Folkomröstningar med facit i hand

Om en dag har vi nyårsafton och därefter börjar år 2019. Därmed är det nio år sedan all kärnkraft avvecklades i Sverige.
Eller är det inte så??? Men det har vi ju faktiskt beslutat om i en folkomröstning, där alla var överens om avvecklingen, bara takten skiljde.

Forsmark 1 och 2, fortfarande i drift.
En folkomröstning hölls också 1955, då en kraftig majoritet  (82,9 procent) röstade för att behålla vänstertrafik. Ändå genomfördes högertrafikomläggningen som bekant 1967.

Kungsgatan 1967 vid omläggning till högertrafik.
För trettio år sedan, den 23 mars 1980, genomfördes alltså folkomröstningen om kärnkraft. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Alla tre alternativen var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på. Linje 1 och Linje 2 ville avveckla på 30 år, medan Linje 3 ville att det skulle ske redan på tio år.

Vindkraftspark i Sverige.
Ungefär 60 procent ville avveckla kärnkraften på trettio år, som det senare genom riksdagsbeslut kom att tolkas, medan 40 procent ville avveckla den på bara tio år. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Som bekant har det inte skett, även om några reaktorer har stängts.

Solcellspark i Sverige.
Idag skriver Martina Sturek (ordförande för Women in nuclear, Sweden) på DN Debatt att vi borde behålla kärnkraften – för klimatets skull. Hennes argument är fyra:
1) Kärnkraften räddar liv. Den orsakar avsevärt färre dödsfall än flertalet energikällor. Olyckan i Tjernobyl orsakade direkt 43 dödsoffer och mellan 160 och 9 000 ytterligare dödsfall på grund av ökad risk för sköldkörtelcancer. Fukushima resulterade inte i några dödsfall från radioaktiva utsläpp. Kärnkraften orsakar enligt Sturek minst skador i jämförelse med andra energislag.
2) Kärnkraften är billig, sett till hur mycket den producerar.
3) Kärnkraften hanterar på ett säkert sätt sitt eget avfall, till skillnad mot flera andra energislag.
4) Kärnkraften kan byggas ut snabbt och göra stor skillnad för klimatet. Mellan 1976 och 1986 ökade Sverige kärnkraftsproduktionen med mer än 50 TWh, vilket är tre gånger så snabbt som dagens vindkraftutbyggnad under lika lång period. Vill vi avskaffa fossilbaserade energislag skulle alltså kärnkraften vara mest effektiv.
Kärnkraft i Sverige produceras 2018 via åtta aktiva kärnreaktorer i  Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. År 2017 svarade kärnkraft och vattenkraft för vardera 40 procent av vår elproduktion, medan sol och vind stod för omkring 11 procent tillsammans. Det är uppenbart att vi utan kärnkraft idag skulle ha en allvarlig bristsituation.
Jag kan inte i detalj svara för hennes ståndpunkter. När folkomröstningen genomfördes 1980 var jag själv aktiv i kampanjen för Linje 3 som ville avskaffa kärnkraften snabbast. Med facit i hand tror jag att jag inte skulle göra det idag. Det är uppenbart att kärnkraften inte hade kunnat ersättas av förnybar energi oavsett om avvecklingen hade skett på 10 eller 30 år. Det handlar inte bara om antal TWh utan också om att baskraft inte kan ersättas av kraft som bara finns när det blåser eller solen skiner.
Det pågår forskning om fjärde generationens reaktorer, som kan användas i kärnkraftverk för att utvinna elektrisk energi från redan använt kärnbränsle och därmed nedbringa kärnkraftsavfallet till ett minimum. Där tror jag att man skulle kunna göra stor nytta för framtida generationer. Därför vore det fel att som princip avskaffa kärnkraften nu. Kärnkraften kan bli sin egen lösning.
En läxa av detta är att folkomröstningar inte är ett lämpligt sätt att lösa politiska problem. Riksdagens majoritet måste ha frihet att från mandatperiod till mandatperiod fatta beslut om olika frågor.
Man behöver inte ens nämna Brexit för att inse detta.

Skandal i Stadshuset att avsätta Eliasson

Stockholms trafikdirektör Jonas Eliasson tvingas av trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) att lämna sin post efter nyår. Orsaken är officiellt att ”samarbetsformerna mellan trafikkontoret och trafiknämnden behöver utvecklas”. Men enligt DN handlar det om att Jonas Eliasson satt sig emot en politisering av trafikkontoret.

Jonas Eliasson (foto DN).
Jonas Eliasson utnämndes till trafikdirektör i Stockholms stad 2016. Han är den klart mest meriterade person inom trafikområdet som någonsin har innehaft denna tjänst. Han kom från en tjänst som professor i transportsystem vid KTH och föreståndare för Centret för Transportstudier. ”Under sin tid som forskare har Jonas Eliasson varit en välkänd röst i trafikdebatten och en ofta anlitad expert när det gäller att skapa smarta storstäder”, stod det i pressmeddelandet som Stockholms stad skickade ut i mars 2016.
Jag kom första gången i kontakt med Jonas när han arbetade med sin doktorsavhandling på KTH. Jag som arbetade på regionplanekontoret representerade då de användare som behövde använda Jonas modellkunskap inom trafikanalysområdet för att kunna föreslå relevanta åtgärder för framtidens transportsystem. Jag lärde känna Jonas som en av de mest briljanta hjärnor jag någonsin mött.
Nu petas Jonas Eliasson från sin post. Enligt flera källor är det trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP) som begärt att Jonas Eliasson ska tvingas bort. Det är sannolikt Jonas expertkunskap inom trafikområdet som har stött trafikborgarrådet David Helldén och Miljöpartiet, som hellre vill se sig själva som bäst på trafik och miljö.
”Redan när han var aktuell för anställning så kom det från den miljöpartistiska trafikroteln en oro över att hans forskarbakgrund skulle hindra farten i de politiska reformer roteln ville göra. Man var helt enkelt rädda att kontoret skulle ta fram underlag, fakta och utredningar som skulle fördröja den politiska processen, eller ifrågasätta genomförbarheten i de politiska förslagen”, säger en källa nära stadsledningen.
Enligt DN hade den rödgrönrosa majoriteten hade under den förra mandatperioden olika uppfattning i flera trafikfrågor. Trafikdirektören ska därför ha haft för vana att kontrollera med övriga partier i de fall då Daniel Helldén försökt driva igenom något på egen hand. Detta uppskattades inte, enligt DN:s källor med god insyn. Helldén ska i stället ha försökt påverka vad tjänstemännen skrivit i sina tjänsteutlåtanden.

Avsätt i stället Daniel Helldén!
Källor till Dagens Nyheter menar att det fanns en rädsla för att Eliasson med sin bakgrund i forskningen skulle fördröja eller ifrågasätta politiska förslag, vilket enligt tidningens källa med insyn i stadsledningen är anledningen varför han nu petas vid årsskiftet. Vi är många som verkligen blev bedrövade eftersom Jonas Eliasson är erkänt duktig chef och enormt kunnig i det här området, säger Jan Valeskog (S).
Det är faktiskt skandal att den nya högerregimen i stadshuset låter detta ske. Det är beklämmande att den nya majoriteten låter miljöpartiet genomföra detta. Avsätt hellre Daniel Helldén!

Ekologisk mat, svält och klimat

Ekologisk mat har flera fördelar. Som exempel används varken konstgödsel eller bekämpningsmedel vid produktionen. Men jag köper inte så gärna ekologisk mat, vilket kan låta överraskande för en del.
Min utgångspunkt är behovet av att mätta en växande befolkning på jorden. År 1950 hade jorden en befolkning på 2,5 miljarder människor. År 2017 hade den ökat till drygt 7,5 miljarder, drygt en tredubbling under min livstid. I absoluta tal handlade det om en ökning med 5,0 miljarder eller 75 miljoner fler varje år, som alla behöver mat för att inte svälta. Och det fantastiska har faktiskt skett att vi i stort sett har kunnat mätta den växande befolkningen. Det har kunnat ske genom bevattning och modernare jordbruksmetoder inklusive konstgödsel och bekämpningsmedel. Men ekologisk odling ger mindre utbyte än konventionell odling, och mindre skördar räcker till att mätta färre. Det syns också på priset, som i snitt kan vara 30 procent högre för ekologisk mat jämfört med konventionellt odlad mat.

En slumpmässigt vald prisjämförelse på nätet visar att ekologisk mat är 30 procent dyrare än konventionell mat.
Men under det senaste året ökade faktiskt antalet människor på jorden som inte kan äta sig mätta. Efter att ha minskat i över ett decennium, stiger nu antalet hungriga människor i världen igen, visar den årliga FN-rapporten om livsmedelsförsörjning och näring som släpptes på fredagen. Antalet hungriga människor i världen har ökat till 815 miljoner 2016 från 777 miljoner år 2015. Det betyder att 11 procent av världens befolkning går hungriga, enligt den FN-rapport som släpptes under fredagen.
Under året som gått har exempelvis Sydsudan haft flera månader av svår svält och risken för hungersnöd är stor i flera andra länder som Nigeria, Somalia och Jemen. Stora problem har under året framförallt uppstått på platser som är drabbade av konflikter och torka. Det blir desto viktigare att vi kan skaffa fram tillräckligt med mat på platser där detta är möjligt.

Världens befolkning 1950-2100 enligt FN.
Till 2030 kommer världens befolkning att ha ökat till 8,6 miljarder enligt FN, vilket är 77 miljoner fler per år. Det innebär 6 miljarder fler under min livstid, om jag fortfarande lever då. Till år 2050 kommer befolkningen att ha ökat till 9,8 miljarder, vilket ”bara” innebär 61 miljoner fler per år. Äntligen börjar folkökningen sakta in men den fortsätter ändå. Till 2100 kommer befolkningen att vara 11,2 miljarder på jorden, alltså 3,6 miljarder fler än idag. Men då, om drygt 80 år går folkökningen äntligen något långsammare med ”bara” 28 miljoner fler per år. Förhoppningsvis kommer vi inte att bli så många fler än så.

Befolkning i världen 1950-2100 enligt FN.
Av dessa kommer 13 miljoner att bo i Sverige och 794 miljoner i Nigeria, 65 miljoner i Senegal, 79 miljoner i Somalia, 139 miljoner i Sudan, 214 miljoner i Uganda, 94 miljoner i Zambia, och så vidare. Befolkningen växer alltså snabbt i flera av de länder som redan har svält.
Vi står alltså för en gigantisk utmaning om vi ska mätta denna växande befolkning. Ska vi lyckas bör vi göra allt vi kan, vilket innebär att vi kommer att behöva odla mycket mer mat än idag på den mark där det går att odla. Det innebär sannolikt att ekologisk odling blir en lyx vi inte har råd med.

Den ekologiska drömmen – Myter och sanningar om ekologisk odling (2014). 
För några år sedan kom boken ”Den ekologiska drömmen" om ekoodlingens påverkan på skörd, livsmedelskvalitet och miljö, utgiven av några professorer på SLU. Skriften diskuterade om vi får nyttigare livsmedel och bättre miljö, om ekologiska livsmedel är giftfria, om maten kommer att räcka till och om ekoodling är mer klimatsmart. Men man kom fram till att ekologisk odling reducerar skörden kraftigt och därför inte kan försörja en växande världsbefolkning. Ekomat är inte heller hälsosammare, och odlingsformen är varken klimatsmart eller bättre för miljön i övrigt. ”Det ekologiska lantbruket tvingas successivt inse att det inte går att producera tillräckligt med mat vid ekoodling på ett uthålligt sätt”, menade professor Rune Andersson, en av medförfattarna. Dessutom ansåg man att det är orimligt att ekomat årligen subventioneras med ungefär en miljard kronor av svenska skattemedel. "Om vi ska nå en långsiktigt, hållbar livsmedelsproduktion är det viktigt att politiska beslut och konsumenternas val av livsmedel baseras på kunskap", enligt professor Thomas Kätterer, en medförfattare.
Häromdagen publicerades en ny vetenskaplig studie som slår fast att ekologisk mat dessutom är betydligt sämre för klimatet än konventionellt producerad mat. Stefan Wirsenius, docent vid Chalmers i Göteborg, är en av fyra forskare bakom den nya internationella studien som publiceras på onsdagskvällen i den vetenskapliga tidskriften Nature. ”Vi har kommit fram till att ekologisk mat har större klimatpåverkan än konventionell mat. Det beror på att ekologisk mat kräver mer areal, mer mark för samma mängd mat”, säger Wirsenius till Ekot. Slutsatsen är att arealskillnaden innebär en mycket stor klimatpåverkan till nackdel för ekologisk mat, som produceras utan konstgödsel eller bekämpningsmedel. På en global matmarknad innebär ekologisk odling att, relativt sett, mer skog avverkas någonstans i världen. Mindre skog ger mer koldioxid i atmosfären. Ekologiska svenska ärtor ger ungefär 50 procent större klimatpåverkan än de som är konventionellt odlade, enligt studien. För svenskt ekologiskt vete är skillnaden ännu större, närmare 70 procent.
”Det är väldigt stor skillnad i avkastning. Det går åt nästan dubbelt så mycket mark för samma mängd vete när man odlar den ekologiskt. Ekologiskt nötkött ger större klimatpåverkan än kött från kor som får foder som är odlat med hjälp av till exempel konstgödsel och bekämpningsmedel”, enligt Stefan Wirsenius forskning.
Det finns naturligtvis goda skäl för ekologisk odling och ekologisk mat. Frågan är bara vilka konsekvenserna är.

Snön lägger sig och politikerna har kört fast

Medan snön lägger sig över Stockholm fortsätter våra valda politiker att rösta ned det ena tänkbara regeringsalternativet efter det andra. Man väljer alltså att bilda majoriteter kring vad man är emot, men inte vad man är för. Talmannen ställer omröstningar om regeringsalternativ, som ingen tror på, för att så småningom få fram en fjärde omröstning eller extraval, ett meningslöst spel för gallerierna. Samtidigt röstar man fram en högerbudget trots att vi inte vet vilken regering vi kommer att få (så småningom).

 Snön har lagt sig över Johan Helmich Romans park...

I stället fortsätter man att plädera för redan avvisade lösningar. En som gör just detta mer envetet än andra är Annie Lööf. I gårdagens Expressen får hon hård kritik från journalisten Elisabet Höglund. Hon kallar ”hennes enmansshower har varit häpnadsväckande och plågsamma, särskilt med tanke på att hennes parti bara fick 8,6 procent av rösterna i valet”. Hon skriver att Annie Lööf på de mest uppseendeväckande sätt lyft fram sig själv som frälsaren i nöden, som räddare av ett Sverige i politisk kris, samtidigt som hennes egen roll i regeringsförhandlingarna hela tiden frontalkrockat med hennes verkliga handlingar. Hon ställer ultimativa krav och röstar emot både Kristersson och Löfven. Att kräva att socialdemokraterna ska bedriva centerpolitik visar att  är Lööf aldrig menade allvar med förhandlingarna. Och hon har förödmjukat i stort sett alla andra partiledare och visat att hon är politiskt ohederlig, detta enligt Elisabet Höglund.

...liksom över Fatbursparken.
Aftobladets Lena Mellin skriver ”Det är varken krig eller undantagstillstånd. Det är lekstuga. Regeringskaoset drar ner anseendet för politiken och förlöjligar partiledarna.”
Statsvetaren Leif Lewin kommer med liknande tongångar. Han skriver i Expressen att ”med osviklig dumdristighet har partiledarna bränt alla broar, så att svensk parlamentarism gått i baklås”. Leif Lewin tycker att det är dags att ompröva den proportionella valmetoden, som är roten till vårt kaos. Inte så att man skulle införa enmansvalkretsar, som i Storbritannien, men tycker ändå att en utredning borde tillsättas för att fundera över nödvändiga förändringar i valsystemet, ”som förenar det bästa av majoritetsvalens klara utslag med svensk tradition att respektera minoriteter”.
Jag tror kanske inte att lösningen ligger i mindre proportionalitet. Visserligen skulle småpartierna riskera att försvinna ur parlamentet – i dagsläget gäller det framförallt miljöpartiet, liberalerna och kristdemokraterna – men det skulle knappast ändra problemet med att vi nu har tre stora partier/block. Det innebär också att ett extraval sannolikt inte skulle lösa några problem eller skapa några stabila majoriteter, så som opinionen ser ut nu. Det är enbart hotet om extraval som kan sätta press på de partier, som ligger nära fyra procent och riskerar att få lämna riksdagen, att förhandla och ge upp tidigare ståndpunkter.
Vi behöver ändå hitta sätt att rösta fram den regering som kan få det största stödet i riksdagen i stället för att som nu i oheliga allianser rösta mot de regeringsalternativ vi inte vill ha.

Klimatförändringarna och Katowice

Just nu diskuterar tusentals människor i Katowice om vi ska begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 eller 2,0 grader, eller kanske till 3,0 grader som nobelpristagaren i ekonomi, William Nordhaus, anser var mera realistiskt om vi inte bara ska undvika en klimatkatastrof utan också ska undvika en ekonomisk katastrof.
Men jämfört med vad? IPCC brukar utgå från temperaturen under ”förindustriell tid” någon gång under 1800-talet. Men vilket klimat skulle vi ha idag utan de senaste 100 årens uppvärmning? Slutet av 1800-talet var en av de kallaste perioderna efter senaste istiden och inte något normaltillstånd.
Sedan isen drog sig tillbaka för ca 11 700 år sedan har temperaturen varierat rejält, beroende på bl a variationer i jordbanan (Milankovitchcykler) och i solaktiviteten samt vulkanutbrott. Våra glaciärer i Norrlands fjälltrakter, som var helt försvunna under tusentals år efter istiden, bildades för mindre än 6000 år sedan på grund av klimatets avkylning. De förändrade trädgränserna är ett klart bevis på den långsiktiga avkylningen. Ska man dra slutsatser från variationerna under de senaste 2 miljoner åren borde nästa istid börja ganska snart. Med ganska snart menar jag att det handlar om några tusen år eller mindre. Kanske har människans påverkan förskjutit istiden med några hundra eller i bästa fall några tusen år. Det borde vi i så fall vara tacksamma för.
Kort efter den senaste istiden för 9 000-10 000 år sedan var klimatet som allra varmast, ca 3 grader varmare än när det var som kallast under Lilla istiden under slutet av 1800-talet (Global Nedkylning, Charpentier Ljungqvist, 2010). Under den perioden dominerade lövskog i Svealand och Götaland, medan Norrland dominerades av blandskog. I det varma klimatet låg trädgränsen i fjälltrakterna 500-600 m högre än idag, vilket går att belägga med fossilt timmer. Nordafrika var betydligt fuktigare än idag med savann och medelhavsvegetation där det idag är öken.

Flera tusen år gamla målningar med giraffer i Acacusbergen i södra Libyen.

Acacusbergen är idag ökenområden som i stort sett saknar vegetation på grund av torkan.

Sahara var till stora delar stäpp och savann med betande djur som bufflar giraffer, elefanter och noshörningar, vilket framgår av tusentals klippmålningar i områden som idag är torr sandöken. Jag har själv sett hundratals sådana bilder, flera tusen år gamla, vid resor med tuareger i Acacusbergen i södra Libyen, ca 2000 km söder om Medelhavets kust.
Så småningom blev det allt kallare, men avkylningen avbröts av olika varmare perioder. En sådan period var den romerska värmeperioden från ca 300 f Kr till ca 300 e Kr med 2 grader varmare än idag och medelhavsklimat ända upp till Nordsjöns och Östersjöns kust.
En annan värmeperiod var den medeltida från 800 till 1 300 e. Kr. med temperaturer ungefär som vi har idag, eller ibland något varmare. Vid 1600-talets början blev det kallare igen, början av det vi brukar kalla Lilla istiden. Efter en kortare något varmare period i början av 1700-talet blev det kallare igen under 1800-talet innan temperaturen steg igen mot 1800-talets slut. Det kan ha varit 2 grader kallare än idag under vissa delar av Lilla istiden.

Variationer i årsmedeltemperatur i södra Sverige de senaste 10 000 åren (Charpentier Ljungqvist s 63)
I takt med att klimatet gradvis blivit svalare under de senaste 9000 åren så har trädgränsen sjunkit och kalfjällsytan ökat till sin största omfattning sedan istiden vid förra sekelskiftet. I den Augustprisbelönade fackboken ”Svälten. Hungeråren som formade Sverige” skriver Magnus Västerbro om svälten under klimatkrisen i Sverige 1867-69 och om dess offer, som svalt ihjäl.
Idag är det ca 1 grad varmare än under svältperioden, men fortfarande kallare än under flera av de tidigare värmeperioderna. Sedan slutet av 1800-talet har vi haft en uppvärmning med omkring 1 grad, men den har inte varit jämn.

Utsläpp av växthusgaser (svart kurva) samt temperatur (röd kurva) visar dålig korrelation under 1900-talet.
Från slutet av 1800-talet och fram till 1940-talet hade vi en uppvärmning med ca 0,5 grader, trots att människans utsläpp av växthusgaser ännu var blygsam. Den uppvärmningen hade huvudsakligen naturliga orsaker. Efter 1970 har uppvärmningen åter tagit fart med ytterligare 0,5 grad, delvis på grund av människans ökande koldioxidutsläpp. Men efter år 2000 har takten i uppvärmningen faktiskt stagnerat något trots fortsatta koldioxidutsläpp.
Många tycks tro att den globala uppvärmningen innebär att öknarna breder ut sig, men det är precis tvärtom; jorden blir allt grönare och kan därigenom lättare försörja en växande befolkning. De flesta halvöknar och halvtorra eller semi-arida områden i världen blir allt grönare och får allt mer växtlighet. Det visar t ex fjärranalys av satellitbilder på Köpenhamns universitet. Öknarna har minskat, skördarna ökat och jorden har blivit cirka 10 procent grönare i till exempl Sahelområdet söder om Sahara, detta trots avverkningen av regnskog som också sker..
År 1988 grundades FN:s klimatpanel IPCC, som sedan dess har kommit med ett antal rapporter. Det är alltså under ca 30 år som vi ägnat den globala uppvärmningen någon större uppmärksamhet. IPCC utgår från temperaturen under ”förindustriell tid” när de beräknar uppvärmningen till ca 1 grad, trots att det bara är sedan mitten av 1900-talet som människan kan ha påverkat uppvärmningen nämnvärt. Det är märkligt att utgå från den period som var den allra värsta svältperioden i Europas historia som någon sorts normalperiod. Hade man exempelvis utgått från genomsnittet sedan istiden skulle vi fortfarande ha det något kallare än ”normalt”, trots människans utsläpp.
Parisavtalet handlade om att begränsa uppvärmningen till max 2 grader, helst 1,5 grader. När nobelpristagaren i ekonomi talar om att det vore mera realistiskt och ekonomiskt att begränsa uppvärmningen till 3 grader jämfört med förindustriell tid, dvs 2 grader mer än idag, talar han alltså om en återgång till en temperatur som fortfarande är lägre än den som rådde kort efter senaste istiden.

Temperaturförändringar månadsvis samt glidande årsmedelvärden 1979-2018 enligt satellitdata, UAH.
Sedan satellitmätningarna började har temperaturen ökat med ca 0,15 grader per år, men tendensen är nu att uppvärmningen i stort sett har upphört under de senaste 15-17 åren, trots dramatiskt ökade utsläpp av koldioxid i atmosfären. Satellitmätningarna är pålitligare än de jordbaserade, bland annat eftersom många sådana mätstationer påverkats av den urbana uppvärmningen som beror på urbanisering.
Det är svårt att förstå att en återgång till ett varmare klimat kan utgöra ett sådant hot att det ska motarbetas till snart sagt vilket pris som helst, när all erfarenhet pekar på att det skulle innebära en grönare värld, som lättare skulle kunna försörja världens växande befolkning. I det perspektivet ser jag snarare förhandlingarna i Katowice som ett hot.

Källor bl a: 
Fredrik Charpentier Ljungqvist, 2009, Global nedkylning. Klimatet och människan under 10 000 år.
Leif Kullman, Fjällnaturens nya ansikte – en grön paus i neoglacialen.

Tack Johan Rockström…

Jag lyssnade lite förstrött på Johan Rockström på radion idag, SR P1 Vetandets värld. Han är optimistisk när det gäller utbyggnaden av förnybara energikällor i världen, som sol och vind. Andelen har hittills fördubblats vart fjärde år sa han och med den takten kan de svara för 40 procent i världen år 2030. Det lät fantastiskt bra, tänkte jag. Men kanske ska man kolla hans siffror. Han kanske överdriver eller är bara alltför optimistisk.

Klimatexperten Johan Rockström, ständig optimist eller...
När jag kollade hans siffror visade det sig att han faktiskt har rätt. Räknat från 2004 till 2016 har förnybara energikällor ökat från 0,45 % till 3,78 % av världens energitillförsel. Det innebär faktiskt ungefär en fördubbling vart fjärde år, i alla fall under denna tolvårsperiod. Samtidigt har fossilbaserad energi sjunkit från 90 % till 85 %.
Och fortsätter utbyggnaden av sol och vind i oförändrad takt kommer förnyabara energikällor att svara för 40 % redan i mars 2029. Vi klarar alltså målet med god marginal. Johan Rockström hade alltså rätt!
Och inte nog med det. Redan i maj 2034 svarar sol och vind för 100 procent av världens energiförsörjning!!! Och mer än 100 procent finns inte, eller hur? Vi kan lägga ner alla kärnkraftverk, alla vattenkraftverk, alla kolkraftverk, alla kolgruvor, och så vidare.

Värdens energitillförsel 1973-2040 enligt BP Energy Economics. Men tro dem inte. De är bara oljelobbyister.
Tack Johan Rockström. Du är mycket mer optimistisk än alla dumma energiexperter (från oljeindustrin) som tror att förnybart bara kommer att svara för 14 procent 2040, medan fossilbaserad energi fortfarande kommer att svara för 74 procent. Vi tror bergfast på dig i alla fall. 

Vår tid är nu - felfinnare

Jag har kommit att titta på serien ”Vår tid är nu”, i SVT1 liksom två miljoner andra tittare gör varje vecka. Ibland blir det lite stereotypt men annars är serien kul, särskilt som den till stor del beskriver en tid som jag själv upplevt, men kanske har glömt mycket av. Ibland blir språket lite väl nysvenskt för att passa till tiden som beskrivs kan man tycka. ”Absolut!” var exempelvis inget självklart svar på 1960-talet, dit man har hunnit nu.

Rosenbad.
I gårdagens avsnitt 9 (av andra säsongen) ringer statsminister Erlander till Margareta ”Maggan” Nilsson, som nu har blivit borgarrådssekreterare i stadshuset och kallar henne till ”Rosenbad”; hon behövs i valkampanjen och TV-debatten inför valet den 15 september 1968. Men vid den här tiden satt inte statsministern i Rosenbad. Ferdinand Bobergs Bankpalats vid Norrström, Rosenbad, ritades för Nordiska Kreditbanken och var inflyttningsklart 1902. Det var först 1981 som det gjordes om till kansli för statsministern och andra delar av regeringskansliet. Fram till dess höll statsministern till i Kanslihuset i Gamla stan. Och omedelbart innan hon beger sig till Rosenbad visas bilder från Slussen med vänstertrafik. Men högertrafikomläggningen var ju redan 3 september 1967, ett helt år före riksdagsvalet 1968.

Vänstertrafik i Slussen inför valet 1968.
Socialdemokraterna låg uselt i opinionsundersökningarna med ”bara” 40-42 procent, vilket på den tiden ansågs mycket lågt. Riksdagsvalet blev ändå en succé för socialdemokraterna som fick egen majoritet med 50,1 procent, medan Vänsterpartiet kommunisterna gjorde ett katastrofval och bara fick 3,0 procent. Men det var knappast Margareta ”Maggan” Nilssons bidrag till valkampanjen som avgjorde.

Personer med Tjeckoslovakiens flagga, bredvid en brinnande sovjetisk stridsvagn i Prag.
Det var i stället Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien natten mellan 20 och 21 augusti 1968 för att störta Alexander Dubček och stoppa hans Pragvår med olika liberala reformer, bara några veckor före det svenska valet. Men dessa världshändelser, som var på allas läppar vid den här tiden, omnämndes inte med ett ord i ”Vår tid är nu”. Trots att det var detta som upptog de flesta svenskars intresse.

Ny grundlagsreform behövs

Stefan Löfven har varit statsminister i en minoritetsregering med S och MP sedan 2014. Den 9 september 2018 röstade väljarna fram den nya riksdagen. Även om valet innebar mindre förändringar för partierna förändrades inte förutsättningarna för att bilda regering. S+MP var fortfarande, med stöd av V, det största blocket i riksdagen, men hade fortfarande inte majoritet. Ändå röstade riksdagen bort Löfvenregeringen så fort den nya riksdagen samlades. Sedan valet har det nu gått mer än tio veckor. Kristersson, Löfven och Lööf har i tur och ordning försökt hitta en partikonstellation som skulle kunna få stöd av riksdagen, utan att lyckas.
Idag gav talmannen Löfven i uppdrag att föreslå en regering som man ska rösta om senast den 7 december. Då har det gått nästan tre månader sedan valet, och de flesta förefaller luta åt att Löfven kommer att misslyckas ännu en gång. Snart vidtar jul- och nyårshelgerna och försöken att bilda regering kan komma att fortsätta i januari och februari.

Talmannen Andreas Norlén har gett Stefan Löfven nytt uppdrag att försöka bilda regering.
Det finns två reflexioner som är lätta att dra. Den ena är att partiledarna verkar tävla i ett slags chicken race fram emot en sista omröstning, där man till sist, antingen tvingas vika för verkligheten och utgå från den faktiska partifördelningen i riksdagen, eller gå mot ett nyval som de flesta inte vill ha. Ett eventuellt nyval, som kanske skulle äga rum i maj samordnat med EU-valet, skulle troligen inte ändra förutsättningarna, så regeringsbildningen skulle då fortsätta med likartade förutsättningar även under nästa höst. Inga viktiga politiska beslut kan fattas under sådana förutsättningar.
Den andra reflexionen man kan göra är att vår grundlag, regeringsformen, som reglerar statsministeromröstningen, inte är så särskilt bra. Grundlagsförfattarna har aldrig kunnat föreställa sig att partierna skulle uppföra sig som de nu gör. Troligen trodde de aldrig att de fem riksdagspartierna skulle bli åtta eller att de två traditionella blocken skulle ersättas av tre, lika lite som de kunde föreställa sig att en riksdag med jämnt antal riksdagsmän skulle resultera i en lotteririksdag som faktisk blev fallet 1973-1976.
Det är dags för en ny förändring av regeringsformen, som gör det lättare att bilda ny regering. Det skulle kunna innebära att man röstar på samma sätt som man gör om budgeten, dvs röstar bort alternativ efter alternativ, tills bara två alternativ återstår. Därefter väljer man det förslag som får flest röster i riksdagen. Svårare än så behöver det inte vara. Martin Peterson, filosofiprofessor i Texas, har föreslagit just detta. Det borde i alla fall vara bättre än att till exempel lotta om vem som ska bli statsminister.

Hanne Kjöller borde pröva att göra det själv

Enligt Hanne Kjöller i DN finns det inom den svenska vänstern ”åtskilliga” som tycker att det är en mänsklig plikt att ”ta hand om sin egen skit”, och därför putsar sina fönster själv. Därigenom berövar de lågutbildade invandrare ett potentiellt jobb, som de skulle klara av trots låg utbildning och brister i svenska. Kjöller får inte ihop det med att samma svenska vänster ofta argumenterar för att Sverige ska ta emot fler flyktingar och underlätta anhöriginvandring.

Hanne Kjöller

Naturligtvis har hon rätt. Det finns helt säkert ”åtskilliga” som tycker precis så. Kanske är de till och med fler än tio eller hundra eller tiotusen, eller ännu fler. Säkert finns det också ”åtskilliga” inom den svenska högern som tycker precis likadant.
Den här typen av argumentering, som Kjöller gör, innebär att man klumpar ihop en grupp som antas eller anklagas för att ha vissa åsikter som inte går ihop är hopplös, meningslös och närmast omöjlig att bemöta. För hur kan man argumentera för eller mot att ”åtskilliga” har vissa oförenliga åsikter. Varje seriös debattör borde avhålla sig från att föra fram så meningslösa argument.
Om jag tittar tillbaka på mina egna föräldrar, som numera är borta, tillhörde de inte den svenska vänstern, de röstade på Högerpartiet, men jag tror nog att de i grunden också skulle ha tyckt att man borde ta hand om sin egen skit. Även om det hände att de anlitade fönsterputsare då och då. Förresten känner jag också många som idag nog tillhör den svenska vänstern, men som ändå anlitar både städhjälp och fönsterputsare. Med heltidsarbete agerar man ofta rationellt och inser att det är värt pengarna att till exempel anlita städhjälp och fönsterputsare. Men det betyder inte att ”vänsterfolk” borde få sina fönster tvättade av andra, som Kjöller anser.

Hanne Kjöller exemplifierar med en man hon känner som lever som ”antitjänstesektorn” lär. Han varken släpper städerskor, matbud eller hantverkare över tröskeln. Han bygger själv, gjuter grund och lägger tak, bygger köksbord, lagar kläder och klipper hår. Allt detta trots att han är läkare och att det vore bättre om han ägnade sin tid åt att vårda sjuka människor. Kanske hinner han det också.
Själv kan jag  ganska väl identifiera mig med denna man. Jag byggde min första vedbod åt familjen som 16-åring. Inredningen till den första lägenheten fixade jag till stor del själv. Jag har åtminstone delvis byggt ett eget sommarhus, lagt golv, dragit rör, lagt tak osv även om jag också anlitat hantverkare ibland. Jag har sytt och lagat kläder, byggt köksbord. Faktiskt också klippt hår. Alla tycker naturligtvis inte som jag.
Jag skiter faktiskt fullständigt i om Hanne Kjöller tycker att jag har gjort fel. Att göra något med de egna händerna är värt mycket mera än att anlita hantverkare. Det får gärna ta längre tid om än inte hur lång tid som helst. Att hon inte förstår detta är bara att beklaga. Och att hon gör detta till en fråga om vänster eller höger är bara pinsamt.

Enno Hallek på Konstakademien och på Söder

Förra veckan ställde konstnären Enno Hallek ut - Portable Sunset Forever - på Konstakademien i Stockholm. Vi lärde känna Enno Hallek på Kungsholmen  för nästan 50 år sedan då byalaget där bildades. Sedan vi flyttade till Södermalm har vi inte haft så mycket kontakt längre, men just i år har vi setts flera gånger. I somras deltog han i utställningen "Estland, Lettland, Litauen 100 år" på Körsbärsgården i Sundre på södra Gotland, där vi deltog i vernissaget. När vi förra veckan såg hans utställning på Konstakademien  träffades vi åter och han var full av energi och berättade om sin utställning och om om annat.

Enno Hallek och Eva Hernbäck på Konstakademien.
Om ni inte känner till Enno Hallek vill jag bara påminna om dekorationen av Stadions tunnelbanestation i regnbågens alla färger, som han har utfört tillsammans med Åke Pallarp, som jag för övrigt hade som assistent på KTH.

Stadions tunnelbanestation med utsmyckning av Enno Hallek och Åke Pallarp.
Enno kom som som 12-årig båtflykting från Estland till Sverige 1943. Han blev så småningom konstnär och på 1980-talet professor i måleri vid Mejan, alltså vid Konsthögskolan.

Enno Hallek, Svenskt landskap, 1969.
Enne berättar att han nyligen blivit intervjuad och då tagit upp sitt verk ”Alm makt åt folket” från 1971, året för almstriden.

Enno Hallek, Alm makt åt folket, 1971.

Enno Halleks portabla och vikbara landskap.
Enno målar med mycket färg och ofta är det regnbågens färger. Ennos konst är ofta portabla solnedgångar och bärbara landskap, ibland vändbara och flexibla. Ibland är det sågar eller andra verktyg.

Enno Halleks sågar.
Medan vi pratar om gamla minnen kommer Enno in på sin offentliga utsmyckning i Södra Stationsområdet som han gjorde 1989. Det är en triumfbåge invid Södermalmsallén, helt nära min bostad i Söder Torn och snett emot Bofills båge. Det handlar om hur det offentliga blir mer och mer privat.

Enno Halleks triumfbåge i Södra Stationsområdet vid Södermalmsallén, 1989.
Ennos triumfbåge är dekorerad med mosaik. Det som tidigare var avsett att vara offentligt kan numera bara betraktas utifrån, eftersom bostadsrättsföreningen har satt upp ett järnstaket med en stor grind mitt i triumfbågen.

Triumfbågen, detalj.

Triumfbågen, detalj.
”Jag skulle kunna begära att de tar bort den på grund av min upphovsrätt men har inte riktigt kommit mig för. ”, säger Enno. ”Plötsligt är det stängt med kodlås och grind – på något vis illustrerar verket nu en rörelse från folkfest till ett slutet samhälle”.
Läs gärna intervjun med Enno på nedanstående länk:

http://www.kunstkritikk.no/nyheter/man-kan-inte-komma-med-ett-pastaende-utan-att-lagga-till-en-fraga/

Nya bostadshus i Tjurbergsparken

Lokaltidningen Mitt i Södermalm skrev härom veckan om att närboende protesterar mot planerade nya bostadshus vid Tjurbergsparken nära Skanstull. Om ni inte visste var den parken ligger är det inte så konstigt. Den ligger i sluttningen mellan Internationella engelska gymnasiet och Blomsterfondens bostadshus vid Skanstull.

De aktuella planområdet vid Tjurbergsparken nära Skanstull.
Skolbyggnaden uppfördes 1931 som Katarina realskola efter ritningar av arkitekterna Paul Hedqvist och David Dahl och är ett av funktionalismens tidiga mästerverk.

Kartutsnitt med Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering.
Tjurbergsparken är glest besökt och närmast okänd för de flesta som inte bor i närheten, även om den ligger nära både Ringvägen och Götgatan.

Tjurbergsparken i flygbildsperspektiv.
Enligt Mitt i Södermalm vill bland annat Annelie Duveborg, Karin Löfgren, Karin Andréasson och Anna Englund stoppa det planerade bostadsbygget och bevara parken.
Enligt Stadsbyggnadskontorets förslag ska fyra bostadshus om 4-5 våningar med tillsamman 80 lägenheter i hyresrätt byggas intill skolgården vilket skulle ta en del av parken i anspråk.

Nya bostadshus i Tjurbergsparken invid Internationella engelska gymnasiet enligt Olov Lindgrens förslag.
De protesterande grannarna menar att man måste väga nyttan mot skadan när man bygger nytt, vilket ju är en helt naturlig utgångspunkt. De närboende som är med i motståndsgruppen ”Bevara Tjurbergsparken” menar att det är en riktigt dålig idé att bygga bostäder där.  ”Grundargumentet är att man inte ska bygga i parker. Vi behöver ha kvar de träd och grönytor som finns i dag,” säger Karin Löfgren. Förutom att ekologiska värden förloras, som att stora uppväxta parkträd huggs ner och parkyta försvinner, går man även miste om sociala och kulturhistoriska värden tycker gruppen. ”Det känns fruktansvärt att ens behöva argumentera om varför man behöver ha en park. Den är ju inte bara till för oss som bor här, utan för hela Södermalm”, säger Anna Englund.

Tjurbergsparken idag.
Men själv tror jag nog att det i första hand är de närboende som eventuellt besöker parken. Det fåtal gånger jag själv, som Söderbo, har besökt platsen, har jag inte sett en enda person där. Det framgår också av illustrationerna att en del av parken kommer att finnas kvar liksom en del större träd.
Så varför ska man bygga bostäder där? Till att börja med växer Stockholmsregionen snabbt. De senaste tio åren har befolkningen ökat med ca 36 000 invånare per år.

Årlig befolkningstillväxt i Stockholmsregionen (länet) 2000-2017.
Det krävs att det tillkommer bortåt 16-18 000 lägenheter varje år för att inte trångboddheten ska öka, men det har bara färdigställts omkring 10 000 nya lägenheter per år under de senaste tio åren. Vi har alltså ett mycket stort behov av nya bostäder. Och det är framförallt våra egna barn som behöver bostäder medan inflyttningen från övriga Sverige är relativt marginell.

Årligt bostadsbyggande, färdigställda lägenheter, i Stockholmsregionen (länet) 2000-2017.
Tjurbergsparken ligger mycket bra till i regionen och i innerstaden där kollektivtrafiken är bra. Avståndet till Skanstulls tunnelbanestation är bara omkring 300 meter. Man kan anta att de flesta  i de nya bostäderna kommer att gå, cykla eller åka kollektivt, och de kommer att ha nära till Ringens köpcentrum och till arbetsplatser och annan service. I samband med förändringen kommer skolgården, som nu mest är parkeringsplats, att rustas upp. Stadsmuseet är tveksamma till byggplanerna på grund av ingreppet i grönområdet och för att kulturhistoriska värden anses gå förlorade. Samråd tros ske till våren, då staden samlar in synpunkter från närboende och remissinstanser. Planerna kan klubbas tidigast 2020.
Själv tycker jag nog att vi borde kunna säga ja till de nya bostadshusen. Det finns fortfarande plats för fler söderbor och det finns fortfarande tillräckligt med parker kvar. Vi kan inte bara säga nej, bygg någon annanstans. Vi måste också kunna säga ja, bygg gärna här.

Talmannen kallar till nya samtal

Det har nu gått sju veckor efter valet utan att någon ny regering har tillträtt. Ulf Kristersson och Stefan Löfven har båda sonderat läget i två veckor vardera. Kristersson fick ge upp och allt tala för att det också gäller Löfven. Alla partiledare upprepar som ett mantra vad de har hävdat hela tiden. Allianspartierna vill ha en alliansregering under ledning av Kristersson men med stöd av socialdemokraterna, vilket Löfven naturligtvis har avvisat. M och KD verkar kunna tänka sig att regera med stöd av alliansen och Sverigedemokraterna, vilket avvisas av C och L.  De rödgröna vill regera med stöd av C och L, men under ledning av S. Om en tänkt regeringsbildare röstas ned av riksdagen fyra gånger blir det automatiskt nyval, men ingenting verkar kunna tvinga fram en omröstning, så regeringsförhandlingarna kan pågå resultatlösa i fyra år till nästa riksdagsval 2022. Inga kontroversiella beslut kan fattas under den tiden.

På måndag ska talmannen träffa Stefan Löfven igen.
År 1971 övergav Sverige systemet med tvåkammarriksdag och en kammare med 350 ledamöter infördes. Men lagstiftarna hade inte tänkt på att det kunde vara opraktiskt med jämnt antal riksdagsmän, trots att vi då hade två tydliga block. Redan 1973 inträffade det att vi fick två jämnstora block med 175 mandat vardera. Socialdemokraterna satt kvar. Läget gjorde att man enligt grundlagen var tvungen att vidta lottning vid de frågor där riksdagen inte kunde enas och i flera omröstningar vidtogs lottdragning. Generellt undvek dock partierna att låta lotten avgöra utan kompromissade hellre. Lottningar avgjorde endast en mycket liten del av ärendena. Under år 1974 genomfördes 31 lottningar och under våren 1975 totalt 42. Under riksmötet 1975/76 avgjorde lotten 79 av totalt 1 150 voteringar, det vill säga 6,9 procent. Av dessa 79 lottdragningar vann det socialistiska blocket 39 gånger och det borgerliga blocket 40 gånger.
Eftersom vi nu har tre block i riksdagen hjälper det inte längre att vi nu har udda antal riksdagsledamöter. Det finns inget block med majoritet. Ett nyval skulle kanske inte ändra på läget eftersom väljaropinionen tycks vara i stort sett oförändrad, men hotet om nyval kunde ändå sätta press på partierna. Nu saknas denna klara press, så tiden går.
De flesta partier anser nog att det behöver fattas en hel del politiska beslut om t ex budget, försvaret, sjukvården, utbildningen, polisen osv. Med erfarenheterna från lotteririksdagen skulle ju ändå de flesta av dessa beslut kunna fattas genom överenskommelser över blockgränserna. I så fall spelar det mindre roll om regeringen har parlamentarisk majoritet eller ej. En blocköverskridande minoritetsregering skulle tvingas förankra sina beslut, antingen på den borgerliga sidan eller bland de rödgröna. Den mest naturliga regeringen skulle då vara en regering med S, C och V. En sådan regering skulle inte få egen majoritet, bara 151 mandat, och skulle därför behöva söka stöd antingen bland V  eller M. Enbart stöd av KD eller MP skulle däremot inte räcka. Vem som skulle bli statsminister i en sådan regering är kanske mindre betydelsefullt.

Några tror att Annie Lööf blir nästa i tur att försöka bilda regering.

En sådan minoritetsregering skulle sannolikt vara den bästa lösningen för Sverige i dagens läge, men hur lång tid ska det behövas för att komma fram till detta?
På måndag går tiden ut för Stefan Löfven. Mötet mellan talmannen och Löfven kommer att ske klockan 09.45.

Nya styret i Stockholm

Säga vad man vill om Miljöpartiet. De tycks i alla fall vara skickliga förhandlare. Trots ett uruselt val, där man tappat en stor del av det stöd man tidigare haft, tycks man ändå lyckats klamra sig fast vid makten i Stockholms stad genom att byta block. Även i landstinget lyckas man med att få ingå i alliansstyret. I Stockholm får man dessutom behålla två borgarrådsposter, trots att underlaget knappast motiverar det.

Grattis Daniel Helldén (MP). Du har ditt på det torra fyra år till.
Miljöpartiet försvarar bytet av block med att man säger sig ha fått alliansen att gå med på ett antal av miljöpartiets förslag. Bland annat säger den nya majoriteten nej till Nobel center på Blasieholmen, som tidigare både M och C har stått bakom (men just nu har mark- och miljödomstolen redan stoppat planen, och ingen vet om den skulle kunnat genomföras). Det omdiskuterade huset som Apple vill bygga i Kungsträdgården kommer att stoppas (vilket jag tycker är bra), men det kommer antagligen att kosta en slant.
Miljöpartiet säger sig ha stoppat en Östlig förbindelse (Österleden hett den förr). Men vad det handlar om är ju att staden inte kommer att lägga några pengar på förbindelsen under mandatperioden, vilket knappast varit aktuellt i alla fall. Den ligger långt fram i tiden och det finns ännu inga pengar i de nationella planerna heller, så det är kanske inte så stor eftergift för Moderaterna. De kommer ju att fortsätta att driva leden på sikt, och just nu byggs ju ändå Förbifart Stockholm. Byggtiden är cirka tio år med trafikstart 2026, s det är gott om tid för den östliga förbindelsen. Men om t ex Nacka och Värmdö fortsätter att växa så snabbt som de gör nu kommer trycket att växa i framtiden och därmed växer kraven på en östlig förbindelse.
Men kravet på en Östlig förbindelse var ändå ett av Moderaternas viktigaste vallöften i Stockholm. ”Moderaternas löfte till Stockholmarna är därför okomplicerat och tydligt: Vi kommer inte att äventyra bygget av en Östlig förbindelse i eventuella samarbetsförhandlingar efter valet”, skrev tre M-toppar i en debattartikel i början av september. Och bara några veckor senare går de med på Miljöpartiets krav!
I uppgörelsen ingår en utredning om att gräva ned Centralbron – den sexfiliga trafikled som löper genom Gamla stan i Stockholm (Riddarholmskommittén rekommenderade detta redan 1996, för att bereda plats för det då aktuella ”Tredje spåret” i ytläge). En utredning, inget mer! Men om man överväger en tunnel för Centralbron är det uppenbart att en östlig förbindelse samtidigt skulle behöva övervägas. Idag är det ju Centralbron som utgör den östliga förbindelsen. Om den funktionen skulle övertas av en annan östligare väg, skulle kapaciteten på en centraltunnel kunna begränsas. Att inte göra detta vore att sticka huvudet i sanden. ”Alla vill gräva ner Centralbron. Alla tycker att det är en bra idé. Men senast 2009 kostnadsberäknades det till 25 miljarder kronor”, sade förra stadsbyggnadsrådet Roger Mogert, S.

Anna König Jerlmyr (M), som gärna bryter sina tidigare vallöften.
Miljöpartiet har dessutom fått igenom att Bromma flygplats ska läggas ned (vilket inte heller är aktuellt i närtid utan först efter 2038 då avtalet med Swedavia går ut). Den nya majoriteten säger vidare nej till att stå som värd för Vinter-OS, eftersom man inte vill lägga skattepengar på projektet (vilket inte heller har varit avsikten).
Miljöpartiet har vidare kommit överens med Alliansen i Stockholm om ”att införa miljözoner”, som Moderaterna tidigare inte velat ha. "Vi inrättar miljözoner på Hornsgatan och vi kommer också se över om vi ska inrätta miljözoner på enskilda gator med bevisligen dålig luftkvalitet, så att de smutsigaste bilarna försvinner”, har Daniel Helldén (MP), trafikborgarråd i Stockholm, sagt till Sveriges Radio. Men när det kommer till kritan tycks det bara handla om en enda miljözon på Hornsgatan. Lita på att Moderaterna kommer att stoppa ytterligare miljözoner, i alla fall till nästa val.
Man har också kommit överens om att fasa ut kolet i Värtan till 2022, begränsa tiden i förskolan för barn till föräldralediga och stoppa en planerad fotbollsplan i Fredhäll. Men Fredhällsplanen innebär som en konsekvens att nya bostäder stoppas på Stadshagens idrottsplats, och MP har också stoppat nya bostäder i Årstaskogen.
Sammantaget tycker jag att mycket av Miljöpartiets är till intet förpliktigande. Man lovar saker som bara kräver en utredning eller stoppar saker som ändå inte är aktuella just nu. Att stoppa nya bostadsprojekt är till men för alla med bostadsbehov, men en del miljöpartister är ju typiska nimbys, som lyckats stoppa vissa projekt, som egentligen borde genomföras.
Av nyhetsflödet att döma tycks miljöpartiet från början ha bestämt sig för att byta sida och inte ens förhandla med sossarna. Av allt att döma tycks den största drivkraften ha varit att klamra sig kvar vid borgarrådsstolarna. Vad man i sak har uppnått är tämligen magert. Och dessutom har man inte varit eniga. Missnöjda miljöpartister har redan börjat lämna partiet, på grund av samarbetet med Alliansen.

Värms europeiska städer allt snabbare eller är det bara fake news?

Häromdagen kom nyheten att europeiska städer värms allt snabbare. Det var SR som presenterade nyheten men tidningarna publicerade genast detta också. Fem av tio städer på topp tio skulle finnas i Sverige, när ökningen av medeltemperaturen i sammanställts. Kiruna toppade listan, framtagen av det europeiska journalistnätverket EDJN. Kiruna, som skulle ha blivit 3,5 grader varmare än under genomsnittet under 1900-talet. Men var nyheten sann?
Jag kollade Kiruna på SMHI som hade data sedan 1958 på sin öppna datasajt. Denna koll visade att data uppenbarligen hade manipulerats, alternativt beräknats fel. Jämför bara diagrammet nedan som det publicerats av EDJN jämfört med mitt eget diagram baserat på officiella  SMHI-data.

Årsmedeltemperatur i Kiruna 1900-2017 enligt EDJN.

Årsmedeltemperatur i Kiruna 1901-2017 enligt SMHI.

Enligt EDJN var medeltemperaturen under 1900-talet -3,2 grader mot +0,2 grader sedan sekelskiftet, en ökning med 3,4 grader. Enligt SMHI-data var medeltemperaturen före 2000 -1,6 grader, mot -0,1 grader efter sekelskiftet, en ökning med bara 1,5 grader. Skulle skillnaden bero på att EDJN räknat in väderballonger och satellitmätningar, som man hänvisar till, verkar inte troligt? Inte om man jämför diagrammen.
EDJN:s diagram visar ingen märkbar temperaturhöjning under hela 1900-talet, utan i stort sett hela ökningen skulle ha skett efter sekelskiftet. Enligt SMHI-data kan man i stället konstatera en uppvärmningsperid fråm 1900 till 1940, följt av en avkylning 1940-1980 och därefter åter en uppvärmning fram till idag. Flera av värmetopparna finns under 1930-talet och köldrekorden under 1960- och 1980-talen.
Jag jämför också data för Uppsala, där SMHI verkligen har data sedan 1900-talets början, i alla fall om man tar två mätstationer i Uppsala.

Årsmedeltemperatur i Uppsala 1900-2017 enligt EDJN.

Årsmedeltemperatur i Uppsala 1901-2017 enligt SMHI.
Här är skillnaderna mindre, men de finns. Djupdykningarna på 1940-talet och i slutet på 1980-talet ligger på ca 4 grader enligt EDJN men ca 3,5 enligt SMHI.  Varför har man justerat dessa siffror? EDJN anger en ökning från + 5,8 under 1900-talet till +6,9 efter sekelskiftet, en ökning med 1,1 grader. Jag beräknar ökningen från +5,6 till +6,5, en ökning med 0,9 grader. Även om skillnaden är relativt liten undrar man varför EDJN:s siffror är högre.
Klimatförändringen och den globala uppvärmningen är rimligen bara en delorsak till att städer blir varmare. Med tanke på stadstillväxt under hela 1900-talet och senare och med hänsyn till urban uppvärmning, är det inte särskilt konstigt att temperaturen stiger i städer. Men om EDJN modifierat   värden som är för höga på grund av UHI-effekter (Urban Heat Island) borde temperaturen sänkas, inte höjas.
När jag går in på SR och EDJN igen, visar det sig att uppgifter om stigande medeltemperaturer inte har varit korrekta utan kommer att rättas. Min tveksamhet mot resultaten har verkligen haft någon grund. Så här läser jag på SR:s hemsida.
”Den 24 september publicerade vi siffror på stigande medeltemperatur i en mängd europeiska städer, som byggde på data som visar sig innehålla fel. Felsökningen pågår hos det nätverk som sammanställt uppgifterna och vi reviderar siffrorna så snart vi fått rättelserna.”
Hos EDJN läser jag följande: ”We have found inconsistencies in the data for some cities on this site. Those cities have been removed, while we investigate the cause. We suspect that some data previously published may be wrong. There are 38 cities where we suspect data errors. Among them is Kiruna, the city previously ranked as the fastest warming.”
Bland de städer som kan ha felaktiga data finns alltså Kiruna, Östersund, Sundsvall, Borlänge, Karlstad, Visby, Skellefteå, Kalmar, Växjö, Luleå, Trollhättan, Halmstad, Karlskrona, Gävle, Skövde, och Kristianstad, alltså 16 svenska städer, men tydligen inte Uppsala. Det är också en rad andra städer från Norden, alltså just de städer som skulle ha haft snabbast uppvärmning.
Den alarmerande nyheten faller platt. Hur vore det med dementi även i de tidningar som publicerat den felaktiga nyheten.
Rättat och uppdaterat 28 september.

Riksdagen representerar inte hela folket – ålderdiskrimineringen är extrem

Idag ska man utse riksdagens talmän. Diskussionerna har gått höga om grunderna för dessa beslut. Vilka principer bör ligga till grund för detta viktiga val i en parlamentarisk demokrati, där riksdagens sammansättning ska utgöra grunden. Tids nog får vi veta resultatet.
En annan fråga gäller riksdagens representativitet. Riksdagens sammansättning ska t ex representera befolkningens fördelning i landet. Antalet mandat fastställs noggrant för varje valkrets, enligt vallagen och fördelningen grundar sig på antalet röstberättigade i valkretsarna. Här är det noga med att inte någon del av landet ska vara underrepresenterat. Hur skulle det se ut om t ex halva riksdagen kom från Stockholms län och bara fyra ledamöter från Norrland? Eller bara fyra ledamöter från Stockholm medan 200 kom från Skåne?
Den nya riksdagen är också relativt jämställd mellan könen, med 46 % kvinnor och 54 % män. Valmanskåren består till 50,1 procent av kvinnor och 49,9 procent av män. Vid 2006 års val var fördelningen mellan kvinnor och män något jämnare med 47 % kvinnor och 53 % män. Hur skulle det se ut om det t ex bara fanns fyra kvinnor i riksdagen!!
När det gäller åldersfördelningen i landet är det annorlunda. Så här ser åldersfördelningen ut i tioårsklasser.

Ålderfördelning i den nyvalda riksdagen 2018 jämfört med valmanskårens åldersfördelning, födda per årtionde.
Ingen riksdagsledamot är född på 1920-talet, en är född på 1930-talet och tre på 1940-talet. Bland väljarna utgör dessa åldersgrupper 1,7 miljoner individer, som alltså får representeras av fyra personer, ungefär 419 000 personer per ledamot. Även 1950-talisterna är något underrepresenterade i riksdagen. Det gäller alltså alla som är 59 år eller äldre, varav en betydande del fortfarande förvärvsarbetar.
Även den yngsta åldersgruppen bland väljarna, födda på 1990-talet eller senare är underrepresenterade, med 5 % av riksdagsledamöterna mot 17 % av valmanskåren. Här representerar varje ledamot i snitt omkring 77 000 personer i valmanskåren, men underrepresentationen av de äldre är alltså mellan 5 och 6 gånger större.
För att vara riksdagsledamot ska man alltså vara mellan 30 och 60 år. Dessa åldersgrupper är så rikligt representerade att varje ledamot representerar omkring 13 000 väljare. Det betyder att de mellersta åldersgrupperna har ungefär 30 gånger så stark representation i riksdagen, som de äldsta grupperna.

Antalet väljare per riksdagsledamot i olika åldrar i den nyvalda riksdagen 2018.
Det är partierna som tar fram valsedlarna och avgör fördelning på olika befolkningsgrupper. Varför är geografisk diskriminering utesluten, liksom diskriminering på grund av kön, medan åldersdiskriminering tycks vara helt OK bland partierna.
Är detta verkligen demokrati?