För ett par veckor sedan gjorde jag en blogg med anledning av Maria Svelands debattinlägg om feministhatet. Visst behöver kvinnorna få jämställdhet, men jag tror att det ändå är på väg, även om några tycker att det går väl långsamt. Men jämställdhet innebär också att man förmår att se båda sidorna av saken. Könsdiskriminering är inte acceptabel av någotdera könet.
Och även om män i medeltal tjänar mer än kvinnor, även om män dominerar i bolagsstyrelserna, även om papporna ännu inte tar fullt ansvar för barnen och hemarbetet, så finns det också områden där männen är missgynnade.
Jag tänker inte bara på alla renoveringsarbeten de ger sig in i fullt frivilligt. Män lever också kortare liv än kvinnor. Det skiljer nästan fyra år, vilket på ett ungefär motsvarar en tredjedel längre pensionstid för kvinnorna. Men pensionerna räknas ut utan hänsyn till denna skillnad. Det gynnar kvinnorna, men det är helt ok för mig, jag tycker bara att det är tråkigt att männen inte får uppleva denna tid lika länge som kvinnorna.
Medellivslängd för män och kvinnor enligt SCB
Män tar livet av sig oftare än kvinnor. Det beror nog inte på att de är olyckligare än kvinnor, bara att de är effektivare, eftersom fler kvinnor än män försöker ta sina liv.
Män svarar dessutom inte bara för det mesta våldet mot kvinnor utan också för det mesta våldet mot män. Män utsätts också för våld oftare än kvinnor, även det ibland inte kommer fram i debatten. Dubbelt så många män som kvinnor utsätts för gatuvåld. För dem som drabbas är det ingen stor tröst att det också var män som stod för våldet.
En del av dessa skillnader mellan kvinnor och män är sannolikt genetiska medan andra borde kunna påverkas. Män borde inte begå så många brott, det är ju helt klart, men dessutom borde de kanske leva mera hälsosamt. Riktigt vad man ska göra åt problemet är väl inte heller självklart. Men det verkar inte som om dessa frågor diskuteras lika mycket i debatten som när kvinnorna är missgynnade. Kanske Maria Sveland kunde spinna på den här tråden någon gång, men det verkar väl inte särskilt troligt. Kanske tycker hon att männen får skylla sig själv, vilket det ju faktiskt ligger något i. Mycket men inte allt är ju självförvållat.
Jenny Persson
De här funderingarna har jag inspirerats till av Jenny Persson, krönikör i GT – Gotlands tidningar, som jag läste under påskhelgen.
Och även om män i medeltal tjänar mer än kvinnor, även om män dominerar i bolagsstyrelserna, även om papporna ännu inte tar fullt ansvar för barnen och hemarbetet, så finns det också områden där männen är missgynnade.
Jag tänker inte bara på alla renoveringsarbeten de ger sig in i fullt frivilligt. Män lever också kortare liv än kvinnor. Det skiljer nästan fyra år, vilket på ett ungefär motsvarar en tredjedel längre pensionstid för kvinnorna. Men pensionerna räknas ut utan hänsyn till denna skillnad. Det gynnar kvinnorna, men det är helt ok för mig, jag tycker bara att det är tråkigt att männen inte får uppleva denna tid lika länge som kvinnorna.
Män tar livet av sig oftare än kvinnor. Det beror nog inte på att de är olyckligare än kvinnor, bara att de är effektivare, eftersom fler kvinnor än män försöker ta sina liv.
Män svarar dessutom inte bara för det mesta våldet mot kvinnor utan också för det mesta våldet mot män. Män utsätts också för våld oftare än kvinnor, även det ibland inte kommer fram i debatten. Dubbelt så många män som kvinnor utsätts för gatuvåld. För dem som drabbas är det ingen stor tröst att det också var män som stod för våldet.
En del av dessa skillnader mellan kvinnor och män är sannolikt genetiska medan andra borde kunna påverkas. Män borde inte begå så många brott, det är ju helt klart, men dessutom borde de kanske leva mera hälsosamt. Riktigt vad man ska göra åt problemet är väl inte heller självklart. Men det verkar inte som om dessa frågor diskuteras lika mycket i debatten som när kvinnorna är missgynnade. Kanske Maria Sveland kunde spinna på den här tråden någon gång, men det verkar väl inte särskilt troligt. Kanske tycker hon att männen får skylla sig själv, vilket det ju faktiskt ligger något i. Mycket men inte allt är ju självförvållat.
De här funderingarna har jag inspirerats till av Jenny Persson, krönikör i GT – Gotlands tidningar, som jag läste under påskhelgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar