fredag 31 december 2010

Stranden i Rosenlundsparken på nyårsafton

Så här ser ”Stranden” i Rosenlundparken ut på nyårsafton.
Rosenlundsparken är en park som ligger mycket centralt på Söder i Stockholm. Stranden är ett omgjort torg i den östra delen av parken invid Västgötagatan, som belönades med Sveriges Arkitekters Sienapris 2008, utformad av inredningsarkitekt MSA Thomas Bernstrand. Arkitekt för Rosenlundsparken var Sylvia Kornstad, landskapsarkitekt LAR/MSA, Grontmij AB. Avsikten med ”Stranden” är att det ska ge besökare en känsla av semesterns slappa dagar då man träffar människor eller bara hänger på stranden.
Så här ser solstolarna ut på sommaren.
Rosenlundsparken är en av Södermalms större och mer välbesökta parker. Den anlades under 1930-talet, vid tiden för funktionalismens genombrott i Sverige och en brytningstid då synsättet på parker och trädgårdar förändrades. I stället för prydliga rabatter skulle parkerna bli mer nyttobetonade för rekreation och lek. En tidsenlig park skulle innehålla lekplatser för barnen, gärna plaskdamm och stora ytor för lek och spel där det var tillåtet att beträda gräsmattan. Osvald Almqvist, stadsträdgårdsmästare 1936-38, deltog i projekteringen av Rosenlundsparken, som byggdes under åren 1937-39 under namnet Skåneparken. 1967 utvidgades parken västerut till Ringvägen och döptes om till Rosenlundsparken. Korsande gator lades igen och sammanhängande grönytor skapades. En plats för friluftsteater anlades i västra delen.
Rosenlundsparken mot Skatteskrapan
Rosenlundsparken gränsar till ett av Söders tristaste bostadsområden, det storskaliga kvarteret Linjalen från slutet av 1960-talet. Där har under lång tid pågått en kamp för att stoppa en eventuell ombildning från hyresrätter till bostadsrätter, något som också lyckades under 2009, men till priset av stora konflikter mellan de olika lägren.
Kv Linjalen är ett typiskt miljonprogramsområde, med stora gråa hus med entréerna inåt kvarteret. Det känns som en förort mitt på Södermalm. Eftersom området blir kvar i allmännyttan kanske man kan hoppas på att den yttre miljön kan förbättras i framtiden, och att området kan länkas in bättre i kvartersstrukturen på Söder.
I kvarteret Gamen mellan Rosenlundsparken och Götgatan ligger Skatteskrapan. Där pågår förtätning med nya bostäder och lokaler på en del av det trista Åsötorget.
Nya bostäder i kv Gamen, öster om "Stranden".
Skrapan har blivit studentbostäder och en ny galleria har tillkommit. Den förut mycket trista platsen omkring skattehuset har därmed blivit mer integrerad med denna del av Södermalms kvartersstad. Det är en stor förbättring av stadsmiljön som har skett. Rosenlundparken var före upprustningen en ganska försummad park. Men när staden förtätas behövs också en upprustning ske av parkmiljön, och en anpassning till ett mer intensivt utnyttjande. Förutom det nya torget har också lekparken förnyats med ny klätterställning och basketplan, några träd har fällts och nya planterats, t.ex. magnolia. Solstolarna är flitigt utnyttjade under soliga dagar under sommarhalvåret.

torsdag 30 december 2010

Låt inte lura er av termometern

Det har varit ovanligt kallt länge nu i november och december. Även inomhus har temperaturen ibland inte nått upp till vad vi tycker känns behagligt. Men hur kallt är det i lägenheten egentligen? Termometrarna i olika rum visar flera graders skillnad. Men när jag kollar dem genom att lägga dem bredvid varandra visar de fortfarande märkbara skillnader. Vi har uppenbarligen inga kvalitetstermometrar hemma. En kontrollerad kvalitetstermometer kan kosta tusentals kronor och behöver kalibreras då och då. Men även min enkla termometer som bara kostat några hundralappar visar olika temperatur, bara jag flyttar omkring den några meter i rummet. Temperaturmätning är uppenbarligen en känslig sak.
Det är det naturligtvis i ännu högre grad vid de väderstationer som rapporterar in temperaturens förändringar timme för timme, dag efter dag, år efter år. Termometern började användas kring år 1700, och de äldsta bevarade mätningarna från Sverige är från Uppsala år 1722. Det är ofta stora temperaturskillnader inom luftskiktet närmast marken beroende på den underliggande markytans egenskaper. Exempelvis uppvärms luften vid soligt väder på sommaren betydligt mer över torr sandmark än över en fuktig och gräsbevuxen markyta. Temperaturen påverkas också av om marken lutar kraftigt och av hus eller träd i närheten. För att få så enhetliga mätningar som möjligt mäter man därför temperaturen om möjligt på en öppen plan plats där marken är tämligen torr men ändå täckt med kort gräs och på en höjd av 1.5-2 m över marken. Termometern måste också skuggas för solen och skyddas mot nederbörd. När vatten på instrumentet avdunstar visar det för låg temperatur. En termometer på en husvägg utanför ett fönster påverkas av värmeläckage från byggnaden. Termometern måste skyddas mot vind, eftersom även svag vind kan ge fel på en eller ett par grader.
Det är inte förrän under de senaste decennierna som man har blivit fullt medveten om att tillförlitliga temperaturmätningar förutsätter att mätstationerna skyddas mot påverkan av dessa slag. Äldre temperaturmätningar är därför ofta opålitliga. Men även moderna mätstationer utsätts för påverkan av förändringar i den nära omgivningen.
Den amerikanska meteorologen Anthony Watts anlitade 650 frivilliga för att kontrollera och dokumentera de 1 221 landbaserade termometrarna som används av National Oceanic and Atmotspheric Administration (NOAA) i USA. Av 860 inspekterade termometrar under 2009 uppfyllde 89 procent inte de officiella kraven, eftersom de fanns för nära artificiella värmekällor. Det rörde sig om att de var placerade ovanför asfalterade markytor, nära byggnader, reflekterande ytor, avloppstankar, bilar, luftutsläpp från AC-aggregat och så vidare. Omgivningar som naturligtvis har förändrat genom decennierna. Mer än 80 procent av termometrarna finns i stadsområden, där de påverkas av den så kallade urbana uppvärmningen (Urban Heat Island). Mer än hälften av mätstationerna finns på flygplatser, där de påverkas av stora asfalterade markytor, flygmotorer och fordonstrafik. Dessutom har antalet mätstationer som ingår i det globala nätverket minskats, vilket har gjort att de storstadsinfluerade mätstationernas andel har ökat. Fördelen med de landbaserade mätstationerna är att mätserien är förhållandevis lång, åtminstone hundrafemtio år.
Officiell mätstation i Marysville, California.
Det är dessa mätstationer som används för att redovisa den globala uppvärmningen, men vad som mäts är till stor del den urbana uppvärmningen och uppvärmningen på flygplatser. Men mer än 90 procent av landytan är inte urban. Under en hundraårsperiod är den globala uppvärmningen 0mkring 0,7 grader, men en del av detta är sannolikt inte global uppvärmning utan urban uppvärmning.
Marktemperaturkurva 1979-2010 från GISS (Goddard Instituet for Space Studies) vid NASA.
Sedan 1850 har temperaturen stigit med nära 1 grad. Men temperaturen har inte stigit konstant, utan i perioder, mellan 1860 och 1880, mellan 1910 och 1940 och mellan 1970 och 2000. Under mellanliggande perioder mellan 1880 och 1910, mellan 1940 och 1970 och sedan 2000 har temperaturen varit konstant eller sjunkande. Om detta mönster fortsätter kommer vi att få en sjunkande temperatur fram till 2030.
Markbaserade temperaturmätningar 1850-2010
På senare tid har ett annat sätt att mäta temperaturen tillkommit, nämligen satellitbaserade mätningar. Eftersom de mäter hela jordytan påverkas de inte av samma omgivningsproblem som de markbaserade mätstationerna, och är därför mera tillförlitliga. Problemet är att mätserien är kort, bara sedan 1979.
Satellitmätningar av temperaturen med NASA Aqua satellit 1979-2010.
De markbaserade och de satellitbaserade mätningarna ger olika resultat för perioden 1979-2010. Medan de markbaserade mätstationerna visar en kontinuerlig uppvärmning under hela perioden visar de satellitbaserade att uppvärmningen upphört under de senaste femton åren och att det varmaste året var 1998. Detta konstaterade också Dr Phil Jones vid Climate Research Unit (CRU) vid University of East Anglia i Storbritannien i en BBC-intervju i februari i år, nämligen att det sedan 1995 till idag inte har varit någon statistiskt signifikant global uppvärmning.
A scene on the Ice, Hendrick Avercramp omkr 1600.
För att beräkna temperaturen längre tillbaka än hundrafemtio år behöver man använda andra typer av beräkningar, till exempel årsringar på träd, sediment, pollen med mera. Därigenom kan man konstatera att den medeltida värmeperioden 500-1000 e.Kr. var ungefär lika varm som den senaste hundraårsperioden, kanske varmare. Lilla istiden mellan 1450 och 1750 var omkring 1 grad kallare. För 20 000 år sedan låg hela Skandinavien under kilometertjocka ismassor, så då behöver vi inte tveka om att det var mycket kallare. Det finns ingen oenighet om att det sker klimatförändringar hela tiden.
Den globala uppvärmningen handlar ju egentligen inte om någon långsam uppvärmning år från år, utan om förändringar av den statistiska medeltemperaturen, som beror på skillnader i in- och utstrålning. Atmosfärens kapacitet att lagra värme är liten. Den stora värmelagringskapaciteten finns i oceanerna som täcker två tredjedelar av jordens yta.
Argoprojektets 3000 bojar.
Tillförlitliga mätningar av havstemperaturen finns bara sedan 2003, genom det nät av 3 000 bojar som placerats ut inom ramen för Argo, ett internationellt oceanografiskt forskningssystem, som bland annat mäter havstemperaturen ned till 700 meters djup. De uppseendeväckande resultaten från Argo är att havstemperaturerna sedan 2004 är svagt med tydligt sjunkande. Eftersom översvämningsriskerna som har diskuterats framförallt beror på att havets volym ökar när temperaturerna stiger innebär detta att översvämningsriskerna tenderar att minska, men mätperioden är mycket kort. Tidigare har det knappast funnits vederhäftiga mätningar av havstemperaturen.
Ocenanernas temperatur 2003-2008 mätt med Argobojar på 0-700 m djup.
Samtidigt som jag refererar de sjunkande havstemperaturerna konstaterar jag att Karin Bojs i Dagens Nyheter idag skriver om mer intensiva orkaner som en följd av bland annat ökande havstemperaturer, vilket ju är märkligt eftersom havstemperaturerna alltså sjunker. Karin Bojs påstår att det idag råder stor enighet bland klimatforskarna om att både luften och havsvattnet har blivit varmare till följd av människors utsläpp av växthusgaser. Det är alltså inte sant. Källan till nedkylningen finns i Loehle, Craig. 2009. Cooling of the global ocean since 2003. Energy & Environment 20(1&2): 99-102.
De statistiska sambanden mellan människans utsläpp av koldioxid och den ökande temperaturen är svaga. Bara 5 procent av dagens samlade ökning av koldioxid i atsmosfären hade skett 1910. Ändå ökade temperaturen mellan 1910 och 1940 med omkring 0,5 grader. Omkring 85 procent av utsläppen har skett efter 1940. Trots det steg temperaturen med omkring 0,8 grader mellan 1750 och 1940, uppenbarligen beroende av andra orsaker än koldioxidutsläpp. Först mellan 1970 och 1998 tycks effekten av koldioxidutsläppen sätta in. Men efter 1998 har 25 procent av utsläppen skett utan effekt på den globala temperaturen. Det måste helt enkelt finnas andra naturliga orsaker bakom en betydande del av den globala uppvärmningen. Royal Society i Storbritannien deklarerade i september 2010 att storleken på framtida temperaturökningar fortfarande är föremål för osäkerheter. Det är inte möjligt att avgöra exakt hur mycket jorden kommer att värmas upp eller hur klimatet kommer att förändras i framtiden.
Det finns ingen tvekan om att koldioxid är en s k klimatgas och inte heller om att människan har orsakat betydande utsläpp som har höjt koldioxidhalten i atmosfären. Vad som däremot är oklart är hur mycket de självförstärkande eller motverkande mekanismerna betyder för den globala uppvärmningen. I klimatmodellerna är det den självförstärkande effekten (feedback) som har störst betydelse, men den är inte verifierad.
Den viktigaste självförstärkande effekten är att mer vatten avdunstar när jorden värms upp. Vattenånga är en mer effektiv klimatgas än koldioxid. Därför kan temperaturen öka ytterligare. Men vattenånga kan också bilda moln som reflekterar den inkommande solstrålningen och orsakar avkylning. Den sammanlagda effekten av ökande vattenånga har inte kunnat påvisas empiriskt. Därför vet vi inte om det finns en självförstärkande effekt, eller rentav en motverkande effekt.
Slutsatserna av detta är
-vi vet inte hur mycket temperaturen verkligen har stigit och hur mycket som är mätfel
-vi vet inte hur stor påverkan koldioxiden har på den globala uppvärmningen och hur mycket som har naturliga orsaker
-någon global uppvärmning har inte skett efter 1998
-havstemperaturerna tenderar att sjunka
Detta inlägg bygger delvis på “Is the Western Climate Establishment Corrupt?”, Dr David Evans, 11 november 2010 (sista uppdatering 20 november 2010).

onsdag 29 december 2010

Vetenskap och Folkbildning är årets förvillare

Föreningen för Vetenskap och Folkbildning heter en förening, vars valspråk är ”För kritiskt tänkande och mot pseudovetenskap”. VoF har till Årets förvillare 2010 utsett organisationen Stockholmsinitiativet, som driver uppfattningen att mänskliga utsläpp av växthusgaser inte nämnvärt påverkar klimatet. Stockholmsinitiativet anser att klimat-, miljö-, och energipolitiken bör baseras på vad vi vet snarare än på hypoteser? Så här lyder VoF:s motivering:
”Inga observationer tyder på att koldioxidutsläpp har någon avgörande inverkan på klimatet.” – Stockholmsinitiativet
Växthuseffekten innebär att gaser i atmosfären håller kvar värme som annars skulle strålat ut från jorden. Utan den skulle Jorden vara i genomsnitt cirka 33 grader kallare än idag. När halten av växthusgaser ökar i atmosfären, ökar också den värmande effekten. Genom praktiska experiment, satellitdata och bokföring över förbrukningen av fossila bränslen är det visat bortom rimligt tvivel att mänskliga utsläpp av bland annat koldioxid förhöjer växthuseffekten och ger ett varmare klimat.
Min kommentar: ”Bortom allt rimligt tvivel” är ett mycket starkt uttryckssätt av VoF. Temperaturen har stigit senan 1800-talets början då utsläppen av koldioxid var marginella, och den har inte stigit snabbare efter andra världskriget när utsläppen ökat. Under den medeltida värmeperioden var temperaturen minst lika hög som idag utan ökade utsläpp av koldioxid. Det är uppenbart att andra faktorer har minst lika stor betydelse som koldioxidutsläppen, kanske större.
Tre olika rekonstruktioner av temperaturen på norra hemisfären under 1200 år.
”Politiska klimatmål är meningslösa” – Stockholmsinitiativet
Stockholmsinitiativet hävdar att klimatpolitiken leder till miljöförstöring, svält och fattigdom. Det som står klart är att stigande globala temperaturer hotar tillgången på färskvatten och medför allvarligare och mer regelbunden torka. Dessutom riskerar stigande havsnivåer att översvämma låglänt bebyggelse och odlingsbar mark som försörjer en väsentlig del av Jordens befolkning. Att inte agera för att begränsa utsläpp av växthusgaser från fossila bränslen vore oansvarigt.
Min kommentar: Havsnivåerna har stigit sedan istiden, då världshaven låg hundra meter lägre än idag. De stiger för närvarande med ca 2 mm per år, dvs 20 cm på hundra år, och hastigheten har inte ökat. Det ger inga ökade översvämningsrisker.
Havsnivåer under 120 år.
“Föreningen ska (…) verka för att politiska beslut gällande frågor som rör klimatförändring har sin grund i sund och verifierbar vetenskap.” – Stockholmsinitiativet
Stockholmsinitiativets medlemmar har synts i dagspress, medverkat i TV och radio samt varit mycket aktiva på internet. De väljer att istället för vetenskap sprida konspirationsteorier och återberätta lösa anklagelser mot seriösa forskare inom klimatområdet. Om ny forskning visar att dagens klimatförändringar inte beror på mänsklig aktivitet vore det en sensation som förtjänar att granskas från alla vinklar. Stockholmsinitiativets ensidiga och ofta felaktiga rapportering av endast sådant som kritiserar klimatvetenskap, motiverar en förvillarutmärkelse.
Min kommentar: Alla vetenskapliga sanningar är provisoriska och får gälla tills forskningen har kommit längre. VoF:s utnämning liknar en politisk utnämning mer än en vetenskaplig. Själva fundamentet för vetenskapen bör vara en skeptisk grundinställning, där granskning av vetenskapliga hypoteser bör uppmuntras, snarare än att fördömas. VoF:s utnämning likar därför ett självmål.
Reefat-el-Sayeed
Jag kommer att tänka på när Rapport för en del år sedan ägnade sig åt utnämningen av årets svensk. Efter att i tur och ordning ha valt finansmannen Refaat El-Sayed (1985), länspolismästaren Hans Holmér (1986) och förlagsredakören Ebbe Carlsson (1988) lade Rapport på goda grunder ned hela konceptet.
Hans Holmer
I december 1986 upptäckte nämligen Fermentas revisorer omfattande oegentligheter och falsarier inom den ekonomiska redovisningen och Refaat El-Sayed dömdes till sex års fängelse för bokföringsbrott och brott mot insiderlagstiftningen. Hans Holmer ledde den resultatlösa utredningen om Palmemordet och tvingades avgå efter massiv kritik för sitt sätt att leda utredningen, bland annat på grund av PKK-spåret. Ebbe Carlsson-affären var en politisk skandal i Sverige som inleddes den 1 juni 1988, då tidningen Expressen avslöjade att bokförläggaren Ebbe Carlsson utredde PKK-spåret, det vill säga en teori om att den kurdiska gerillaorganisationen PKK skulle varit delaktiga i Palmemordet, med stöd från Sveriges dåvarande justitieminister Anna-Greta Leijon (s), och tillgång till hemlig information och olaglig avlyssningsutrustning. Affären ledde bland annat till att Anna-Greta Leijon tvingades avgå i början av juni 1988, samt att Ebbe Carlsson dömdes till böter för varusmuggling i mars 1992. Riksdagens konstitutionsutskott granskade affären genom utfrågningar som direktsändes i TV med början i augusti 1988. En irriterad ordväxling mellan Carl Lidbom och utskottets vice ordförande Anders Björck fick betydande uppmärksamhet i massmedia.
Ebbe Carlsson
Det vore väl trist om VoF tvingas lägga ned utnämningen av ”årets förvillare” om och när det visar sig att hypoteserna om den av människan orsakade globala uppvärmningen behöver revideras.

Uppdatering 5 januari
Debatten om VoF pågår på Newsmill.

tisdag 28 december 2010

Brasilia och modernismens misslyckande

På 1950-talet började planerna på en ny huvudstad i Brasilien ta form och en arkitekttävling utlystes. Tävlingen vanns 1957 av den brasilianska arkitekten och stadsplaneraren Lúcio Costa. Hans plan som också genomfördes består av två axlar, en lätt böjd nord-sydlig axel med bostadsområden och en öst-västlig axel som innehåller offentliga byggnader för regeringen och departementen. Staden byggdes på rekordfart och kunde invigas den 21 april 1960. Den brasilianske arkitekten Oscar Niemeyer stod för de flesta offentliga byggnaderna.
Oscar Niemeyer.
Costa, född 1902, död 1998, tillhörde tillsammans med Oscar Niemeyer, född 1907, modernismen. Costa och Niemeyer ritade tillsammans paviljongen till världsutställningen i New York 1939. Niemeyer ritade i samarbete med amerikanen Wallace Harrison, FN-skrapan i New York 1951.
Stadsplanen för Brasilia.
Brasilia planerades för 500 000 invånare men har idag cirka 2,5 miljoner, varav över en miljon bor i förslummade förstäder. Det är Brasiliens fjärde största stad. I hela storstadsområdet är befolkningen 3,5 miljoner. Brasilia är ett av de mest enastående exemplen på modernistisk stadsplanering. Det är en stad som uteslutande är planerad i den översiktliga skalan. Från luften ser Brasilia ut som en örn med regeringsbyggnaderna vid huvudet och kvarter med bostäder och institutioner som breder ut sig som vingar. Regeringskvarteren i Brasilia är elegant designade med höga byggnader som kantar en bred grön yta, som avslutas med parlamentsbyggnaden i fonden. Det är en imponerande syn, sett på avstånd, i helikopterperspektiv. Dominerande material är betong och glas, men de stora glaspartierna är mindre lyckade i det varma klimatet.
Brasilia
Staden är emellertid en katastrof sedd från ögonhöjd, den mänskliga skalan som planerarna har försummat. Stadsrummen är alltför stora och formlösa, gatorna är alltför breda. Trottoarerna är alltför raka och långa. På de stora gröna ytorna finns gångstigar som visar hur invånarna har röstat med fötterna i protest mot den stela formella stadsplanen. Det mänskliga landskapet i Brasilia är enligt den danska arkitekten Jan Gehl ett uselt misslyckande (Cities for People, 2010).
Brasilia, regeringsbyggnaderna.
Jan Gehl kallar fenomenet Brasiliasyndromet – att den mänskliga skalan försummas för den översiktliga skalan och stadsplaneskalan. Brasiliasyndromet finns enligt Gehl i många delar av världen idag, till exempel i de växande städerna i Sydostasien, men också alltför många nya områden i Europa präglas av samma syndrom, till exempel Örestad i Köpenhamn.
Bostadsområden i Brasilia
 Örestad
Örestad
Jag kommer osökt att tänka på en del av de nya områdena som byggts eller planeras i Stockholm, till exempel S:t Eriksområdet, Starrbäcksängen, Norra Station. Vad tillför till exempel Tors torn i den mänskliga skala som Jan Gehl argumenterar för när det gäller att planera staden för att ge förutsättningar för stadsliv?

måndag 27 december 2010

Kallast någonsin

I Falun har temperaturen oavbrutet legat under noll sedan den 17 november. Det är rekord sedan mätningarna började år 1860. Linköping har inte haft över noll grader sedan den 24 november. Det är rekord sedan mätningar började år 1858. Visby har inte haft varmare än två grader sedan den 25 november. Det är rekord sedan mätningar inleddes 1859. Stockholm har haft under 0,8 grader sedan den 24 november, vilket gör den till den kallaste perioden den tiden på året sedan 1789. Men det är inte bara i Sverige som vi har en rekordvinter. Danmark har haft andra vita julen i rad, vilket inte har inträffat sedan man började registrera 1870. I Atlanta, Georgia i Södra USA fick man för första gången på 128 år fira en vit jul.
Den frusna floden Svevern vid Ironbridge i Shropshire, där den industriella revolutionen startade för drygt 200 år sedan. Världens äldsta järnbro är för övrigt från 1781.
Brittiska Met Office har förutsett att på grund av klimatförändringen skulle sannolikheten för en kall vinter i Storbritannien vara liten. Denna decembermånad beräknas i stället bli den kallaste som någonsin har registrerats. Den tidigare kallaste decembermånaden i Storbritannien var 1890, då medeltemperaturen under hela månaden var minus 0,8 grader. Före jul hade Nordirland den kallaste natten, sedan mätningarna började på 1800-talet. Britterna vaknade i förrgår till den kallast juldag som har mätts upp. I delar av landet uppmättes -18 grader Celsius och på få platser i landet var temperaturen över fryspunkten. I Shawbury i Shropshire var det -15,9 grader och i Altnaharra i Skotska högländerna var det – 18,2 grader.
Britter ute med hunden på den frusna Avonfloden nära Pershore, Worcestershire, där temperature var -17 grader.
Den kalla vintern i Storbritannien har nu föranlett Global Warming Policy Foundation att hos brittiska regeringen påkalla en oberoende undersökning angående den bristfälliga förmåga att prognostisera kommande vinterväder, som Met Office i Storbritatnnien nu har visat upp för tredje året i rad. Met Office är för övrigt en av de institutioner som ligger bakom teorierna om en av människan orsakad global uppvärmning.

fredag 24 december 2010

Julafton på Åsötorget, Södermalms tråkigaste torg

Idag är det julafton. Det är inte Jesus födelse vi firar, om nu någon trodde det. Man känner nämligen inte till vid vilken tid på året Jesus föddes, vilket jag talade om redan förra året, på julafton. Häromdagen konstaterade Patrik Lindenfors och Christer Sturmark på Humanisterna att det äldsta firandet av Jesus födelsedag man känner till är från Egypten på 200-talet, men då var det den 20 maj man firade. På andra ställen firade man Jesus födelsedag den 19 eller 20 april, eller den 28 mars, eller den 10 eller 6 januari. Man hade helt enkelt ingen aning om när Jesus föddes. Dock firade man i Rom sedan länge Saturnaliafestivalen sent i december. Då åt man, drack och festade om. Man firade alltså för att ära åkerbrukets gud Saturnus. En fruktbarhetsfest alltså. Mer än 300 år efter Jesus död flyttade de kristna firandet av Jesus födelsedag till den 25 december. Saturnus ersattes av Jesus.
Saturnus slukar sin son, målning av Goya mellan 1819 och 1823, målad på väggen i Goyas hus Quinta del Sordo ("Den döva mannens hus"), efter en tidigare ägare.
Och vid tanken på julen som en fruktbarhetsfest kommer jag osökt att tänka på Åsötorget mitt på Söder. Det är en plats som ligger mellan Åsö gymnasium och Skattehuset, och som genomkorsas av Vartoftagatan.
Åsötorget
Enligt en omröstning bland tidningen Södermalmsnytts läsare är Mariatorget Söders trevligaste torg. På andra plats i popularitet bland Söderborna kommer Mosebacke torg, på tredje Nytorget, på fjärde plats kommer Medborgarplatsen, och först på femte plats kommer Södermalmstorg, som många människor har lyft fram i samband med debatten om Slussen. Åsötorget fanns inte ens med på listan.
Om tidningen Södermalmsnytt skulle göra en omröstning om Söders tristaste torg tror jag att Åsötorget skulle komma högt upp på listan, kanske rentav i topp. Åsötorget har dock blivit lite trevligare på senaste tiden, helt enkelt därför att det har blivit lite mindre. Genom att nya bostäder byggts i kvarteret runt Skatteskrapan (ja så heter den väl även om Skatteverket flyttat därifrån) har det av ett stort trist torg blivit ett litet trist torg. Och därmed rent matematiskt blivit lite mindre trist.
Anna Lindhs plats från öster
Alldeles intill Åsötorget finns en mycket liten plats, som om möjligt är ännu tristare än Åsötorget, men det är alltså inte ett torg, bara en plats. Ja knappt det, för det är mer en svårdefinierbar markyta. Sedan i maj i år heter denna gudsförgätna plats på jorden Anna Lindhs plats, vilket jag tycker är tråkigt. Det uppskattade statsrådet Anna Lindh kunde väl ha fått något bättre uppkallat efter sig. Anna Lindhs plats har åtminstone två attraktioner, nämligen Åsögrillen, vars varmkorv det absolut inte är något fel på, och Dennisos pizzeria, vilket är fler än Åsötorget, som inte har en enda attraktion.
Anna Lindhs plats från väster
Så var det fram till härom dagen. Då hade nämligen någon kreativ person tagit saken i egna händer och skapat en mycket iögonfallande snöskulptur, just en fruktbarhetssymbol, vit och med rosa överdel, som med ens gjorde Åsötorget till en intressantare plats. Tyvärr hade jag inte kameran med mig i går när jag fick syn på konstverket, och idag när jag skulle plåta det, hade det jämnats med marken av någon sedlighetsivrande medborgare. Därför illustrerar jag i stället med en liknande snöskulptur som pressen har uppmärksammat i korsningen mellan Glasbergavägen och Kummelvägen i Östertälje, dock utan rosa överdel.
En närmare tre meter hög fruktbarhetssymbol i Östertälje.
Fruktbarhetsfester förekommer på många platser på jorden. Kawasaki i Japan är kanske mest känt för motorcyklar, men där finns faktiskt mer att titta på. Kanamara Matsuri Festiva är en årlig Shinto fertilitets festival som hålls i Kawasaki på våren. Penisen utgör det centrala temat för den händelse som återspeglas överallt - i illustrationer, godis, ristade grönsaker, dekorationer, och en mikoshi parad.
Fruktbarhetsparad i Kawasaki
Kanske ville skulptören på Åsötorget helt enkelt med sin fruktbarhetssymbol symbolisera julfirandet med att åskådliggöra hur vi här i det vintermörka och smällkalla Nordeuropa längtar efter våren.
Detta är faktiskt ingenting annat än en sparris

torsdag 23 december 2010

Norviks hamn godkänns

I går fattade miljööverdomstolen beslut om att godkänna den av Stockholms Hamn AB planerade storhamnen i Norvik norr om Nynäshamn.  Därmed ändrar man miljödomstolens bisarra dom, som innebar att Norvik inte skulle tillåtas trots att området sedan länge planerats som hamn. Miljödomstolen ansåg att befintliga hamnar i till exempel Södertälje och Norrköping skulle kunna ta emot de ökande godsmängderna.
Marcus Wallenberg var glad för ett år sedan när miljödosmtolen sa nej till Norvik.
Enligt tidningen Ny Teknik  var det i själva verket finansmannen och SEB:s ordförande Marcus Wallenberg som stoppade den nya hamnen i Nynäshamn i miljödomstolen. Wallenberg ilsknade till rejält på Nynäshamns planer på att anlägga en ny hamn eftersom hans ärvda släktgods Vidbynäs ligger bara en kilometer från den planerade containerhamnen. NIMBY-reaktionerna tycks förekomma på alla nivåer, men alla har inte samma resurser som Wallenberg. Strax norr om Nynäshamn och Norvikudden ligger Marcus Wallenbergs släktgods, en omfattande skogs- och lantbruksegendom som finansmannen ärvde redan 1982. ”Det var framförallt frågan om samhällsnyttan vi vände oss emot. Det finns ju redan hamnkapacitet i både Södertälje, Norrköping och Oxelösund”, säger Sture Forsberg, Wallenbergs juridiska ombud, och fortsätter: ”Men det finns även brister i planen för miljön och infrastrukturen. Hamnen skulle förändra hela skärgårdsbilden”. Även William Hamilton från Himmelsö Gård och tidigare näringsministern och rikspolischefen Sten Heckscher, som även han bor i närområdet, har protesterat mot mångmiljardprojektet.
Norviksområdet idag.
Miljööverdomstolens dom är välkommen och innebär att utflyttningen av hamnverksamheter från Stockholms centrala delar kan fortsätta för att omvandla delar av de gamla hamnområdena till nya stadsdelar. Att gamla centralt belägna hamnar flyttas ut och att de gamla hamnområdena ersätts med bostäder och andra verksamheter i attraktiva sjölägen är en naturlig utveckling som pågår i storstäder i hela världen. Också här i Stockholm har vi tidigare sett hur Hammarbyhamnen lagts ner och ersätts av det nya stadsområdet Hammarby Sjöstad. Nu kan också planeringen av Norra Djurgårdsstaden fortsätta.
Så här kommer hamnen i Norvik att se ut när den är klar.
Att sjöfarten behöver större och bättre belägna hamnar är en naturlig följd av att städerna växer, godsmängderna ökar, fartygsstorlekarna ökar och att därför nya krav ställs på en rationell godshantering. När man går över från att hantera styckegods till containrar som ska transporteras vidare med järnväg eller lastbil ökar också behoven av rationella ytor för denna hantering. Stockholmsregionens och Mälardalens tillväxt leder också till att mer gods behöver hanteras. Sjöfart är i grunden ett miljövänligt och resurseffektivt sätt att hantera gods. Nynäshamn erbjuder mycket goda inseglingsförhållanden, vilket bekräftas av Sjöfartsverkets yttrande.
Det är bara bakåtsträvande organ som Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen och Kammarkollegiet, som föreställer sig att utvecklingen borde gå åt andra hållet och därför, tillsammans med markägare med Marcus Wallenberg i spetsen, har motsatt sig den nya hamnen i Norvik. Länsstyrelsen är däremot tillsammans med kommunerna Stockholm, Haninge och Nynäshamn alla för den nya hamnen.
Det har anförts att till exempel Södertälje hamn skulle kunna ta emot den ökande hamnverksamheten. Men enligt länsstyrelsen är möjligheterna inte goda att ta emot större fartyg än idag i Södertälje, och bedömer därför inte att Södertälje är ett meningsfullt alternativ.
I Stockholmsregionen har regionplanering bedrivits i snart 60 år. Sex formella regionplaner har antagits, den senaste, RUFS 2010 i år. Alla har redovisat Norviksområdet i Nynäshamn som ett område för verksamheter med hamnanknytning. Redan i den första formella regionplanen 1958 fanns det planer på en hamn vilket sedan har varit inriktningen i alla efterkommande planer. Samma sak har redovisats i översiktsplaner och detaljplaner i decennier. Dessutom har tillstånd för länge sedan beviljats för att fylla ut Norviksområdet med sprängstensmassor, för att hamnen skulle kunna anläggas. Det innebär att stora delar av området idag inte är något naturområde, utan mest ser ut som ett månlandskap.
Miljööverdomstolen ger också miljödomstolen en knäpp på näsan, eftersom prövningen enligt miljöbalken inte ska göra en behovsprövning eller en företagsekonomisk bedömning av den föreslagna verksamheten, vilket miljödomstolen vägt in. Miljööverdomstolen godkänner också den miljökonsekvensbeskrivning som har gjort, vilket miljödomstolen har förbisett att göra. Enligt miljööverdomstolen har det inte framkommit att det finns en mer ändamålsenlig plats än Norvik för den aktuella hamnverksamheten.
Miljööverdomstolens beslut möts av postiva kommentarer. ”Hamnen är viktig för Stockholmsregionen. Den behövs för att trygga den framtida försörjningen av varor på ett miljömässigt hållbart sätt. Redan i dag är det regionala vägnätet i Stockholmsområdet överbelastat och att basera regionens utveckling på en utbyggnad av befintliga hamnar är orealistiskt”, säger landshövding Per Unckel.
Biträdande finanslandstingsrådet Charlotte Broberg (M) framhåller enligt DN att "En modern miljöregion som Stockholms län behöver en ny godshamn som effektivt kan klara av en ökad varuförsörjning till en växande befolkning. Det är glädjande att Miljööverdomstolen har fattat detta beslut som gör det möjligt att utveckla en hållbar infrastruktur". Nynäshamns kommunstyrelseordförande Anna Ljungdell (S) ser Miljööverdomstolens beslut som en välkommen julklapp till Stockholmsregionen i allmänhet och Nynäshamn i synnerhet. "För Nynäshamn innebär hamnen nya affärsmöjligheter och fler arbetstillfällen", skriver hon i ett pressmeddelande. Leif Stenquist (FP), kommunalråd i Nynäshamn säger: "Till vår glädje har Miljööverdomstolen gått på vår linje. Nynäshamns kommun har jobbat i årtionden för att få till stånd en hamn på Norvikudden. Det känns helt fantastiskt att hamnen nu kan börja byggas". Även Gilbert de Wendel, kommunstyrelsens ordförande i Haninge är positiv: ”Det är ett mycket glädjande besked att Stockholms hamnar får fortsätta planeringen för att bygga godshamnen i Nynäshamn. Hamnen kommer att ha stor betydelse för utvecklingen i den här delen av Södertörn men också för hela Stockholmsregionen”.

söndag 19 december 2010

Riskerar Stockholm att svämmas över? - Hur ska Slussen klara framtida krav

Jo, visst är det så. Det finns redan idag en påtaglig risk för att Mälaren svämmar över och att vatten tränger i tunnelsystemen som är livsviktiga för att staden ska fungera normalt. Bara för några år sedan stod vattnet så högt att det bara var några decimeter från att tränga in i tunnelbanesystemet, vid Gamla stans tunnelbanestation. Till att börja med skulle tunnelbanestationen få stängas, men med en liten ytterligare höjning av vattenståndet skulle vattnet tränga in i tunneln mellan Gamla stan och T-centralen och hela systemet skulle få stängas av, i varje fall på detta mest trafikerade avsnitt. Det skulle omedelbart resultera i kaos i hela trafiksystemet. Dessutom skulle andra tunnlar som är viktiga för el- och teleförsörjningen också svämmas över. När vattenståndet nästa gång når dessa nivåer måste man kunna tappa ur vatten till Saltsjön i snabbare takt än vad som är möjligt idag. Därför behöver man kunna öka möjligheterna att tappa ur Mälarens vatten i Saltsjön när nu Slussen i Stockholm snart ska byggas om.
Stockholms stad har nu sökt tillstånd enligt miljöbalken för en ny reglering av Mälaren. En preliminär MKB har skickats ut på samråd enligt 6 kapitlet miljöbalken, och samrådstiden gick ut i fredags. Ett viktigt syfte med regleringen är just att öka möjligheterna att släppa ut vatten från Mälaren för att minska riskerna för översvämning. Ett ytterligare syfte är att skapa beredskap för en eventuell havsnivåhöjning. Havsnivåerna kan komma att öka som en följd av den globala uppvärmningen. Den viktigaste effekten är att oceanernas vatten utvidgas när det värms upp. Till detta kommer att en del av polarisarna på Grönland och i Antarkis kan smälta. Grönland och Antarktis svarar tillsammans för 95 procent av polarisarna. Någon avsmältning har dock inte skett under de senaste 30 åren totalt sett. Isarna minskar i Arktis och ökar i Antarktis. Eventuell avsmältning av havsisen i Arktis påverkar inte havsnivåerna, eftersom den flyter på havet.
Min utgångspunkt är att utredningen om regleringen av Mälaren i huvudsak är välgjord och att förslaget ger den beredskap som kan behövas. Det finns dock några saker att diskutera. Utredningen talar om en pågående höjning av havsnivåerna på 3 mm per år. Det är viktigt att påpeka att det inte finns någon långsiktig trend som visar en så stor höjning av havsnivåerna. Vad denna siffra bygger på är satellitmätningar som har gjorts sedan 1993, och som visar på en höjning av 3,1 mm per år. Det är en alltför kort period för att bygga långsiktiga beräkningar på. Så här ser havsnivåhöjningarna ut i ett drygt hundraårigt perspektiv .
Havsnivåförändringar 1886-2009 enligt 14 svenska mätstationer (källa SMHI). Diagrammet är korrigerat för landhöjningen.
Vad diagrammet visar är alltså en höjning med omkring 23 cm på 120 år, dvs 1,9 mm per år. Diagrammet visar inte någon påtaglig ökning av takten. Det var ungefär lika stor höjning från 1890 till 1950, som efter 1950. Det går alltså inte att märka någon effekt av den uppvärmning som har skett efter 1950, och som kan vara påverkad av människans utsläpp av koldioxid. Havsnivåhöjningen var lika stor före 1950 då påverkan av ökade koldioxidutsläpp var marginell. Mellan 1950 och 1975 förekom inte någon höjning alls, och höjningen mellan 1915 till 1975 var mindre än 1 mm per år. Höjningen sker oregelbundet och beroende på vilka perioder man väljer kan man få nästan vilket resultat som helst. Enligt Nils-Axel Mörner visar satellitmätningar mellan 1992 och 2002 en absolut jämn nivå, varken höjning eller sänkning. År 2003 införde IPCC enligt Mörner en korrektionsfaktor som innebar att det nu uppstod en trend mässig nivåhöjning om 2,3 mm per år. Men utan korrektionsfaktor observeras alltså ingen höjning.
Utredningen anger att den kommande regleringen av Mälaren klarar en framtida höjning av havsnivåerna på ungefär 1 m fram till år 2100, dvs omkring 50 cm högre nivå än idag om man tar hänsyn till landhöjningen. Hur ser då riskerna ut framöver? Landhöjningen i Stockholmstrakten är omkring 5,2 mm per år. Sedan 1890 har alltså landhöjningen mer än väl kompenserat för havsnivåhöjningen. Nettoskillnaden är 36 cm fram till 2010. Utan ökad takt i havsnivåhöjningen skulle denna nettoskillnad öka med ytterligare 30 cm fram till 2100, eller 66 cm jämfört med 1890.
Antar man i stället att IPCC:s högre scenario för kommande havsnivåhöjning blir verklighet, dvs ytterligare ca 60 cm fram till år 2100, blir förändringarna enligt följande diagram
Havsnivåhöjning i cm under kommande 100 år=60 cm, enligt IPCC:s högre scenario.
Havsnivåerna kommer alltså att börja stiga i ett snabbt accelererande tempo, men nettoförändringen på 10-15 cm till år 2100 når ändå inte upp till 1970 års nivå. Ingen särskilt dramatisk situation alltså.
Väljer man ett mer hotande scenario, och utgår från Deltakommitténs högre nivå på ytterligare ca 120 cm fram till år 2100, ser förändringarna ut som följande diagram:
Havsnivåhöjning i cm under kommande 100 år=120 cm, enligt Deltakommitténs högre scenario.
Då blir det i stället en nettohöjning av Saltsjöns medelnivå på omkring 70 cm jämfört med idag vilket är 40 cm högre än år 1900. Om havsnivåhöjningen hade samma takt under 1800-talet som under 1900-talet bör det alltså motsvara nivån år 1800. Först om 70 år når höjningen högre än läget år 1900. Det här scenariot stämmer med beräkningarna i MKB:n, som talar om 30 cm höjning till 2050 (räknat från 1990). Däremot räknar man i ansökan med 100 cm till år 2100, inte 120 cm.
Men nuvarande nivå ligger Mälaren 50 cm högre än Saltsjön. Ett scenario enligt diagrammet ovan skulle antingen kräva att Mälarens nivå höjs och att betydande landområden vallas in, eller att Mälaren åter tillåts bli en saltvattenvik av Östersjön, som det var en gång för mer än 1000 år sedan. Invallningsproblematiken liknar vad Nederländerna hanterat under hundratals år. Men detta är alltså ett extremt scenario. I MKB:n talas det om endast 100 cm, vilket innebär samma nivå som Mälaren.
Då är frågan hur sannolika de högsta scenarierna för havsnivåhöjningar är. Av diagrammen ovan framgår att det krävs dramatiska trendbrott tämligen omgående om dessa scenarier ska kunna inträffa. Fortfarande finns inga tecken på detta. Beräkningarna av havsnivåhöjningar bygger helt på modellberäkningar som liksom alla sådana är osäkra. De bygger i sin tur på antaganden om en accelererande ökning av jordens medeltemperatur, som vi inte heller har sett tecken på ännu.
En som studerat havsnivåerna under hela sitt yrkesverksamma liv är Nils-Axel Mörner. Fil. dr. Nils-Axel Mörner är f d chef för Paleogeofysik och Geodynamik vid Stockholms universitet, pensionerad sedan 2005. Han har varit president för INQUA Commission on Neotectonics 1981-1989. Han var också president i INQUA:s Commission on Sea-Level Changes and Coastal Evolution mellan 1999 och 2003. Han hävdar att baserat på de studier som finns kan den framtida havsnivåhöjningen maximalt bli 20 cm.
Min slutsats är att man inte behöver vidta åtgärder idag för mycket osannolika scenarier. Skulle dessa bli verklighet bör vi se tydliga tecken under de närmaste 10-20 åren, annars blir de alltmer osannolika.

torsdag 16 december 2010

Urban Heat Island-effekten kan vara större än vi tror

Jag skrev i januari i år om den urbana uppvärmningen (Urban Heat Island, UHI), och hur den kan påverka de mätningar av den globala temperaturen som görs. Tidigare har jag diskuterat betydelsen av den urbana uppvärmningen i oktober förra året. Den urbana uppvärmningen (UHI, Urban Heat Island) är den extra uppvärmning som sker i städer beroende på den stora energianvändningen där, genom biltrafik, uppvärmning av byggnader och luftkonditionering. Temperaturen brukar därför vara högst i centrum, lägre i förorterna och lägst i parker och på landsbygden utanför staden. Beroende på var mätstationerna är placerade i förhållande till trafik och bebyggelse kan de i olika grad påverkas av UHI. Exempel från Japanska storstäder pekar på att det kunde röra sig om upp till 2,5 graders skillnad mellan mätningar i stora städer jämfört med omgivande landsbygdsområden.
Marktemperatur i städer, särskilt tätt bebyggda städer tenderar att öka i jämförelse med omgivande områden – ett fenomen som kallas Urban Heat Island.
Nu finns en ny undersökning av UHI-effekten gjord av NASA som presenterats vid American Geophysical Unions (AGU) möte i San Francisco, som visar att UHI-effekten kan vara mycket större än vad vi hittills trott. Det är Maggie på The Climate Scam som tipsat om studien. Den nya forskningen pekar på att yttemperaturen i städer i nordöstra USA sommartid i medeltal är 7°-9 °C varmare än omgivande landsbygdsområden, mätt över en treårsperiod. Den här stora effekten beror bland annat på att det inte bara är städernas storlek och utformning som ger UHI-effekten utan också hur omgivande landsbygd ser ut
Forskarna har länge noterat att UHI-effekten kan variera väsentligt mellan olika städer, men detta fenomen har varit svårt att studera systematiskt, eftersom mätstationernas placering är ojämnt fördelade och ojämnt påverkade av lokala värmekällor. Vad som är urbana områden har inte heller varit entydigt definierade. Nu kan man med satellitmätningar göra mer systematiska mätningar av denna effekt. Forskargruppen vid NASA’s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, har använt sådana mätningar för den nya studien. "Det är såvitt vi vet första gången någon systematiskt har jämfört Heat Islands för ett stort antal städer på kontinental och global nivå" säger Ping Zhang, huvudförfattare till rapporten vid Goddard.
Urbaniseringen påverkar Urban Heat Islands genom att vegetation, i synnerhet skog, ersätts med bebyggelse, och hårdgjorda ytor. Detta begränsar avdunstningen som annars bidrar till nedkylning. Värme som genereras av motorfordon, fabriker, och bostäder bidrar också till att Urban Heat Islands uppstår. Mörk bebyggelse, till exempel svarta tak, gör också att bebyggelsen absorberar och lagrar värmen.
Den nya metoden för att jämföra UHI för städer som forskargruppen arbetat med i två år bygger på användandet av kartor och temperaturdata från satelliter. Marktemperaturen för ytor som inte absorberar vatten så lätt, till exempel, vägar, tak, parkeringsplatser, och trottoarer, tenderar att vara högre än lufttemperaturen, men samvarierar i regel med denna. Genom att analysera data för tusentals samhällen över hela världen har Goddardgruppen identifierat karaktäristika för städer som driver utvecklingen av Urban Heat Islands. Analyserna visar att de största städerna i regel har den största UHI-effekten. Städer i skogsregioner, till exempel i nordöstra USA, har också större UHI-effekt jämfört med städer som är omgivna av gräsbevuxna eller ökenartade områden.
Nyligen har Goddardgruppen också visat att stadens bebyggelsemönster – sprawl eller kompakt bebyggelse – också kan påverka betydelsen av UHI. Genom att jämföra 42 städer i nordöstra USA fann de att tätbebyggda städer med kompakta stadskärnor orsakar en starkare UHI-effekt än mer utspridda städer. Den kompakta staden Providence i Rhode Island har marktemperatur som är omkring 12,2 °C varmare än omgivande landsbygd, medan den lika stora men mer utspridda staden Buffalo i staten New York orsakar en UHI-effekt på omkring 7.2 °C, enligt satellitdata. Eftersom ekosystemen och storleken på städerna är ungefär lika pekar analyserna på att bebyggelsemönstret är orsaken till den stora skillnaden. Markanvändningsanalyserna visar att omkring 83 procent av Providence är tätt bebyggt, medan Buffalo har tät bebyggelse på bara 45 procent av ytan.
Providence, R.I.
Buffalo, N.Y.
Satellitbaserade kartor over Providence, Rhode Island och Buffalo, New York, visar betydelsen av bebyggelsemönster och vegetation kan ha på storleken av UHI-effekten. Trots att båda städerna har ungefär samma storlek, är UHI-effekten signifikant större för Providence.
Providence omges också av täta skogsområden medan Buffalo omges av en högre andel jordbruksmark. Detta accentuerar skillnaden i UHI-effekt mellan Providence och Buffalo, eftersom skog tenderar att verka nedkylande i högre grad än åkermark. Städer i ökenområden, till exempel Las Vegas, har å andra sidan mycket svag UHI-effekt, eller är till och med svalare än omgivande landsbygd. Providence, Washington, Philadelphia, Baltimore, Boston, och Pittsburgh hör till de städer som har starkast UHI-effekt bland de 42 studerade städerna i nordöstra USA. "Urban Heat Island är ett relativt mått som jämför temperatur i staden med omgivande landsbygd. " sager Marc Imhoff, ledaren för Goddards forskargrupp. "Slutsatsen är att karaktären på den omgivande landsbygden runt staden påverkar UHI-effekten i betydande grad.
Diagrammet visar hur antalet dödsfall ökade i Paris under den tryckande värmeböljan i augusti 2003.
Heat Islands orsakar inte bara att användningen av AC och elektricitet ökar utan UHI ökar också dödligheten hos äldre och för känsliga grupper med lungproblem. U.S. Environmental Protection Agency uppskattar att värmeböljor mellan 1979 och 2003 har orsakat fler dödsfall än från orkaner, åsknedslag, tornados, översvämningar och jordbävningar sammantaget. "Det är avsaknaden av nattsvalka mer än höga dagstemperaturer som utgör hälsorisken," säger Benedicte Dousset, en forskare från University of Hawaii som också presenterat data om UHI vid AGU-mötet. Dousset jämförde marktemperaturen i Paris med antalet värmerelaterade dödsfall under värmeböljan 2003. Omkring 4 800 förtida dödsfall beräknas ha inträffat i Paris och i hela Europa omkring 70 000.
Marktemperaturen varierar mer än lufttemperaturen under dagen men är ganska lika under natten.
Dödsrisken var högst nattetid i områden där marktemperaturen var högst. Byggnader och annan infrastruktur absorberar värmen under dagen och strålar ut den nattetid, men avkylningseffekten saknas i städerna. Ökad användning av AC riskerar att förvärra problemen, eftersom de ökar värmegenereringen på gatorna påtagligt.
Luftkonditionering i städer släpper ut värme i atmosfären vilket märkbart påverkar lufttemperaturen i staden.
Resultaten reser frågan vad vi kan göra för att utforma våra städer på sätt som minskar de värsta effekterna av UHI. "Det finns ingen enkel lösning och situationen varierar från stad till stad," säger Dousset. "Heat Islands är ett komplext fenomen." Att se till att det finns träd och parker i städernas täta delar kan medverka till att dämpa effekterna av UHI. Att färga vägbanorna och hustaken vita i stället för svarta och skapa gröna tak som inkluderar vegetation kan också minska UHI-effekten.
Urban Heat Islands är knappast ett problem i Sverige där det sällan eller aldrig blir så varmt som det kan bli i Paris eller Rom sommartid. Däremot är forskningsresultaten intressanta, eftersom de sätter fokus på osäkerheten kring en av de faktorer som påverkar den globala uppvärmningen, eller i alla fall hur vi mäter dess omfattning. UHI är ju inget nytt fenomen utan något som har varit känt länge. Eftersom de flesta mätstationer ligger i bebyggda områden och många i större städer har UHI-effekten en stor inverkan på temperaturdata över tiden. Därför har man också lagt in kompensation för UHI i de klimatmodeller som används för att beräkna storleken på framtida temperaturförändringar.
Om det är så som forskargruppen vid Goddard menar, att UHI-effekten är större än vad vi hittills har trott innebär det också att kompensationen i modellresultaten varit felaktig, och att vi alltså inte heller kan lita på beräkningarna av framtida temperaturökningar.
Analyserna pekar dessutom på en annan faktor som hittills inte har diskuterats särskilt mycket, nämligen förändringen av markanvändningen, som ju också påverkar temperaturen och därmed UHI-effektens storlek. Den avskogning och uppodling av mark som har skett globalt under de senaste 200 åren är ju betydande, och svarar med all sannolikhet för en del av den registrerade temperaturhöjningen. Min egen slutsats av allt detta är att komplexiteten snarare ökar än minskar. De avgörande frågorna är ju
-hur stor är temperaturökningen globalt om man tar hänsyn till en korrekt bedömning av UHI-effekterna?
-hur stor del av denna temperaturökning orsakas av människan?
-hur stor del av den av människan orsakade uppvärmningen beror på ökade koldioxidutsläpp respektive förändringar i markanvändningen?
Vi är ännu långt ifrån ett trovärdigt svar på dessa frågor.

tisdag 14 december 2010

Storebror ser dig

Den senaste folk- och bostadsräkningen i Sverige gjordes 1990. Dessförinnan samlades uppgifter in om svenska folkets boendeförhållanden vart femte år. Efter 1990 blev det alltför kontroversiellt att fylla i var man tillbringade ”nattvilan”. Därför har vår statistik blivit mer och mer osäker. Under tjugo år har Statistiska centralbyrån räknat ut hur många bostäder vi har genom att varje år lägga till hur mycket som har byggts eller tillkommit genom ombyggnad av vindar och lokaler samt dra ifrån hur mycket som har försvunnit genom rivning eller på annat sätt. Men bara vad som rapporterats från de 290 kommunerna förstås. Och inte bostäder som har tillkommit genom att fritidshus har blivit permanentbebodda. Förändringar utan bygglov känner kommunerna inte till och inte heller SCB. Och fel i rapporteringen har lagts till fel under tjugo års tid. Nästa år ska ett nytt lägenhetsregister införas. Jag misstänker att det kommer att bli en och annan överraskning när det gäller bostadsbeståndets storlek. Vilket också innebär att all planering som bygger på att statistiken är korrekt också kan vara behäftad med motsvarande fel. Beslut som gäller stora investeringar kan bygga på felaktiga grunddata. Allt beroende på att vi värderat den personliga integriteten så högt att vi avskaffat folk- och bostadsräkningarna i Sverige.
Ett annat exempel är PUL, personuppgiftslagen, som reglerar på vilka villkor vi har rätt att samla data om personer. PUL är på goda grunder restriktiv, eftersom persondata innebär risk för att den personliga integriteten inskränks. Så var det förr.
Nu går utvecklingen i rakt motsatt riktning. Tänk dig att alla telefoner i landet avlyssnas, något som hittills kräver att det finns misstanke om brott. Tänk dig att alla brev vi skickar skulle registreras, inte bara med avsändare och mottagare, utan också sprättas upp och innehållet kopieras för att sedan läggas i ett stort arkiv, ungefär som Stasis arkiv i Östberlin, eller KGB:s arkiv i Moskva.
Det låter lite grann som i George Orwells 1984. Den dystopin skrevs 1948 i skuggan av andra världskriget om framtidens övervakningssamhälle, där uttrycket ”Storebror ser dig" myntades. Stalins deporteringar och Hitlerjugend var i färskt minne. Romanen utspelar sig i en tänkt framtid där världen behärskas av totalitära stater och där indoktrineringen är total,
1984 är nu passerat med flera decennier, men scenariot börjar nu bli verklighet. Att sprätta upp och läsa våra brev är inte längre intressant, när snart inga brev längre skrivs. Men staten har nu fått möjligheter, genom FRA-lagen och implementeringen av EU:s datalagringsdirektiv, att registrera alla våra mejl, våra Facebookaktiviteter, vårt Twitter, vilka hemsidor vi besöker, våra mobiltelefonsamtal och därmed kartlägga våra liv in i mista detalj mer effektivt än George Orwell någonsin kunde föreställa sig vara möjligt. Utan misstanke om brott får nu vår privata kommunikation registreras och kartläggas. Datalagringsdirektivet medför en skyldighet för telefoni- och internetleverantörer att lagra abonnentinformation i minst sex månader, och högst i två år. Des som ska sparas är varifrån, när och till vem en person ringer, skickar SMS, vilken IP-adress varje abonnent har, avsändare och mottagare av ett e-postmeddelande. Det ger möjlighet att registrera medborgarnas sexuella läggning, fritidsaktiviteter och politiska åsikter. Datalagrinsgdirektivet är ett hot mot den personliga integriteten, medan FRA-lagen är ett avskaffande av det demokratiska samhällets grundprinciper om rätten till förtrolig kommunikation och skydd för privatlivet.
Och våra demokratiska fri- och rättigheter avskaffas i god demokratisk ordning i riksdagen, som godkänner dessa övervakningslagar på ett totalt aningslöst sätt. Laglydiga medborgare som vill tala i telefon anonymt måste i dag skaffa kontantkort som kriminella redan gjort sedan länge. Protester finns, men är alltför få. Och nu vill Morgan Johansson (s), inte längre riva upp FRA-lagen, som de rödgröna lovade före valet på grund av en enstaka händelse på Drottninggatan. Det är kortsiktigt och oöverlagt.

lördag 11 december 2010

Surdegssöder är bara i sin linda

På 1970-talet gick alla i näbbstövlar, Mahjongkläder, åt linser och bakade surdegsbröd. Det var en tid som långsamt bleknar bort i historiens töcken nu när det lattedrickande urban chique-folket intagit Stockholm och Södermalm.
Det var i alla fall vad jag trodde. Men nu visar det sig att ett nytt surdegssöder håller på att (åter-)uppstå. Det är inte bara Vamlingbolaget på Åsögatan som säljer nygamla Mahjongjackor. Recept på olika surdegsbröd bytes på nätet och Södermalm intas av fler och fler bagerier som bakar alltmer avancerade surdegsbröd, till exempel det franska ”levain”. Matpornografin har intagit söderbloggarna med recept och ekologiska krav på matvarorna. Är det en kollektiv trettioårskris som sprider sig över surdegssödermalm?
Så här säger till exempel surdegsentusiasten Mattias på nätet: ”Att få göra något med händerna efter en hel arbetsvecka av ”datorknackande” – och att dessutom få göra det med sin son – det slår nästan allt. När jag ser min son Vidar stå med sina små händer i en härligt mjölig deg av finaste Dinkel-vete, då ser jag hur livet liksom makes sense. Jag har gett honom liv, och vi ger surdegen liv tillsammans.”
Det är surdegen som ger livet mening. Det är bara att konstatera att surdegstrenden nu har nått Södermalm med full kraft. Jag hittar lätt ett dussin bagerier, med olika varianter av surdeg:
Bästa bageriet på Swedenborgsgatan
Gunnarssons specialkonditori, Götgatan vid Skanstull
Sofo Breadshop, Bondegatan
Bageriet Urban Deli, Skånegatan
Bagargänget, Folkungagatan
Blooms, S:t Paulsgatan
Brödboden i Götgatsbacken
Rivalbageriet, Mariatorget
Bagar’n i Hornstull, T-banestationen Horsntull
Fabrique stenugnsbager både på Långholmsgatan och Rosenlundsgatan
Slussenbageriet, Slussengallerian
Saltå Kvarnbutiken på Renstiernagatan
Själva definitionen på surdegar är ju att de verkligen är gamla. Själv skulle jag vilja bli av med en hel del gamla surdegar, men det tycks vara lättare sagt än gjort.
I surdegsbranschen är surdegarna bättre ju äldre de är. Man gör en originalsats, använder en aning i baket, fyller på och använder samma surdeg igen. Bak efter bak, år efter år, decennium efter decennium. Ju äldre surdeg, desto finare. Ett bageri i San Francisco skryter med att de använt samma deg sedan Guldruschen 1849. Surdegssöder är bara i sin linda.