Klarar vi tvågradersmålet?

Enligt den förra chefen för FN:s klimatförhandlingar Yvo de Boer kommer inte det så kallade tvågradersmålet att kunna nås. ”Två grader är utom räckhåll nu, vi ser inte politiker som agerar och klimatförhandlingarna är i princip uppskjutna till 2015. Därför tror jag tyvärr att vi kommer att missa vårt mål,” säger de Boer enligt DN.

Yvo de Boer

Tvågradersmålet innebär att jordens uppvärmning ska begränsas till 2 grader jämfört nivån före den industriella revolutionen på 1800-talet. Den uppvärmningen har hittills nått 0,8 grader. Han berörde dock inte att den pågående uppvärmningen tycks ha avstannat tillfälligt. Ingen uppvärmning har skett sedan 1998, dvs under de senaste 14 åren.

Alla som har sysslat med framtidsprognoser vet att det enda som är säkert är att framtiden är osäker och att alla prognoser slår fel, ibland mycket, ibland litet. Alla prognosmodeller bygger på att de är förankrade i den hittillsvarande utvecklingen. Kan de inte förklara den hittillsvarande utvecklingen på ett tillfredsställande sätt är naturligtvis osäkerheten om framtiden större. Temperaturen har stigit sedan den lilla istiden på 1700-talet, men den har inte stigit jämnt. Den ökade med 0,4 grader fram till 1940, var mer eller mindre konstant fram till 1980 och ökade sedan 0,4 grader till 1998 och sedan dess har temperaturen åter varit stabil. Atmosfärens halt av koldioxid har däremot framförallt stigit efter 1950. Nedanstående diagram visar utvecklingen av de två kurvorna.

Halten av koldioxid i atmosfären (röd linje) och jordens medeltemperatur (blå linje) från 1800 till idag.

Jämför man de två kurvorna framgår tydligt hur dålig korrelationen är mellan luftens koldioxidhalt och temperaturhöjningen. Den ökande koldioxidhalten kan inte förklara varför temperaturen steg så snabbt före 1940. Den kan inte heller förklara varför temperaturhöjningen avstannade mellan 1940 och 1980 eller varför den har avstannat nu. Frågan är hur stor betydelse koldioxiden har och hur stor betydelse andra faktorer har. Forskningen behöver ge en tillfredsställande förklaring på dessa frågor.

Lyckat tårtkalas?

Bilderna har snabbt spridits i alla media. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skär på Moderna Museet, med ett glatt leende på läpparna upp en tårta föreställande en grovt rasistisk karikatyr av en svart kvinnokropp med stort halssmycke. Hon skär ur kvinnans sköte, som efter snittet ligger rött och blodigt mot den svarta huden. Konstnären Makode Lindes eget huvud, svartmålat och med groteska, illröda läppar, gällt skrikande vid varje snitt i tårtan, var en del av installationen. Kring kulturministern står en grupp vita medelklassmänniskor och är lika glada över den skändade svarta kvinnan. Som performancekonst, där de närvarande glatt samarbetar med konstnären, är det helt enkelt genialiskt. En tydligare framställning av rasism i dess grövsta form kan man knappast tänka sig.

Som politiker är det naturligtvis känsligt att agera rasist, men vad skulle hon ha gjort? Antingen hade hon anklagats för att som kulturminister sätta sig till doms över den fria konsten, eller för att ha gett uttryck för rasism. Enligt DN ångrar hon att hon log. Själv skulle jag ha vägrat att sätta kniven i en svart kvinnokropp, även om den var av marsipan och sylt.

Afrosvenskarnas riksförbund har med rätta kritiserat den avskyvärda föreställningen, krävt kulturministerns avgång, JO-anmält museet och därmed fullbordat hela aktionen.

Det har sedan uppstått en pseudodiskussion, där det har framhållits att konstnären, som själv är afrosvensk, inte har haft rasistiska avsikter med konstverket. Det är naturligtvis sant, men ändå helt irrelevant. Oavsett vilka avsikter en konstnär har är det i betraktarens öga konstverket uppstår. Och uppenbarligen har en stor grupp afrosvenskar, vana vid rasistisk förföljelse, med rätta känt sig kränkta av föreställningen. Ingen av dem var heller närvarande vid tårtkalaset - det hade ju helt förstört intrycket av de vita svenskarnas skändning av den svarta kvinnan.

Det är lite synd om mannen

För ett par veckor sedan gjorde jag en blogg med anledning av Maria Svelands debattinlägg om feministhatet. Visst behöver kvinnorna få jämställdhet, men jag tror att det ändå är på väg, även om några tycker att det går väl långsamt. Men jämställdhet innebär också att man förmår att se båda sidorna av saken. Könsdiskriminering är inte acceptabel av någotdera könet.
Och även om män i medeltal tjänar mer än kvinnor, även om män dominerar i bolagsstyrelserna, även om papporna ännu inte tar fullt ansvar för barnen och hemarbetet, så finns det också områden där männen är missgynnade.
Jag tänker inte bara på alla renoveringsarbeten de ger sig in i fullt frivilligt. Män lever också kortare liv än kvinnor. Det skiljer nästan fyra år, vilket på ett ungefär motsvarar en tredjedel längre pensionstid för kvinnorna. Men pensionerna räknas ut utan hänsyn till denna skillnad. Det gynnar kvinnorna, men det är helt ok för mig, jag tycker bara att det är tråkigt att männen inte får uppleva denna tid lika länge som kvinnorna.

Medellivslängd för män och kvinnor enligt SCB
Män tar livet av sig oftare än kvinnor. Det beror nog inte på att de är olyckligare än kvinnor, bara att de är effektivare, eftersom fler kvinnor än män försöker ta sina liv.
Män svarar dessutom inte bara för det mesta våldet mot kvinnor utan också för det mesta våldet mot män. Män utsätts också för våld oftare än kvinnor, även det ibland inte kommer fram i debatten. Dubbelt så många män som kvinnor utsätts för gatuvåld. För dem som drabbas är det ingen stor tröst att det också var män som stod för våldet. 
En del av dessa skillnader mellan kvinnor och män är sannolikt genetiska medan andra borde kunna påverkas. Män borde inte begå så många brott, det är ju helt klart, men dessutom borde de kanske leva mera hälsosamt. Riktigt vad man ska göra åt problemet är väl inte heller självklart. Men det verkar inte som om dessa frågor diskuteras lika mycket i debatten som när kvinnorna är missgynnade. Kanske Maria Sveland kunde spinna på den här tråden någon gång, men det verkar väl inte särskilt troligt. Kanske tycker hon att männen får skylla sig själv, vilket det ju faktiskt ligger något i. Mycket men inte allt är ju självförvållat.

Jenny Persson
De här funderingarna har jag inspirerats till av Jenny Persson, krönikör i GT – Gotlands tidningar, som jag läste under påskhelgen.

Trädgårdsmässan i Älvsjö

Full fart på våren, om inte ute i naturen så i alla fall på trädgårdsmässorna. I Älvsjö pågår Stockholms största och folk väller in. Det pratas på scener och i montrar, det säljs växter i tusental tillika nya sköna ting att pryda trädgården med eller vanliga praktiska saker som sekatörer, trädgårdshandskar och plastbaljor i glada färger.

En rejäl grind in till trädgården, kanske? Tillverkad av Järnakademien.

Baljor kan man aldrig ha för många av.
Efter att ha jagat runt efter frön till den pampiga grönsaken svartkål på hela Gotland och även i Stockholm tackar jag Impecta för ett rejält sortiment. I fröfirmans mycket avlånga monter fanns den eftertraktade fröpåsen, dock under beteckningen grönkål ’Nero di Toscana precoce’. På påsen framgår att den även kallas svartkål och palmkål. Alltid lär man sig något.

En prydnad i varje trädgårdsland.
Passade på att där inhandla även isört som jag blev bekant med på Libyens sandiga stränder där den växte vilt, och sedan i Sydafrika. Isört är en sydafrikansk bladgrönsak, står det på påsen. Inte visste jag det den gången i Libyen, då hade jag tagit med mig hem av överflödet. Nu får jag reparera detta genom att så den i landet på Gotland. Tilltalande, saltsyrlig smak, lovar Impecta.

Från Afrika till Gotland…
Vi lyssnade på Lena Nygårds som vet allt om gamla svenska grödor, som hon via POM (Programmet för odlad mångfald) insamlat och nu sprider i små vackra påsar med tillhörande berättelser om ursprung och historia, om människorna som räddat dem genom att träget odla dem generation efter generation, just för att de var godare än allt man kunde köpa hos Weibulls. Gråärt och bondböna ska åter klättra uppåt i mitt ganska röriga trädgårdsland. Lena berättade om de fantastiska odlingsmetoderna från förr, bland annat om krakemärren i Bohuslän en ställning formad som en avlång kåta där man torkade bönhalm med bönor på så bönorna fick mogna av i lugn och ro. Man tröskade sedan bit för bit, grödan hängdes inåt så den skyddades mot väder och vind.

Krakemärr på väg att fyllas med skörden från bönåkern.
Djur i trädgården är nog så viktigt och en trevlig nykomling är den japanska silkeshönan som visades upp på mässan. Vansinnigt dekorativ, helvit med tofs på huvudet och tofsar på benen. Vilken frestelse!

Vackraste lilla hönan kommer från Japan, var annars?
Ja, mässan är värt ett besök, så skynda dit och hitta nya och gamla favoriter till trädgårdssäsongens alla faser. Blanda så nytta och nöje, arbete och njutning i den egna täppan. Sätt ner knölar och lökar som genom naturens trolleri producerar de vackraste blomster.

Vad kan de allt omvandlas till? Bara att gräva ner nån stans. 
Njut sedan till en drink i en rejäl fåtölj av lyxmodell.

Fäll ut en låda att vila fötterna på, ost och vin på utfällbart bord. Lite regn motas med en nedfällbar markis i klassiskt randigt.
Eller ta itu med balkongen, odla och plantera. På mässan finns en mängd fina balkonger att inspireras av, till exempel denna med utsikt över sjö och paviljong av orientalisk modell. På en balkong kan man låta fantasin flöda fritt, det är budskapet. Glöm traditionella blomlådor, lägg ut sand och mossa, bädda med orientalisk matta och kuddar…

Balkong? Visst, men också drömmen om det goda livet.
Årets trädgårdsmässa är faktiskt bättre än någonsin, luftig trots alla människor som trängs, varierad och fantasifull.
Gästbloggare:
EVA HERNBÄCK

Påsk, men varför just nu?

Vi firar som så ofta påsken på Gotland. I år infaller påsken relativt tidigt, redan i början av april. Som sig bör har det inträffat ett riktigt påskväder. Ute snöar det och vinden viner i knutarna. Tur att vi inte hunnit byta till sommardäck ännu. Aprilväder är ju omväxlande, ena stunden kan det vara solsken och skönt och nästa stund som det är just nu, snö, blåst och kyla.  För några veckor sedan när vi var här var det likadant fast det bara var mars. Ett par dagar med snöstorm och kyla och därefter några dagar med sol och vår i luften. Tredje året i rad har vi i alla fall en någotsånär normalkall och snöig vinter, trots alla klimatalarmister som har påstått att det skulle vara slut med detta i fortsättningen.

Jesu uppståndelse

Vad är det då vi firar. Vi har påskris, färgar och äter mer ägg än vanligt, gömmer påskägg åt ett barnbarn på besök och planerar gravad lax till middag. Eftersom jag har finskt påbrå äter vi ofta memma vid påsktid. Några kanske klär ut sig till påskkärringar och tigger godis. Hade vi varit kristna hade vi också pratat om Jesus korsfästelse och död och hans mystiska uppståndelse från de döda på tredje dagen. Nu är det ju en tillfällighet att detta hände sig just vid påsktiden, som ju funnits långt före kristendomen. Judarna firade till exempel påsken till minne av uttåget ur Egypten.

Om uppståndelsen nu faktiskt inträffade. De faktiska bevisen tycks vara svaga. Själva uppståndelsen beskrivs ingenstans i Nya testamentet och det finns inga vittnen. Vad som sägs är enligt Matteusevangeliet att graven öppnas men befinns vara tom. Man tycks inte heller veta säkert var korsfästelsen och begravningen ägde rum. Det hävdas bland annat att Uppståndelsekyrkan i Gamla Jerusalem är byggd på platsen för Jesu kors och Jesu grav men också en plats utanför stadsmuren där det finns en klippgrav pekas ut som rätt plats.

Kan detta vara Golgata?

Men varför firar vi påsken just nu? Tydligen har någon bestämt att påskdagen ska infalla första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen, förutsatt att vårdagjämningen inträffar den 21 mars, vilket inte stämmer överallt. Dessutom handlar det inte heller om den astronomiska fullmånen utan en beräknad fullmåne, som någon har fastställt i tabeller när den inträffar. Det innebär tydligen att påsken kan infalla när som helst mellan den 22 mars och den 25 april. Årets påsk är varken tidig eller sen, utan infaller ganska precis i mitten på det intervallet. Men varför Jesu korsfästelse och uppståndelse ska kopplats till månens olika faser verkar mystiskt. Det skulle underlätta något om man kunde bestämma att påsken skulle inträffa vid en bestämd tidpunkt varje år, gärna i den senare delen av intervallet, då våren brukar vara mera pålitlig.

Vad har nu fullmånen med påsken att göra?

Det påstås att dessa principer har beslutats av 325 biskopar från det romerska riket vid ett kyrkomöte i Nicaea år 325 under kejsar Konstantins regeringstid, men det tycks inte finnas några bevarade protokoll som bekräftar detta. Där bestämde man också om Jesu gudomlighet, vilket alla biskopar utom två röstade för. Då hittade man alltså på, eller i alla fall fastställde, den något egendomliga teorin om Guds treenighet, enligt vilken Gud visserligen är en enda Gud men samtidigt tre olika personer nämligen Fadern, Sonen och Den Helige Ande. Man bestämde också att allt som inte beslutats skulle definieras som kätteri och därmed förkastas eller utrotas. Därför firar vi alltså påsken just nu och därför är det kätteri att inte anse att såväl Jesus som Den Helige Ande är Gud. Firar man påsken en annan tid bör man alltså utrotas, enligt vad man inom kristenheten genom majoritetsbeslut har kommit överens om.

Trots detta är det inte alla som är överens om att påsken ska firas just nu. Det har delvis att göra med kalendertrasslet, alltså när man övergick från den julianska till den gregorianska kalendern, vilket vi i Sverige gjorde 1753. De nya påskreglerna införde vi dock först 1844. De tjurskalliga ortodoxa i öst som envisas med att fortfarande hålla fast vid den gamla kalendern firar därför påsken vid andra datum än vi i väst. Där kan påsken inträffa mellan den 4 april och den 8 maj. Vore det inte underbart att fira påsken den första veckan i maj i stället för i detta snöoväder i början av april. Oberoende av om det är strax efter fullmåne eller ej.

Framtidens städer och regioner

I dagarna har äntligen antologin ”The Future of Cities and Regions” publicerats på Springer Verlag, där undertecknad medverkat med ett högst vetenskapligt bidrag med titeln ”Stockholm 2030”. Du kan hitta boken här. Det är resultatet av min medverkan i en workshop på världskonferensen för arkitekter i Turin 2008, då användningen av prognos- och simuleringsmodeller i samhällsplaneringen på olika nivåer stöttes och blöttes mellan professionella från när och fjärran. Det har tagit sin tid att också få dessa erfarenheter publicerade men nu finns dokumentationen äntligen. Tack Giuseppe och Luca för ert tålmodiga arbete.

Mitt bidrag handlar om hur modeller använts i regionplaneringen i Stockholm och speciellt i tillämpningen för den regionala utvecklingsplanen RUFS 2010. Detta arbete var alltså inte färdigt då konferensen hölls, men hann alltså gott och väl slutföras långt innan boken kom i tryck.

På pärmens baksida kan man läsa: This guide for tomorrow’s urban practitioner systematically explains fifteen best practices across three continents; it explores questions of broad interest for designing and planning the future of cities and regions. Key questions addressed are: Is simulation useful to explore the effects of different design, policy and planning strategies? Which approach will help manage the uncertainties of metropolitan areas both today and tomorrow ? What are the strengths and weaknesses of the different simulation practices for city leadership, public and private partnership, and citizen involvement? The book reviews computer models and media, socio-political initiatives, professional practices which help communicating the future effects of different design, political and planning strategies with a wide range of aims: from information, through consultation, towards active participation. These world best practices are considered according to four leading issues for urban and regional development, respectively Simulation, Scenario and Visioning, Government and Governance, and Scale. The book examines the approaches adopted technically and procedurally. The selected knowledge and the innovative tools used in each case study are among the most advanced and up-to-date in the professional and research fields. This volume successfully illustrates these innovative practices and methodologies in a straightforward and accessible way.
Du kan hitta boken här eller här eller här.

Läckan på försvarsdepartementet

Under de senaste veckorna har Dagens eko avslöjat hur FOI har försökt kringgå lagstiftningen för att kunna sälja en vapenfabrik till Saudiarabien i smyg. Försvarsminister Sten Tolgfors har anklagat FOI för att ha gett saudierna löften som inte kunde infrias. Tolgfors har blivit hårt pressad av medierna. Enligt försvarsministern själv kände han inte till upplägget med bulvanföretaget SSTI, men det är uppenbart att projektet har varit känt inom försvarsdepartementet. Frågan är om Tolgfors ljög för medierna. I vilket fall som helst blev pressen till slut för hård, så att han tvingades avgå. Men även då är det klart att han ljög. Bara ett och ett halvt dygn före avgången förklarade han att han inte hade några planer på att avgå. Vid presskonferensen sa han i stället att avgången diskuterats sedan i oktober och att han veckan innan meddelat statsministern att han ville sluta. Saudiaffären påskyndade avgången några veckor. Antingen ljög han vid presskonferensen eller ett par dagar tidigare. Frågan är vid vilka tillfällen han talat sanning.

Både DN och SvD visar idag att det finns goda skäl för Tolgfors att avgå. Läget inom försvaret är bristfälligt och har toppstyrts av försvarsdepartementet. Tolgfors arbete har varit ett rent hafsverk enligt Riksrevisionsverket och efterträdaren kommer inte att få det lätt.
Saudiaffären ska nu granskas av konstitutionsutskottet, men dessutom skall misstänkta brott inom FOI utredas. Dessutom undersöker justitiekanslern om läckaget av hemliga dokument till Ekot utgör ett brott mot tystnadsplikten. Det är uppenbart att det någonstans har funnits en läcka som flitigt har försett media med uppgifter. Fredman kan idag avslöja att det kan ha varit Wikileaks som läckt uppgifterna till medierna genom att låta Julian Assange infiltrera försvarsdepartementet.  Betraktar man bilderna ovan och nedan är det uppenbart att Tolgfors och Assange är till förväxling lika och Assange borde kunna passera vilken inpasseringskontroll som helst.

Julian Assange, alias Sten T…
Aftonbladets ledarblogg har redan spekulerat om Julian Assange som tänkbar efterträdare till Tolgfors, eftersom han ju är en expert på läckor. Dessutom behöver man inte byta ut porträttet på Försvarsdepartementet.

Sten A alias Julian T…
Radions Public service har också ett svar på vad Tolgfors göra i fortsättningen. Uppgiften som Ekochef verkar vara som klippt och skuren för Tolgfors, som kan komma med en lång rad nya avslöjanden om missförhållanden inom försvaret och vapenexporten. Om det nu inte blir Assange förstås.