Om den vedervärdige mannen och svineriet

Maj Sjöwall och Per Wahlöö skrev tio, vid det här laget, klassiska deckare om poliskommissarie Martin Beck, Gunvald Larsson, Lennart Kollberg och de andra. De kom ut under åren 1965-1975. Det finns numera åtminstone 38 filmer, antingen baserade på böckerna eller bara på persongalleriet. De flesta filmerna är alltså inte baserade på Sjöwall-Wahlöös böcker utan på manus av Rolf Börjlind och Cilla Börjlind.
Ska ni se en enda Beckfilm, så välj Mannen på taket från 1976, filmad av Bo Widerberg och baserad på ”Den vedervärdige mannen från Säffle”. Carl-Gustaf Lindstedt är för mig Martin Beck och Sven Wollters version av Kollberg är också bra. Resten av filmerna kan man se eller inte, det kvittar. Många har tjänat pengar på Beck genom åren.Vad jag vet finns det dock inte någon bok om Martin Beck och de andra, skriven av någon annan författare.
Vår största deckarstjärna sedan Sjöwall Wahlöö heter Stieg Larsson. Ja, kanske vår största någonsin. Han hann inte med mer än tre böcker om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist innan han gick bort. Deckarserien har sålts i 75 miljoner exemplar över hela världen. Ett fjärde manus ligger outgivet hos sambon Eva Gabrielsson. Jag skulle gärna se även denna bok utgiven, men antagligen kan hon inte komma överens med familjen om villkoren.

David Lagercrantz
Men det finns ju andra sätt. David Lagercrantz vet hur man tjänar pengar, som med Zlatanboken härom året. Norstedts förlag och Lagercrantz tycks inte dra sig för att exploatera Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist med en ytterligare bok om dom, ja kanske det blir flera? Vi kommer säkert att få se fler Milleniumfilmer också. Men varken Norstedts eller Lagercrantz gör det enligt uppgift för pengarna. Det är ju tryggt att höra att Lagercrantz bedriver en helt altruistisk verksamhet. Men Norstedts då?
Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson är kritisk enligt SvD. ”Det här är inte rätt. Det här hade Stieg inte velat,” säger hon till TT.  Även andra är kritiska. Författaren Kristina Ohlsson kritiserar i Aftonbladet under rubriken "Svineri, Lagercrantz!" girigheten kring kända romanfigurer och efterlyser en Lex Stieg Larsson. Kristina Ohlsson säger i Aftonbladet att hon som författare blir ”fysiskt illamående. För jag visste uppriktigt sagt inte att den här sortens saker kunde hända.”

Kristina Ohlsson
Stieg Larssons böcker är i en klass för sig. Att använda persongalleriet för nya deckare är för mig rent rofferi. Det går helt enkelt inte för sig. Vem som helst borde inse detta.
Bengt Ohlsson gjorde i romanen Gregorius ett nytt litterärt verk, visserligen baserat på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, men ur ett helt annat perspektiv. Det var något helt annat än det som David Lacercrantz nu har sagt sig ämna göra.
Nästa steg är kanske att be David Lagercrantz skriva uppföljare till Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump. Med Martin Beck blir det väl svårare eftersom Maj Sjöwall fortfarande lever, så där får man vänta ett tag. Om inte Kristina Ohlssons förslag med en Lex Stieg Larsson får framgång. Låt oss hoppas på det. Vad säger författarförbundet?

En fråga som vi uppehåller oss vid mer än andra just nu

Det stod mandariner på inköpslistan till jul, men COOP vid Medis hade bara clementiner att erbjuda. Kunde det vara en likvärdig ersättning eller ej? Jag frågade en äldre dam som stod och plockade ner frukterna i en påse bredvid mig. ”Ursäkta, men vet du vad det är för skillnad på mandariner och clementiner?” frågade jag henne. Hon rynkade pannan, såg fundersam ut, men efter en stund fick hon bekänna: ”Det vet jag faktiskt inte.”

Clementiner eller mandariner, det är frågan
Jag tog fram mobilen och ringde hem och frågade, om det gick lika bra med clementiner. ”Jadå, det går bra.” Nej, hustrun visste inte heller vad det var för skillnad.
Väl hemma kunde jag inte bärga mig utan kollade på wikipedia. I går hade dn en ingående utläggning i nättidningen om just mandariner, där man reder ut begreppen. Just denna notis blev den allra mest lästa på dn.se i går. Om att clementinen skapades 1902 genom en korsning av mandarin och pomerans av den fransk-algeriske missionären Clement Rodier. Och att begreppet mandarin är ett samlingsbegrepp på småcitrus. Med mera.

Clement Rodier, 1839-1904, clementinens skapare.

Är det av intresse för Sverige att det byggs tillräckligt med bostäder?

40,9 miljoner lägenheter skulle räcka för hela Sveriges befolkning på 9 miljoner och dessutom hela Tysklands på 82 miljoner. Alla dessa bostäder skulle kunna rymmas på den yta om som utgör områden av riksintresse för vindkraft i Sverige, nämligen 7 868 kvadratkilometer, eller drygt 1,5 procent av Sveriges yta.

Kanske av riksintresse?
Någon kanske undrar hur stora områden som är av riksintresse för bostäder i Sverige. Svaret på den frågan är noll. Absolut inget område i Sverige är så viktigt för bostadsförsörjningen att det är av riksintresse.  Trots att bostäder är bland det viktigaste vi behöver och trots att nya bostäder behöver byggas på mark någonstans. Till och med friluftslivet har områden av riksintresse utpekade, som om det vore viktigare vad vi gör på fritiden än om vi har tak över huvudet.
Nästan alla järnvägar i Sverige är av riksintresse, men däremot inte de mest trafikerade spåren, Stockholms tunnelbana. Till skillnad mot t ex Saltsjöbanan, Nynäsbanan eller järnvägen mellan Haparanda och Luleå är inte tunnelbanan av riksintresse.
Det finns en mängd riksintressen utpekade av olika statliga myndigheter utan någon som helst samordning. Det finns vägar av riksintresse, järnvägar av riksintresse, områden som är av riksintresse för försvaret, naturvården och kulturmiljön. Fisket har sina riksintressen liksom sjöfarten och flyget. Det finns också stora geografiska områden som är angivna av riksdagen som riksintresseområden redan i lagen. En betydande del av Sveriges yta är av riksintresse för någonting. Trettio procent av Sveriges yta är till exempel av riksintresse för naturvården. Men det finns alltså inte ens en kvadratmeter mark som är av riksintresse för bostadsbyggandet. Så om det råkar finnas en bit mark som det vore jättebra att bygga bostäder på så kanske det ändå är jättesvårt att genomföra, eftersom området råkar vara av riksintresse för något annat ändamål.

Ej av riksintresse!
Många riksintresseområdena, kanske de allra flesta, pekades ut redan för flera decennier sedan och finns kvar, även om förhållandena har ändrats helt sedan dess. Ibland är det till och med högst oklart varför ett område hävdas vara av riksintresse. Beskrivningar kan finnas i dammiga pärmar som ingen säkert vet var de är och är omöjliga att få tag på. De här problemen har varit kända för kommunerna länge och Sveriges Kommuner och Landsting har kommit med förslag till förbättringar för flera år sedan.
Nu har bostadsminister Stefan Attefall tillsatt en utredning om riksintressen. Utredaren ska föreslå ändringar som inte leder till onödiga inskränkningar i användningen av mark- och vattenområden eller för planeringen av hur områdena ska användas. Utredaren ska med förtur behandla frågan om bostadsförsörjning i relation till riksintressesystemet och utveckla ett system där avvägningar kan göras mellan olika riksintressen och tillgodoseendet av bostadsförsörjningsbehovet. Delbetänkandet om riksintressena och bostadsförsörjningen ska redovisas senast den 15 augusti 2014. Det är inte en dag för tidigt.

Utförsåkning i Pisa och mobilberoende svenskar

Sveriges utveckling till ett modernt samhälle inleddes 1842. Då infördes den fyraåriga obligatoriska folkskolan. Den byggdes successivt på och blev sexårig 1882 och sjuårig 1936. När jag började i skolan på 1950-talet lade man till ett åttonde år. Senare, 1972, lades det nionde året till. På 40 år lade man alltså till tre obligatoriska år i skolan. Men under de senaste 40 åren har man inte lagt till något år alls.

Fler utbildas i gymnasium och högskolor
I praktiken har allt fler ändå gått vidare till någon form av gymnasieutbildning. Under de senaste 30 åren har andelen som bara har obligatorisk 9-årig grundskola mer än halverats. Samtidigt har de med eftergymnasial utbildning mer än fördubblats. Det ser ju bra ut. Men trots denna utbildningsexplosion är ju situationen för den svenska skolan dyster. Kvaliteten på utbildningen sjunker.

Resultaten i skolan blir allt sämre enligt Pisa
Enligt den senaste Pisaundersökningen 2012 presterar svenska elever sämre på alla områden, än andra OECD-länder i genomsnitt och bara fem andra länder är sämre än Sverige på matematik. Tre länder är sämre på läsförståelse. I naturvetenskap är sex länder sämre än Sverige. De sjunkande resultaten gäller både de svagaste och de högpresterande eleverna. Sverige nu ligger på plats 37-38. Till exempel Finland ligger fortfarande på plats 5 eller 6 i ett par av delstudierna, skyhögt över Sverige.
Under den senaste tiden har orsakerna till Sveriges sjunkande resultat diskuterats i media och olika förklaringar har presenterats. Lärarna har för låg status och kompetens anser några. Andra skyller på det fria skolvalet, vilket har bidragit till en stark segregering inom skolan. Det fria skolvalet innebär att de mest studiemotiverade eleverna hamnar i samma skolor. I Stockholm gäller det framförallt innerstadens skolor. De försvinner från mindre attraktiva skolor vilket kan drabba dessa elever. Men det hela haltar, eftersom det går utför även med de mer högpresterande eleverna.

Betygssystemet är en tredje möjlig förklaring. En del vill helt enkelt skylla allt på utbildningsminister Jan Björklund, som haft ansvaret under sju år, samtidigt som det bara har gått utför. Möjligen har alla förklaringar någon del i det svaga resultatet.
Jag vill lyfta fram en annan tänkbar bidragande orsak. Häromdagen presenterade företaget Widespace en underökning om svenskarnas mobilvanor. En genomsnittsanvändare tittar på sin smartphone cirka 150 gånger under en dag. Men Henric Ehrenblad från Widespace, tror att det kan handla om så många som 300 gånger per dag för unga personer. Idag har varannan svensk nioåring en smartphone, och bland 15-åringar gäller detta praktiskt taget alla. Man går in på facebook, twittrar, läser mail, spelar spel och så vidare, 300 gånger om dagen. Det innebär att man tittar på mobilen en gång var tredje minut under dygnets vakna timmar. Det är inte konstigt att man har svårt att hinna med att tänka på matte, fysik, engelska och svenska under det fåtal minuter som blir över.

Smartphoneanvändningen tar inte bara tid, utan den splittrar också. En av dem som är kritiska är den amerikanska forskaren Larry Rosen. ”Att vara ständigt uppkopplad och växla mellan olika aktiviteter på olika skärmar är skadligt för hjärnan. Särskilt gäller det barn, vars hjärnor inte är färdigvuxna”, säger professor Larry Rosen, till SVT:s Korrespondenterna. ”Om uppmärksamheten bryts var 3-5 minut, hur ska vi då kunna ägna 20 minuter åt att lära oss biologi, till exempel. Hur ska vi kunna läsa en bok och föreställa oss miljön i den, var den utspelar sig, vad som händer, vad karaktärerna tänker?”
Också professor Hugo Lagercrantz vid Karolinska institutet är kritisk. Han menar att det finns forskning som visar att för mycket tid framför skärmar av olika slag bidrar till att barnen blir okoncentrerade, får problem i skolan och får en försenad språkutveckling.
Och visst kan man undra hur det ska gå.

Men enbart mobiltelefonerna kan inte heller förklara det här med den usla skolan. Visserligen har vi många smartphones i Sverige, men det har man också i en massa andra länder som ligger före Sverige i Pisa. Vid slutet av 2012 beräknas det finnas 6,6 miljarder abonnemang i världen. Nästa år 7,5 miljarder, mer än ett per invånare på jorden. Det finns till exempel många smartphones i asiatiska länder som ligger långt före Sverige i Pisa.

Är det helt enkelt så att vi svenskar har ett annat förhållande till mobilerna? Att vi inte förmår att skilja på när det är ok att använda dem och när det inte är det? Det finns en sak som tyder på det. När nästan alla andra västländer har förbjudit mobilanvändning vid ratten för länge sen är Sverige sist ut med en halvmesyr. Sen 1 december får man visserligen fortsätta att pilla på mobilen vid ratten bara det "inte inverkar menligt på framförandet av fordonet". Längre än så förmår vi inte gå i Sverige.

I skolorna får man för det mesta pilla på mobilerna i Sverige även om det inverkar negativt på lärandet. Högstadieeleverna på Mariaskolan några kvarter bort från Kvarnberget här på Södermalm ska försöka klara sig utan att pilla på mobilerna i en hel vecka. Som ett experiment, efter att både lärare och elevråd oroat sig över att allt yngre elever fastnar med sina mobiler. Skolan har även infört en mobilfri korridor.
Så långt vågar man alltså gå i mobillandet Sverige. Ok att pilla på mobilen vid ratten, men försiktigt. En mobilfri vecka och en mobilfri korridor i skolan. Som experiment.
Ergonomerna har också konstaterat medicinska problem som Ipadnacke, sms-tumme och mobilarm. I takt med att användningen av nya smarta mobiler och surfplattor ökar blir nya ergonomiska besvär allt vanligare.
Larry Rosen jämför mobilpillandet vid ett beroende. Det handlar om fixering, tvångstankar och ångest, som uppstår när vi inte ständigt kontrollerar facebook, mail eller sms.

Undra på att det går utför i Pisa.

Är Björklund verkligen liberal?

Jan Björklund är ju partiledare i Folkpartiet, ett parti som under efterkrigstiden har kallat sig socialliberalt, det vill säga verka för en kombination av frihet och social rättvisa.
Liberalism är ju en politisk ideologi med individens frihet som grundläggande värde. I detta ligger tankar som jämlikhet, individuell frihet, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Att varje människa har samma rättigheter, oberoende av exempelvis religion, kön, sexuell läggning och etnicitet, samt okränkbara rättigheter oberoende av kollektivets vilja.
Liberalismen har en humanistisk utgångspunkt. Förre folkpartiledaren är till exempel styrelseledamot i Förbundet Humanisterna, en svensk förening för främjande av sekularism och sekulär humanism. Bengt Westerberg är en genuin socialliberal.

Jan Björklund vill däremot ändra skollagen så att att skolavslutningarna åter ska kunna ske i svenska kyrkans hägn med psalmsång och präst. Det är idag tillåtet med skolavslutningar i kyrkan utan religiösa inslag. Jan Björklund vill nu att prästen åter ska kunna förkunna evangeliet i kyrkan för de stackars skoleleverna med eller mot deras vilja, och tydligen mer eller mindre oberoende av religiös bakgrund.
Jan Björklund säger i radions P1 att "på en del håll i landet har man firat skolavslutningen i kyrkan i generationer och det ska man kunna fortsätta med. Man får inte tvinga eleverna att delta i en kollektiv trosutövning i form av kollektiv bön, däremot får prästen berätta om varför vi firar jul och läsa julevangeliet. Det ska också kunna gå att avstå från helt. Skulle det vara så att någon elev eller några föräldrar känner stort obehag inför att delta så ska det finnas en möjlighet att avstå. Och det är rimligt även om väldigt få avstår i verkligheten.”
Jag undrar just vilken verklighet och vilket sekel Jan Björklund lever i. Att tvinga någon att delta i trosbekännelse eller läsa bön har inte förekommit i Sverige sedan 1800-talets slut. Behöver det verkligen sägas år 2013 att det inte är frågan om att återgå till 1634 års regeringsform och 1686 års kyrkolag, där man med kraft slog fast, att i Sverige skulle endast den lutherska läran vara gällande?
Sedan 1951 har vi full religionsfrihet i Sverige. Det är sedan dess tillåtet att lämna kyrkan utan att gå in i något annat samfund. Religionsfriheten i Sverige är numera en del av grundlagen. Sverige är ett sekulärt samhälle, där religionen blir en privat angelägenhet. Samhällets institutioner, där skolan är en del ska vara neutrala i religiösa avseenden.
De flesta svenskar är fortfarande med i svenska kyrkan, även om medlemantalet krymper hela tiden. Men var tredje svensk är inte med i svenska kyrkan. Ungefär 450 000 svenskar med bakgrund i muslimska länder saknar helt förankring i kristendomen. Ändå antyder Jan Björklund att så gott  som alla, utom kanske "någon elev eller några föräldrar som känner stort obehag inför att delta" faktiskt borde delta i den kyrkliga ceremonin. Så tänker man väl inte som liberal?
Risken är ju att regeringen får igenom förändringen med Sverigedemokraternas hjälp.
Kan inte Bengt Westerberg tala honom till rätta?
Läs även SvD och DN.

Stoppad bussterminal vid Slussen

Häromdagen stoppade mark- och miljödomstolen detaljplanen för bussterminalen vid nya Slussen av formella skäl. Kommunens handläggning av ärendet hade stora brister.

Kommer den någonsin att byggas?
Det gällde brist på programsamråd och att alternativ inte hade prövats. I januari i år godkände länsstyrelsen detaljplanen, efter en prövning i sak. Konstigt nog upptäckte tydligen inte länsstyrelsen de formella bristerna. Förutom att det är mycket uppseendeväckande att Stockholm inte klarar av formella krav på detaljplaneprocessen för ett av de viktigaste ärendena, och att länsstyrelsen inte ens upptäcker detta, är det nu mycket oklart vad som kommer att hända.
1. Ett scenario är naturligtvis att staden överklagar och får rätt i mark- och miljööverdomstolen, precis som för detaljplanen för Slussen. Men det är svårt att se hur mark- och miljöövedomstolen nu skulle kunna blunda för bristerna när mark- och miljödomstolen pekat på dem. Och går det verkligen att rätta till bristerna i efterhand? Måste man inte se till att de uteblivna samråden genomförs och att andra formella brister rättas till, bland annat alternativprövning? Det kräver ju att planprocessen börjar om från början? Skulle ärendet ändå återförvisas till mark- och miljödomstolen sker prövning i sak. Därefter kommer även detta beslut, oavsett vilket, naturligtvis överklagas igen. I vilket fall som helst kommer det att dra ut på tiden, sannolikt ganska länge, kanske flera år. Och vad gör man under tiden med Slussenbygget som ska påbörjas i sommar med rivningar? Kan man börja bygget utan att veta hur man ska göra med busstrafiken? Knappast, det vore nog oansvarigt. Men under riden fortsätter förfallet.
2. Ett annat scenario är att staden börjar om detaljplaneprocessen från början med programsamråd och alternativprövningar och hela baletten. Alla kommer väl att vara ganska utleda på processen vid det här laget. Och risken finns ju att det visar sig finnas ett annat fullt tänkbart alternativ, nämligen att hela bussterminalen slopas. Då behövs ingen ny detaljplan.
Under byggnadstiden för nya Slussen måste man under alla förhållanden inrätta ett provisorium. Det kommer att fungera fram till 2020, då nya Slussen kommer att vara färdig. Men sedan besluten om Slussen fattades har också principbeslut fattats om en tunnelbana till Nacka, som kommer att vara klar 2025. Den stora bussterminalen kommer alltså att fungera mellan 2020 och 2025, då helt nya förutsättningar inträder. Eller kanske snarare mellan 2023 och 2025. Bussterminalen är ju då överstor. Det är ingen övertygande lösning. Kanske bättre att förlänga provisoriet något.
Busstrafiken från andra sektorer angör som regel terminaler utanför innerstaden, till exempel från Tyresö och  Ekerö. Där har man tidigare haft terminaler i innerstaden, som flyttats längre ut när staden förtätas. Där har man inte byggt terminaler i bergrum. För Nacka-Värmdötrafiken har man gjort tvärtom. Där låg terminalen förr vid Folkungagatan/Tjärhovsgatan. Den har i stället flyttats mer centralt.

Busstrafiken från centrala Nacka.
3. Ett tredje scenario är alltså att staden och SL kommer överens om att en ny bussterminal med dagsljus i stället byggs vid Nacka Forum, där omstigning sker till tunnelbana. Det är ett ganska realistiskt alternativ. Det kanske inte kommer att uppskattas av alla som bor i Nacka och Värmdö, men desto mera av de skattebetalare, som skulle betala bussterminalen vid Slussen. Samt affärsinnehavarna i Nacka Forum, vars kundunderlag ökar kraftigt. Nyttan av tunnelbanan till Nacka förbättras och SL kan spara in pengar på busstrafiken, vars kostnader ju har ökat oroväckande. Flera hundra bussar som dagligen slipper köra den nästan 6 km långa sträckan mellan Nacka och Slussen fram och tillbaka i onödan. En bussterminal i Nacka kommer med säkerhet att bli mycket billigare än en som är insprängd i berget vid Slussen. Dessutom minskar trängseln vid Danvikstullsbron. En bussterminal i Nacka löser inte hela terminalproblemet. Men bussarna från Kvarnholmen, Finntorp, Sickla och Järla är inte så många och behöver kanske inte ha en terminal vid Slussen. De kan dels angöra andra tunnelbanestationer, dels fortsätta i innerstaden, kanske till Centralen. Detta kan lösas.
4. Ett fjärde scenario som däremot inte kommer att inträffa är att Slussen Plan B genomförs i stället. Det bygger ju på den gamla detaljplanen för Slussen, som inte längre gäller. Att påbörja en ny detaljplaneprocess, med nya överklaganden medan Slussen rasar ihop, i syfte att återgå till den gamla lösningen är knappast aktuellt.
Får jag göra en gissning kommer staden och SL att välja scenario 3 ovan, och sedan skylla på att de är tvingade av mark- och miljödomstolen.
P.S. Enligt dagens DN vill inte finansborgarrådet Sten Nordin (M) över huvud taget säga något om Slussens ombyggnad på måndagen. Och enligt Anders Sundström i DN dröjer det ändå så länge att det är lika bra att vänta på tunnelbanan. Och SvD påminner om att det också krävs en vattendom, som väntas komma i februari. Hur det nu går med det.
I en debattartikel i DN föreslås en bussterminal vid Henriksdal i stället för Slussen, men fortfarande i berget. Men är det verkligen någon reell förbättring? Säkert minst lika dyrt och vad löser det?

Uppdatering den12 december.
I dagens DN kan man läsa att staden nu har bestämt sig för att dels överklaga mark- och miljödomstolens beslut, dels sätta igång Slussenbygget så snart som möjligt och före valet näst höst. Det innebär att man kanske hamnar i en situation där man bygger om Slussen utan bussterminal, beroende på vad mark- och miljööverdomstolen kommer fram till. Sten Nordin säger också att terminalen blir mindre än planerat, dels beroende på beslutet om tunnelbana, dels på att SL inte vill betala för terminalen. Scenario 3 ovan blir därmed alltmer sannolikt.
Reflexion
Det är lätt att säga tänk efter först, när det gäller de påpekade formella bristerna. Det gällde ju brist på programsamråd och att alternativ inte hade prövats. Staden hade ju programsamråd när planprocessen inleddes. Behöver man verkligen ha nytt programsamråd därför att man väljer en annan utformning med terminal inne i Katarinaberget, en fråga som hanteras inom ramen för plansamråd. När staden valde alternativ fanns inte något beslut om en tunnelbana till Nacka. Ett sådant alternativ kunde man inte utgå ifrån, hur gärna man än skulle vilja. När planen väl är antagen och överklagad och mark- och miljödomstolen tänkt färdigt finns det däremot en överenskommelse om tunnelbana till Nacka. Det är ju lätt att konstatera att det hade varit bättre om man först hade beslutat om tunnelbana till Nacka och därefter tagit ställning till ombyggnaden av Slussen. Men så ser inte verkligheten alltid ut, och beslut måste ändå fattas utifrån den kunskap som finns vid varje tillfälle. Jag anar att mark- och miljööverdomstolen mycket väl kan komma fram till att detaljplaneprocessen faktiskt var korrekt, när den genomfördes. Även om den blev fel sen.

Om åsiktsfrihet i Sverige 2

För någon vecka sedan ifrågasattes i media vad man som ledamot i högsta domstolen får säga i Sverige. All Göran Lambertz menade att Quick.domarna var riktiga när de avkunnades, och då Quick erkände brotten, borde leda till att han avsattes som domare tycktes många mena. Jag kommenterade det här.
I går publicerade DN en bokannons med ett antal påståenden baserade på utdrag ur statistik från SCB, Migrationsverket, SKL, SOM-institutet etc. Författarna är Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin.

Karl-Olov Arnstberg
Genast kommer en mediastorm mot DN, där man menar att annonsen är rasistisk och skulle ha stoppats, att förtroendet för DN minskar och så vidare. Mediastormen är märklig av fler skäl. Dels är det journalister som Helle Klein och Alexandra Pascalidou, som går i täten och kräver presscensur. Det tycker jag är ytterst märkligt. Press- och yttrandefriheten står ju ytterst som en garanti för åsiktsfrihet och demokrati. Jag trodde att journalister hade i ryggmärgen att verka för press- och yttrandefrihet.
De åtta påståendena tycks vara sanna. Åtminstone har DN gjort en faktakontroll. Varför kräver journalister att det ska vara förbjudet att publicera fakta i tidningar?

Helle Klein
Helle Klein kallar det ”en rasistannons”. Jag vet inte vad hon menar med det. Det är svårt att annat än möjligen underförstått hitta rasistiska påståenden i annonsen. Statsvetaren Ulf Bjereld säger på sin blogg att ”annonsens utformning uttrycker en ovilja och ett motstånd mot det som uppfattas som främmande och annonsen blir därför främlingsfientlig.”
Detta beror naturligtvis helt och hållet på vilka slutsatser man drar av annonsens påståenden. Jag är till exempel stolt över att Sverige har tagit emot ett stort antal flyktingar från inbördeskrigets Syrien och tycker att andra länder ska ta efter. Jag uppfattar alltså inte detta påstående som främlingsfientligt.
Om Helle Klein, Alexandra Pascalidou och Ulf Bjereld gör det, tycker jag att de öppet ska argumentera för sina uppfattningar i stället för att kräva presscensur.

Trångboddheten ökar

En gång i tiden fördes det bra statistik i Sverige över boende och hushåll genom de vart femte år återkommande folk- och bostadsräkningarna. Det var på den tiden man också hade en social bostadspolitik, som syftade till att alla skulle få en bra bostad och att så få som möjligt skulle vara trångbodda. Så småningom ansågs det integritetskränkande att svara på ”var man tillbringade sin nattvila”, så 1990 blev den sista undersökningen. Sedan dess har man egentligen inte vetat ett dugg om hur folk egentligen använder det bostadsbestånd som finns. Fram tills nu.
SCB har äntligen fått ordning på det bostadsregister som sedan några år tillbaka har upprättats. Eftersom man nu folkbokför befolkningen på lägenheter och inte adresser, går det åter att ta fram statistik över hur hushållen använder bostadsstocken. För första gången på 22 år visar SCB nu sådan statistik. Och det har hänt en hel del under den tiden. SvD refererar statistiken här och DN här.
Den gamla sociala bostadspolitiken avskaffades successivt efter 1990. Systemet med statliga lån med subventionerad ränta hade sina avigsidor, men ledde ändå till att svenskarna 1990 hade en bostadsstandard, som aldrig har överträffats, vare sig förr eller senare. I varje fall räknat i antal lägenheter eller kvadratmeter per invånare. Det stora lyftet ägde ju som de flesta vet rum under miljonprogrammet 1965-1975, då Sverige byggde en miljon lägenheter på 10 år. I Stockholmsregionen byggde vi då 200 000 lägenheter på samma tid. Det innebär alltså omkring 20 000 lägenheter per år. Nu byggs det inte ens hälften fast regionens befolkning är mycket större och tillväxten mycket snabbare än den var då.
Det stora lyftet som kom genom miljonprogrammet var att unga människor kunde flytta hemifrån tidigare. Men även efter miljonprogrammet mellan 1975 och 1990 fortsatte utrymmesstandarden att öka.
Det har aldrig varit så lätt för unga människor att få en egen lägenhet i Stockholmsregionen som det var 1990, varken förr eller senare. Så här ser förändringen av antalet hushåll i olika storlekar ut från 1975 till 2012 i Stockholmsregionen.

Det syns i diagrammet att antalet 1-personshushåll ökade oavbrutet fram till 1990. Även 2-personshushållen ökade, medan antalet hushåll med 3 eller fler personer minskade fram till 1990.
År 1990 sker dock ett trendbrott. Antalet 1-personshushåll ökade inte längre. Däremot ökade antalet hushåll med 3 eller fler personer. Antalet 3-personshushåll har ökat med 29 %,  4-personshushåll med 41 % och hushåll med 5 eller fler har ökat med 93 % sedan 1990. Antalet 1-personshushåll har minskat med 1 %.  Samtidigt har regionens befolkning ökat med drygt 17 %!!!
Det är enkelt uttryckt ett mycket klart bevis för att den bostadspolitik som har förts under de senaste 22 åren har lett till en våldsam ökning av trångboddheten i länet.
Det framgår kanske med ännu större tydlighet om man betraktar andelsfördelningen i procent av olika hushållstyper, som visas i nedanstående diagram.

Det framgår tydligt att bara andelen hushåll med 3, 4 eller 5 eller fler medlemmar har ökat de senaste 22 åren. Andelen 1-personshushåll har däremot minskat, liksom 2-personershushållen. Andelen 1-personshushåll var 1990 44 %, men är nu ca 38 %. Andelen 2-personershushåll har minskat från 1985 från 30 % till 28 %.
Andelen 1-personshushåll i Stockholmsregionen är ju fortfarande högre 2012 jämfört med 1975, då andelen bara var 36 %. Det är ju riktigt. Men 1-personshushållen består till en övervägande del av ensamboende äldre personer över 70 år, främst äldre kvinnor. Den gruppen har blivit större jämfört med 1975. Unga personer under 30 år, som kanske aldrig har kommit inpå bostadsmarknaden, har därför sannolikt fått det svårare än det var 1975. Nedanstående diagram visar ålders- och könsfördelningen av ensamboende.

Hushåll med fler än 5 personer utgör idag 8 procent av hushållen, jämfört med 5 procent under hela perioden 1975-1990. Det beror inte på att antalet flerbarnsfamiljer har ökat så kraftigt utan på bostadsbrist.
Det är inte bara i Stockholmsregionen som andelen 1-personshushåll har minskat. I Sverige som helhet var andelen 1-personhushåll 39,6 % år 1990 och är idag 37,7 %, en minskning med knappt 2 procentenheter. I Stockholmsregionen är minskningen alltså 6 procentenheter. Det innebär sannolikt att hela minskningen ligger i Stockholmsregionen och andra storstadsområden, där bostadsbyggandet har varit alltför lågt.
Gör något på riktigt nu, Attefall och ni andra som har ansvaret för bostadsförsörjningen! Prata inte bara om långa ledtider och avskaffande av hyresregleringen.

Huvudlösa förare i Göteborg

Hmmm. Känner ni igen det här. Datorn låser sig slumpmässig, man kan inte flytta muspekaren, ljudet försvinner, bilden stannar, num/caps/scroll-lock lamporna på tangentbordet går inte att tända eller släcka. Allt som funkar är att starta om datorn.
Jag läser på nätet: ”Om datorn låser sig slumpmässigt eller snart efter att den har satts på kan det bero på att datorn blir för varm eller att en maskinvarukomponent är trasig. Använd tryckluft till att hålla luftpassagerna i systemet rena och fria från damm och smuts. Om datorn fortfarande är långsam eller låser sig vänder du dig till Microsoft Community för hjälp.”

Ibland stannar datorn liksom upp, ingenting händer på en stund, men sen går det över och datorn fungerar bra igen. Om jag kört Google Earth och sedan lämnar programmet i bakgrunden låser det sig ofta. Man blir tvungen att tvångsavsluta och starta på nytt. Man kör antivirusprogram, men ingenting hjälper. Eller det allra värsta, systemfel eller kraschad hårddisk utan förvarning.
För en tid sedan gick datorn över huvudtaget inte att starta, efter installation av en utländsk mobilt bredband. Var tvungen att gå till PC-doktorn för att få hjälp, och de löste problemet, men det tog en hel dag. Idag kunde jag inte boka ny tandläkartid. Tandläkarens bokningsprogram hade låst sig och gick inte att öppna.
Jag tänker på det här när jag nu hör på radion att man snart ska börja köra förarlösa bilar i Göteborg. Det är biltillverkaren Volvo startar ett stort forskningsprojekt kring självstyrande bilar nästa år. Det handlar om bilar utrustade med datorteknik så att de själva kan ta sig runt i trafiken utan att en människa måste styra. Hundra privatpersoner kommer att bjudas in för att testa de här bilarna i sin vardag och 2017 släpps de lös på utvalda motorvägar runt Göteborg. Tekniken blir en vidareutveckling av Volvos olika körassistenssystem som finns idag, men kommer under de närmaste tre åren att kompletteras med fler kameror och sensorer så att bilen känner av sin omgivning i alla riktningar. ” Jag tror den stora skillnaden för dom personerna som sitter i bilen är att man kan göra något annat med sin tid. Du behöver inte övervaka trafiken, du kan läsa en tidning eller dricka kaffe om du vill.”

På Trafikverket tror man att systemet med förarlösa bilar är lösningen på nollvisionen. Tänk dig när 4,5 miljoner förarlösa bilar kör runt på våra vägar, styrda av datorer. När en promille får fel på sin dator betyder det 4 500 felaktiga bilar med en förare som sitter och läser tidningen eller dricker kaffe.
Bäst att hålla sig borta från Göteborg framöver...