Budgettidning om det framtida Stockholm - men så fel

Det ramlade ned en tidskrift i brevlådan med namnet ”2013 Vårt Stockholm”. Avsändare är Stockholms stad. Det kallas ”budgettidning”. Det betyder alltså en billig tidning med låg kvalitet eller...?  Detta är i alla fall den tanke som slår mig när jag slår upp den.

Knappast, eftersom den går ut till alla hushåll i Stockholms stad. Det kostar en slant. Här ska man kunna läsa om vad Stockholm vill satsa på för att få staden att växa, utvecklas och möta framtida utmaningar. Alltså borde man vara noga med vad som står där. Men har man överhuvudtaget korrekturläst kartan på mittuppslaget? Eller vet utgivarna inte hur staden ser ut? Så här ser kartan ut.

Annedal har placerats i Alvik, Älvsjö centrum i Stureby, Hagastaden i Hagaparken (i Solna), Norra Djurgårdsstaden på Ladugårdsgärde och Farsta finns inte ens med på kartan. Vision Järva 2030, som handlar om Akalla, Hjulsta, Husby, Kista, Rinkeby och Tensta, alltså stadsdelar i nordvästra Stockholm som har placerats i Ulriksdal i Solna. Rinkeby har placerats i Tensta och Tensta ute på Järvafältets grönområden.
Jag undrar dessutom varför E18-bilisterna ska ta en sväng via Rinkeby centrum innan de får fortsätta mot E4. Förbifarten har man flyttat en bra bit åt nordväst, men vad säger Järfälla kommun om den nya sträckningen genom kommunen? Att Citybanan ska ansluta till Karlbergs station var också en nyhet för mig.
När jag bläddrar vidare i tidningen fastnar jag dessutom för påståendet på sid 9 att "inflyttningen till Stockholm är ca 40 000 personer varje år, innerstad och ytterstad tillsammans". Men vad menas med detta?  Folkökningen i Stockholm är 10-15 000 per år och flyttnettot ca 10 000. Inflyttade ca 60 000 och utflyttade ca 50 000. Inte heller i länet flyttnettot mer än 20-25 000. Resten av folkökningen är födelseöverskott. Ingenstans hittar jag en flyttsiffra på ca 40 000.
Ska man sprida information bör den ju vara korrekt. Annars kallas det desinformation. Är detta något som stärker Stockholms image, en stad i framkant med ambitionen att vara "The Capital of Scandinavia"?

Dags för en ny skattereform

Många föredrar att städa själv och bygga om själv utan statliga subventioner. Jag hör till dem. Jag jobbar med konsultuppdrag inom en sektor där skatteavdrag inte kommer i fråga. Det är inget att säga om det. Några behöver trots allt betala skatter om vi ska ha ett välfärdssamhälle. Att låta folk slippa ifrån allt fler skatter verkar dock vara den nuvarande regeringens universalmedicin mot i stort sett alla samhällsproblem. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har haft arbetslinjen som ledstjärna under sex år. Enligt den granskning som DN gjorde häromdagen är resultatet magert. Mer än hälften av de åtgärder som genomförts för att öka sysselsättningen har haft ingen eller liten effekt. Arbetslösheten ligger nu på samma höga nivå som när alliansregeringen tillträdde för sex år sedan.

Arbetslösheten 2006-2012 enligt AKU.
I november 2012 var 4 644 000 sysselsatta i åldern 15-74 år. Andelen arbetslösa var 7,5 procent, en ökning med 0,8 procentenheter. Säsongrensade data visar att ökningen av antalet sysselsatta i princip har stannat av samt att antalet arbetslösa fortsätter att öka. Prognoserna för 2013 pekar mot mellan 8,2 och 8,4 procent. En tredjedel av alla arbetslösa motsvarande drygt 150 000 av landets 450 000 arbetslösa står nu helt utan ersättning enligt en kartläggning av Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Detta ingår i regeringens ”arbetslinje”.
Rot- och rutavdragens samlade effekter på sysselsättningen stannar enligt de olika utvärderingar som gjorts vid 35-40 000 jobb. Det innebär mindre än en procent av alla förvärvsarbetande. En del av dem är ju inte nya jobb utan svarta jobb som gjorts vita. Hur många jobb som samtidigt har försvunnit i sektorer som inte subventioneras av skatteavdrag redovisas däremot inte. Samtidigt har totala antalet sysselsatta ökat med ca 300 000 sedan 2006. Hela effekten av rot- och rutavdragen är marginell jämfört med övriga förändringar som hela tiden sker på arbetsmarknaden.
Samtidigt har skattesystemet blivit krångligare och krångligare med alla jobbskatteavdrag, rotavdrag, rutavdrag, avskaffad fastighetsskatt, sänkt restaurangmoms mm. Åtgärder som sammantaget inte har gjort annat än att krångla till skattesystemet mer än någonsin tidigare med olika särregler, undantag och gränsdragningsproblem och med snedvridande bieffekter som följd. Vissa branscher och vissa typer av jobb subventioneras på bekostnad av andra. Pensionärer betalar högre skatt än förvärvsarbetande. Politikerna har ibland agerat populistiskt och gett efter för lobbygrupper, till exempel när det gäller den sänkta restaurangmomsen. Den låga matmomsen gynnar bönder, trots att maten är relativt billig i Sverige och en nödvändig konsumtionsvara. Slopandet av fastighetsskatten är förmånlig för villaägare på bekostnad av hyresgäster och annan konsumtion. Det finns ingen rimlig anledning till att beskatta boende och livsmedel på annat sätt än annan konsumtion. Samtidigt har avskaffandet av fastighetsskatten varit skadlig för bostadsmarknadens sätt att fungera eftersom det har lett till minskad rörlighet och en inlåsningseffekt i stora villor i storstadsregionerna. Det har bidragit till den svåra situation som vi har just nu på Stockholms bostadsmarknad.
Rotavdragen uppskattas av de villaägare som tror att de får sina hus reparerade med skattesubventioner, eftersom de glömmer den allmänt prishöjande effekt, som avdragen haft. Den sänkta restaurangmomsen har gett vissa jobb men inte sänkt restaurangpriserna.
En undersökning som gjorts av Handelns utredningsinstitut (HUI) på uppdrag av Almega, visar att det svenska skattesystemet särskilt missgynnar de kunskapsintensiva företagen. De kunskapsintensiva tjänsteföretagen betalar i genomsnitt tio procent högre skatt som andel av förädlingsvärdet än övrigt näringsliv. Löneskatter, sociala avgifter och bolagsskatter slår direkt på företagens förmåga att producera välstånd i ekonomin. Progressiva skatter straffar, enligt Almega, tjänsteföretag som inte kan ersätta personal med maskiner på samma sätt som tillverkningsindustrin. Almega vill ha en skattereform med proportionella eller platta skatter. Även i Centerpartiets i övrigt utskällda idéprogram förordas proportionerliga, platta skatter, som innebär att alla betalar en lika stor andel skatt på varje intjänad hundralapp.
För tjugo år sedan genomfördes 1990/1991 vad som då kallades "århundradets skattereform" av en bred riksdagsmajoritet över blockgränserna. Marginalskatterna på arbetsinkomster sänktes, en enhetlig moms infördes och beskattningen på kapitalinkomster och fastigheter neutraliserades. Skattereformen vägleddes av genomtänkta principer om neutralitet och likformighet. Tidigare undantagna inkomster beskattades och avdragsmöjligheterna inskränktes. Beskattningen av kapitalinkomster och fastigheter utformades för att ge neutralitet mellan investeringar i bostäder och andra investeringar.
Under en mycket kort period hade Sverige ett rättvist och enkelt skattesystem. Sedan dess har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar alltmer urholkat skattesystemet. Men under det senaste året har allt fler röster höjts för en ny översyn. I början av året föreslog Ola Pettersson, chefsekonom för LO, och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef för Saco, på DN debatt att regeringen tillsätter en ny, bred skatteutredning med syfte att lägga grunden för en framåtsyftande skatteuppgörelse av samma slag som den som gjordes för tjugo år sedan. Även Almega vill ha en ny skattereform.
I december sällade sig ekonomen Lars Calmfors (ordförande i Finanspolitiska rådet, en expertmyndighet med uppgift att utvärdera den ekonomiska politiken) till dem som vill se över skattesystemet genom en kolumn i DN.

Lars Calmfors
Även Calmfors konstaterar att skattesystemet har fjärmats från principerna i 1990/91 års stora reform, och att det därför behövs en genomgripande översyn för att skatterna inte ska bli ett oöverskådligt lapptäcke som inte följer några grundläggande principer. Enligt Calmfors uppstår samhällsekonomiska skadeverkningar när skatter får människor att agera på ett annat sätt än de egentligen skulle vilja. Därför är det bra med höga skatter på konsumtion som inte påverkas särskilt mycket av dem, som på boende och livsmedel.
En ny skattereform borde enligt Calmfors innebära en återgång till en enhetlig moms. Finansiella tjänster, som i dag är momsbefriade, bör beskattas hårdare och fastighetsskatten återinföras. Det skulle skapa ett fördelningspolitiskt utrymme att sänka de högsta marginalskatterna, vilket skulle öka drivkrafterna för arbete och utbildning.
Det kommer att krävas samverkan över blockgränserna för att åstadkomma ett långsiktigt hållbart skattesystem. Det kräver samtidigt att de nya moderaternas dominerande inflytande över skattesystemet bryts vilket antagligen inte kommer att ske före nästa val. Däremot behöver en sådan nödvändig översyn bygga på en gedigen utredning av skattesystemet och dess olika effekter på arbetsmarknad och välfärd. Det finns all anledning att snarast tillsätta en sådan utredning.

Sidas och SEI:s misslyckade toalettbiståndsprojekt i Kina.

I Ordos i Inre Mongoliet finns en snabbt växande kinesisk storstad, en stad som också drabbats av en fastighetsbubbla och tomma lägenheter. I morgonens God morgon Världen! i P1 berättade reportern Hanna Sahlberg om ett misslyckat svenskt biståndsprojekt i Kina. Stockholm Environment Institute skulle med Sida-pengar hjälpa Kina att bygga upp ett miljömässigt hållbart toalettsystem i den ekologiska staden i Dongshen i just Ordos i Inre Mongoliet. I stället för de ohållbara vattentoalettsystem som dominerar i den utvecklade världen skulle detta bli världens största projekt för torrtoaletter i flerbostadshus.

Snabbt växande storstadsbebyggelse i Ordos i Inre Mongoliet
Vad som återstår av projektet efter tre år och satsade 30 miljoner kronor är 800 vita torrtoaletter av porslin som ligger kasserade på en ödetomt. Toalettprojektet var ett flaggskepp för svensk miljöteknologi i Kina. Projektledare var Arno Rosemarin, SEI. Man hoppades på att spara på vatten i det av torka drabbade området. Torrtoaletterna skulle bidra till fattigdomsbekämpning och hållbar lösning på toalettproblemet i ett område med vattenbrist. Toaletterna skulle spolas med sågspån, men det fungerade inte. Inflyttning var 2006, men toaletterna krånglade ständigt och behövde repareras. Det kröp ut maskar ur toaletterna, även efter att man fått pröva en ny toalettmodell. Det stank om toaletterna och invånarna drabbades av underlivsinfektioner.

Projektledaren Arno Rosemarin från SEI
Inför OS 2008 ordnades en miljökonferens med det svenska toalettprojektet som en höjdpunkt. Inför konferensen mörkades problemen och de boende blev tillsagda att inte säga något om problemen. Men befolkningen organiserade sig för att kräva att problemen skulle åtgärdas. De skrev brev till svenska ambassaden och bad att få bli befriade från experimentprojektet. Svenska ambassaden är förvånad över att projektet fick pågå i hela tre år medan invånarna plågades av de icke fungerande toaletterna innan det avbröts.

Ordos, Inre Mongoliet, Kina
Ordos skulle ta en helt annat utvecklingsväg, baserad på växande stenkolsfyndigheter i området och blev ett tillväxtområde. En vattenledning drogs från Gula floden, ett projekt som kritiserats för att inte vara ekologiskt hållbart. Det möjliggjorde i alla fall att de hållbara men icke fungerande torrtoaletterna kunde bytas ut mot fungerande ohållbara vattentoaletter.  Nu ligger de 800 torrtoaletterna av porslin i en hög på backen.

Radions reporter Hanna Sahlberg
Byggfusk spelade en roll för att stjälpa projektet, men uppenbarligen fungerade inte heller den grundläggande toalettlösningen. Kineserna tycker att svenskarna var smarta som förlade ett så stinkande experiment till Kina i stället för i Sverige. Det var ett experiment men det fungerade inte.
Enligt Arno Rosemarin var experimentet en viktig källa till kunskap och nästan en stor framgång i jämförelse med det hot som han anser att vattentoaletterna innebär för vår miljö och vår hälsa. I alla fall tycks man ha lärt sig att just den här typen av toaletter inte fungerar. Men kanske borde man ha prövat toaletterna i mindre skala på hemmaplan innan man satsade på fullskala i Kina. Ansvaret för projektet ligger primärt på Sida själv. Men det finns en konflikt mellan att behöva göra av med ganska mycket biståndspengar varje år och att samtidigt granska den egna verksamheten kritiskt. Därför behövs också oberoende granskare av biståndsprojekt. Kanske borde Sidaprojekt också bevakas bättre och mer systematiskt av media. En som gjort detta tidigare i en bok som kom för några år sedan är den tidigare radioreportern Jan Mosander. Resultatet var tyvärr ganska nedslående.
Rosemarin är en högt meriterad medarbetare på SEI med ett femtiotal vetenskapliga arbeten publicerade. En rapport handlar om just projektet i Ordos.

The Challenges of Urban Ecological Sanitation: Lessons from the Erdos Eco-Town Project, China

En länk till God morgon Världen! finns här. Inslaget börjar drygt 8 minuter in på sändningen.

Det är inte chict att rösta på monarkin!

Liberalerna Anne-Lie Elfvén och Magnus Simonsson har i SvD förordat en folkomröstning om monarki eller republik utan att nämna en viss tidpunkt.  Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt har på sin blogg föreslagit en folkomröstning om monarki eller republik i samband med något av valen 2014 (vi har också ett EU-val detta år).  Men frågan är om det vore lämpligt att anordna en folkomröstning om monarki eller republik 2014 eller någon annan närliggande tidpunkt. Med all sannolikhet skulle en sådan folkomröstning vinnas av monarkisterna och sedan avföras från dagordningen för lång tid framåt. Det vore ju mycket oklokt.

Den italienska drottningen Marie José var själv republikan.
Socialdemokrater, liberaler och vänsterpartister är ju för republik i princip, men i praktiken händer ingenting. Det beror ju i sin tur på att monarkin har haft starkt stöd bland det svenska folket. Kung Gustaf VI Adolf var ju rätt populär också. Men det är nu länge sedan. Nuvarande kung har ju knappast bidragit till att stärka monarkin och opinionsstödet är stadigt sjunkande.
Mindre än hälften av befolkningen tycker fortfarande att monarkin är bra medan, medan 25 procent tycker att den är dålig. Bara 40 procent tycker att kungen är bra. Detta enligt Forskningsgruppen för Samhälls- och informationsstudier, FSI, som regelbundet undersökt svenska folkets rojalism ända sedan 1996. De visar att stödet sjunkit kraftigt för både kungahuset och monarkin. Om trenden fortsätter kommer det om femton år att vara fler som är emot monarkin än som är för den. Det borde betyda att frågan om monarki eller republik kommer upp på dagordningen omkring 2030.

Sjunkande stöd för monarkin och kungahuset enligt FSI.
Enligt SOM-Institutet som undersökt monarkins ställning i Sverige 1976, samt 1995-2009 är monarkins ställning långsamt sjunkande, men 2009 ansåg 60 procent att det är ett dåligt förslag at avskaffa monarkin, medan 23 procent tyckte att det är ett bra förslag. Motsvarande siffror tio år tidigare var 71 procent respektive 19 procent. Med en så långsamt ökningstakt i stödet för republik kommer monarkisterna fortfarande vara fler än republikanerna år 2030. Även om de inte utgör en majoritet av befolkningen.

Sjunkande stöd för monarkin enligt SOMI.
Enligt en undersökning av Aftonbladet/Sifo som presenterades i dagarna vill hela 70 procent av svenskarna vill behålla det nuvarande statsskicket, medan 23 procent vill avskaffa monarkin. Motsvarande siffror i den senaste mätningen i maj 2011 var 74 respektive 21 procent.

Enligt en opinionsundersökning från Sifo 2004 ville 72 procent av de tillfrågade behålla monarkin, medan 16 procent ville införa republik. Medan andelen republikaner synes öka långsamt verkar monarkisterna ligga på en stabil nivå. En majoritet av svenskarna, 58 procent, ansåg enligt TV4/Novus i november 2011 att monarkin ska finnas kvar, medan 21 procent ville avskaffa monarkin helt.
Även om det är anmärkningsvärt stora skillnader mellan undersökningarna tycks det gemensamma vara att det finns stöd för monarkin för närvarande, men stödet sjunker sakta. När majoriteten kommer att vara för republik tycks vara svårt att bedöma, men när den situationen inträffar borde en folkomröstning anordnas om inte riksdagsmajoriteten tar initiativet till en ändring av statsskicket. Det är en fråga som till skillnad mot de flesta frågor är lämplig för just folkomröstning eftersom det är enkelt att formulera två tydliga alternativ.
Men en folkomröstning bör anordnas först när utsikterna för framgång är stora. Vänta till 2027 eller 2030, så att vi kan vara säkra på framgång, åtminstone om man ska tro FSI. Då är kungen 77 eller 81 år, och finns säkert fortfarande kvar i livet, eftersom de brukar bli gamla i vårt kungahus. Ska man tro SOMI kommer det att dröja längre. Om opinionssvängningen går snabbare bör ju folkomröstningen tidigareläggas. Men ligg lågt ett tag till. Vi vet ju inte hur många kungaskandaler som kommer.

Firande av republiken i Frankrike.
Hur troligt är det att befolkningen skulle rösta bort kungahuset så småningom? Ganska troligt, tror  jag.
Ett exempel på en framgångsrik folkomröstning om monarkin ägde rum i Italien sommaren 1946. Kung Viktor Emanuel III hade förbrukat det mesta av sitt förtroende genom samarbetet med Mussolini och fascisterna. För att rädda monarkin lyckades monarkisterna förmå honom att avgå till förmån för sonen, Umberto II den 9 maj 1946. Folkomröstningen ägde rum den 2 juni samma år. Intressant nog hade även kungaparet rösträtt i folkomröstningen och deltog också. Sedan drottning Marie José, dotter till kung Albert I av Belgien, hade avgivit sin röst meddelade hon en närvarande journalist att hon röstat för republik! ”Det är inte chict att rösta på monarkin!” löd hennes motivering för att rösta bort sin egen make. Med 54,3 procent mot 45,7 röstade det italienska folket bort monarkin och införde republik. Marie José röstade för övrigt på socialisterna i det allmänna valet.

Exkung Konstantin med hustru Anne-Marie
I Grekland tvingades kung Konstantin II gå i exil efter att ha stått för en misslyckad motkupp mot militärjuntan i december 1967. Sedan juntan störtats genomfördes en folkomröstning om monarkin 1974, där 69 procent av väljarna röstade för att avskaffa den.
Kommer Silvia att rösta för republik, om hon nu skulle få rösträtt? Hon skulle ha alla skäl i världen att göra det. Victoria skulle enligt min åsikt få kandidera i valet av svensk president, om hon nu skulle vilja det, och därmed få en demokratisk förankring. Den nyvalda presidenten kunde gärna flytta in i Drottningholms slott, men bara stanna kvar där så länge hen är president.

Tunnelbana till Nacka och till Söderort

SL vill ha synpunkter på vilka alternativ för tunnelbanan till Nacka som bör utredas senast den 7 januari. Här kan man lämna sina synpunkter.
Här följer mina synpunkter:
Redan när tunnelbanans blå linje planerades från Järvafältet till Kungsträdgården var tanken att den skulle fortsätta i en tunnel under Strömmen via Slussen, östra Södermalm och vidare ut till Nacka. Trots att Nacka-Värmdösektorn är en av regionens snabbast växande delar har fortsättningen till Nacka aldrig kommit nära ett genomförande. Det finns flera anledningar till att Nacka aldrig fått tunnelbana. Regionens politiker föreställde sig på 1980-talet att regionen snart skulle vara färdigbyggd och att någon ytterligare kollektivtrafik därför inte skulle behövas, något som visat sig vara totalt fel. Regionen växer nu med omkring 30-40 000 invånare per år, dvs 300 000-400 000 på tio år. I Nacka var politikerna länge tveksamma till tunnelbana men har nu svängt.
Tunnelbana är ett transportmedel med hög kapacitet som kräver ett stort befolkningsunderlag av boende och arbetande för att kunna motiveras. Det största befolkningsunderlaget i regionen finner man i innerstadens täta kvartersstad och några få områden utanför innerstaden. Idag har nästan hela innerstadens täta bebyggelse tunnelbana inom 500 m gångavstånd utom östra Södermalm. Det är därför mest angeläget att just dessa områden på Söder och i Hammarby sjöstad får tunnelbana.
Förstudiens alternativ
SL har annonserat att man vill utreda fyra alternativ:
Alt 1. Bergtunnel via östra Södermalm och Sjöstaden
. Alt 2. Sänktunnel via östra Södermalm och Sjöstaden
. Alt 3. Östlig sträckning samlokaliserad med vägförbindelse
. Alt 4. Sträckning med möjlig omstigning till Grön linje (exempelvis Slussen eller Medborgarplatsen)

Mina kommentarer:
Alternativ 1, 2 och 4 täcker östra Södermalm vilket är bra. Skillnaderna mellan alternativ 1 och 2 är i huvudsak av teknisk-ekonomisk art, där utredningen bör kunna klarlägga lämpligaste alternativ.
Alternativ 4 med en koppling till Gröna linjen vid Slussen och/eller Medborgarplatsen är intressantare och borde prioriteras framför de övriga om det kan lösas tekniskt/ekonomiskt. Resande från Nackasektorn får ju behålla omstigningsmöjligheter som de traditionellt har anpassat sitt resande till med busstrafiken och Saltsjöbanan.
Alternativ 3 är inte intressant eftersom det inte passerar Södermalm och därför får ett för lågt resandeunderlag, även om byggnadskostnaderna skulle kunna hållas nere. Analysernas nyttosida är ju lika viktig som kostnadssidan.
Koppling till Gröna linjen bör utredas
Enligt Tunnelbaneplan 1965 skulle förlängningen av den blå linjen från Kungsträdgården via Slussen få tre stationer på Södermalm. Vid Sofia skulle tunnelbanan grenas av med en linje till Nacka och en linje till Skärmarbrink där den skulle sammankopplas med Hagsätrabanan. Därigenom skulle kapaciteten på de återstående grenarna till Farsta och Skarpnäck (då Bagarmossen) kunna ökas med 50 procent.

Nackabanan enligt Tunnelbaneplan 1965.
Skälen för tunnelbaneplanens lösning är fortfarande relevanta. Stockholmsregionen växer som aldrig förr och särskilt inom tunnelbanans influensområde. Med en sådan lösning kan bostadsbyggande i Söderort fortsätta utan att tunnelbanan drabbas av trängselproblem på länge än.
Därför bör SL utreda även ett alternativ med koppling till gröna linjen. Det är däremot inte självklart att kopplingen bör göras just till Hagsätralinjen. Alternativa kopplingar till Farsta- respektive Skarpnäckgrenarna kan vara lika intressanta och bör även studeras.

Bloggstatistik 2012

Bloggen har lockat fler besökare under 2012 jämfört med 2011. Under året har jag skrivit 130 inlägg jämfört med 124 förra året, ungefär ett inlägg var tredje dag.

Besökare på bloggen 2009-2012.
Månadsmedelvärdet var under 2012 knappt 4 700 besökare jämfört med drygt 3 100 besökare förra året, en ökning med ca 50 procent. Bortsett från en svacka under sommarmånaderna har antalet besökare legat på mer än 4000 besökare per månad, och i genomsnitt 150 besökare per dag.
Besökarna kommer från 127 länder och förutom Sverige är de vanligaste länderna i tur och ordning Finland, USA, Storbritannien, Norge, Tyskland, Danmark, Indien och Italien.
Det vanligaste sökordet för att hitta bloggen är liksom förra året ”Stockholm”. Andra vanliga sökord är kungen, Slussen, tunnelbana, Lena Adelsohn-Liljeroth och Indien. Jag välkomnar alla besökare att fortsätta att följa bloggen även under 2013.

Gott nytt Midvinterblot!

Vi firar idag midvinterfesten, som vi gjort i Norden sedan urminnes tider. Vikingarna firade nyår med midvinterblotet eller, som det också kallades, julblotet. Exakt när på året detta hölls tycks man vara oense om. Den kristna julen infördes först på 1000-talet när Skandinavien kristnades. Mycket av det dåtida firandet kom att integreras i det kristna julfirandet. I Romarriket infördes det kristna julfirandet när kejsar Konstantin gick över till kristendomen på 300-talet, men även där firades midvinterfesten tidigare.

Sverige gick över till den gregorianska kalendern först 1753. Dessförinnan gick vi efter den julianska, som påven infört nästan 200 år tidigare. Om vi hade haft kvar den julianska kalendern skulle det redan ha varit den 18 januari 2013 nu.
Det kinesiska nyåret infaller vid en nymåne mellan 20 januari och 19 februari. Perserna firar nyår vid vårdagjämningen, Nouruz, cirka 21 mars. Judarnas borgerliga nyår infaller i september, men deras kyrkliga år börjar i april.
Redan på vikingatiden var det sed att avge nyårslöfte, vilket kunde ske på två sätt. Det ena var att tömma bragebägare, det andra var att svära vid en galts borst. Vi kommer nog att tömma bägaren, tror jag.