personshushåll har däremot minskat, liksom 2-personershushållen. Andelen 1-personshushåll var 1990 44 %, men är nu ca 38 %. Andelen 2-personershushåll har minskat från 1985 från 30 % till 28 %.
Andelen 1-personshushåll i Stockholmsregionen är ju fortfarande högre 2012 jämfört med 1975, då andelen bara var 36 %. Det är ju riktigt. Men 1-personshushållen består till en övervägande del av ensamboende äldre personer över 70 år, främst äldre kvinnor. Den gruppen har blivit större jämfört med 1975. Unga personer under 30 år, som kanske aldrig har kommit inpå bostadsmarknaden, har därför sannolikt fått det svårare än det var 1975. Nedanstående diagram visar ålders- och könsfördelningen av ensamboende.

Hushåll med fler än 5 personer utgör idag 8 procent av hushållen, jämfört med 5 procent under hela perioden 1975-1990. Det beror inte på att antalet flerbarnsfamiljer har ökat så kraftigt utan på bostadsbrist.
Det är inte bara i Stockholmsregionen som andelen 1-personshushåll har minskat. I Sverige som helhet var andelen 1-personhushåll 39,6 % år 1990 och är idag 37,7 %, en minskning med knappt 2 procentenheter. I Stockholmsregionen är minskningen alltså 6 procentenheter. Det innebär sannolikt att hela minskningen ligger i Stockholmsregionen och andra storstadsområden, där bostadsbyggandet har varit alltför lågt.
Gör något på riktigt nu, Attefall och ni andra som har ansvaret för bostadsförsörjningen! Prata inte bara om långa ledtider och avskaffande av hyresregleringen.