Körsbärsgårdens konsthall

I sommar har en ny konsthall öppnats på Gotland. Det är Körsbärsgårdens konsthall, längst söderut, strax intill Sundre kyrka, i Gotlands sydligaste socken, några kilometer från Hoburgen och med utsikt över havet.

Körsbärsgården har en historia. Där huserade under många år textilkonstnären Signe Enström, med en vacker trädgård och ett kafé. Hon öppnade sin visningsträdgård redan 1947 och höll den öppen till sin död år 2000 vid 90 års ålder.  Det är klart att det med tiden blev allt tyngre att hålla trädgården i ordning.

Efter Signes död köptes Körsbärsgården av Marita och Jon Jonsson.  Marita har varit länsantikvarie på Gotland och gav för några år sedan ut boken om Körsbärsgården. Hennes man är arkitekt. Successivt har de återställt Signes trädgård och renoverat byggnaderna på Körsbärsgården. I den gamla ladan har de inrett ett galleri och kafé, som lockat besökare från hela ön.  Själva har vi inspirerats av Körsbärsgårdens körsbärslund när vi själva har restaurerat en gammal igenvuxen trädgård i Lau. Vi har stammat upp en liten grupp körsbärsträd och planterat sockblommor och hasselört som marktäckare under. Det ser lite japanskt ut.

Nu har alltså en magnifik konsthall tillkommit, ritad av Jon Jonsson. En vitputsad enkel byggnad med 260 kvadratmeters yta som påminner lite grann om en gotländsk lada. Med höga fönsteröppningar på strategiska ställen har man hela tiden kontakten med trädgården och hedlandskapet utanför, utan att utsikten för den skull dominerar över konsten. 

Med sin enkelhet blir konsthallen i sig ett arkitektoniskt tillskott till landskapet och den i övrigt härliga trädgården.  Den är uppdelad i olika måttfulla rum, som gör att den stora byggnaden inte känns främmande för platsen.  När jag besökte konsthallen kände jag en upprymdhet, som mer kom från byggnaden i sig än från de utställda konstverken, utan att byggnaden för den skull dominerade platsen. Öppningsutställningen som nu är avslutad utgörs av verk av tio konstnärer med anknytning till Gotland, däribland Sivert Lindblom, Harald Lyth, Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström.

Lars Olof Loeld, Vid stranden av solnedgången uppmärksammas tystnaden, detalj.

En av konstnärerna som ställer ut i sommar är Lars Olof Loeld, 80 år och medlem av konstakademien. Han använder några få färger och några få geometriska former, mest kvadrater och rektanglar. Han varierar sina byggstenar och kombinerar dem med andra bilder och symboler. Konstruktivistisk formstränghet samverkar med romantik och surrealism. 
Med Körsbärsgårdens konsthall har Gotland fått en ny spännande konstscen. Låt oss hoppas att fortsättningen lever upp till förväntningarna.

Israel ut ur Europa

Just nu pågår EM i friidrott. Uppmärksamma TV-tittare kanske har noterat att det finns deltagare från Israel. Och det gäller inte bara i friidrott utan även fotboll och en mängd andra idrottsdiscipliner. Israel har till och med vunnit Eurovisionsfinalen.
Så vitt jag vet ligger Israel i Asien, och om israeliska idrottsmän ska delta i internationella mästerskap borde det vara i de asiatiska mästerskapen.  Så varför är Israel med i EM?

Det är inte någon tvekan om att Israel ligger i Asien.

Israels fotbollsförbund grundades 1928 som Palestinas fotbollsförbund. Men 20 år senare grundades staten Israel. Vid den här tiden tillhörde Israel Asiens fotbollskonfederation. Israel kvalificerade sig till VM 1970 i Mexico, där man hamnade i samma grupp som Sverige. Efter oktoberkriget 1973 mellan Israel och Egypten och Syrien uteslöts Israel dock ur Asiens fotbollskonfederation. Israel gick in i Uefa 1992.
Strax efter att Israel under försommaren bordat fartyg i Ship to Gaza-konvojen och dödat många människor skulle Sverige spela EM-kval mot Israel med U21-landslaget.  Sverige spelar också EM-kval mot Israel i handboll. Svenska mountainbike-cyklisten Alexandra Engen tog nyligen guld när U23-damerna cyklade EM i Israel.

Många asiatiska länder motsätter sig deltagande från Israel i internationella mästerskap av politiska skäl. De anser att Israel ockuperar palestinsk mark i strid med FN-resolutioner. Finns det därför anledning för de europeiska idrottsorganisationerna att välkomna deltagande från Israel i europeiska mästerskapstävlingar?  Jag anser inte det.  Det är att ställa sig på Israels sida i den palestinska konflikten, att ställa sig bakom Israels övergrepp mot palestinierna och brott mot mänskliga rättigheter. Ett sådant politiskt ställningstagande hör inte hemma i idrottssammanhang. Israel ligger inte i Europa och det bör vara avgörande. Ruckar man på detta finns inte längre några principer för vilka länder som skulle kunna accepteras i europeiska mästerskap. Kanske Israel till och med skulle kunna ansöka om medlemskap i EU?

Tom Cats på Mejeriet i Alskog

Tom Cats är ett blues- och boogie-woogieband från Gotland, som består av Olof Holgersson (drums), Tomas Stöfling (keyboard, vocal) och Björn Eriksson (bass).  Tomas är dessutom keramiker på det sedan länge nedlagda Mejeriet i Alskog, som han äger tillsammans med textilhantverkaren Eila Burvall, med rötter i Finland. I går lyssnade jag på Tom Cats i Mejeriets lada, delvis ombyggd till utställningslokal och pub. De spelar snabbt och svängigt och med Tomas sång och snack mellan låtarna med associationer till konstverk eller historier som speciell karaktär åt spelningen. Det är framförallt boogie-woogielåtarna som höjer föreställningen, medan jag inte gillar de rena blueslåtarna lika mycket.  Det är fascinerande att bara betrakta Tomas frenetiska hamrande på tangenterna med till synes outtömlig energi. Det var en fin kväll och Mejeriets lokal var helt fullsatt.

Boogie-woogie är en pianobaserad musik i åttondelstakt, som spelas i högt tempo utvecklad ur blues av svarta i USA:s sydstater och blev populär i slutet av 1920-talet, med musiker som Albert Ammons, Meade "Lux" Lewis och Pete Johnsson. Den första boogie-woogiehitlåten var Pinetop's Boogie Woogie av Pinetop Smith från 1928.  Boogie-woogie bidrog till utvecklingen av rock'n'roll i början och mitten av 1950-talet genom sådana som Jerry Lee Lewis, Ray Charles, Little Richard och Fats Domino. Också tidiga låtar av Elvis har tydlig påverkan av boogie-woogie. I Sverige blev boogie-woogie känd framförallt genom Charlie Norman. Redan i början av 1940-talet spelade han boogie-woogie, och Charlies boogie blev en succé när den gavs ut på grammofonskiva 1942. Han hamnade i rejält blåsväder 1949 när han arrangerade om Edward Griegs klassiska Anitras dans till Anitras Dance Boogie. Det blev ett ramaskri från Grieg-stiftelsen i Norge och skivbolaget Metronome blev tvungen att dra in den återstående upplagan. Men då hade skivan redan sålts i 10 000 exemplar. Anitras Dance Boogie kom sedan att bli ett av toppnumren i Charlie Normans repertoar. Povel Ramels första hit från 1944 var Johanssons boogie-woogie-vals där han blandade boogie-woogie med vals.

Vid spelningen på Mejeriet varvar Tom Cats låtar från 1920-talet och 1950-talet av Josh White,  Meade Lux Lewis, Lowell Fulson, Roy Wawkins och Roy Brown med nyskrivna låtar av Tomas Stöfling. 

Tom Cats har också gett ut en CD förra året – Tom Cats blues band - väl värd att skaffa för dem som gillar boogie-woogie. Den lär till och med ha legat på Radio Gotlands topplista under en kortare tid.

Besök gärna Mejeriet också för att titta på Tomas stengods. Det är otroligt vacker keramik, som vi gärna ger bort i present. Själva har vi inte plats för mer nu. Eilas vackra mattor är också värda att titta på och kanske köpa, för dem som har vägarna förbi Alskog.

Lau utmanar Hablingbo i pärk

Pärk är ett gammalt gotländskt bollspel som spelas på gräsplan. Det finns två varianter, bakpärk och frampärk. Gemensamt för båda är att bollen skall slås med handen eller sparkas med foten, på volley eller efter första studs.  Bollen är stor som en knytnäve och är gjord av garvat fårskinn, vars inre är gjort av hårt nystat ullgarn. Reglerna för bakpärk är ganska komplicerade, men reglerna för frampärk är nästan helt obegripliga. En gång såg jag en match på Stångaspelen där varje moment förklarades av en speaker. Då trodde jag nästan att jag förstod idén.

Varje lag består av sju spelare. Planen är ca 30 m bred och obegränsad i längd. Den är utmärkt med en flyttbar pinne. Bollen slås med näven in i en ruta om 70 cm x 210 cm, som är utmärkt med lösa pinnar. Pärkkarlen slår iväg bollen mot utelaget. Spelet går ut på att utelaget ska ta så mycket mark (kas) som möjligt av innelaget. Efter sju hugg i rutan byter lagen plats och där ska nu det nya innelaget försvara sin tagna mark. Det nya utelaget har nu sju försök att återta sin förlorade mark. Vid en sådan delomgång ges 10 poäng till vinnande lag. Först till 40 poäng vinner pärken (setet). Bäst av 3 pärkar vinner matchen. Vid frampärk har innelaget två pärkkarlar som står vid rutan. Den främre pärkkarlen ska returnera på volley eller släppa bollen till bakpärkkarlen, som returnerar efter studs. Begrep ni något? Nej, trodde väl det.

Utvecklingen av antalet pärklag i Stångaspelen sedan starten 1924.

Pärk har märkligt nog blivit allt populärare genom åren. De flesta av Gotlands nästan hundra socknar har ett lag, några har flera lag och dessutom finns några lag från fastlandet. Något seriespel existerar inte, utan årets viktigaste tävling är Stångaspelen, som äger rum andra helgen i juli varje år. Ungefär 200 lag har årligen deltagit under 2000-talet, vilket är en tredubbling av antalet lag på 30 år. Seger i Stångaspelens Mästarklass är det finaste man kan vinna inom pärk. Utöver Stångaspelen tävlar man i VM i bakpärk respektive frampärk.

Pärklaget Hablingbo II

När vi kom som sommargäster till Lau för drygt 30 år sedan var Lau III mästarlaget på herrsidan både i frampärk och bakpärk.  I laget ingick vår granne Raimo Pettersson, som numera är framgångsrik ICA-handlare på Gotland.  Lau III vann många år i rad i Stångaspelen, men så småningom tog åldern ut sin rätt., och 1989 var senaste året Lau vann mästarklassen.  Numera är det sedan mer än tio år tillbaka Hablingbo II , med bröderna Johan och Tobias Mattsson som pärkkarlar, som vinner mästarklassen i bakpärk och frampärk år efter år. Stånga och Gothem har förgäves försökt utmana dem. Men förra året kom Lau I upp till mästarklassen. Lau I med bröderna Emrik, Arvid och Johan Larsson har på rekordtid tagit sig upp i mästarklassen. Pappa till bröderna är Torgny Larsson, legendarisk pärkkarl från det framgångsrika laget Lau III. Johan Larsson är vid sidan om pärkspelet även ishockeyspelare i Brynäs och har i år blivit draftad för Minnesota i NHL.

I söndags för en vecka sedan avgjordes pärken i årets Stångaspel, och Hablingbo II dominerade återigen. I år förlorade tidernas bästa pärklag inte en enda match och är nu uppe i 25 titlar. Frågan var om Lau I skulle kunna hota Hablingbo II.

Nykomlingen Lau I - en ung och kaxig uppstickare -- som gått raka vägen från rekryt till mästarklassen visade att man är i mästarklassen för att stanna. Vi hade som målsättning att hänga kvar så vi är nöjda, säger pärkkarlen Arvid Larsson. I bakpärken var det stenhårt. Lau I förlorade bara mot Hablingbo, men i finalen ersattes Johan Larsson av en reserv, eftersom han då rest till NHL  Nästa år är det kanske dags igen för Lau?

Klimathotet är Guds straff för våra synder

Detta perspektiv behandlades idag i radioprogrammet Människor och tro. Klimathotet är vårt eget fel och beror på människans missgärningar och syndiga - oekologiska - leverne. Om vi inte bättrar oss kommer vi att få syndernas straff i det framtida klimathelvetet, med torka, missväxt, oväder och översvämningar. Så var det också när digerdöden härjade på 1300-talet. I gammaltestamentlig anda lastades skulden för krig, sjukdomar, svält och annat elände sedan tidernas begynnelse på människan själv långt in i vår tid. Människan har betett sig omoraliskt. Gud ser detta och straffar därför människan. Bot och bättring är det enda sättet att blidka Gud. Kanske kan dagens klimatdebatt sorteras i samma genre.

I dag säger klimatalarmister som Al Gore att ”du kan förändra dig till det bättre så blir det bättre”. ”Det var precis vad de predikade i kyrkorna på 1600-talet också”, säger David Larsson, forskare på historiska institutionen i Lund. Likheterna mellan dagens klimatdebatt och det historiska talet om Guds straff är påtagliga. ”Det intensiva skuldbeläggandet av vardagen i klimatdebatten är så likt äldre tiders föreställningar om människan som orsaken till sin egen undergång. Det känns spännande att jämföra det.”

Människans roll som orsak till eländet på jorden är huvudtemat för David Larssons avhandling vid historiska institutionen på Lunds universitet, ”Vårt eget fel. Föreställningar om människan som orsaken till sin egen undergång, från digerdöden till klimathotet”. Hur rollen har varierat i sitt uttryck men egentligen handlat om samma sak, skulden.

Förr handlade det om att hamna i himmelriket och inte brinna i helvetet i evighet beroende på hur syndigt vi har levat. Dagens klimatdebatt handlar om att våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer att få ta konsekvenserna av våra omoraliska handlingar, som att köra bil, värma upp våra alltför stora bostäder, flyga på semester till andra sidan jordklotet, äta kött och annan mat som inte odlats i närheten och konsumera i största allmänhet.

Syndafallet - Människan äter av kunskapens träd. Detalj av målning av Michelangelo.

David Larsson menar att historiestudier kan ge perspektiv på nutida problem och fenomen. Människan uppfinner teknik som får svåra konsekvenser för vår jord. ”Här syns klara paralleller till gamla tiders allvarligaste synd – högmod. Att tro att man kan sätta sig över naturens krafter är ett klart fall av modernt högmod.”

Kanhända att vi i framtiden kommer att betrakta 2000-talets klimatdebatt med samma ögon som vi idag ser på 1600-talets häxjakt.

Tio små ministrar (M)

Sveriges regering består av 22 ministrar varav 10 från moderaterna.

Handelsminister Maria Borelius (M) tvingades avgå sedan det uppdagats att hon anlitat svart arbetskraft i hemmet och inte betalat TV-licens. Maria Borelius hade dessutom ett sommarhus som ägdes av ett bolag i skatteparadiset Jersey, uppenbarligen i syfte att undvika att betala skatt. Så var de bara nio.

Kulturminister Cecilia Stegö Chilò (M) tvingades avgå eftersom hon inte på 16 år (minst) betalat TV-licens, vilket är lite pinsamt om man ska vara kulturminister. Även hon hade anlitat svart hemhjälp. Så var de bara åtta.

Försvarsminister Mikael Odenberg (M) avgick efter oenighet om besparingarna på försvarsanslagen. Så var de bara sju.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) (bilden), avgick sedan det uppdagats att han (enligt Aftonbladet) ägnat sig åt att köpa sex. Det är nämligen förbjudet i lag sedan ett antal år, en lag som justitieminister Beatrice Ask (M) dessutom vill skärpa. Så var de bara sex.

Utrikesminister Carl Bildt (M) var styrelseledamot i Lundin Oil där han också hade ekonomiska intressen, ett företag som nu granskas av åklagare Magnus Elving i en förundersökning om folkrättsbrott med anledning av företagets verksamhet i Sudan.  Så var de bara…

Migrationsministern Tobias Billström (M), som nu övertar Littorins uppgifter i regeringen, har undvikit att betala TV-licens i tio år, men har hittills av någon anledning ännu inte avgått. Så var de bara…

Även moderata statssekreteraren Ulrica Schenström avgick sedan Aftonbladet publicerat bilder där hon dricker vin och pussas med TV 4:s politiske reporter Anders Pihlblad på en restaurang på Söder, samtidigt som hon har jour i regeringens krisberedskap.

Kan det vara en tillfällighet att just moderaterna tycks ha så svårt att vaska fram oförvitliga medborgare i sina led?

Bob Dylan: Tarantula

Vad har Harry Martinssons Aniara gemensamt med Tamara Cohn Eskenasis Att tolka bibeln och koranen, George Orwells 1984 och John Fantes Ristat i damm? Jo, de som har köpt dessa böcker har också köpt Bob Dylans Tarantula. Till denna grupp av uppenbart shizofrena litteraturälskare hör tydligen även jag. Boken Tarantula har nu legat några veckor vid min säng. Men det är ingen lättläst bok.

Bob Dylan skrev Tarantula mellan 1965 och 1966 men den gavs ut först 1971. Den svenska-engelska utgåva jag har köpt gavs ut av förlaget Bakhåll 1999, i översättning av Görgen Antonsson. Vänstersidorna är på engelska och på högersidorna finns den svenska översättningen. Det sägs vara en roman, men kunde lika gärna kallas essäsamling, eller om man så vill, en sammanställning av till synes slumpmässiga nedslag av tangenterna. Boken kallas roman, men att kalla den roman är att omdefiniera ordet. Dylan har själv sagt att Tarantula aldrig var meningen att bli en bok: "Things were running wild at that point. It never was my intention to write a book." Och kanske hade det varit bäst om han hade låtit bli.

Vid den här tiden skrev han fler låtar än han hann spela in, reste världen runt på turnéer och intog diverse olagliga substanser. Han spelade in film, levde bakom solglasögon och spottade ur sig låtar snabbare än skivbolaget hann ge ut dem. Don't Look Back är en dokumentärfilm som D.A. Pennebaker gjorde från Bob Dylans turné i Storbritannien i april-maj 1965. Bob Dylan vill inte se bakåt utan "tar sig rätten att försvinna, att förvandlas, att återkomma som någon man inte känner igen”. Filmen inleds med en klassisk version av Subterranean homesick blues, där Bob Dylan släpper skyltar med texten och där beatnikpoeten Allen Ginsburg skymtar i bakgrunden. Skyltarna hade skrivits av Dylan, Ginsburg och Donovan. På den DVD jag har finns flera olika versioner av inledningsscenen. Subterranean Homesick Blues skrevs av Bob Dylan 1965. Låten kom först ut på skivan Bringing It All Back Home och var den första elektriska låten Dylan gjorde. På turnén buas Dylan ut som förrädare – Judas - eftersom han använder elektrisk gitarr på en del av konserterna.

Texten till Subterranean homesick blues lyder inledningsvis: Johnny’s in the basement & Mixing up the medicine & I’m on the pavement & Thinking about the government & The man in the trench coat & Badge out, laid off & Says he’s got a bad cough & Wants to get it paid off & Look out kid & It’s somethin’ you did & God knows when & But you’re doin’ it again & You better duck down the alley way & Lookin’ for a new friend & The man in the coon-skin cap & By the big pen & Wants eleven dollar bills & You only got ten. Och så fortsätter det i fyra verser till utan skiljetecken. Ungefär så här ser också textsidorna ut i Tarantula. Fast inte i fyra verser utan i 180 sidor. Nåja, 90 engelska sidor och 90 svenska sidor. Subterranean homesick blues är en underbar låt att lyssna till i två minuter och sjutton sekunder men hur sjutton bär man sig åt för att läsa en sådan text?
Första kapitlet handlar om en servitris på ett långtradarfik, som heter Aretha. Hon sjunger schlagers till jukeboxen, fiket är fullt av vinddrivna figurer och samtalen är absurda. Ett annat kapitel handlar om en man som heter Helt Enkelt (Simply That), som tvättar sig i äggröra och stoppar glasögonen i kalsongerna. Boken är en lång räcka av liknande bilder,  paradoxer och absurditeter; ett kaotiskt sökande efter meningar i livet.

Men som en rescenscent skrev:  ”Ändå vore det synd att förkasta den som nonsens. För även om Dylan är på ovan mark har den här explosionen av ord vissa poänger. Han lånar inspiration från alla möjliga håll och kanter - inledningen med sitt åkallande av Aretha är snudd på homerisk - och precis som i sina låtar blandar han vandringssägner, folkvisor, barnramsor och blues med elektrifierad poesi och skarp satir.”
Till boken medföljer en CD med en radiointervju som Klas Burling gjorde med Dylan i samband med en konsert i Sverige 1966. Intervjun sändes dagen efter i radioprogrammet Pop 66. Dylan är bakfull och till en början ytterst ovillig att svara på några som helst frågor. Men efter en stund får den tålmodige Burling Dylan att komma med ganska utförliga resonemang.

Till sist, Tarantula är en sorts mycket långhåriga och ofta stora spindlar – fågelspindlar - som  huvudsakligen hör till familjen Theraphosidae. Vissa fågelspindlar kan ha en kroppslängd på upp till 30 centimeter. Den största sorten har rapporterats ha en vikt på ett och ett halvt hekto. Fågelspindlar äter mestadels insekter och andra leddjur, men de största fågelspindlarna kan döda så stora djur som ödlor, möss och fåglar. Fågelspindlar finns i tropiska områden och ökenregioner runt om i världen. Alla fågelspindlar är giftiga, men knappast farliga för människor. Namnet "tarantula" kommer från staden Taranto i södra Italien och användes ursprungligen för närstående arter av europeiska spindlar.