Många föredrar att städa själv och bygga om själv utan statliga subventioner. Jag hör till dem. Jag jobbar med konsultuppdrag inom en sektor där skatteavdrag inte kommer i fråga. Det är inget att säga om det. Några behöver trots allt betala skatter om vi ska ha ett välfärdssamhälle. Att låta folk slippa ifrån allt fler skatter verkar dock vara den nuvarande regeringens universalmedicin mot i stort sett alla samhällsproblem. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har haft arbetslinjen som ledstjärna under sex år. Enligt den granskning som DN gjorde häromdagen är resultatet magert. Mer än hälften av de åtgärder som genomförts för att öka sysselsättningen har haft ingen eller liten effekt. Arbetslösheten ligger nu på samma höga nivå som när alliansregeringen tillträdde för sex år sedan.
Arbetslösheten 2006-2012 enligt AKU.
I november 2012 var 4 644 000 sysselsatta i åldern 15-74 år. Andelen arbetslösa var 7,5 procent, en ökning med 0,8 procentenheter. Säsongrensade data visar att ökningen av antalet sysselsatta i princip har stannat av samt att antalet arbetslösa fortsätter att öka. Prognoserna för 2013 pekar mot mellan 8,2 och 8,4 procent. En tredjedel av alla arbetslösa motsvarande drygt 150 000 av landets 450 000 arbetslösa står nu helt utan ersättning enligt en kartläggning av Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Detta ingår i regeringens ”arbetslinje”.
Rot- och rutavdragens samlade effekter på sysselsättningen stannar enligt de olika utvärderingar som gjorts vid 35-40 000 jobb. Det innebär mindre än en procent av alla förvärvsarbetande. En del av dem är ju inte nya jobb utan svarta jobb som gjorts vita. Hur många jobb som samtidigt har försvunnit i sektorer som inte subventioneras av skatteavdrag redovisas däremot inte. Samtidigt har totala antalet sysselsatta ökat med ca 300 000 sedan 2006. Hela effekten av rot- och rutavdragen är marginell jämfört med övriga förändringar som hela tiden sker på arbetsmarknaden.
Samtidigt har skattesystemet blivit krångligare och krångligare med alla jobbskatteavdrag, rotavdrag, rutavdrag, avskaffad fastighetsskatt, sänkt restaurangmoms mm. Åtgärder som sammantaget inte har gjort annat än att krångla till skattesystemet mer än någonsin tidigare med olika särregler, undantag och gränsdragningsproblem och med snedvridande bieffekter som följd. Vissa branscher och vissa typer av jobb subventioneras på bekostnad av andra. Pensionärer betalar högre skatt än förvärvsarbetande. Politikerna har ibland agerat populistiskt och gett efter för lobbygrupper, till exempel när det gäller den sänkta restaurangmomsen. Den låga matmomsen gynnar bönder, trots att maten är relativt billig i Sverige och en nödvändig konsumtionsvara. Slopandet av fastighetsskatten är förmånlig för villaägare på bekostnad av hyresgäster och annan konsumtion. Det finns ingen rimlig anledning till att beskatta boende och livsmedel på annat sätt än annan konsumtion. Samtidigt har avskaffandet av fastighetsskatten varit skadlig för bostadsmarknadens sätt att fungera eftersom det har lett till minskad rörlighet och en inlåsningseffekt i stora villor i storstadsregionerna. Det har bidragit till den svåra situation som vi har just nu på Stockholms bostadsmarknad.
Rotavdragen uppskattas av de villaägare som tror att de får sina hus reparerade med skattesubventioner, eftersom de glömmer den allmänt prishöjande effekt, som avdragen haft. Den sänkta restaurangmomsen har gett vissa jobb men inte sänkt restaurangpriserna.
En undersökning som gjorts av Handelns utredningsinstitut (HUI) på uppdrag av Almega, visar att det svenska skattesystemet särskilt missgynnar de kunskapsintensiva företagen. De kunskapsintensiva tjänsteföretagen betalar i genomsnitt tio procent högre skatt som andel av förädlingsvärdet än övrigt näringsliv. Löneskatter, sociala avgifter och bolagsskatter slår direkt på företagens förmåga att producera välstånd i ekonomin. Progressiva skatter straffar, enligt Almega, tjänsteföretag som inte kan ersätta personal med maskiner på samma sätt som tillverkningsindustrin. Almega vill ha en skattereform med proportionella eller platta skatter. Även i Centerpartiets i övrigt utskällda idéprogram förordas proportionerliga, platta skatter, som innebär att alla betalar en lika stor andel skatt på varje intjänad hundralapp.
För tjugo år sedan genomfördes 1990/1991 vad som då kallades "århundradets skattereform" av en bred riksdagsmajoritet över blockgränserna. Marginalskatterna på arbetsinkomster sänktes, en enhetlig moms infördes och beskattningen på kapitalinkomster och fastigheter neutraliserades. Skattereformen vägleddes av genomtänkta principer om neutralitet och likformighet. Tidigare undantagna inkomster beskattades och avdragsmöjligheterna inskränktes. Beskattningen av kapitalinkomster och fastigheter utformades för att ge neutralitet mellan investeringar i bostäder och andra investeringar.
Under en mycket kort period hade Sverige ett rättvist och enkelt skattesystem. Sedan dess har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar alltmer urholkat skattesystemet. Men under det senaste året har allt fler röster höjts för en ny översyn. I början av året föreslog Ola Pettersson, chefsekonom för LO, och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef för Saco, på DN debatt att regeringen tillsätter en ny, bred skatteutredning med syfte att lägga grunden för en framåtsyftande skatteuppgörelse av samma slag som den som gjordes för tjugo år sedan. Även Almega vill ha en ny skattereform.
I december sällade sig ekonomen Lars Calmfors (ordförande i Finanspolitiska rådet, en expertmyndighet med uppgift att utvärdera den ekonomiska politiken) till dem som vill se över skattesystemet genom en kolumn i DN.
Lars Calmfors
Även Calmfors konstaterar att skattesystemet har fjärmats från principerna i 1990/91 års stora reform, och att det därför behövs en genomgripande översyn för att skatterna inte ska bli ett oöverskådligt lapptäcke som inte följer några grundläggande principer. Enligt Calmfors uppstår samhällsekonomiska skadeverkningar när skatter får människor att agera på ett annat sätt än de egentligen skulle vilja. Därför är det bra med höga skatter på konsumtion som inte påverkas särskilt mycket av dem, som på boende och livsmedel.
En ny skattereform borde enligt Calmfors innebära en återgång till en enhetlig moms. Finansiella tjänster, som i dag är momsbefriade, bör beskattas hårdare och fastighetsskatten återinföras. Det skulle skapa ett fördelningspolitiskt utrymme att sänka de högsta marginalskatterna, vilket skulle öka drivkrafterna för arbete och utbildning.
Det kommer att krävas samverkan över blockgränserna för att åstadkomma ett långsiktigt hållbart skattesystem. Det kräver samtidigt att de nya moderaternas dominerande inflytande över skattesystemet bryts vilket antagligen inte kommer att ske före nästa val. Däremot behöver en sådan nödvändig översyn bygga på en gedigen utredning av skattesystemet och dess olika effekter på arbetsmarknad och välfärd. Det finns all anledning att snarast tillsätta en sådan utredning.
I november 2012 var 4 644 000 sysselsatta i åldern 15-74 år. Andelen arbetslösa var 7,5 procent, en ökning med 0,8 procentenheter. Säsongrensade data visar att ökningen av antalet sysselsatta i princip har stannat av samt att antalet arbetslösa fortsätter att öka. Prognoserna för 2013 pekar mot mellan 8,2 och 8,4 procent. En tredjedel av alla arbetslösa motsvarande drygt 150 000 av landets 450 000 arbetslösa står nu helt utan ersättning enligt en kartläggning av Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Detta ingår i regeringens ”arbetslinje”.
Rot- och rutavdragens samlade effekter på sysselsättningen stannar enligt de olika utvärderingar som gjorts vid 35-40 000 jobb. Det innebär mindre än en procent av alla förvärvsarbetande. En del av dem är ju inte nya jobb utan svarta jobb som gjorts vita. Hur många jobb som samtidigt har försvunnit i sektorer som inte subventioneras av skatteavdrag redovisas däremot inte. Samtidigt har totala antalet sysselsatta ökat med ca 300 000 sedan 2006. Hela effekten av rot- och rutavdragen är marginell jämfört med övriga förändringar som hela tiden sker på arbetsmarknaden.
Samtidigt har skattesystemet blivit krångligare och krångligare med alla jobbskatteavdrag, rotavdrag, rutavdrag, avskaffad fastighetsskatt, sänkt restaurangmoms mm. Åtgärder som sammantaget inte har gjort annat än att krångla till skattesystemet mer än någonsin tidigare med olika särregler, undantag och gränsdragningsproblem och med snedvridande bieffekter som följd. Vissa branscher och vissa typer av jobb subventioneras på bekostnad av andra. Pensionärer betalar högre skatt än förvärvsarbetande. Politikerna har ibland agerat populistiskt och gett efter för lobbygrupper, till exempel när det gäller den sänkta restaurangmomsen. Den låga matmomsen gynnar bönder, trots att maten är relativt billig i Sverige och en nödvändig konsumtionsvara. Slopandet av fastighetsskatten är förmånlig för villaägare på bekostnad av hyresgäster och annan konsumtion. Det finns ingen rimlig anledning till att beskatta boende och livsmedel på annat sätt än annan konsumtion. Samtidigt har avskaffandet av fastighetsskatten varit skadlig för bostadsmarknadens sätt att fungera eftersom det har lett till minskad rörlighet och en inlåsningseffekt i stora villor i storstadsregionerna. Det har bidragit till den svåra situation som vi har just nu på Stockholms bostadsmarknad.
Rotavdragen uppskattas av de villaägare som tror att de får sina hus reparerade med skattesubventioner, eftersom de glömmer den allmänt prishöjande effekt, som avdragen haft. Den sänkta restaurangmomsen har gett vissa jobb men inte sänkt restaurangpriserna.
En undersökning som gjorts av Handelns utredningsinstitut (HUI) på uppdrag av Almega, visar att det svenska skattesystemet särskilt missgynnar de kunskapsintensiva företagen. De kunskapsintensiva tjänsteföretagen betalar i genomsnitt tio procent högre skatt som andel av förädlingsvärdet än övrigt näringsliv. Löneskatter, sociala avgifter och bolagsskatter slår direkt på företagens förmåga att producera välstånd i ekonomin. Progressiva skatter straffar, enligt Almega, tjänsteföretag som inte kan ersätta personal med maskiner på samma sätt som tillverkningsindustrin. Almega vill ha en skattereform med proportionella eller platta skatter. Även i Centerpartiets i övrigt utskällda idéprogram förordas proportionerliga, platta skatter, som innebär att alla betalar en lika stor andel skatt på varje intjänad hundralapp.
För tjugo år sedan genomfördes 1990/1991 vad som då kallades "århundradets skattereform" av en bred riksdagsmajoritet över blockgränserna. Marginalskatterna på arbetsinkomster sänktes, en enhetlig moms infördes och beskattningen på kapitalinkomster och fastigheter neutraliserades. Skattereformen vägleddes av genomtänkta principer om neutralitet och likformighet. Tidigare undantagna inkomster beskattades och avdragsmöjligheterna inskränktes. Beskattningen av kapitalinkomster och fastigheter utformades för att ge neutralitet mellan investeringar i bostäder och andra investeringar.
Under en mycket kort period hade Sverige ett rättvist och enkelt skattesystem. Sedan dess har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar alltmer urholkat skattesystemet. Men under det senaste året har allt fler röster höjts för en ny översyn. I början av året föreslog Ola Pettersson, chefsekonom för LO, och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef för Saco, på DN debatt att regeringen tillsätter en ny, bred skatteutredning med syfte att lägga grunden för en framåtsyftande skatteuppgörelse av samma slag som den som gjordes för tjugo år sedan. Även Almega vill ha en ny skattereform.
I december sällade sig ekonomen Lars Calmfors (ordförande i Finanspolitiska rådet, en expertmyndighet med uppgift att utvärdera den ekonomiska politiken) till dem som vill se över skattesystemet genom en kolumn i DN.
Även Calmfors konstaterar att skattesystemet har fjärmats från principerna i 1990/91 års stora reform, och att det därför behövs en genomgripande översyn för att skatterna inte ska bli ett oöverskådligt lapptäcke som inte följer några grundläggande principer. Enligt Calmfors uppstår samhällsekonomiska skadeverkningar när skatter får människor att agera på ett annat sätt än de egentligen skulle vilja. Därför är det bra med höga skatter på konsumtion som inte påverkas särskilt mycket av dem, som på boende och livsmedel.
En ny skattereform borde enligt Calmfors innebära en återgång till en enhetlig moms. Finansiella tjänster, som i dag är momsbefriade, bör beskattas hårdare och fastighetsskatten återinföras. Det skulle skapa ett fördelningspolitiskt utrymme att sänka de högsta marginalskatterna, vilket skulle öka drivkrafterna för arbete och utbildning.
Det kommer att krävas samverkan över blockgränserna för att åstadkomma ett långsiktigt hållbart skattesystem. Det kräver samtidigt att de nya moderaternas dominerande inflytande över skattesystemet bryts vilket antagligen inte kommer att ske före nästa val. Däremot behöver en sådan nödvändig översyn bygga på en gedigen utredning av skattesystemet och dess olika effekter på arbetsmarknad och välfärd. Det finns all anledning att snarast tillsätta en sådan utredning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar