Har vi verkligen global uppvärmning?

Den här frågan är väl överflödig, kanske några tycker. Enligt vad som tycks vara mer eller mindre allmänt accepterat har vi haft en global uppvärmning på ca 0,7 grader under det senaste seklet. Enligt IPCC har den globala medeltemperaturen ökat med närmare bestämt 0,74 grader Celsius de mellan 1906 och 2005. Under de tolv senaste åren har enligt IPCC elva av de varmaste åren sedan 1850 inträffat. Även många som är skeptiska till AGW brukar utgå från detta. Vad de brukar ifrågasätta är hur stor del av denna uppvärmning som beror på människan och vad som beror på naturliga variationer.
Men det är någonting som är underligt med denna uppvärmning. Vanligen hör vi att koldioxiden är den viktigaste växthusgasen, men det lär inte vara alldeles korrekt. Det är vattenångan i atmosfären som är viktigast. Vattenånga svarar för mellan 85 och 95 procent av växthuseffekten, medan koldioxiden och övriga växthusgaser svarar för mellan 5 och 15 procent tillsammans. Den totala växthuseffekten ger en uppvärmning av jorden på ca 30 grader. Vattenångan svarar för omkring 25-27 grader medan koldioxidens andel är 2-3 grader. En fördubbling av koldioxidhalten från en förindustriell nivå på 280 ppm till 560 ppm förväntas ge en extra uppvärmning på 1-2 grader. Eftersom luftens fuktighet är beroende av temperaturen kommer vattenånga att inverka olika mycket i olika delar av atmosfären. Det finns mycket vattenånga i atmosfären över varma områden medan det finns lite över kalla. Det finns också mer vattenånga på lägre höjd än på högre. Vid polarområdena är luften mycket torr vintertid. Därför anses koldioxiden spela en större roll vid polerna än vid ekvatorn, där vattenångan dominerar mer. Detta är orsaken till att man menar att polerna bör värmas upp mera än övriga områden när halten av koldioxid ökar. Över Arktis och landområden på norra halvklotet är uppvärmningen enligt IPCC betydligt större, och över Arktis cirka dubbelt så kraftig som det globala medelvärdet. Men tittar man på temperaturmätningar från kalla områden visar sig detta inte stämma. Temperaturkurvor från polartrakter visar i regel inte på någon uppvärmning alls.
Av ovanstående diagram, som hämtats från Lars Silén, framgår att dessa två platser på Grönland, Godthaab & Angmagssalik, haft en temperaturhöjning från slutet av 1800-talet fram till omkring 1940. Därefter har temperaturen sjunkit. Temperaturen på 1990-talet var betydligt lägre än på 1930-talet. Liknande kurvor finner man för de flesta platser i Arktis, t ex Thule, Danmarkshavn, Reykjavik och Akureyri på Island, Svalbard, Franz Josefs Land, Sodankylä i norra Finland, och även vid Antarktis. Ingen uppvärmning.
I nedanstående diagram för Grönland är tidsperspektivet förlängt till de senaste 5 000 åren. Det framgår då att det varit varmare än nu vid flera tidigare tillfällen. Värmetoppar inträffade utan förhöjd koldioxidhalt på Grönland 1 400 år f Kr, 200 år f Kr och på 900-talet e Kr. Vi ser temperaturhöjningar återkomma mer eller mindre regelbundet, och 1900-talets topp avviker inte från de tidigare.
De snabba uppmätta ökningarna i den beräknade globala temperaturen har kritiserats för att antalet mätstationer domineras av mätstationer nära städer, att antalet stationer är ojämnt fördelade och att antalet minskat sedan 1960-talet. Stationer som ligger nära stora städer påverkas av värme från den omkringliggande bebyggelsen. All energianvändning i städer leder till uppvärmning av omgivningen, antingen det gäller uppvärmning av byggnader, industrier eller trafik. Städerna växer snabbt och energianvändningen ökar. Visserligen försöker man korrigera för dessa effekter, men det finns en stor osäkerhet om kompensationen är korrekt gjord. Följande exempel visar hur temperaturen utvecklas i den japanska storstaden Osaka jämfört med den lilla orten Maizuru strax norr om Osaka.

Det framgår att medeltemperaturen i storstaden Osaka ökat från ca 15 grader till ca 17 grader på drygt 100 år, särskilt under de senaste 50 åren. För den lilla orten Maizuru ser man ingen ökning under de senaste 50 åren. Skillnaden beror på storstadens värmeläckage, inte på koldioxidutsläpp.
Liknande tankegångar har framförts i en artikel i UNT av professor emeritus i ekologisk miljövård Eliel Steen och professor emeritus i naturgeografi Wibjörn Karlén. Många regioner visar ingen temperaturökning i sen tid. Hit hör Arktis och Antarktis liksom USA, Nordatlanten och Sverige, där den högsta temperaturen uppnåddes omkring 1940. Eftersom städer har något högre temperaturer än omgivande landsbygd kan observationsplatsers läge i förhållande till urbana områden spela stor roll. Enligt professorerna var 1930-talet varmare än under senare tid, och temperaturdata uppmätta vid klimatstationer i icke urban miljö, visar inte samma förändring mot varmare klimat som den globala temperaturkurvan.

Tips om gratis HDTV

HDTV (High Definition Television) innebär en tv-bild med högre upplösning än de nuvarande formaten. HDTV sänds alltid med digitalt ljud och i widescreen, 16:9 (Jag har förresten skrivit om dessa märkliga format i en tidigare blogg).HDTV finns idag något förenklat i tre olika bildupplösningar kallade 1080p, 1080i samt 720p, vilka är namngivna efter hur många horisontella linjer bilden innehåller. Dagens vanliga standardupplösta tv-system är baserat på 625 linjer.
HDTV?
Visst är bilden på en HDTV klart bättre än på en vanlig? Jo, det är den ju. Ibland är skillnaden påtaglig - bara man tror sig titta på den nya tekniken. Följande sedelärande berättelse om trons makt hittade jag på bloggen Orsakverkan. Man behöver nämligen inte alls skaffa sig en HDTV för att njuta av den bättre bilden. Det är bara att intala sig själv att man verkligen tittar på en HDTV, t ex genom att sätta fast några klisterlappar på den vanliga TV:n. Sextio människor fick i ett experiment i tur och ordning se samma videosnutt på samma TV-apparat. Hälften blev informerade om att de skulle se en klarare, skarpare bild tack vare HD-tekniken. Detta backades upp med affischer, etiketter och en extra tjock kabel till bildskärmen. Den andra hälften informerades om att de skulle se en normal DVD-bild.
Ej HDTV?
Ett frågeformulär som fick fyllas i efter experimentet, avslöjade att de som trodde att de skulle få se en HDTV också rapporterade om att de sett högkvalitativa bilder, vilket inte de övriga gjorde. Deltagarna kunde i verkligheten inte skilja på kvaliteten mellan en vanlig TV och HDTV. Förväntningar och suggestionens kraft är ofta större än vi tror. Inom medicinen brukar man tala om placeboeffekt, som avser den förbättring man får bara av att äta sockerpiller. Är en dyr flaska vin alltid bättre än en billigare eller är det bara någonting vi vill tro?

Framtida havsnivåhöjning kan bli maximalt 20 cm.

Det finns olika sätt att bedöma eventuella framtida havsnivåhöjningar. Ett sätt är att beräkna möjlig avsmältning på Grönland och Antarktis som svarar för 95 procent av polarisarna och tänkbar volymökning på grund av temperaturökning. Någon avsmältning har dock inte skett under de senaste 30 åren totalt sett. Isarna minskar i Arktis och ökar i Antarktis. Ett annat sätt är att titta på hur havsnivåerna faktiskt har utvecklats hittills. En som studerat detta under hela sitt yrkesverksamma liv är Nils-Axel Mörner. Han hävdar att baserat på dessa studier kan den framtida havsnivåhöjningen bli maximalt 20 cm.
Fil. dr. Nils-Axel Mörner, är f d chef för Paleogeofysik och Geodynamik vid Stockholms universitet, pensionerad sedan 2005. Han har varit president för INQUA Commission on Neotectonics 1981-1989. Han var också president i INQUA:s Commission on Sea-Level Changes and Coastal Evolution mellan 1999 och 2003. Efter Maldivernas utspel med ett regeringsmöte under vatten har Nils-Axel Mörner beslutat att skicka ett öppet brev till Maldivernas president. Han har också presenterat sina resultat i flera artiklar som kan läsas här och här.
Mörner är kritisk mot IPCC:s uppfattning att världshaven stiger. I en skrift “The Greatest Lie Ever Told” hänvisar han till observationer av världshavens nivåer under de senaste 300 åren uppvisar variationer – uppåt och nedåt, men det finns ingen signifikant trend. Detta skiljer sig från den allmänt framförda bilden som innebär att världshaven stiger med 2-3 mm om året under det senaste århundrandet.
Enligt Mörner steg världshaven verkligen mellan 1850 och 1940 med en hastighet av 1 mm per år, eller för att vara exakt 1,1 mm per år. Dessa nivåhöjningar bekräftas från bland annat Sverige med landhöjning och Holland som har landssänkning. Denna havsnivåhöjning upphörde omkring 1940 och någon fortsatt havsnivåhöjning förekom inte fram till 1970. Satellitmätningar mellan 1992 och 2002 visar en absolut jämn nivå, varken höjning eller sänkning. År 2003 införde IPCC enligt Mörner en korrektionsfaktor som innebar att det nu uppstod en trend mässig nivåhöjning om 2,3 mm per år. Men utan korrektionsfaktor observeras alltså ingen höjning.
På Maldiverna, som brukar omnämnas i debatten, har enligt Mörner ingen havsnivåhöjning observerats för de senaste 35 åren. Tidigare har det observerats havsnivåsänkningar där. Samma sak på andra öar som Tuvalu, Vanuatu och Tegua.
Enligt IPCC:s scenarier från 2007 kan världshaven komma att stiga med 2-6 meter de närmaste 100 åren. Det förutsätter en höjning med 20-60 mm per år. Mörner hävdar att framtida havsnivåhöjning kan bli maximalt 20 cm.
Ja, vad ska man tro om detta. Mörner är en internationell auktoritet inom havsnivåforskningen. Vad som i någon mån urholkar hans trovärdighet är att han även har engagerat sig när det gäller slagrutor. Det finns ingen vetenskaplig grund för slagrutor men Mörner har ordnat universitetskurser kring detta. För det fick han Föreningen för Vetenskap och Folkbildnings pris som årets förvillare 1995. Det är dock inget argument i någon riktning i diskussionen om eventuella havsnivåhöjningar.

Vintertid igen

I år, 2009, går vi över till vintertid igen den 25 oktober kl 03.00 på natten då vi ställer tillbaka klockan till 02.00.
Lördag den 24 oktober:
Soluppgång 7:48
Solnedgång 17:16
Det är ljust 9 timmar och 28 minuter. Om vi stiger upp kl 7 får vi vänta på ljuset i 48 minuter. Men om vi lägger oss kl 22 har det redan varit mörkt i 4 timmar och 44 minuter. Om man slutar skolan kl 16 har man i alla fall en dryg timme kvar när det är ljust.
Söndag den 25 oktober:
Soluppgång 6:50
Solnedgång 16:13
Det är ljust 9 timmar och 23 minuter. Om vi stiger upp kl 7 är det redan ljust, i alla fall i nästan en vecka till. Men när vi lägger oss kl 22 har det redan varit mörkt i 5 timmar och 47 minuter. Om man slutar skolan kl 16 har man några minuter kvar innan solen går ner, i några dagar till.
Pest eller kolera, vad är värst?
Jordens belysning vid vintersolståndet.
Det vi kan se fram emot är allt mörkare dagar fram till den 21 december kl 17.47 då vintersolståndet inträffar. Norr om norra polcirkeln går solen inte ens upp då. Sen börjar dagarna bli ljusare igen och vi kan börja räkna dagarna till det blir sommartid igen den 28 mars 2010.
Själv är jag inte omedelbart berörd av detta, eftersom jag befinner mig i Indien. Här är det nu ljusare än i Sverige. Indien har samma tid året om, och dessutom i hela landet, trots att det är ganska stort. I stort sett motsvarar avståndet mellan den västligaste till den östligaste delen två tidszoner. Vi är just nu 4½ timme före er hemma i Svedala, i går var vi bara 3½ timme före. Det är därför jag kan publicera bloggar innan ni vaknar.
Tidszoner
Tidszonerna är för övrigt inte helt logiska. De bestäms av varje land för sig och är alltså inte av naturen givna. Hela väldiga Kina har en enda tidszon, trots att det borde ha tre. Av kartan framgår att t ex Frankrike och Spanien borde ha samma tid som Storbritannien (dvs GMT). Det är antagligen en principsak i Frankrike att vara annorlunda än England. Island har GMT men borde ha GMT+1. Sudan ligger rakt söder om Egypten men ligger ändå i olika tidszoner. Ryssland har hela nio tidszoner, från GMT-3 till GMT-12. När jag åkte Transsibiriska järnvägen visade det sig att man där tillämpade Moskvatid hela vägen. Om man ville följa med i tidtabellen för att veta var tåget stannade var det säkrast att inte ställa om klockan alls. Det blev mer och mer problematiskt att kombinera detta med sömn och måltider på något så när normala tider på dygnet. Resan till Stilla havet tog ju närmare en vecka. Men det är en annan historia.

Svininfluensan H1N1: Många dödsfall i Indien

I Sverige verkar oron för svininfluensan vara på väg att ebba ut. I Sverige har vi fortfarande bara två dödsfall och det var ju ett tag sedan. Fler och fler tvekar om de bör vaccinera sig eller ej, några ivrigt påhejade av fettdoktorn Annika Dahlström med eller utan hållbara argument. Massvaccineringen mot svininfluensan har inletts och svenskarna uppmanas från myndigheter och regering att gå och få sin dos. Undersökningar bland svenskarna visade för ett par veckor sedan ett sjunkande vaccinationsintresse. 50 procent svarade då ja till vaccin. Sju av tio av riksdagens ledamöter tänker vaccinera sig mot svininfluensan, visade DN:s rundringning härom dagen. Mest skeptiska var vänsterpartisterna, medan kristdemokraterna helt tycks gå på sin folkhälsoministers linje. Riksdagsmännen verkade dessutom i många fall vara sämre informerade än genomsnittligt och dessutom ta lätt på frågan enligt DN:s reportage. ”Det är inte så himla kul att vaccinera sig”, sade Jan Lindholm (MP) till DN, ett rätt oseriöst uttalande kan man tycka.
All this swine flu
I Indien inträffade det första dödsfallet i influensan i Pune, Maharashtra den 3 augusti. Här skriver tidningarna varje dag om nya dödsfall. De är nu (den 20 oktober) uppe i 420 i hela Indien. Inte särskilt mycket för ett land med 1 100 miljoner invånare. Det blir 0,4 dödsfall per miljon invånare, men ändå mer än i Sverige där vi bara ligger på hälften, 0,2 dödsfall per miljon invånare. Antalet konstaterade sjukdomsfall är ca 13 000 av nästan 70 000 testade. Andelen döda är 3 procent av de konstaterade fallen.
Men influensan är nu inte jämnt spridd i det väldiga landet. Faktum är att just i den stad där jag arbetar för tillfället, Pune i Maharashtra, bröt influensan först ut, och där har den fortfarande mest spridning. Här i Pune är dödsfallen nu uppe i 87, vilket på 5 miljoner invånare blir hela 17 dödsfall per miljon, eller närmare hundra gånger fler än i Sverige. I hela Maharashtra är dödsfallen 179, vilket är närmare 2 döda per miljon, högst bland Indiens delstater. Men också i Pune är spridningen ojämn. I själva staden är frekvensen 13 döda per miljon, i grannstaden Pimpri bara 5 per miljon. Men i de närliggande landsbygdområdena är frekvensen så hög som över 50 per miljon.
Att influensan fortfarande är mest koncentrerad till Pune beror väl på att den först bröt ut i denna del av Indien. Men sjukdomen är alltså inte mest utbredd i de täta stadsområdena, som man skulle kunna tro, utan i de glesa utkanterna, vad nu detta kan bero på. Jag har inte sett någon förklaring till detta någonstans.
Konstigt nog verkar man inte oroa sig så mycket här heller. Ingen har ansiktsmask, man tvättar inte händerna i sprit, ingen har överhuvudtaget tänkt tanken att vaccinera hela Indiens befolkning. Tänk själv, 2,2 miljarder doser! Vad man gör är att man delar ut Tamiflu till redan sjuka och beställer fler lungmaskiner till sjukhusen. Bara i Pune har 32 000 fått Tamiflu och 100 lungmaskiner har beställts i Maharashtra. Nu förbereder man sig för den andra vågen av influensapandemi här. Baserat på vad man vet om tidigare spridningsmönster – spanska sjukan, asiaten på 1950-talet och Hong Kong på 1960-talet - kommer sjukdomen då att drabba 30 procent av befolkningen i Maharashtra, över 30 miljoner sjuka och antagligen tusentals döda.
När influensan sprids i Sverige kommer den antagligen att spridas ojämnt även där. Har man otur kan risken att smittas och drabbas allvarligt vara större än man anar. Jag skulle inte ta så lätt på riskerna som man verkar göra i Sverige, utan vara tacksam för att jag erbjuds vaccinering.

What happened to global warming?

Den här rubriken fanns på BBC News för någon vecka sedan, den 9 oktober 2009. Kanske lite överraskande för en del, nu när alla med spänning går och väntar på om det ska bli något av Köpenhamnsmötet eller ej. Men faktum är att det varmaste året hittills varken var 2008 eller 2007 utan 1998. De senaste 11 åren har vi alltså inte haft någon global uppvärmning. Och det har inte våra klimatmodeller prognostiserat, trots att koldioxiden har fortsatt att öka. Så vad är det som håller på att ske? Artikeln av BBC:s klimatreporter Paul Hudson är både seriös och balanserad, och borde vara av intresse för svenska klimatintresserade. Jag refererar artikeln i det följande.
Klimatskeptikerna, som passionerat och konsekvent argumenterar att människans påverkan på klimatet är överskattad, säger nu att detta är något de väntat ska hända. De menar att det finns naturliga cykler över vilka vi inte har någon kontroll, som bestämmer hur varm planeten är. Men vilka är bevisen för detta?
Under de sista decennierna av 1900-talet ökade verkligen temperaturen på jorden snabbt. Skeptikerna hävdar att den uppvärmningen berodde på växande solaktivitet. Trots allt kommer 98 procent av värmen från solen. Men forskning under de senaste två åren verkan, publicerad av Royal Society, avfärdar solens influens.
Vetenskapsmännens huvudlinje var enkel, nämligen att jämföra solstrålning och solaktivitet under de senaste 30-40 åren med kurvorna för temperaturen på jordytan. Och resultatet var klart: ”Uppvärmningen de senaste 30-40 åren kan inte ha orsakats av solens aktivitet”, säger Dr Piers Forster från Leeds University, en ledande forskare som bidragit till årets Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC). Men en solforskare, Piers Corbyn från Weather Action, ett bolag som specialiserats sig på långsiktiga väderprognoser, håller inte med. Han hävdar att solpartiklar påverkar oss mycket mer än vad man hittills trott, så mycket att de så gott som helt kan förklara den globala uppvärmningen. Han ska presentera sina rön på en internationell vetenskaplig konferens i London inom kort. Visar det sig vara sant kommer det att revolutionera hela frågan om global warming.
Vad som är särskilt intressant för tillfället är vad som händer med våra oceaner. De utgör jordens stora värmelager. “Under de senaste åren har Stilla Havet tappat värme och börjat kylas ned”. Enligt forskning som genomförts av Professor emeritus Don Easterbrook från Western Washington University är oceanernas temperatur och medeltemperaturen vid jordytan korrelerade.
Easterbrook
Oceanerna, hävdar han, värms upp och kyls ned i ett cykliskt förlopp. Den viktigaste cykeln är ”the Pacific decadal oscillation” (PDO). Under en stor del av 1980- och 1990-talen fanns en positiv cykel, det vill saga Stilla Havet var varmare än normalt. Och mätningar visar att jordens medeltemperatur var högre då. Men under de senaste åren har oceanernas nedkylning påbörjats. Tidigare har dessa cykler vara i nära 30 år. Så kommer den globala temperaturen att följa efter. Den globala nedkylningen mellan 1945 och 1977 samvarierade med en av dessa kalla cykler för Stilla Havet. Professor Easterbrook säger: "Den kalla PDO-fasen har ersatt den varma i Stilla Havet vilket i praktiken innebär att vi kan förvänta oss 30 år av global nedkylning." Easterbrook förutsåg redan 2001 tre decenniers nedkylning på grund av att PDO skulle skifta från en varm till en kall fas.
Easterbrook hävdade 2006 att om cyklerna fortsätter som de har gjort de senaste 500 åren kommer en nedkylning fram till omkring 2035, därefter uppvärmning med ca 0,5°C mellan 2035 och 2065 och sedan åter avkylning fram till 2100. Den totala uppvärmningen under detta sekel skulle bli ~0,3 °C, snarare än den katastrofala uppvärmning med 3-6°C som prognostiserats av IPCC.
Så vad betyder allt detta? Klimatskeptikerna menar att detta är beviset på att de haft rätt hela tiden. De menar att det finns så många andra naturliga förklaringar för temperaturens variationer uppåt och nedåt att, även om människan bidrar till att värma upp planeten, är detta bara ett litet bidrag till de naturliga variationerna.
Men de vetenskapsmän som är lika passionerade anhängare av teorin om människans påverkan på den globala uppvärmningen menar att deras vetenskapliga grund är solid. UK Met Office's Hadley Centre, ansvarigt för klimatprognoser hävdar att de inkluderat solens variationer och oceanernas cykler i sina klimatmodeller och att detta inte är någonting nytt. De säger att detta bara är två av alla de faktorer som påverkar globala temperaturen som man har byggt in i modellerna. Och Met Office’s vetenskapsmän tillägger; temperaturen har aldrig ökat linjärt, och det kommer alltid att vara perioder av långsammare uppvärmning eller till och med avkylning. Vad som är viktigt säger de, är den långsiktiga globala temperaturtrenden, och den är tydligt på väg uppåt.
För att ytterligare komplicera bilden framförde för en månad sedan även den tyske professorn Mojib Latif, en medlem av IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) att vi verkligen kan vara på väg in i en period av global nedkyling som kan fortsätta ytterligare 10-20 år. Professor Latif är sedan 1985 baserad vid Max Planck Institute for Meteorology och är professor vid Leibniz Institute of Marine Sciences vid Kiels Universitet i Tyskland och är en av världens främsta auktoriteter på klimatmodeller. Men han gör klart att han inte blivit klimatskeptiker. Han tror att nedkylningen kommer att vara temporär, innan den mänskligt påverkade globala uppvärmningen åter gör sig gällande.
Latif

Så vad kan vi vänta oss de närmaste åren.
Båda sidor har mycket olika uppfattningar. Met Office anser att uppvärmningen kommer att återkomma snabbt och kraftfullt. De förutser att från 2010 till 2015 kommer minst hälften av åren att bli varmare än det hittills varmaste året, 1998. Skeptikerna håller inte med. De vidhåller att det är osannolikt att temperaturen åter når den svindlande nivån från 1998 förrän tidigast år 2030. Det är möjligt, hävdar de, att på grund av oceancykler och solcykler är en period av global nedkylning mer sannolik.
En sak är säker. Debatten om vad som orsakar global uppvärmning är långtifrån över. Några skulle till och med säga att den hettar till.

Jag hittade artikeln via the Climate Scam.

Ljuset kommer inte från Solen enligt Bibeln

Det finns kristna och andra som förkastar evolutionen och anser att bibelns skapelseberättelse, hur motsägelsefull och ologisk den än synes vara, faktiskt är rena rama sanningen. Kreationism brukar man kalla uppfattningen att världen och allt levande har kommit till genom gudomligt ingripande på övernaturlig väg. I Sverige tror de allra flesta att evolutionen ger en sann bild, men kreationism är särskilt vanlig i USA. Av nedanstående diagram framgår att åtta av tio svenskar tror att Darwin har rätt, en av tio vet inte och en av tio tror att han hade fel. Kanske tror de mer på bibeln. Andra nordiska länder liknar Sverige. I USA är det bara fyra av tio som tror att Darwin hade rätt, medan lika många tror att han hade fel och att bibelns skapelseberättelse är sann. Hur är det möjligt?
Bibelns skapelseberättelse är varken sannolik eller trovärdig. Första Moseboken börjar med "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord." Gud finns alltså redan från första början, alltså i begynnelsen. Bibeln talar inte om hur Gud har tillkommit, den förklaringen får vi klara oss utan. Men vi får också veta att Guds ande svävar över vattnet. Hoppsan, fanns det vatten också, kanske någon undrar. Vi har bara fått veta att Gud skapade himmel och jord, inte vattnet. Men det kanske är underförstått att Gud skapade också detta. Eller så fanns det redan i begynnelsen, precis som Gud, innan himmelen och jorden skapades? Första Moseboken är oklar på den här punkten.
Jorden visade sig från början vara öde och tom och över alltihop fanns bara mörker. Gud ordnar därför med ljuset, ”Varde ljus”, som han sa och så blev det ljus och det kallade han för dag och mörkret för natt. Sedan kommer det, något förvirrande: ”Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen”. Men vi får bortse från att tidsbegreppen kommer lite ologiskt här. Kanske är det för att det ska låta mer poetiskt. Den rimliga tolkningen är att allt detta redan har skett den första dagen, annars får man inte ihop det på slutet.
Nåväl, Gud fortsätter alltså sitt arbete den andra dagen, med att ta itu med vattnet. Det delar han upp i två delar, under och över himmelen. Detta tog tid, så sen var den dagen slut.
Den tredje dagen fortsätter han med vattnet, det som inte hanns med dagen innan. Den del av vattnet som är under himmelen samlar han ihop på ett ställe som blir hav, och den del under himmelen som han på så sätt har torrlagt kallar han jord. Detta gick att fixa jättekvickt så han fortsätter redan samma dag med att skaffa fram grönska, fröbärande örter och fruktträd. Här är Moseboken ytterligt kortfattad. Jag kan köpa att till exempel barrträd och palmer ingår i ”grönska”, men ingenting nämns om till exempel mossor och lavar, svampar och andra arter som inte riktigt brukar räknas in i kategorierna ”grönska, fröbärande örter och fruktträd”. Men det kanske inkluderas i grönska här. Det var i alla fall en hel del som hanns med den tredje dagen.
Den fjärde dagen fixar Gud solen, månen och stjärnorna med syfte att ”vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år”! Och solen skulle råda över dagen medan månen och stjärnorna skulle råda över natten. Ja, ni läste rätt. Syftet var dels att ge underlag till almanackan och stjärntecknen, dels att fixa ansvarsfördelningen över dag och natt! Här är Bibeln alldeles solklar. Ljuset fanns redan första dagen, solen kom först den fjärde dagen. Alltså kommer inte ljuset från solen som vi alla har trott, eller i alla fall de flesta, eftersom det fanns redan innan! Sen var den dagen slut.
Den femte dagen har turen kommit till livet i havet och i luften. Här uttrycker sig Första Moseboken mera heltäckande än när det gäller växterna. ”Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.» Det tog hela den dagen.
Så blev det den sjätte dagen, då det var dags för landdjuren. Också här är det heltäckande men mycket övergripande beskrivningar av vad det är som skapas, inga detaljer här. »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Jag antar att det är här man också kan räkna in insekter, spindeldjur, trilobiter, bakterier, och andra djur som inte nämns explicit i texten. Nu var turen kommen att göra människor till Guds avbild. Människorna skulle råda över fiskarna i havet, över fåglarna under himmelen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden. Det låter här som om han nästan höll på att glömma kräldjuren som fick komma in på slutet, efter ”hela jorden”. Här skapade han enligt 1 Mos 1:27 både man och kvinna och gav dem dessutom uppgiften att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla hela jorden, ett uppdrag vi väl snart är på väg att fullborda. Men det framgår av fortsättningen att det i verkligheten bara var mannen som blev till nu, kvinnan är omnämnd men måste ha blivit till mera i teorin. Till föda skulle människorna ha alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt. Detta är helt klart. Enligt 1 Mos. 9:3 ska vi vara vegetarianer. Djur, fåglar och kräldjur skulle äta alla gröna örter till föda. Inget köttätande här alltså, vare sig för djur eller människor. Sen var den sjätte dagen slut.
På den sjunde dagen fullbordade Gud skapelsen och vilade sig från allt det verk som han hade gjort. Då regnade det och Gud planterade Edens lustgård och satte mannen till att bruka och bevara den. Det är en aning oklart om allt detta också skedde på den sjunde dagen eller om man nu slutade att räkna dagarna. Det var i alla fall nu som Gud insåg att det inte var bra för mannen att vara ensam, så han skulle få en hjälp. Först sökte han bland alla markens djur och alla himmelens fåglar, men där fann Gud ingen hjälp åt mannen. I stället sövde han ner mannen, tog han ut ett av hans revben och byggde av detta en kvinna. Först nu blev hon alltså till också i verkligheten. Och resten är, som man brukar säga, historia.
Detta är en något förkortad version av hur det hela gick till enligt bibeln. Det är mycket man undrar över. Man får utgå från att Gud, när han skapat djuren, både skapat hondjur och handjur, för fortplantningens skull. Men när han skapade människan blev det ingen kvinna, till att börja med. Glömde Gud bort kvinnan, eller struntade helt enkelt i henne? Varför Gud först skapat alla växter och djur och dessutom mannen av ingenting, men sedan måste söva ner mannen för att kunna skapa kvinnan av ett av hans revben är också gåtfullt. Bibeln ger ingen vettig förklaring på dessa spörsmål. Jag har utgått från 1917 års bibelöversättning.
Charles Darwin har en annan förklaring
Nu finns det ju ett par miljarder människor som varken är kristna, judar eller muslimer och inte skulle satsa många ören på att just denna berättelse skulle vara den enda sanna. Den andra versionen är ju tämligen etablerad, evolutionsteorin, som Charles Darwin utvecklat i sin bok från 1859 “Om arternas uppkomst” eller som originaltitel var “On the Origin of Species by Means of Natural Selection, or The Preservation of Favoured Races in the Struggle for Life”. Evolutionsteorin beskriver hur ärftliga egenskaper i en population med gemensamt ursprung förändras från generation till generation, och som så småningom leder till den mångfald som finns i den biologiska världen. Med tiden utvecklas nya arter från de existerande genom artbildning, små successiva förändringar som sker över stora tidsrymder. Vetenskapen har sedan Darwin successivt bekräftat att utvecklingsteorin ger en sann bild av hur det hela faktiskt har gått till.