I Ordos i Inre Mongoliet finns en snabbt växande kinesisk storstad, en stad som också drabbats av en fastighetsbubbla och tomma lägenheter. I morgonens God morgon Världen! i P1 berättade reportern Hanna Sahlberg om ett misslyckat svenskt biståndsprojekt i Kina. Stockholm Environment Institute skulle med Sida-pengar hjälpa Kina att bygga upp ett miljömässigt hållbart toalettsystem i den ekologiska staden i Dongshen i just Ordos i Inre Mongoliet. I stället för de ohållbara vattentoalettsystem som dominerar i den utvecklade världen skulle detta bli världens största projekt för torrtoaletter i flerbostadshus.
Snabbt växande storstadsbebyggelse i Ordos i Inre Mongoliet
Vad som återstår av projektet efter tre år och satsade 30 miljoner kronor är 800 vita torrtoaletter av porslin som ligger kasserade på en ödetomt. Toalettprojektet var ett flaggskepp för svensk miljöteknologi i Kina. Projektledare var Arno Rosemarin, SEI. Man hoppades på att spara på vatten i det av torka drabbade området. Torrtoaletterna skulle bidra till fattigdomsbekämpning och hållbar lösning på toalettproblemet i ett område med vattenbrist. Toaletterna skulle spolas med sågspån, men det fungerade inte. Inflyttning var 2006, men toaletterna krånglade ständigt och behövde repareras. Det kröp ut maskar ur toaletterna, även efter att man fått pröva en ny toalettmodell. Det stank om toaletterna och invånarna drabbades av underlivsinfektioner.
Projektledaren Arno Rosemarin från SEI
Inför OS 2008 ordnades en miljökonferens med det svenska toalettprojektet som en höjdpunkt. Inför konferensen mörkades problemen och de boende blev tillsagda att inte säga något om problemen. Men befolkningen organiserade sig för att kräva att problemen skulle åtgärdas. De skrev brev till svenska ambassaden och bad att få bli befriade från experimentprojektet. Svenska ambassaden är förvånad över att projektet fick pågå i hela tre år medan invånarna plågades av de icke fungerande toaletterna innan det avbröts.
Ordos, Inre Mongoliet, Kina
Ordos skulle ta en helt annat utvecklingsväg, baserad på växande stenkolsfyndigheter i området och blev ett tillväxtområde. En vattenledning drogs från Gula floden, ett projekt som kritiserats för att inte vara ekologiskt hållbart. Det möjliggjorde i alla fall att de hållbara men icke fungerande torrtoaletterna kunde bytas ut mot fungerande ohållbara vattentoaletter. Nu ligger de 800 torrtoaletterna av porslin i en hög på backen.
Radions reporter Hanna Sahlberg
Byggfusk spelade en roll för att stjälpa projektet, men uppenbarligen fungerade inte heller den grundläggande toalettlösningen. Kineserna tycker att svenskarna var smarta som förlade ett så stinkande experiment till Kina i stället för i Sverige. Det var ett experiment men det fungerade inte.
Enligt Arno Rosemarin var experimentet en viktig källa till kunskap och nästan en stor framgång i jämförelse med det hot som han anser att vattentoaletterna innebär för vår miljö och vår hälsa. I alla fall tycks man ha lärt sig att just den här typen av toaletter inte fungerar. Men kanske borde man ha prövat toaletterna i mindre skala på hemmaplan innan man satsade på fullskala i Kina. Ansvaret för projektet ligger primärt på Sida själv. Men det finns en konflikt mellan att behöva göra av med ganska mycket biståndspengar varje år och att samtidigt granska den egna verksamheten kritiskt. Därför behövs också oberoende granskare av biståndsprojekt. Kanske borde Sidaprojekt också bevakas bättre och mer systematiskt av media. En som gjort detta tidigare i en bok som kom för några år sedan är den tidigare radioreportern Jan Mosander. Resultatet var tyvärr ganska nedslående.
Rosemarin är en högt meriterad medarbetare på SEI med ett femtiotal vetenskapliga arbeten publicerade. En rapport handlar om just projektet i Ordos.
The Challenges of Urban Ecological Sanitation: Lessons from the Erdos Eco-Town Project, China
En länk till God morgon Världen! finns här. Inslaget börjar drygt 8 minuter in på sändningen.
Vad som återstår av projektet efter tre år och satsade 30 miljoner kronor är 800 vita torrtoaletter av porslin som ligger kasserade på en ödetomt. Toalettprojektet var ett flaggskepp för svensk miljöteknologi i Kina. Projektledare var Arno Rosemarin, SEI. Man hoppades på att spara på vatten i det av torka drabbade området. Torrtoaletterna skulle bidra till fattigdomsbekämpning och hållbar lösning på toalettproblemet i ett område med vattenbrist. Toaletterna skulle spolas med sågspån, men det fungerade inte. Inflyttning var 2006, men toaletterna krånglade ständigt och behövde repareras. Det kröp ut maskar ur toaletterna, även efter att man fått pröva en ny toalettmodell. Det stank om toaletterna och invånarna drabbades av underlivsinfektioner.
Inför OS 2008 ordnades en miljökonferens med det svenska toalettprojektet som en höjdpunkt. Inför konferensen mörkades problemen och de boende blev tillsagda att inte säga något om problemen. Men befolkningen organiserade sig för att kräva att problemen skulle åtgärdas. De skrev brev till svenska ambassaden och bad att få bli befriade från experimentprojektet. Svenska ambassaden är förvånad över att projektet fick pågå i hela tre år medan invånarna plågades av de icke fungerande toaletterna innan det avbröts.
Ordos skulle ta en helt annat utvecklingsväg, baserad på växande stenkolsfyndigheter i området och blev ett tillväxtområde. En vattenledning drogs från Gula floden, ett projekt som kritiserats för att inte vara ekologiskt hållbart. Det möjliggjorde i alla fall att de hållbara men icke fungerande torrtoaletterna kunde bytas ut mot fungerande ohållbara vattentoaletter. Nu ligger de 800 torrtoaletterna av porslin i en hög på backen.
Byggfusk spelade en roll för att stjälpa projektet, men uppenbarligen fungerade inte heller den grundläggande toalettlösningen. Kineserna tycker att svenskarna var smarta som förlade ett så stinkande experiment till Kina i stället för i Sverige. Det var ett experiment men det fungerade inte.
Enligt Arno Rosemarin var experimentet en viktig källa till kunskap och nästan en stor framgång i jämförelse med det hot som han anser att vattentoaletterna innebär för vår miljö och vår hälsa. I alla fall tycks man ha lärt sig att just den här typen av toaletter inte fungerar. Men kanske borde man ha prövat toaletterna i mindre skala på hemmaplan innan man satsade på fullskala i Kina. Ansvaret för projektet ligger primärt på Sida själv. Men det finns en konflikt mellan att behöva göra av med ganska mycket biståndspengar varje år och att samtidigt granska den egna verksamheten kritiskt. Därför behövs också oberoende granskare av biståndsprojekt. Kanske borde Sidaprojekt också bevakas bättre och mer systematiskt av media. En som gjort detta tidigare i en bok som kom för några år sedan är den tidigare radioreportern Jan Mosander. Resultatet var tyvärr ganska nedslående.
Rosemarin är en högt meriterad medarbetare på SEI med ett femtiotal vetenskapliga arbeten publicerade. En rapport handlar om just projektet i Ordos.
En länk till God morgon Världen! finns här. Inslaget börjar drygt 8 minuter in på sändningen.
Helt otroligt!
SvaraRaderaTror du inte sågspånen kom direkt ur huvudet på de handläggare på SIDA som godkände projektet?