Vetenskap och Folkbildning är årets förvillare

Föreningen för Vetenskap och Folkbildning heter en förening, vars valspråk är ”För kritiskt tänkande och mot pseudovetenskap”. VoF har till Årets förvillare 2010 utsett organisationen Stockholmsinitiativet, som driver uppfattningen att mänskliga utsläpp av växthusgaser inte nämnvärt påverkar klimatet. Stockholmsinitiativet anser att klimat-, miljö-, och energipolitiken bör baseras på vad vi vet snarare än på hypoteser? Så här lyder VoF:s motivering:
”Inga observationer tyder på att koldioxidutsläpp har någon avgörande inverkan på klimatet.” – Stockholmsinitiativet
Växthuseffekten innebär att gaser i atmosfären håller kvar värme som annars skulle strålat ut från jorden. Utan den skulle Jorden vara i genomsnitt cirka 33 grader kallare än idag. När halten av växthusgaser ökar i atmosfären, ökar också den värmande effekten. Genom praktiska experiment, satellitdata och bokföring över förbrukningen av fossila bränslen är det visat bortom rimligt tvivel att mänskliga utsläpp av bland annat koldioxid förhöjer växthuseffekten och ger ett varmare klimat.
Min kommentar: ”Bortom allt rimligt tvivel” är ett mycket starkt uttryckssätt av VoF. Temperaturen har stigit senan 1800-talets början då utsläppen av koldioxid var marginella, och den har inte stigit snabbare efter andra världskriget när utsläppen ökat. Under den medeltida värmeperioden var temperaturen minst lika hög som idag utan ökade utsläpp av koldioxid. Det är uppenbart att andra faktorer har minst lika stor betydelse som koldioxidutsläppen, kanske större.

Tre olika rekonstruktioner av temperaturen på norra hemisfären under 1200 år.
”Politiska klimatmål är meningslösa” – Stockholmsinitiativet
Stockholmsinitiativet hävdar att klimatpolitiken leder till miljöförstöring, svält och fattigdom. Det som står klart är att stigande globala temperaturer hotar tillgången på färskvatten och medför allvarligare och mer regelbunden torka. Dessutom riskerar stigande havsnivåer att översvämma låglänt bebyggelse och odlingsbar mark som försörjer en väsentlig del av Jordens befolkning. Att inte agera för att begränsa utsläpp av växthusgaser från fossila bränslen vore oansvarigt.

Min kommentar: Havsnivåerna har stigit sedan istiden, då världshaven låg hundra meter lägre än idag. De stiger för närvarande med ca 2 mm per år, dvs 20 cm på hundra år, och hastigheten har inte ökat. Det ger inga ökade översvämningsrisker.

Havsnivåer under 120 år.
“Föreningen ska (…) verka för att politiska beslut gällande frågor som rör klimatförändring har sin grund i sund och verifierbar vetenskap.” – Stockholmsinitiativet
Stockholmsinitiativets medlemmar har synts i dagspress, medverkat i TV och radio samt varit mycket aktiva på internet. De väljer att istället för vetenskap sprida konspirationsteorier och återberätta lösa anklagelser mot seriösa forskare inom klimatområdet. Om ny forskning visar att dagens klimatförändringar inte beror på mänsklig aktivitet vore det en sensation som förtjänar att granskas från alla vinklar. Stockholmsinitiativets ensidiga och ofta felaktiga rapportering av endast sådant som kritiserar klimatvetenskap, motiverar en förvillarutmärkelse.
Min kommentar: Alla vetenskapliga sanningar är provisoriska och får gälla tills forskningen har kommit längre. VoF:s utnämning liknar en politisk utnämning mer än en vetenskaplig. Själva fundamentet för vetenskapen bör vara en skeptisk grundinställning, där granskning av vetenskapliga hypoteser bör uppmuntras, snarare än att fördömas. VoF:s utnämning likar därför ett självmål.

Reefat-el-Sayeed
Jag kommer att tänka på när Rapport för en del år sedan ägnade sig åt utnämningen av årets svensk. Efter att i tur och ordning ha valt finansmannen Refaat El-Sayed (1985), länspolismästaren Hans Holmér (1986) och förlagsredakören Ebbe Carlsson (1988) lade Rapport på goda grunder ned hela konceptet.

Hans Holmer
I december 1986 upptäckte nämligen Fermentas revisorer omfattande oegentligheter och falsarier inom den ekonomiska redovisningen och Refaat El-Sayed dömdes till sex års fängelse för bokföringsbrott och brott mot insiderlagstiftningen. Hans Holmer ledde den resultatlösa utredningen om Palmemordet och tvingades avgå efter massiv kritik för sitt sätt att leda utredningen, bland annat på grund av PKK-spåret. Ebbe Carlsson-affären var en politisk skandal i Sverige som inleddes den 1 juni 1988, då tidningen Expressen avslöjade att bokförläggaren Ebbe Carlsson utredde PKK-spåret, det vill säga en teori om att den kurdiska gerillaorganisationen PKK skulle varit delaktiga i Palmemordet, med stöd från Sveriges dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon (s), och tillgång till hemlig information och olaglig avlyssningsutrustning. Affären ledde bland annat till att Anna-Greta Leijon tvingades avgå i början av juni 1988, samt att Ebbe Carlsson dömdes till böter för varusmuggling i mars 1992. Riksdagens konstitutionsutskott granskade affären genom utfrågningar som direktsändes i TV med början i augusti 1988. En irriterad ordväxling mellan Carl Lidbom och utskottets vice ordförande Anders Björck fick betydande uppmärksamhet i massmedia.

Ebbe Carlsson
Det vore väl trist om VoF tvingas lägga ned utnämningen av ”årets förvillare” om och när det visar sig att hypoteserna om den av människan orsakade globala uppvärmningen behöver revideras.

Uppdatering 5 januari
Debatten om VoF pågår på Newsmill.

Brasilia och modernismens misslyckande

På 1950-talet började planerna på en ny huvudstad i Brasilien ta form och en arkitekttävling utlystes. Tävlingen vanns 1957 av den brasilianska arkitekten och stadsplaneraren Lúcio Costa. Hans plan som också genomfördes består av två axlar, en lätt böjd nord-sydlig axel med bostadsområden och en öst-västlig axel som innehåller offentliga byggnader för regeringen och departementen. Staden byggdes på rekordfart och kunde invigas den 21 april 1960. Den brasilianske arkitekten Oscar Niemeyer stod för de flesta offentliga byggnaderna.

Oscar Niemeyer.
Costa, född 1902, död 1998, tillhörde tillsammans med Oscar Niemeyer, född 1907, modernismen. Costa och Niemeyer ritade tillsammans paviljongen till världsutställningen i New York 1939. Niemeyer ritade i samarbete med amerikanen Wallace Harrison, FN-skrapan i New York 1951.

Stadsplanen för Brasilia.
Brasilia planerades för 500 000 invånare men har idag cirka 2,5 miljoner, varav över en miljon bor i förslummade förstäder. Det är Brasiliens fjärde största stad. I hela storstadsområdet är befolkningen 3,5 miljoner. Brasilia är ett av de mest enastående exemplen på modernistisk stadsplanering. Det är en stad som uteslutande är planerad i den översiktliga skalan. Från luften ser Brasilia ut som en örn med regeringsbyggnaderna vid huvudet och kvarter med bostäder och institutioner som breder ut sig som vingar. Regeringskvarteren i Brasilia är elegant designade med höga byggnader som kantar en bred grön yta, som avslutas med parlamentsbyggnaden i fonden. Det är en imponerande syn, sett på avstånd, i helikopterperspektiv. Dominerande material är betong och glas, men de stora glaspartierna är mindre lyckade i det varma klimatet.

Brasilia
Staden är emellertid en katastrof sedd från ögonhöjd, den mänskliga skalan som planerarna har försummat. Stadsrummen är alltför stora och formlösa, gatorna är alltför breda. Trottoarerna är alltför raka och långa. På de stora gröna ytorna finns gångstigar som visar hur invånarna har röstat med fötterna i protest mot den stela formella stadsplanen. Det mänskliga landskapet i Brasilia är enligt den danska arkitekten Jan Gehl ett uselt misslyckande (Cities for People, 2010).

Brasilia, regeringsbyggnaderna.
Jan Gehl kallar fenomenet Brasiliasyndromet – att den mänskliga skalan försummas för den översiktliga skalan och stadsplaneskalan. Brasiliasyndromet finns enligt Gehl i många delar av världen idag, till exempel i de växande städerna i Sydostasien, men också alltför många nya områden i Europa präglas av samma syndrom, till exempel Örestad i Köpenhamn.

Bostadsområden i Brasilia

 Örestad

Örestad
Jag kommer osökt att tänka på en del av de nya områdena som byggts eller planeras i Stockholm, till exempel S:t Eriksområdet, Starrbäcksängen, Norra Station. Vad tillför till exempel Tors torn i den mänskliga skala som Jan Gehl argumenterar för när det gäller att planera staden för att ge förutsättningar för stadsliv?

Kallast någonsin

I Falun har temperaturen oavbrutet legat under noll sedan den 17 november. Det är rekord sedan mätningarna började år 1860. Linköping har inte haft över noll grader sedan den 24 november. Det är rekord sedan mätningar började år 1858. Visby har inte haft varmare än två grader sedan den 25 november. Det är rekord sedan mätningar inleddes 1859. Stockholm har haft under 0,8 grader sedan den 24 november, vilket gör den till den kallaste perioden den tiden på året sedan 1789. Men det är inte bara i Sverige som vi har en rekordvinter. Danmark har haft andra vita julen i rad, vilket inte har inträffat sedan man började registrera 1870. I Atlanta, Georgia i Södra USA fick man för första gången på 128 år fira en vit jul.

Den frusna floden Svevern vid Ironbridge i Shropshire, där den industriella revolutionen startade för drygt 200 år sedan. Världens äldsta järnbro är för övrigt från 1781.
Brittiska Met Office har förutsett att på grund av klimatförändringen skulle sannolikheten för en kall vinter i Storbritannien vara liten. Denna decembermånad beräknas i stället bli den kallaste som någonsin har registrerats. Den tidigare kallaste decembermånaden i Storbritannien var 1890, då medeltemperaturen under hela månaden var minus 0,8 grader. Före jul hade Nordirland den kallaste natten, sedan mätningarna började på 1800-talet. Britterna vaknade i förrgår till den kallast juldag som har mätts upp. I delar av landet uppmättes -18 grader Celsius och på få platser i landet var temperaturen över fryspunkten. I Shawbury i Shropshire var det -15,9 grader och i Altnaharra i Skotska högländerna var det – 18,2 grader.

Britter ute med hunden på den frusna Avonfloden nära Pershore, Worcestershire, där temperature var -17 grader.
Den kalla vintern i Storbritannien har nu föranlett Global Warming Policy Foundation att hos brittiska regeringen påkalla en oberoende undersökning angående den bristfälliga förmåga att prognostisera kommande vinterväder, som Met Office i Storbritatnnien nu har visat upp för tredje året i rad. Met Office är för övrigt en av de institutioner som ligger bakom teorierna om en av människan orsakad global uppvärmning.

Julafton på Åsötorget, Södermalms tråkigaste torg

Idag är det julafton. Det är inte Jesus födelse vi firar, om nu någon trodde det. Man känner nämligen inte till vid vilken tid på året Jesus föddes, vilket jag talade om redan förra året, på julafton. Häromdagen konstaterade Patrik Lindenfors och Christer Sturmark på Humanisterna att det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet, men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes. Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då åt man, drack och festade om. Man firade alltså för att ära åkerbrukets gud Saturnus. En fruktbarhetsfest alltså. Mer än 300 år efter Jesus död flyttade de kristna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december. Saturnus ersattes av Jesus.

Saturnus slukar sin son, målning av Goya mellan 1819 och 1823, målad på väggen i Goyas hus Quinta del Sordo ("Den döva mannens hus"), efter en tidigare ägare.
Och vid tanken på julen som en fruktbarhetsfest kommer jag osökt att tänka på Åsötorget mitt på Söder. Det är en plats som ligger mellan Åsö gymnasium och Skattehuset, och som genomkorsas av Vartoftagatan.

Åsötorget
Enligt en omröstning bland tidningen Södermalmsnytts läsare är Mariatorget Söders trevligaste torg. På andra plats i popularitet bland Söderborna kommer Mosebacke torg, på tredje Nytorget, på fjärde plats kommer Medborgarplatsen, och först på femte plats kommer Södermalmstorg, som många människor har lyft fram i samband med debatten om Slussen. Åsötorget fanns inte ens med på listan.
Om tidningen Södermalmsnytt skulle göra en omröstning om Söders tristaste torg tror jag att Åsötorget skulle komma högt upp på listan, kanske rentav i topp. Åsötorget har dock blivit lite trevligare på senaste tiden, helt enkelt därför att det har blivit lite mindre. Genom att nya bostäder byggts i kvarteret runt Skatteskrapan (ja så heter den väl även om Skatteverket flyttat därifrån) har det av ett stort trist torg blivit ett litet trist torg. Och därmed rent matematiskt blivit lite mindre trist.

Anna Lindhs plats från öster
Alldeles intill Åsötorget finns en mycket liten plats, som om möjligt är ännu tristare än Åsötorget, men det är alltså inte ett torg, bara en plats. Ja knappt det, för det är mer en svårdefinierbar markyta. Sedan i maj i år heter denna gudsförgätna plats på jorden Anna Lindhs plats, vilket jag tycker är tråkigt. Det uppskattade statsrådet Anna Lindh kunde väl ha fått något bättre uppkallat efter sig. Anna Lindhs plats har åtminstone två attraktioner, nämligen Åsögrillen, vars varmkorv det absolut inte är något fel på, och Dennisos pizzeria, vilket är fler än Åsötorget, som inte har en enda attraktion.

Anna Lindhs plats från väster
Så var det fram till härom dagen. Då hade nämligen någon kreativ person tagit saken i egna händer och skapat en mycket iögonfallande snöskulptur, just en fruktbarhetssymbol, vit och med rosa överdel, som med ens gjorde Åsötorget till en intressantare plats. Tyvärr hade jag inte kameran med mig i går när jag fick syn på konstverket, och idag när jag skulle plåta det, hade det jämnats med marken av någon sedlighetsivrande medborgare. Därför illustrerar jag i stället med en liknande snöskulptur som pressen har uppmärksammat i korsningen mellan Glasbergavägen och Kummelvägen i Östertälje, dock utan rosa överdel.

En närmare tre meter hög fruktbarhetssymbol i Östertälje.
Fruktbarhetsfester förekommer på många platser på jorden. Kawasaki i Japan är kanske mest känt för motorcyklar, men där finns faktiskt mer att titta på. Kanamara Matsuri Festiva är en årlig Shinto fertilitets festival som hålls i Kawasaki på våren. Penisen utgör det centrala temat för den händelse som återspeglas överallt - i illustrationer, godis, ristade grönsaker, dekorationer, och en mikoshi parad.

Fruktbarhetsparad i Kawasaki
Kanske ville skulptören på Åsötorget helt enkelt med sin fruktbarhetssymbol symbolisera julfirandet med att åskådliggöra hur vi här i det vintermörka och smällkalla Nordeuropa längtar efter våren.

Detta är faktiskt ingenting annat än en sparris

Norviks hamn godkänns

I går fattade miljööverdomstolen beslut om att godkänna den av Stockholms Hamn AB planerade storhamnen i Norvik norr om Nynäshamn.  Därmed ändrar man miljödomstolens bisarra dom, som innebar att Norvik inte skulle tillåtas trots att området sedan länge planerats som hamn. Miljödomstolen ansåg att befintliga hamnar i till exempel Södertälje och Norrköping skulle kunna ta emot de ökande godsmängderna.

Marcus Wallenberg var glad för ett år sedan när miljödosmtolen sa nej till Norvik.
Enligt tidningen Ny Teknik  var det i själva verket finansmannen och SEB:s ordförande Marcus Wallenberg som stoppade den nya hamnen i Nynäshamn i miljödomstolen. Wallenberg ilsknade till rejält på Nynäshamns planer på att anlägga en ny hamn eftersom hans ärvda släktgods Vidbynäs ligger bara en kilometer från den planerade containerhamnen. NIMBY-reaktionerna tycks förekomma på alla nivåer, men alla har inte samma resurser som Wallenberg. Strax norr om Nynäshamn och Norvikudden ligger Marcus Wallenbergs släktgods, en omfattande skogs- och lantbruksegendom som finansmannen ärvde redan 1982. ”Det var framförallt frågan om samhällsnyttan vi vände oss emot. Det finns ju redan hamnkapacitet i både Södertälje, Norrköping och Oxelösund”, säger Sture Forsberg, Wallenbergs juridiska ombud, och fortsätter: ”Men det finns även brister i planen för miljön och infrastrukturen. Hamnen skulle förändra hela skärgårdsbilden”. Även William Hamilton från Himmelsö Gård och tidigare näringsministern och rikspolischefen Sten Heckscher, som även han bor i närområdet, har protesterat mot mångmiljardprojektet.

Norviksområdet idag.
Miljööverdomstolens dom är välkommen och innebär att utflyttningen av hamnverksamheter från Stockholms centrala delar kan fortsätta för att omvandla delar av de gamla hamnområdena till nya stadsdelar. Att gamla centralt belägna hamnar flyttas ut och att de gamla hamnområdena ersätts med bostäder och andra verksamheter i attraktiva sjölägen är en naturlig utveckling som pågår i storstäder i hela världen. Också här i Stockholm har vi tidigare sett hur Hammarbyhamnen lagts ner och ersätts av det nya stadsområdet Hammarby Sjöstad. Nu kan också planeringen av Norra Djurgårdsstaden fortsätta.

Så här kommer hamnen i Norvik att se ut när den är klar.
Att sjöfarten behöver större och bättre belägna hamnar är en naturlig följd av att städerna växer, godsmängderna ökar, fartygsstorlekarna ökar och att därför nya krav ställs på en rationell godshantering. När man går över från att hantera styckegods till containrar som ska transporteras vidare med järnväg eller lastbil ökar också behoven av rationella ytor för denna hantering. Stockholmsregionens och Mälardalens tillväxt leder också till att mer gods behöver hanteras. Sjöfart är i grunden ett miljövänligt och resurseffektivt sätt att hantera gods. Nynäshamn erbjuder mycket goda inseglingsförhållanden, vilket bekräftas av Sjöfartsverkets yttrande.
Det är bara bakåtsträvande organ som Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och Kammarkollegiet, som föreställer sig att utvecklingen borde gå åt andra hållet och därför, tillsammans med markägare med Marcus Wallenberg i spetsen, har motsatt sig den nya hamnen i Norvik. Länsstyrelsen är däremot tillsammans med kommunerna Stockholm, Haninge och Nynäshamn alla för den nya hamnen.
Det har anförts att till exempel Södertälje hamn skulle kunna ta emot den ökande hamnverksamheten. Men enligt länsstyrelsen är möjligheterna inte goda att ta emot större fartyg än idag i Södertälje, och bedömer därför inte att Södertälje är ett meningsfullt alternativ.
I Stockholmsregionen har regionplanering bedrivits i snart 60 år. Sex formella regionplaner har antagits, den senaste, RUFS 2010 i år. Alla har redovisat Norviksområdet i Nynäshamn som ett område för verksamheter med hamnanknytning. Redan i den första formella regionplanen 1958 fanns det planer på en hamn vilket sedan har varit inriktningen i alla efterkommande planer. Samma sak har redovisats i översiktsplaner och detaljplaner i decennier. Dessutom har tillstånd för länge sedan beviljats för att fylla ut Norviksområdet med sprängstensmassor, för att hamnen skulle kunna anläggas. Det innebär att stora delar av området idag inte är något naturområde, utan mest ser ut som ett månlandskap.
Miljööverdomstolen ger också miljödomstolen en knäpp på näsan, eftersom prövningen enligt miljöbalken inte ska göra en behovsprövning eller en företagsekonomisk bedömning av den föreslagna verksamheten, vilket miljödomstolen vägt in. Miljööverdomstolen godkänner också den miljökonsekvensbeskrivning som har gjort, vilket miljödomstolen har förbisett att göra. Enligt miljööverdomstolen har det inte framkommit att det finns en mer ändamålsenlig plats än Norvik för den aktuella hamnverksamheten.
Miljööverdomstolens beslut möts av postiva kommentarer. ”Hamnen är viktig för Stockholmsregionen. Den behövs för att trygga den framtida försörjningen av varor på ett miljömässigt hållbart sätt. Redan i dag är det regionala vägnätet i Stockholmsområdet överbelastat och att basera regionens utveckling på en utbyggnad av befintliga hamnar är orealistiskt”, säger landshövding Per Unckel.
Biträdande finanslandstingsrådet Charlotte Broberg (M) framhåller enligt DN att "En modern miljöregion som Stockholms län behöver en ny godshamn som effektivt kan klara av en ökad varuförsörjning till en växande befolkning. Det är glädjande att Miljööverdomstolen har fattat detta beslut som gör det möjligt att utveckla en hållbar infrastruktur". Nynäshamns kommunstyrelseordförande Anna Ljungdell (S) ser Miljööverdomstolens beslut som en välkommen julklapp till Stockholmsregionen i allmänhet och Nynäshamn i synnerhet. "För Nynäshamn innebär hamnen nya affärsmöjligheter och fler arbetstillfällen", skriver hon i ett pressmeddelande. Leif Stenquist (FP), kommunalråd i Nynäshamn säger: "Till vår glädje har Miljööverdomstolen gått på vår linje. Nynäshamns kommun har jobbat i årtionden för att få till stånd en hamn på Norvikudden. Det känns helt fantastiskt att hamnen nu kan börja byggas". Även Gilbert de Wendel, kommunstyrelsens ordförande i Haninge är positiv: ”Det är ett mycket glädjande besked att Stockholms hamnar får fortsätta planeringen för att bygga godshamnen i Nynäshamn. Hamnen kommer att ha stor betydelse för utvecklingen i den här delen av Södertörn men också för hela Stockholmsregionen”.

Riskerar Stockholm att svämmas över? - Hur ska Slussen klara framtida krav

Jo, visst är det så. Det finns redan idag en påtaglig risk för att Mälaren svämmar över och att vatten tränger i tunnelsystemen som är livsviktiga för att staden ska fungera normalt. Bara för några år sedan stod vattnet så högt att det bara var några decimeter från att tränga in i tunnelbanesystemet, vid Gamla stans tunnelbanestation. Till att börja med skulle tunnelbanestationen få stängas, men med en liten ytterligare höjning av vattenståndet skulle vattnet tränga in i tunneln mellan Gamla stan och T-centralen och hela systemet skulle få stängas av, i varje fall på detta mest trafikerade avsnitt. Det skulle omedelbart resultera i kaos i hela trafiksystemet. Dessutom skulle andra tunnlar som är viktiga för el- och teleförsörjningen också svämmas över. När vattenståndet nästa gång når dessa nivåer måste man kunna tappa ur vatten till Saltsjön i snabbare takt än vad som är möjligt idag. Därför behöver man kunna öka möjligheterna att tappa ur Mälarens vatten i Saltsjön när nu Slussen i Stockholm snart ska byggas om.
Stockholms stad har nu sökt tillstånd enligt miljöbalken för en ny reglering av Mälaren. En preliminär MKB har skickats ut på samråd enligt 6 kapitlet miljöbalken, och samrådstiden gick ut i fredags. Ett viktigt syfte med regleringen är just att öka möjligheterna att släppa ut vatten från Mälaren för att minska riskerna för översvämning. Ett ytterligare syfte är att skapa beredskap för en eventuell havsnivåhöjning. Havsnivåerna kan komma att öka som en följd av den globala uppvärmningen. Den viktigaste effekten är att oceanernas vatten utvidgas när det värms upp. Till detta kommer att en del av polarisarna på Grönland och i Antarkis kan smälta. Grönland och Antarktis svarar tillsammans för 95 procent av polarisarna. Någon avsmältning har dock inte skett under de senaste 30 åren totalt sett. Isarna minskar i Arktis och ökar i Antarktis. Eventuell avsmältning av havsisen i Arktis påverkar inte havsnivåerna, eftersom den flyter på havet.
Min utgångspunkt är att utredningen om regleringen av Mälaren i huvudsak är välgjord och att förslaget ger den beredskap som kan behövas. Det finns dock några saker att diskutera. Utredningen talar om en pågående höjning av havsnivåerna på 3 mm per år. Det är viktigt att påpeka att det inte finns någon långsiktig trend som visar en så stor höjning av havsnivåerna. Vad denna siffra bygger på är satellitmätningar som har gjorts sedan 1993, och som visar på en höjning av 3,1 mm per år. Det är en alltför kort period för att bygga långsiktiga beräkningar på. Så här ser havsnivåhöjningarna ut i ett drygt hundraårigt perspektiv .

Havsnivåförändringar 1886-2009 enligt 14 svenska mätstationer (källa SMHI). Diagrammet är korrigerat för landhöjningen.
Vad diagrammet visar är alltså en höjning med omkring 23 cm på 120 år, dvs 1,9 mm per år. Diagrammet visar inte någon påtaglig ökning av takten. Det var ungefär lika stor höjning från 1890 till 1950, som efter 1950. Det går alltså inte att märka någon effekt av den uppvärmning som har skett efter 1950, och som kan vara påverkad av människans utsläpp av koldioxid. Havsnivåhöjningen var lika stor före 1950 då påverkan av ökade koldioxidutsläpp var marginell. Mellan 1950 och 1975 förekom inte någon höjning alls, och höjningen mellan 1915 till 1975 var mindre än 1 mm per år. Höjningen sker oregelbundet och beroende på vilka perioder man väljer kan man få nästan vilket resultat som helst. Enligt Nils-Axel Mörner visar satellitmätningar mellan 1992 och 2002 en absolut jämn nivå, varken höjning eller sänkning. År 2003 införde IPCC enligt Mörner en korrektionsfaktor som innebar att det nu uppstod en trend mässig nivåhöjning om 2,3 mm per år. Men utan korrektionsfaktor observeras alltså ingen höjning.
Utredningen anger att den kommande regleringen av Mälaren klarar en framtida höjning av havsnivåerna på ungefär 1 m fram till år 2100, dvs omkring 50 cm högre nivå än idag om man tar hänsyn till landhöjningen. Hur ser då riskerna ut framöver? Landhöjningen i Stockholmstrakten är omkring 5,2 mm per år. Sedan 1890 har alltså landhöjningen mer än väl kompenserat för havsnivåhöjningen. Nettoskillnaden är 36 cm fram till 2010. Utan ökad takt i havsnivåhöjningen skulle denna nettoskillnad öka med ytterligare 30 cm fram till 2100, eller 66 cm jämfört med 1890.
Antar man i stället att IPCC:s högre scenario för kommande havsnivåhöjning blir verklighet, dvs ytterligare ca 60 cm fram till år 2100, blir förändringarna enligt följande diagram

Havsnivåhöjning i cm under kommande 100 år=60 cm, enligt IPCC:s högre scenario.
Havsnivåerna kommer alltså att börja stiga i ett snabbt accelererande tempo, men nettoförändringen på 10-15 cm till år 2100 når ändå inte upp till 1970 års nivå. Ingen särskilt dramatisk situation alltså.
Väljer man ett mer hotande scenario, och utgår från Deltakommitténs högre nivå på ytterligare ca 120 cm fram till år 2100, ser förändringarna ut som följande diagram:

Havsnivåhöjning i cm under kommande 100 år=120 cm, enligt Deltakommitténs högre scenario.
Då blir det i stället en nettohöjning av Saltsjöns medelnivå på omkring 70 cm jämfört med idag vilket är 40 cm högre än år 1900. Om havsnivåhöjningen hade samma takt under 1800-talet som under 1900-talet bör det alltså motsvara nivån år 1800. Först om 70 år når höjningen högre än läget år 1900. Det här scenariot stämmer med beräkningarna i MKB:n, som talar om 30 cm höjning till 2050 (räknat från 1990). Däremot räknar man i ansökan med 100 cm till år 2100, inte 120 cm.
Men nuvarande nivå ligger Mälaren 50 cm högre än Saltsjön. Ett scenario enligt diagrammet ovan skulle antingen kräva att Mälarens nivå höjs och att betydande landområden vallas in, eller att Mälaren åter tillåts bli en saltvattenvik av Östersjön, som det var en gång för mer än 1000 år sedan. Invallningsproblematiken liknar vad Nederländerna hanterat under hundratals år. Men detta är alltså ett extremt scenario. I MKB:n talas det om endast 100 cm, vilket innebär samma nivå som Mälaren.
Då är frågan hur sannolika de högsta scenarierna för havsnivåhöjningar är. Av diagrammen ovan framgår att det krävs dramatiska trendbrott tämligen omgående om dessa scenarier ska kunna inträffa. Fortfarande finns inga tecken på detta. Beräkningarna av havsnivåhöjningar bygger helt på modellberäkningar som liksom alla sådana är osäkra. De bygger i sin tur på antaganden om en accelererande ökning av jordens medeltemperatur, som vi inte heller har sett tecken på ännu.
En som studerat havsnivåerna under hela sitt yrkesverksamma liv är Nils-Axel Mörner. Fil. dr. Nils-Axel Mörner är f d chef för Paleogeofysik och Geodynamik vid Stockholms universitet, pensionerad sedan 2005. Han har varit president för INQUA Commission on Neotectonics 1981-1989. Han var också president i INQUA:s Commission on Sea-Level Changes and Coastal Evolution mellan 1999 och 2003. Han hävdar att baserat på de studier som finns kan den framtida havsnivåhöjningen maximalt bli 20 cm.
Min slutsats är att man inte behöver vidta åtgärder idag för mycket osannolika scenarier. Skulle dessa bli verklighet bör vi se tydliga tecken under de närmaste 10-20 åren, annars blir de alltmer osannolika.

Urban Heat Island-effekten kan vara större än vi tror

Jag skrev i januari i år om den urbana uppvärmningen (Urban Heat Island, UHI), och hur den kan påverka de mätningar av den globala temperaturen som görs. Tidigare har jag diskuterat betydelsen av den urbana uppvärmningen i oktober förra året. Den urbana uppvärmningen (UHI, Urban Heat Island) är den extra uppvärmning som sker i städer beroende på den stora energianvändningen där, genom biltrafik, uppvärmning av byggnader och luftkonditionering. Temperaturen brukar därför vara högst i centrum, lägre i förorterna och lägst i parker och på landsbygden utanför staden. Beroende på var mätstationerna är placerade i förhållande till trafik och bebyggelse kan de i olika grad påverkas av UHI. Exempel från Japanska storstäder pekar på att det kunde röra sig om upp till 2,5 graders skillnad mellan mätningar i stora städer jämfört med omgivande landsbygdsområden.

Marktemperatur i städer, särskilt tätt bebyggda städer tenderar att öka i jämförelse med omgivande områden – ett fenomen som kallas Urban Heat Island.
Nu finns en ny undersökning av UHI-effekten gjord av NASA som presenterats vid American Geophysical Unions (AGU) möte i San Francisco, som visar att UHI-effekten kan vara mycket större än vad vi hittills trott. Det är Maggie på The Climate Scam som tipsat om studien. Den nya forskningen pekar på att yttemperaturen i städer i nordöstra USA sommartid i medeltal är 7°-9 °C varmare än omgivande landsbygdsområden, mätt över en treårsperiod. Den här stora effekten beror bland annat på att det inte bara är städernas storlek och utformning som ger UHI-effekten utan också hur omgivande landsbygd ser ut
Forskarna har länge noterat att UHI-effekten kan variera väsentligt mellan olika städer, men detta fenomen har varit svårt att studera systematiskt, eftersom mätstationernas placering är ojämnt fördelade och ojämnt påverkade av lokala värmekällor. Vad som är urbana områden har inte heller varit entydigt definierade. Nu kan man med satellitmätningar göra mer systematiska mätningar av denna effekt. Forskargruppen vid NASA’s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, har använt sådana mätningar för den nya studien. "Det är såvitt vi vet första gången någon systematiskt har jämfört Heat Islands för ett stort antal städer på kontinental och global nivå" säger Ping Zhang, huvudförfattare till rapporten vid Goddard.
Urbaniseringen påverkar Urban Heat Islands genom att vegetation, i synnerhet skog, ersätts med bebyggelse, och hårdgjorda ytor. Detta begränsar avdunstningen som annars bidrar till nedkylning. Värme som genereras av motorfordon, fabriker, och bostäder bidrar också till att Urban Heat Islands uppstår. Mörk bebyggelse, till exempel svarta tak, gör också att bebyggelsen absorberar och lagrar värmen.
Den nya metoden för att jämföra UHI för städer som forskargruppen arbetat med i två år bygger på användandet av kartor och temperaturdata från satelliter. Marktemperaturen för ytor som inte absorberar vatten så lätt, till exempel, vägar, tak, parkeringsplatser, och trottoarer, tenderar att vara högre än lufttemperaturen, men samvarierar i regel med denna. Genom att analysera data för tusentals samhällen över hela världen har Goddardgruppen identifierat karaktäristika för städer som driver utvecklingen av Urban Heat Islands. Analyserna visar att de största städerna i regel har den största UHI-effekten. Städer i skogsregioner, till exempel i nordöstra USA, har också större UHI-effekt jämfört med städer som är omgivna av gräsbevuxna eller ökenartade områden.
Nyligen har Goddardgruppen också visat att stadens bebyggelsemönster – sprawl eller kompakt bebyggelse – också kan påverka betydelsen av UHI. Genom att jämföra 42 städer i nordöstra USA fann de att tätbebyggda städer med kompakta stadskärnor orsakar en starkare UHI-effekt än mer utspridda städer. Den kompakta staden Providence i Rhode Island har marktemperatur som är omkring 12,2 °C varmare än omgivande landsbygd, medan den lika stora men mer utspridda staden Buffalo i staten New York orsakar en UHI-effekt på omkring 7.2 °C, enligt satellitdata. Eftersom ekosystemen och storleken på städerna är ungefär lika pekar analyserna på att bebyggelsemönstret är orsaken till den stora skillnaden. Markanvändningsanalyserna visar att omkring 83 procent av Providence är tätt bebyggt, medan Buffalo har tät bebyggelse på bara 45 procent av ytan.
Providence, R.I.

Buffalo, N.Y.

Satellitbaserade kartor over Providence, Rhode Island och Buffalo, New York, visar betydelsen av bebyggelsemönster och vegetation kan ha på storleken av UHI-effekten. Trots att båda städerna har ungefär samma storlek, är UHI-effekten signifikant större för Providence.
Providence omges också av täta skogsområden medan Buffalo omges av en högre andel jordbruksmark. Detta accentuerar skillnaden i UHI-effekt mellan Providence och Buffalo, eftersom skog tenderar att verka nedkylande i högre grad än åkermark. Städer i ökenområden, till exempel Las Vegas, har å andra sidan mycket svag UHI-effekt, eller är till och med svalare än omgivande landsbygd. Providence, Washington, Philadelphia, Baltimore, Boston, och Pittsburgh hör till de städer som har starkast UHI-effekt bland de 42 studerade städerna i nordöstra USA. "Urban Heat Island är ett relativt mått som jämför temperatur i staden med omgivande landsbygd. " sager Marc Imhoff, ledaren för Goddards forskargrupp. "Slutsatsen är att karaktären på den omgivande landsbygden runt staden påverkar UHI-effekten i betydande grad.

Diagrammet visar hur antalet dödsfall ökade i Paris under den tryckande värmeböljan i augusti 2003.
Heat Islands orsakar inte bara att användningen av AC och elektricitet ökar utan UHI ökar också dödligheten hos äldre och för känsliga grupper med lungproblem. U.S. Environmental Protection Agency uppskattar att värmeböljor mellan 1979 och 2003 har orsakat fler dödsfall än från orkaner, åsknedslag, tornados, översvämningar och jordbävningar sammantaget. "Det är avsaknaden av nattsvalka mer än höga dagstemperaturer som utgör hälsorisken," säger Benedicte Dousset, en forskare från University of Hawaii som också presenterat data om UHI vid AGU-mötet. Dousset jämförde marktemperaturen i Paris med antalet värmerelaterade dödsfall under värmeböljan 2003. Omkring 4 800 förtida dödsfall beräknas ha inträffat i Paris och i hela Europa omkring 70 000.

Marktemperaturen varierar mer än lufttemperaturen under dagen men är ganska lika under natten.
Dödsrisken var högst nattetid i områden där marktemperaturen var högst. Byggnader och annan infrastruktur absorberar värmen under dagen och strålar ut den nattetid, men avkylningseffekten saknas i städerna. Ökad användning av AC riskerar att förvärra problemen, eftersom de ökar värmegenereringen på gatorna påtagligt.

Luftkonditionering i städer släpper ut värme i atmosfären vilket märkbart påverkar lufttemperaturen i staden.
Resultaten reser frågan vad vi kan göra för att utforma våra städer på sätt som minskar de värsta effekterna av UHI. "Det finns ingen enkel lösning och situationen varierar från stad till stad," säger Dousset. "Heat Islands är ett komplext fenomen." Att se till att det finns träd och parker i städernas täta delar kan medverka till att dämpa effekterna av UHI. Att färga vägbanorna och hustaken vita i stället för svarta och skapa gröna tak som inkluderar vegetation kan också minska UHI-effekten.
Urban Heat Islands är knappast ett problem i Sverige där det sällan eller aldrig blir så varmt som det kan bli i Paris eller Rom sommartid. Däremot är forskningsresultaten intressanta, eftersom de sätter fokus på osäkerheten kring en av de faktorer som påverkar den globala uppvärmningen, eller i alla fall hur vi mäter dess omfattning. UHI är ju inget nytt fenomen utan något som har varit känt länge. Eftersom de flesta mätstationer ligger i bebyggda områden och många i större städer har UHI-effekten en stor inverkan på temperaturdata över tiden. Därför har man också lagt in kompensation för UHI i de klimatmodeller som används för att beräkna storleken på framtida temperaturförändringar.
Om det är så som forskargruppen vid Goddard menar, att UHI-effekten är större än vad vi hittills har trott innebär det också att kompensationen i modellresultaten varit felaktig, och att vi alltså inte heller kan lita på beräkningarna av framtida temperaturökningar.
Analyserna pekar dessutom på en annan faktor som hittills inte har diskuterats särskilt mycket, nämligen förändringen av markanvändningen, som ju också påverkar temperaturen och därmed UHI-effektens storlek. Den avskogning och uppodling av mark som har skett globalt under de senaste 200 åren är ju betydande, och svarar med all sannolikhet för en del av den registrerade temperaturhöjningen. Min egen slutsats av allt detta är att komplexiteten snarare ökar än minskar. De avgörande frågorna är ju
-hur stor är temperaturökningen globalt om man tar hänsyn till en korrekt bedömning av UHI-effekterna?
-hur stor del av denna temperaturökning orsakas av människan?
-hur stor del av den av människan orsakade uppvärmningen beror på ökade koldioxidutsläpp respektive förändringar i markanvändningen?
Vi är ännu långt ifrån ett trovärdigt svar på dessa frågor.