Utförsåkning i Pisa och mobilberoende svenskar

Sveriges utveckling till ett modernt samhälle inleddes 1842. Då infördes den fyraåriga obligatoriska folkskolan. Den byggdes successivt på och blev sexårig 1882 och sjuårig 1936. När jag började i skolan på 1950-talet lade man till ett åttonde år. Senare, 1972, lades det nionde året till. På 40 år lade man alltså till tre obligatoriska år i skolan. Men under de senaste 40 åren har man inte lagt till något år alls.

Fler utbildas i gymnasium och högskolor
I praktiken har allt fler ändå gått vidare till någon form av gymnasieutbildning. Under de senaste 30 åren har andelen som bara har obligatorisk 9-årig grundskola mer än halverats. Samtidigt har de med eftergymnasial utbildning mer än fördubblats. Det ser ju bra ut. Men trots denna utbildningsexplosion är ju situationen för den svenska skolan dyster. Kvaliteten på utbildningen sjunker.

Resultaten i skolan blir allt sämre enligt Pisa
Enligt den senaste Pisaundersökningen 2012 presterar svenska elever sämre på alla områden, än andra OECD-länder i genomsnitt och bara fem andra länder är sämre än Sverige på matematik. Tre länder är sämre på läsförståelse. I naturvetenskap är sex länder sämre än Sverige. De sjunkande resultaten gäller både de svagaste och de högpresterande eleverna. Sverige nu ligger på plats 37-38. Till exempel Finland ligger fortfarande på plats 5 eller 6 i ett par av delstudierna, skyhögt över Sverige.
Under den senaste tiden har orsakerna till Sveriges sjunkande resultat diskuterats i media och olika förklaringar har presenterats. Lärarna har för låg status och kompetens anser några. Andra skyller på det fria skolvalet, vilket har bidragit till en stark segregering inom skolan. Det fria skolvalet innebär att de mest studiemotiverade eleverna hamnar i samma skolor. I Stockholm gäller det framförallt innerstadens skolor. De försvinner från mindre attraktiva skolor vilket kan drabba dessa elever. Men det hela haltar, eftersom det går utför även med de mer högpresterande eleverna.

Betygssystemet är en tredje möjlig förklaring. En del vill helt enkelt skylla allt på utbildningsminister Jan Björklund, som haft ansvaret under sju år, samtidigt som det bara har gått utför. Möjligen har alla förklaringar någon del i det svaga resultatet.
Jag vill lyfta fram en annan tänkbar bidragande orsak. Häromdagen presenterade företaget Widespace en underökning om svenskarnas mobilvanor. En genomsnittsanvändare tittar på sin smartphone cirka 150 gånger under en dag. Men Henric Ehrenblad från Widespace, tror att det kan handla om så många som 300 gånger per dag för unga personer. Idag har varannan svensk nioåring en smartphone, och bland 15-åringar gäller detta praktiskt taget alla. Man går in på facebook, twittrar, läser mail, spelar spel och så vidare, 300 gånger om dagen. Det innebär att man tittar på mobilen en gång var tredje minut under dygnets vakna timmar. Det är inte konstigt att man har svårt att hinna med att tänka på matte, fysik, engelska och svenska under det fåtal minuter som blir över.

Smartphoneanvändningen tar inte bara tid, utan den splittrar också. En av dem som är kritiska är den amerikanska forskaren Larry Rosen. ”Att vara ständigt uppkopplad och växla mellan olika aktiviteter på olika skärmar är skadligt för hjärnan. Särskilt gäller det barn, vars hjärnor inte är färdigvuxna”, säger professor Larry Rosen, till SVT:s Korrespondenterna. ”Om uppmärksamheten bryts var 3-5 minut, hur ska vi då kunna ägna 20 minuter åt att lära oss biologi, till exempel. Hur ska vi kunna läsa en bok och föreställa oss miljön i den, var den utspelar sig, vad som händer, vad karaktärerna tänker?”
Också professor Hugo Lagercrantz vid Karolinska institutet är kritisk. Han menar att det finns forskning som visar att för mycket tid framför skärmar av olika slag bidrar till att barnen blir okoncentrerade, får problem i skolan och får en försenad språkutveckling.
Och visst kan man undra hur det ska gå.

Men enbart mobiltelefonerna kan inte heller förklara det här med den usla skolan. Visserligen har vi många smartphones i Sverige, men det har man också i en massa andra länder som ligger före Sverige i Pisa. Vid slutet av 2012 beräknas det finnas 6,6 miljarder abonnemang i världen. Nästa år 7,5 miljarder, mer än ett per invånare på jorden. Det finns till exempel många smartphones i asiatiska länder som ligger långt före Sverige i Pisa.

Är det helt enkelt så att vi svenskar har ett annat förhållande till mobilerna? Att vi inte förmår att skilja på när det är ok att använda dem och när det inte är det? Det finns en sak som tyder på det. När nästan alla andra västländer har förbjudit mobilanvändning vid ratten för länge sen är Sverige sist ut med en halvmesyr. Sen 1 december får man visserligen fortsätta att pilla på mobilen vid ratten bara det "inte inverkar menligt på framförandet av fordonet". Längre än så förmår vi inte gå i Sverige.

I skolorna får man för det mesta pilla på mobilerna i Sverige även om det inverkar negativt på lärandet. Högstadieeleverna på Mariaskolan några kvarter bort från Kvarnberget här på Södermalm ska försöka klara sig utan att pilla på mobilerna i en hel vecka. Som ett experiment, efter att både lärare och elevråd oroat sig över att allt yngre elever fastnar med sina mobiler. Skolan har även infört en mobilfri korridor.
Så långt vågar man alltså gå i mobillandet Sverige. Ok att pilla på mobilen vid ratten, men försiktigt. En mobilfri vecka och en mobilfri korridor i skolan. Som experiment.
Ergonomerna har också konstaterat medicinska problem som Ipadnacke, sms-tumme och mobilarm. I takt med att användningen av nya smarta mobiler och surfplattor ökar blir nya ergonomiska besvär allt vanligare.
Larry Rosen jämför mobilpillandet vid ett beroende. Det handlar om fixering, tvångstankar och ångest, som uppstår när vi inte ständigt kontrollerar facebook, mail eller sms.

Undra på att det går utför i Pisa.