Oförglömlig Joan Baez på Cirkus

Joan Baez och hennes fyra musiker kommer in på Cirkus scen och drar igång ”Flora”, till publikens jubel, följd av ”Silver Dagger”. Strax därpå ”Farewell Angelina”, en låt som Bob Dylan själv aldrig spelade in. Joan Baez blev känd för sin höga och klara röst under 1960-talets början. Jag lärde känna henne genom hennes två första LP-skivor som tidigt hamnade i vår samling. Efter 50 år som artist uppträdde hon i går på Cirkus i Stockholm. Hennes långa svarta hår är nu kort och gråare, men hennes leende är lika varmt som förr. Hennes röst är varmare och djupare, men hon når vid 68 år ålder fortfarande de höga tonerna. Publiken är entusiastisk när hon sjunger Leonard Cohens ”Susanna”. Med sitt humoristiska och distanserade mellansnack får hon en stark publikkontakt. Det är en lätt grånad publik som sjunger med i refrängen när hon en bit in i konserter kör the Bands och Robbie Robertssons ”The Night they Drove Old Dixie Down”. Till den svenska publikens glädje sjöng hon Alfred Hayes ”I dreamed I saw Joe Hill last night”, en låt hon framförde redan den 15 augusti 1969 kl 02:41, som sista artist första dagen på den legendariska Woodstockfestivalen. Den låten tillägnade hon i går kväll demokratirörelsen i Iran. I ett av extranumren lyckas hon framföra "Blowin' in the wind" så att den nästan känns fräsch. Det var en oförglömlig kväll. Hon lovar att komma tillbaka till Stockholm snart.
Joan Baez uppträdde första gången som 17-åring på Newport Folk Festival 1959. Sitt första Album ”Joan Baez” släpptes året därpå, med en rad klassiska folk songs som ”Silver Dagger”, ”Henry Martin”, ”All My Trials” och ”Donna Donna” som blev populära även i Sverige vid den här tiden, då folkmusiken stod högt i kurs. Hennes andra album, ”Joan Baez, Vol 2” släpptes 1961 med ett liknande material.
Joan Baez träffade Bob Dylan första gången 1961 på Gerde's Folk City i Greenwich Village i New York och de blev ett par. Vid den tiden hade Baez redan gett ut sitt debutalbum och hennes popularitet var växande. Hon bjöd upp Dylan på scenen för att uppträda tillsammans med henne vid Newport Folk Festival 1963. Deras relation började ebba ut under Dylans turne i England 1965. På sitt fjärde album, ”Joan Baez in Concert, Vol 2”, som kom 1963, ingick hennes första Bob Dylan-covers, ”Don’t Think Twice, it’s All Right” samt ”With God on Our Side”. Hennes album från 1968 ”Any Day Now” bygger helt och hållet på Bob Dylans material med toppnumren ”Love is Just a Four-letter Word”, ”Boots of Spanish Leather” och ”I Shall be Released”, två nummer som jag fortfarande tycker är bland det bästa som gjorts av Bob Dylans musik, inklusive hans egna framföranden. Den förstnämnda som tydligen aldrig spelats in av Dylan själv, skrevs omkring 1965 och förekommer i D.A. Pennebaker's dokumentärfilm ”Don’t Look Back” om Dylans turne i England. På Martin Scorseses dokumentärfilm från 2005, ”No Direction Home” berättar Joan Baez att hon var tillsammans med Dylan, när han första gången hörde hennes inspelning av "Love is Just a Four-letter Word" spelas på radio. Han kommenterade den med "Hey, that's a great song!" Uppenbarligen hade han glömt att han själv hade skrivit den, eller ville i alla fall ge sken av det. Joan Baez har också skrivit egna låtar. En av de mest kända, och i mitt tycke bästa, är ”Diamonds and Rust” från albumet med samma namn från 1975. Det sägs att den låten handlar om Bob Dylan.
Under 1960-talet var Joan Baez starkt engagerad i civil-rights-rörelsen, och deltog i åtskilliga protestmarscher, bland annat tillsammans med Martin Luther King. Hon deltog i kampen mot Vietnamkriget och hon har också engagerat sig i de homosexuellas rättigheter. På senare år har hon engagerat sig i miljöfrågor och i kampen mot kriget i Irak.
Hon deltog i konserten som framfördes i Hyde Park i London den 27 juni 2008 som en hyllning till Nelson Mandelas 90-årsdag. Hon har inte engagerat sig i partipolitiken förrän 2008, då hon stödde Barack Obama.