Om åsiktsfrihet i Sverige

"Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."
Ett bra citat, tycker jag, som kort sammanfattar grundtanken i ett fritt och demokratiskt samhälle. Det tillskrivs Voltaire, men skrevs av Evelyn Beatrice Hall 128 år efter Voltaires död i hennes bok Voltaires vänner från 1906. Enligt Hall sammanfattar det ändå Voltaires tankar.

Voltaire
Att fritt kunna uttrycka sina åsikter brukar anses som en av demokratins grundvalar. I Sverige är åsiktsfriheten grundlagsskyddad enligt regeringsformen: "Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad ... yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor". Sverige har antagit den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna där det framgår att "Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser".
Trots detta står åsikts- och tankefriheten i praktiken inte särskilt högt i kurs i Sverige, där bara en tanke i taget verkar kunna tillåtas. Efter Dan Josefssons dokumentärfilm Kvinnan bakom Thomas Quick försvarade justitierådet Göran Lambertz de nu upprivna domarna mot Quick i en debatt mot Josefsson och Leif G W Persson. Vad han faktiskt sade i debatten var inte att Thomas Quick är mördare, utan att han nu ska betraktas som oskyldig. Det han sa var att domarna var riktiga då de tillkom, då Quick också erkände morden. Nu har situationen förändrats.

Göran Lambertz
Nu har Lambertz kritiserats av riksdagsmannen Morgan Johansson, som tycker att Lambertz bör tänka på sin framtid. Att en riksdagsman anser att Lambertz bör avgå på grund av sina uttalanden är uppseendeväckande. I synnerhet som han är ordförande i justitieutskottet. Det borde snarare rendera i krav på Morgan Johanssons avgång.

Morgan Johansson
Även vänsterpartiets rättspolitiska talesman Lena Olsson stämmer in i kraven på Lambertz avgång.

Lena Olsson
Även den facklige företrädaren Anders Alenskär kritiserar nu Lambertz för hans uttalanden och anser att han bör avgå som justitieråd i HD. Han gör det genom att felcitera vad Lambertz faktiskt har sagt. Han har inte pekat ut Sture Bergwall (f d Thomas Quick) som skyldig. Vad han säger är att domarna var riktiga då, med erkännandet, inte att de är riktiga nu, när han har tagit tillbaka sina erkännanden. Att en domare, som Alenskär är, inte kan hålla reda på fakta är uppseendeväckande. För mig är det dessutom fullkomligt orimligt att en facklig företrädare på detta sätt kritiserar en medlem av den egna kåren. Om någon agerar oetiskt är det Alenskär själv.

Anders Alenskär
Morgan Johansson och Anders Alenskär har aldrig hört talas om Voltaire.
Quick dömdes för de åtta morden av olika tingsrätter och ett antal olika domare under åren 1994-2001. Under dessa år var Lambertz nuvarande åsikt gängse, att domarna var korrekta, även om de ifrågasattes på sina håll. Det är knappast något uppseendeväckande uttalande i dag att säga att de var korrekta då. Det är ju vad han säger.
För att undvika alla missförstånd: Jag är inte insatt i sakfrågan. Jag har inte läst domarna, inte heller Hannes Råstams eller Dan Josefssons böcker. Jag har följt vad dagspress och TV förmedlat, och på dessa grunder tror jag att Sture Bergwall är oskyldig till de åtta morden. Jag vet inte om domarna var riktiga då. Det har inte med saken att göra. Man ska ha rätt att uttrycka andra åsikter än majoritetens utan att råka ut för fackets eller statens kritik i Sverige. Bemöt Lambertz åsikter med sakliga skäl. Det räcker.

Folkomröstning om Slussen är fortfarande ingen bra idé

En opinionsgrupp har åter startat en kampanj för en folkomröstning om Slussen. Enligt Södermalmsnytt är de fyra allianspartierna negativa. De anser att frågan redan är avgjord och att en folkomröstning bara leder till ytterligare förseningar. Socialdemokraterna och miljöpartiet säger däremot ja, i varje fall om 70 000 namn samlas in. Det är inte oväntat när det gäller miljöpartiet, som ofta är populistiska, men mer överraskande när det gäller sossarna. Vänstern svara nja. De stöder förslaget om även angränsande kommuner också har folkomröstningar.

Jag har tidigare ganska utförligt avvisat tanken på folkomröstning om Slussen här. Tanken är nämligen inte ny. För snart två år sedan drev företrädarna för ett annat förslag, den så kallade Kulturslussen, med Mats Edblom och Benny Andersson i spetsen, tanken på en folkomröstning. Jag vet inte om de fortfarande vill ha folkomröstning.

Det nya initiativet handlar däremot om att bevara den nuvarande Slussen (vad det nu är sedan den redan börjat rivas. Vid valet om tio månader, då omröstningen skulle ske är ännu mindre kvar). Frågan man skulle rösta om lyder så här: ”Jag kräver folkomröstning så vi stockholmare kan ta ställning om Nya Slussen ska byggas eller nuvarande Slussen ska förnyas.” Jag antar att man menar att Slussen Plan B är alternativet. Frågan är hur företrädarna för Kulturslussen skulle rösta i en sådan omröstning? Kanske ska man ha tre alternativ. Många kritiker mot Nya Slussen vill hellre ha en annan utformning, men inte samma gamla elände som förut. I så fall stärks argumenten mot en folkomröstning. Hur tolkar man resultatet om 33 procent röstar för vardera alternativet, samtidigt som bara 33 procent av väljarna röstar. Det är knappast något osannolikt scenario. Om även angränsande kommuner ska rösta kanske valdeltagande sjunker ännu mer.
Kanske även företrädarna för "Ny syn på Slussen", dvs Monica Andersson, Kjell Forshed m fl, skulle vilja delta i en folkomröstning. Då får man fyra förslag att rösta om. Och kanske också "Knutpunkt Slussen" vill vara med. Då blir det fem alternativ. Och varför inte alternativet Stråk, som jag själv kan se har vissa fördelar. Ett sjätte alternativ i folkomröstningen. Knappast någon tvekan om att stadens eget förslag skulle vinna en sådan omröstning. Enda chansen för folkomröstningsförespråkarna är alltså att förhindra att andra alternativa förslag kommer upp till omröstning. Hur demokratiskt det nu skulle vara.

Beslutet om Slussen är faktiskt redan fattat med det parlamentariska system vi har och under stor offentlig debatt. Att genomföra folkomröstningar så snart man är missnöjd med politiska beslut är inte mer demokratiskt och inte heller någon bra idé. Faktiskt riktigt dåligt.

Klimatförändringar då och nu

Det pågår ett klimatmöte i Warszawa, men deltagarna tycks ha svårt att komma fram till överenskommelser om lämpliga åtgärder. Representanter från fattiga länder, som drabbats av eller hotas av katastrofer, kräver insatser från rikare länder, som orsakat utsläppen av koldioxid. Det är inte så konstigt eftersom media driver på. I DN kan man läsa om att ”flera extremkatastrofer inträffat, som kan bero på eller förvärrats av klimatförändringar: supertyfonen ”Haiyan” i Filippinerna, stormen ”Hilde” i Norge och norra Sverige, ovanligt kraftiga tornador i USA och ett våldsamt skyfall på Sardinien som häromdagen dödade 18 personer.” Men i IPCC:s rapport finns inte dessa samband mellan klimatförändringen och extremväder verifierade. Så varför bedriver då media denna kampanjjournalistik, i stället för att bedriva granskande journalistik?
Enligt IPCC:s rapport är dock bevisen nu än mer övertygande om att människan ligger bakom uppvärmningen av jorden, med 95 % säkerhet! Men titta då på dessa två kurvor:

Ovanstående kurva visar den globala temperaturens utveckling mellan 1900 och 1956.

Ovanstående kurva visar den globala temperaturens utveckling mellan 1956 och 2013.
Det finns påfallande likheter mellan dessa båda bilder. Den övre kurvan visar en temperaturökning på omkring 0,35 grader Celsius under den redovisade tidsperioden och den nedre omkring 0,40 graders temperaturökning. Den tidiga temperaturökningen beror till övervägande del på naturliga faktorer, den senare huvudsakligen på människans utsläpp av s k klimatgaser, detta enligt IPCC. Men varför har de naturliga variationerna upphört? Det förklarar inte IPCC.
Det typiska i diagrammen är i själva verket de återkommande variationerna. Fram till omkring 1912 minskade temperaturen, därefter ökade temperaturen stadigt under drygt 30 år, tydligen beroende på naturliga orsaker. Därefter var det åter avkylning under drygt 30 år fram till 1978, trots att utsläppen av koldioxid accelererade efter andra världskriget. Faktum är att experter på 1970-talet varnade för den globala avkylningen, som kunde leda till en ny istid.
”Världen har kylts ned kraftigt under cirka tjugo års tid. Om den nuvarande trenden fortsätter, kommer världen att vara ungefär fyra grader kallare år 1990, men hela elva grader kallare år 2000. Det är ungefär dubbelt så mycket, som det skulle krävas för att leda till en ny istid. Vi har ungefär fem år på oss att göra något för att förhindra detta.”
Detta är ett citat från 1970 av den amerikanske ekologen Kenneth Watt, Swarthmore College, USA. (Källa: Gösta Pettersson, Falskt alarm). Då trodde man att industriella utsläpp var orsaken till den då pågående avkylningen.
Efter 1978 ökade temperaturen åter fram till 1998, medan temperaturen därefter har legat still under 15 år.  Enligt IPCC var uppvärmningen denna gång, i motsats till förra gången orsakad av människan. Denna uppvärmning under en period på omkring 20 år är vad IPCC bygger sina modellscenarier på om en framtida global uppvärmning. Under de senaste 70 åren har vi haft omkring 20 år med uppvärmning och 50 år utan uppvärmning.
Är det konstigt att man har svårt att komma överens i Warszawa?

Uppdatering 23 november
I DN:s Framstegsbloggen påminner Anders Bolling om att det har förekommit stormar med avsevärt fler dödsoffer tidigare, ja 100 000-tals dödsoffer. Det sker inte längre på grund av bättre hus, fler vallar, mer utbildning och teknik för information. Med fortsatt utveckling kan framtida stormar bemästras ännu bättre. Däremot kommer inte stormar att kunna förhindras, oavsett framtida utsläpp av koldioxid.

Uppdatering 26 november
På Klimatupplysningen kan man läsa att det inte finns någon tendens till att extremväder skulle bli vanligare. Det framgår till exempel av den här bilden över tornados i USA de senaste 60 åren.

Tendensen är snarare något nedåtgående. På vilket sätt skulle den visa på "ovanligt kraftiga tornador i USA" som DN påstår ovan? Inte särskilt ofta under senare år i alla fall. De värsta inträffade ju för 40-50 år sedan. Den dödligaste tornadon inträffade 1925 med 2027 döda, alltså för nästan 90 år sedan. Minnet tycks vara kort. Eller viljan att ta reda på fakta svag.

Monteliusvägen i november

En vacker och solig novemberdag promenerar vi på Monteliusvägen, en av Stockholms absoluta pärlor. Härifrån är utsikten över Stockholm magnifik. Hit tar vi alltid besökande från andra länder för att de ska få se Stockholm från sin allra bästa sida. Det är ett populärt turiststråk bland turister, det hör man på alla språk som talas av dem man möter.

Utsikt från Monteliusvägen
När vi stannar upp och tittar på utsikten frågar en man från Oslo om vi känner till det ovanliga huset med den böljande fasaden till höger om stadshuset.  Är det nytt, undrar han. Vi förklarar att det heter Stockholm Waterfront och är ett mycket omdiskuterat tillskott till Stockholms arkitektur och stadsbild. Han säger att han tycker att det är snyggt. En stad förändras ju ständigt och formas av olika epoker. Han ska går och titta på det på närmare håll. Så kan man tycka om Waterfront, i alla fall om man aldrig hört talas om protesterna.

Stockholm Waterfront, sett från Monteliusvägen
Monteliusvägen byggdes för femton år sedan. Inför bygget förekom omfattande protester, framförallt från de närboende, men också från många andra stockholmare. Man gjorde namninsamlingar och framförde olika argument mot gångstråket, bland annat att Mariabergets profil skulle förändras. Boende på Bastugatan, såg stråket som intrång på sin närmiljö. Det var väl det protesterna handlade om egentligen. Senare har jag hört flera närboende ångra sig. De förstod bara inte hur bra det skulle bli.
Jag tänker på Rosenlundsparken, där staden nu har bestämt sig för att fortsätta med planerna på ny bebyggelse. Totalt har det kommit cirka 340 synpunkter på detaljplanen för Rosenlundsparken där man vill bygga 200 lägenheter, de flesta negativa. Jag har också lämnat synpunkter, men positiva.
Dessutom har man lämnat in namnlistor med 750 namn, som protesterar mot förändringen. Man kan fundera på om det är många? I det närmaste området, Södra station-Västra Katarina bor det omkring 18 000 personer. Det är alltså bara 4 procent av de närboende som protesterat. Räknar man in de boende på hela Södermalm, som har omkring 115 000 invånare, blir 750 namn inte ens en enda procent.

Rosenlundsparken, planer
Ett annat perspektiv är de bostadssökande, varav ett fåtal kanske kommer att få förmånen att bo i de 200 nya lägenheterna. Stockholmsregionens befolkning ökar varje år med 35-40 000 invånare. På fem år blir det 175-200 000 nya invånare. Med den tillväxten behövs det omkring 15 000 nya lägenheter per år. I det perspektivet är även 750 protester ganska få namn. Kommunen fortsätter med planerna och kanske kommer protesterna snart att vara glömda när den nya parken är klar. Precis som protesterna mot Monteliusvägen är glömda idag. Kanske också protesterna mot Stockholm Waterfront klingar av med tiden. Så kan man fundera på Monteliusvägen en vacker novemberdag.

Bostadsbrist och marknadshyror

Beror bostadsbristen på att vi har ett bruksvärdessystem för hyreslägenheter? Boverkets rapport idag menar att det i alla fall är en betydande delförklaring. Men frågan är om det är sant.

Skulle hyrorna släppas fria skulle det nuvarande hyresbeståndet utnyttjas effektivare. Det kan man vara överens om. Hur snabbt det går beror på vilka övergångsregler som sätts. Däremot skulle det inte få igång byggandet av hyresrätter, snarare tvärtom. Redan idag sätts hyrorna i nybyggda hyreslägenheter i princip på marknadsnivå. De hyrorna skulle knappast öka. Skulle hyrorna höjas i det befintliga hyresbeståndet skulle det ske en omflyttning, så att hushåll med stor bostadskonsumtion skulle flytta till mindre eller billigare lägenheter, och ge plats för dem som söker större eller dyrare hyreslägenhet, och har råd att betala för det. Så fungerar det ju på en marknad. Men det ökar inte den totala efterfrågan på hyresbostäder. Det leder alltså inte till att det byggs mer, snarare tvärtom.
Idag byggs det även för få bostadsrätter, trots att de säljs till marknadspris. Byggintressenterna tycker att det är bättre och säkrare att bygga lite mindre med säker vinst än att bygga mer med mindre vinst, eftersom de numera tar hela risken. Tidigare var det staten som tog risken, och då byggdes det mer. Så enkelt är det nog.
Barbro Engman från Hyresgästerna pekar på att det finns en social bostadssektor i länder som har marknadshyror. Det skulle i så fall behöva införas även i Sverige för att undvika alltför stora sociala konsekvenser. Även ekonomen Stellan Lundström anser att det är en typisk nationalekonomisk rapport, som inte ger hela bilden. Och inte heller den första. Detta har diskuterats i decennier.

Nödvändigt beslut kom till sist

Idag meddelade alliansregeringens partiledare på DN Debatt att man nått en överenskommelse med företrädare för landstinget och fyra kommuner i Stockholmsregionen om utbyggnad av tunnelbanan. Detta har vi väntat på länge, egentligen ända sedan stockholmspolitikerna slutade bygga tunnelbana för omkring 30 år sedan, i den tron att Stockholm redan var färdigbyggt.

Tunnelbanesystemet med nya sträckningar till Nacka, Solna och Barkarby.
Den viktigaste delen av överenskommelsen gäller naturligtvis tunnelbanan till Nacka och kopplingen till gröna linjens Hagsätragren. Den ökar kapaciteten på gröna linjens två kvarvarande grenar och möjliggör en kraftfull bostadsutbyggnad i Söderort. Det är också bra att man nu avvisar en sträckning via Djurgården och i stället går via östra Södermalm till Nacka. Precis vad jag har argumenterat för flera gånger tidigare, bland annat här.

Tunnelbana till Nacka över östra Södermalm och med koppling till Söderort.
Jag antar att det fortfarande finns diskussionsutrymme om detaljer, som exakta stationslägen mm. Det är t ex drygt 2 km vilket är alldeles för långt mellan stationerna Hammarby kanal och Sickla. En ytterligare station vid östra delen av Hammarby sjöstad behövs. På liknande sätt är det drygt 3 km mellan Karolinska sjukhuset och Arenastaden. En station vid Solna Centrum är ju närmast självklar. Att bygga en 3 km lång tunnelbana med enda uppgiften att transportera fotbollsfantaster till AIK:s hemmamatcher kan ju knappast vara optimalt. Men detta är antagligen något som kan komma.

AIK-banan via Karolinska och Hagastaden
Ett problem med den grundläggande strategin vid utbyggnaden av Stockholms tunnelbanesystem har ju varit att man utgått från att uppgiften är att transportera alla trafikanter till T-centralen. Är det så behövs ju inga bytesstationer eller alternativa färdvägar. Men om uppgiften i stället är att erbjuda god tillgänglighet över ett så stort område som möjligt blir lösningarna oftast andra. Då behövs en nätstruktur i stället för en radiell struktur, och då behövs bytesstationer. Detta behöver man ha med sig när man planerar för den framtida spårstrukturen.

Om cykloner och global uppvärmning

Efter cyklonen som just har drabbat Filippinerna kommer genast uttalanden från en massa ”så kallade klimatexperter” att den här typen av extremväder är något vi måste vänja oss vid  på grund av klimatförändringen, t ex här i SvD. Och media bara hakar på, totalt okritiskt.

Tropisk cyklon
Men finns det grund för detta? Inte om man får tro FN:s klimatpanels (IPCC) kommande rapport, i alla fall. Det finns helt enkelt inte underlag för att säga att uppvärmningen skulle orsaka stormar, orkaner, översvämningar, hagelstormar, åskväder, eller torka på en global skala. Läs här vad IPCC verkligen säger.
Enligt IPCC har det ”låg trovärdighet” att tropiska cykloner skulle orsakas av den globala uppvärmningen. Inte heller anser man att torka skulle orsakas av uppvärmningen. Man talar i försiktiga ordalag om ett ”troligt” samband med enstaka extremt varma dagar och värmeböljor på vissa platser på jorden. Och troligen ökar nederbörden mer än den minskar på vissa landområden. Så varför fortsätter kvasiexperterna att tala om att det blir vanligare med extremväder, och varför fortsätter media att upprepa detta?
Faktum är ju att IPCC nu även erkänner att det inte har skett någon statistiskt signifikant global temperaturuppgång på mellan 15-17 år, trots att koldioxidhalten fortsatt att öka och trots att modellerna pekat på något annat. Varför detta inte har skett trots modellberäkningarna finns det inte någon bra förklaring på. Man vet helt enkelt inte! Man räknar nu med att temperaturen kommer att öka med mellan 1,5 °C och 4,5 °C om halten av koldioxid i atmosfären fördubblas. Men detta har man sagt ända sedan den första rapporten 1990. Trots all forskning, vet man inte mer nu än man visste då, trots att man låtsas något annat.

EU vill förbjuda plastpåsar

Detta meddelades i radion häromdagen. EU-kommissionen föreslår en lagstiftning som innebär att alla EU-länder ska välja en eller flera metoder för att minska mängden plastpåsar, till exempel vanliga bärkassar i mataffären. Det ska bli tillåtet för länder att helt förbjuda vissa plastpåsar. En annan metod kan vara att införa speciella avgifter. EU-kommissionen verkar slå in öppna dörrar, eftersom till exempel Irland redan har infört avgifter och Italien har förbjudit användningen av plastpåsar i affärer och livsmedelsbutiker. Det tycks alltså redan vara tillåtet att förbjuda plastpåsar eller införa avgifter.

”I dag vidtar vi åtgärder för att lösa ett mycket allvarligt, och i hög grad synbart, miljöproblem”, säger Janez Potočnik, EU:s miljökommissionär. Det sägs i inslaget att över 8 miljarder plastpåsar varje år ”blir skräp i den europeiska naturen, där de skadar till exempel fiskar och fåglar som sväljer pyttesmå delar av dem”. Varje år kommer nästan 100 miljarder nya plastpåsar ut på marknaden i EU, vilket motsvarar i genomsnitt närmare 200 påsar per europé. Det innebär alltså att 8 procent blir till skräp, men att 92 procent inte blir det. Frågan är varför man inte inriktar sig mot den lilla andel som blir skräp i naturen?
”Plastpåsar är en symbol för vårt slit-och-släng-samhälle. De är gjorda av material som består i hundratals år, men vi använder dem bara i några minuter”, säger Janez Potočnik.
Något förenklad argumentation kan man tycka. Vissa plastpåsar används nog lite mer. Själv använder jag de plastpåsar som jag handlar mat i för sopor, och att döma av hur det ser ut i soprummet, gör alla mina grannar detsamma. Därefter bränns plastpåsen tillsammans med soporna i Högdalens kraftvärmeverk, med höggradig rökgasrening, och blir till energi. Vettig återvinning kan man tycka. Får vi för många plastpåsar under diskbänken tar vi med en gammal till butiken när vi handlar. Skulle plastpåsarna förbjudas, måste man i stället hitta på något annat att lägga hushållssoporna i. Bärkassar av tyg att handla i är ju bra, men inte lämpliga för sopor. Papperskassar väger betydligt mer än plastpåsar och ökar transportarbetet. Verkligenheten är ju rätt komlicerad.
Potočnik, sa ingenting om detta. En del plastpåsar brukar dessutom användas rätt länge, till exempel dem som vi lägger bär och frukt i för att stoppa ner i frysen.

Jag är i högsta grad medveten om att plastpåsar i naturen är ett stort problem, men detta gäller enligt mina erfarenheter i första hand länder i t ex Afrika och Asien utan organiserad avfallshantering eller återvinning eller där avfallet läggs på tipp. EU borde hjälpa dessa länder att hantera problemet.

Visst har jag sett plast ligga ock skräpa också i den svenska naturen. Men faktiskt har det sällan handlat om plastkassarna från ICA eller Coop. Betydligt oftare ser jag rester av de så kallade dinosaurieäggen, de där inplastade vita jättebollarna med ensilage, som lyser vackert på nyslagna sensommarfält, men som ser betydligt tristare ut efter några månader eller år, när resterna fastnar i dikesrenarna. Vad ska Potočnik göra åt dem?
Vore det inte bättre om man inriktade krafterna mot det som verkligen är problem?

Gamla Stockholm under Södermalmstorg

Häromdagen passade jag på att kika ner bakom avskärmningarna vid Södermalmstorg. Där har man börjat gräva för nya Slussen, men först måste arkeologerna göra sitt. Det är fascinerande att se hur man gräver fram äldre gatunivåer, som lager på lager.

Någon meter under Södermalmstorgs asfalt ligger fortfarande spårvagnsspåren kvar från 1870-talet. 
Då fick Stockholm spårvagnar, ett system söder om Slussen och ett annat norr om Slussen. Däremellan fick man traska till fots.

Ännu längre ner ligger kullerstenen från Brunnsbacken från gaturegleringen i slutet av 1600-talet. Brunnsbacken ledde brant ner från Hornsgatan mot Strömmen norr om nuvarande Stadsmuseum, dåvarande Södra stadshuset. Mitt i backen fanns en brunn, därav namnet.

Brunnsbacken på 1700-talet avbildad av Johan Sevenbom. Nuvarande Stadsmuseum till höger och Pelikanhuset till vänster.
Norr om backen låg det hus som inrymde den berömda restaurang Pelikan. Två meter under Brunnsbackens kullersten hittar man en äldre gata med kullersten och bebyggelse. Gatan är från tiden före Stockholms gatureglering, det vill säga från början av 1600-talet. Man hittar källare från hus av tegel som fanns här redan tidigare. Hur mycket tidigare? Ja, kanske från 1500-talet eller rentav 1400-talet, alltså slutet av medeltiden.

500 år gamla murar under Södermalmstorg.
I källaren finns en stor spis. Det medeltida gatunätet vindlade sig upp på Söders höjder och följde topografin. På bägge sidor av gatan fanns kvarter med bebyggelse, bättre hus av sten och tegel eller enklare bodar. Mycket av det gamla Stockholm ligger kvar några meter under nuvarande marknivå. Det var för besvärligt att riva mer än nödvändigt. Man bara skottade över sand och grus och byggde nytt ovanpå. Här finns det gamla Stockholm ännu kvar, från tiden då danskarna intog Stockholm och Gustav Vasa senare återtog staden. För 500 år sedan borde vattnets nivå varit 2-3 meter högre än idag, med tanke på landhöjningen. Det här huset borde ha legat nära strandkanten med andra ord. Man känner historiens vingslag.
Mer att läsa här på Stadsmuseums hemsida, varifrån bilderna också är hämtade.

Vad menar egentligen Jan Guillou?

Läser i DN att författaren och journalisten Jan Guillou tycker att det är för få parkeringsplatser på Östermalm, där han bor. Det är det han saknar mest på. Det han vill ändra på är ”lapplisandet i bostadskvarteret”, uppenbarligen för att lättare kunna parkera olagligt. Varför inte skaffa sig garageplats? Det borde väl ändå Jan Guillou ha råd med.

Jan Guillou
Finns det någon fördom, som Jan Guillou vill slå hål på? ”Man bör påpeka att det är en mycket invandrartät stadsdel”, säger han om Östermalm. Jämfört med vadå, frågar jag mig då. Sjöbo, kanske? Tittar man på statistiken visar det sig att Östermalm har 20,1 procent invandrare, vilket alltså Jan Guillou tycker är ”mycket invandrartätt”. Men det är i alla fall mindre invandrartätt jämfört med Stocholms stad som helhet, där andelen är 29,8 procent. Detta enligt Stockholms stads statistiska årsbok 2013. Enligt Jan Guillou är det alltså mycket ”invandrartätt”, när andelen ligger en tredjedel lägre än snittet. Det finns visserligen fyra stadsdelsområden i Stockholm som har något lägre andel än Östermalm,  men hela nio områden som har högre andel, några väsentligt högre. I tre stadsdelområden har mer än halva befolkningen invandrarbakgrund, i Rinkeby-Kista nästan fyra femtedelar. Det skulle jag kalla hög invandrarandel.
Populäraste riksdagsparti på Östermalm är moderaterna, som har 55 procent av rösterna. Två tredjedelar bor i bostadsrätt och bostadspriserna ligger på nästan 68 000 kronor per kvadratmeter. Själv bor Guillou i en femrummare. Han har ett utomordentligt förhållande till grannarna, som statistiskt sett torde vara övervägande moderater. Det kan väl inte vara så att Jan Guillou själv har fördomar?

Skrota flyttskatten!

Den uppmaningen gör Bostadsrätternas vd Ulrika Blomqvist i senaste numret av tidskriften Din Bostadsrätt. Det hon avser är dagens system för reavinstbeskattning vid försäljning av bostadsrätter.

Reavinstbeskattningen minskar i kombination med lånetak rörligheten på bostadsmarknaden. Reglerna för reavinstbeskattning vid försäljning av bostadsrätter har ändrats fem gånger sedan 1980-talet, senast 2008. Reavinsten beskattas med 22 procent. Det finns möjlighet till uppskov om man flyttar till en annan bostadsrätt, men man måste då betala ränta på vinsten.  Motsvarande gäller också för småhus.
Sedan ett antal år tillbaka ökar bostadsbristen, mest i storstadsregionerna och särskilt i Stockholm. Det finns två sätt att minska bostadsbristen. Det ena sättet är att bygga fler bostäder och det andra är att se till att de bostäder vi redan har utnyttjas så bra som möjligt. Bostadsminister Stefan Attefall har satt igång mängder med utredningar för att få bukt med bostadsbristen, men ännu så länge utan resultat. Det byggs inte fler lägenheter och de bostäder vi redan har utnyttjas inte optimalt.
Det finns två huvudskäl till att bostäderna inte utnyttjas optimalt. För några år sedan avskaffades fastighetsskatten och ersattes av en betydligt lägre avgift. Detta gjordes av uppenbarligen populistiska skäl, utan hänsyn till de negativa konsekvenserna. Avskaffandet av fastighetsskatten har tillsammans med flyttskatten starkt minskat incitamentet att flytta för dem som bor i en större bostad än de egentligen skulle behöva. Det är alltså alliansregeringens egen politik som har minskat rörligheten på bostadsmarknaden och bidragit till den ökande bostadsbristen.
Trots att regeringen på andra områden har varit lyhörd för vilka marknadseffekter olika skatter får, till exempel för rotavdrag och rutavdrag, tycks man vara helt oberörd inför de negativa effekter som flyttskatten och avskaffandet av fastighetsskatten har fått på bostadsmarknaden. Jag vill därför instämma i Blomqvists uppmaning: Avskaffa flyttskatten eftersom den har alltför stora negativa konsekvenser för bostadsmarknadens funktionssätt. Men jag lägger också gärna till: Återinför fastighetsbeskattningen. Detta kan vara ett sätt att finansiera avskaffandet av flyttskatten, och åtgärderna skulle tillsammans ge ett kraftfullt incitament för ett bättre utnyttjande av bostadsstocken.
Även när det gäller att öka byggandet av hyreslägenheter, tror jag att det krävs ekonomiska incitament. Det är svårbegripligt varför incitament skulle vara tabu på bostadsmarknaden när de är accepterade på arbetsmarknaden. Bostadsministern talar gärna om att det gäller att korta planeringsprocessen, men jag vill påpeka att kortare planeringstid faktiskt inte ger fler lägenheter. Tillsätt snarast en utredning om hur ekonomiska incitament skulle utformas för att öka bostadsbyggandet utan alltför stora negativa effekter.