Är det vettigt att sortera matavfall?

Häromdagen föreslog Sten Nordin (M) och Per Ankersjö (C) i DN att hälften av allt matavfall i Stockholm ska samlas in, sorteras och bli till energi senast 2018. Det var ett lågt ställt mål, eftersom sedan länge nästan alla hushållssopor inklusive matavfall samlas in och blir till energi. Det bränns nämligen i Högdalenverket, en modern anläggning för avfallsförbränning, som producerar el och fjärrvärme av avfall, inklusive det matavfall som hushållen lägger i soppåsarna. Så varför ändra på ett utmärkt återvinningssystem?
Det nya med förslaget är att hushållen ska skilja ut matavfallet från annat hushållsavfall och lägga det i plastpåsar med olika färg.  Sedan ska det sorteras i en optisk sorteringsanläggning som kostar 160 miljoner kr av totalt drygt 240 miljoners investering. Matavfallet ska rötas för att bli till biogas som sedan ska användas i bussar och bilar. Detta framställs som ett miljövänligt förslag som syftar till att hushålla bättre med våra resurser. En del av detta handlar om hur Stockholm ska bli fossilfritt.

Nordin och Ankersjö påstår att miljövinsterna med matavfallsinsamling är dubbla eftersom energiutvinningen från matavfallet är större om det sorteras ut och rötas till biogas, samtidigt som energiutvinningen från hushållssoporna som bränns blir större om det blöta matavfallet sorteras ut.
Men detta är faktiskt inte sant. Åtminstone om man får tro Bioenergiportalen får man det största energiutbytet av avfall genom att elda det med energiåtervinning. Vid förbränning av ett ton organiskt hushållsavfall genereras drygt 2 MWh. Om samma mängd avfall istället rötas, ger det knappt 1 MWh, vilket om jag kan räkna rätt innebär det blir mindre än hälften jämfört med energiutbytet vid förbränning. Det finns en målkonflikt mellan hög verkningsgrad i rötningsprocessen och att hålla kostnaderna nere. Hög verkningsgrad förutsätter lång rötningstid och höga kostnader. Det innebär vad jag kan förstå inte att vi hushållar bättre med våra resurser om vi rötar matavfallet till biogas. Vi hushållar sämre.

Hur är det då med det blöta matavfallet? När jag rådfrågar en expert på energifrågor som jag känner kan man utan vidare elda blandat avfall med en fukthalt upp till 55 %, räknat på hela bränslemängden, med en modern anläggning ända upp till 65 %. Normalt ligger fukthalten i blandat hushållsavfall på 30-45 %. Det är således inte något problem att lägga matavfallet i soppåsen som vanligt.
En lite detalj i sammanhanget är ju också att hushållen brukar lägga avfallet i plastpåsar som redan använts vid inköp. Att distribuera nya färgade påsar leder till ökad fossilanvändning och tillsammans med investeringarna i anläggning och transporter till ökade kostnader, ytterst för hushållen.

Erfarenheterna från avfallssortering är ganska blandade. Hur man än informerar de boende tenderar det att bli fel. Enligt så kallade plockanalyser av innehållet i soppåsarna som gjorts i bland annat Gnesta och Trosa så är hela två tredjedelar av innehållet i den vanliga påsen felsorterat. Där det bara ska vara brännbart restavfall ligger det komposterbart matavfall, förpackningar och tidningar. Med så hög felprocent kan man ifrågasätta det meningsfulla i att driva sorteringen för långt.

Rimligen bör man därför begränsa framställningen av biogas till sådana områden där förbränning inte är ett självklart alternativ. Det gäller till exempel rötning av slam från reningsverk och av matavfall som kan samlas in på ett rationellt sätt. I första hand bör man då använda matavfall från stora producenter som slakterier, storkök, restauranger och livsmedelsbutiker, inte från hushållen.
Den biogas som produceras bör naturligtvis användas på ett rationellt sätt. I princip är det bästa sättet att bränna biogasen för att framställa el och ersätta fossilbaserad elkraft, t ex i Danmark eller Tyskland. Det skulle leda till mindre förluster jämfört med att använda den som drivmedel.

Idag används biogas som drivmedel framförallt för 230 biogasbussar i SL-trafiken, som är världsledande på detta område. SL kör även på etanol och biodiesel, bland förnybara bränslen, som utgör 58 % av all busstrafik. Andelen biogas ökar och inom några år räknar SL med att ha över 500 biogasbussar i trafik. Biogasen framställs genom att hushållsavfall och avloppsslam rötas vid Högdalen, Henriksdal och Käppalaverket.
Hur är då framtidsutsikterna för biogas som drivmedel? En forskningsrapport dömde i somras ut biogasen ut som ett framtida alternativ för personbilar. Kostnaden blir för hög och klimatnyttan är tvivelaktig, enligt rapportförfattarna Per Kågeson på Center for Transport Studies vid KTH och Linn Johnsson på VTI. Det beror på att kostnaden för fordonen och för att bygga upp ett distributionssystem är höga samtidigt som biogasen inte kommer att räcka till mer än en obetydlig del av fordonsflottan. Det är ju inte rationellt att framställa biogas av odlade grödor. Därför ska biogasen enligt rapportförfattarna endast användas i tunga transporter, som bussar, lastbilar och fartyg. Om detta säger dock Sten Nordin och Per Ankersjö ingenting i sin artikel.
DN har skrivit om frågan här.