Koldioxid betyder mindre för den globala uppvärmningen

Dagens Nyheter skriver idag om sotpartiklar som påverkar vårt klimat. Miljontals människor i Asien och i andra delar av världen lagar mat över öppen eld. Först på senaste tiden har forskare insett att sotet från dessa spisar gör jorden varmare. De bidrar starkt till att luftföroreningarna ligger som ett brunt töcken över den här delen av Asien, säger Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi på Institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet. Han är en av de forskare som anser att även sotutsläppen borde finnas med i diskussionerna om ett framtida klimatavtal. Luftpartiklarna har stor betydelse även i våra trakter. Klimatforskare Drew Shindell vid Goddard Institute, som är en del av amerikanska rymdstyrelsen Nasa, har med hjälp av klimatmodeller visat att uppemot hälften av Arktis uppvärmning beror på luftpartiklar.
Vanligen hör vi att koldioxiden är den viktigaste växthusgasen, men som jag tidigare har skrivit är det vattenångan i atmosfären som är viktigast. Men vattenånga, som svarar för mellan 85 och 95 procent av växthuseffekten, räknas inte som en växthusgas, medan koldioxiden och övriga växthusgaser svarar för mellan 5 och 15 procent tillsammans. Den totala växthuseffekten ger en uppvärmning av jorden på ca 30 grader. Vattenångan svarar för omkring 25-27 grader medan koldioxidens andel är 2-3 grader. En fördubbling av koldioxidhalten från en förindustriell nivå på 280 ppm till 560 ppm antas ge en extra uppvärmning på 1-2 grader. Men det kan finnas anledning att revidera denna bedömning.
Mellan 1970 och 2004 har de globala utsläppen av koldioxid, metan, kväveoxider, och andra växthusgaser, viktade med faktorn för deras globala uppvärmningspotential (GWP)h, ökat med 70 procent från 28,7 till 49 miljarder ton koldioxidekvivalenter enligt IPCC. Utsläppen av dessa gaser har ökat i olika takt. Utsläppen av koldioxid ökade med omkring 80 procent mellan 1970 och 2004 och utgjorde enligt IPCC 77 procent av de sammanlagda antropogena utsläppen av växthusgaser 2004.
Miljöaktuellt rapporterade i september 2009, att forskning från FN:s miljöprogram UNEP visar att andra föroreningar än koldioxid kan ha mycket större roll i klimatförändringen än man tidigare trott. Enligt en ny rapport kan svart sot, marknära ozon, metan och kväveföreningar stå för så mycket som hälften av uppvärmningen. Tidigare har man räknat med att koldioxid svarar för närmare 60 procent av växthusgaserna. Den siffran kan nu komma att revideras. Sotmoln och andra luftföroreningar är lättare att begränsa än koldioxid och har en kort uppehållstid i atmosfären, bara ett par veckor, medan koldioxid som stannar i atmosfären i tusentals år.
Även annan forskning pekar i samma riktning. Enligt en studie som publicerades i Science härom veckan svarar koldioxiden bara för 43 procent av den mänskliga påverkan på klimatet. Metan svarar enligt denna studie för 27 procent, NOx mm för 18 procent, sot för 12 procent och andra växthusgaser för mindre andelar. De här resultaten har föranlett Al Gore i en intervju i Newsweek att nyansera sina tidigare uttalanden om Global Warming. Gore menar nu att man behöver bredda fokus till att omfatta även andra växthusgaser än koldioxid.
Det är sannolikt att ökningen av metankoncentrationen beror på mänsklig aktivitet, särskilt jordbruk och utnyttjande av fossila bränslen, men det är inte ordentligt kartlagt hur stor andel respektive typ av utsläppskälla bidrar med. Mer än en tredjedel av alla utsläpp av kväveoxider är antropogena och kommer i huvudsak från jordbruket.
Forskarvärlden påstås vara enig om AGW, men det kommer hela tiden ny forskning som visar på motsatsen. Det vore ett rimligt krav att koldioxidens roll för växthuseffekten faktiskt var klarlagd, innan man kommer fram till bindande avtal om minskning av utsläppen. Hur ska annars avtal få trovärdighet och respekt.