Stabilt övertag för de rödgröna två veckor före valet

Under juli månad var det lugnt i valrörelsen. Men under augusti har de politiska utspelen duggat tätt. Dagligen intervjuas partiledarna i radio och tv.  Nya väljarbarometrar presenteras praktiskt taget dagligen, där media försöker dra slutsatser på ett litet antal intervjuer under kort tid. Idag säger till exempel SvD att det är svårt att se hur Sverige ska kunna regeras - om inte något eller några partier överger sina nuvarande positioner i regeringsfrågan – baserat på TNS Sifos valbarometer sammanställd under fyra dagar i slutet av augusti. Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare och skillnaden mellan blocken mindre än enligt tidigare undersökningar. Men bara en dag tidigare konstaterade DN att alliansregeringen låg på en historiskt låg nivå trots dramatiska utspel, detta baserat på Ipsos valbarometer. Så vad ska man tro – är skillnaden mellan blocken 7 eller 11 procent? SvD:s slutsats baseras på drygt 1 000 intervjuer 25-28 augusti, DN:s på något fler intervjuer 15-25 augusti.
Tre partier befinner sig nära 4-procentspärren. Riksdagsmajoriteten kan påverkas kraftigt beroende på om Centern, Kd och FI kommer in i riksdagen. Räknas t ex Fi in i det rödgröna blocket blir skillnaden i stället 10-14 procent.
Jag redovisar nedan en sammanställning av inte mindre än tio väljarbarometrar som har tagits fram under juli-augusti, de allra flesta under augusti. De är baserade på drygt 14 000 intervjuer, och är därför en betydligt säkrare spegling av väljaropinionen under denna period. Skillnaden mellan blocken är här 14 procent som kan jämföras med 16 procent under juni, detta om Fi räknas med i det rödgröna blocket. En liten minskning alltså. Både centern och kd ligger nu över 4 procent, medan Fi ligger på knappt 3 procent. Räknas Fi bort är alltså blockskillnaden omkring 11 procent. De rödgröna har god möjlighet att nå egen majoritet, men tendensen är svagt vikande, så det är inte alls säkert att så sker. Det är små skillnader sedan juni. En viss minskning för socialdemokraterna och vänstern, en viss ökning för miljöpartiet och sverigedemokraterna är vad som kan nämnas. Kd ligger på 4,1 procent, vilket är en mycket osäker nivå, Fi på 2,7 vilket är oförändrat. Jag tror inte att Fi har någon chans att komma in i riksdagen, medan både centern och Kd tycks ha hyfsade chanser.
Det är nu bara två veckor till valet. Intrycket är att det stabila läget i huvudsak består. Om alliansregeringen skulle bättra på sina siffror så mycket att de kan sitta kvar efter den 14 september vore det en rejäl sensation.

Sammanvägd väljarbarometer för juli-augusti.
Här är siffrorna för de olika partierna, samt förändringar från juni:
M 22,2      -0,8
FP 6,3 0,6
C 5,1 0,4
KD 4,1 0,2

S 31,2 -2,3
MP 10,9 1,8
V 6,9 -1,1
Fi 2,7 0,0

SD 9,7 1,5

Övriga 0,9 -0,3

Skillnad mellan blocken december 2013-augusti 2014.
Ovanstående diagram visar hur stabil väljaropinionen har varit under det senaste dryga halvåret. En viss nedgång för de rödgröna i maj förklaras huvudsakligen av Fi:s oväntat goda valresultat i EU-valet. I övrigt har skillnaden mellan blocken varierat mellan 14,8 procent som mest i februari och 11,3 som lägst nu i juli-augusti. Frågan är snarast om de rödgröna får mer än 50 procent tillsammans, inte om de får mer än allianspartierna.
Man kanske bör tillägga att sedan december är augustimätningen den första då samtliga allianspartier ligger över 4-procentspärren. Tar man hänsyn till att center och kd flera gånger har legat under denna gräns blir utvecklingen betydligt mera turbulent, se nedanstående diagram.

Skillnad mellan blocken december 2013-augusti 2014 om man beaktar 4-procentspärren.
Just nu ser det alltså hyggligt ut för centern och Kd, när båda ligger över spärren, men det är ju inte någon säker nivå, särskilt inte för Kd.

Om mygg och kameler på sensommaren

Två nyheter i går: Den ena nyheten innebär att EU förbjuder dammsugare med mer än 1600 W effekt. Om några år blir det max 900 W. Om vi dammsuger en timme i veckan kan en energisnålare och mindre effektiv dammsugare kanske spara in någon promille av vår elförbrukning. Om vi inte dammsuger två timmar i stället.

Förbjuden.
Den andra nyheten var att Volvo presenterar en ny  stadsjeep XC90, som i normalutförande kommer att kosta en halv miljon, i lyxutförande en hel miljon.
Volvos nya stadsjeep sägs vara avgörande för bilföretagets framtid. Men ingenting i nyheten handlar om hur mycket energiförbrukningen ökar om den blir en succé. I bensinmodellen är förbrukningen 7,7 l/100 km och i dieselversionen 5,8 l/100 km. Hur går det ihop med målet om en fossiloberoende fordonsflotta år 2030? Ska alla nya stadsjeepar skrotas redan till 2030?

Tillåten.
Hur var det nu med det här talesättet om att sila mygg och svälja kameler? Kanske man kan få dispens för att dammsuga om man åker kollektivt?

Dumt att sortera matavfall

”Svenskar är usla på att sortera matavfall”, var en av morgonens nyhetsrubriker. Enligt SR P1 samlas bara en fjärdedel av all mat som slängs in och återvinns. Ett nytt nationellt mål satts upp för matavfallsåtervinningen: 2018 ska 50 procent av allt matavfall samlas in och behandlas.
Som vanligt rapporterar tyvärr radion återvinningsförespråkarnas propaganda
utan kritisk granskning. Man kan till exempel ifrågasätta om insamling och återvinning av matavfall verkligen är rationellt.
Det är naturligtvis inte särskilt bra att slänga ätbar mat. Hushållen borde laga mindre mat, så att mindre slängs, och den mat som ändå blir över borde kunna sparas och ätas vid ett senare tillfälle, som rester. Genom att äta mindre borde hälsan samtidigt förbättras. Men det mesta som kastas är ändå oätligt. Av de 81 kilo matavfall per person och år som kastas är 28 kilo ätbar mat. Men det mesta matavfallet, nästan två tredjedelar, är alltså oätligt.
Enligt radioinslaget är Stockholm en av de kommuner som är sämst på att ta vara på sina invånares matavfall, eftersom bara tolv procent tas omhand. Men detta är faktiskt fel. Det matavfall som vi stockholmare slänger i soppåsen tas om hand i Högdalens sopförbränningsanläggning och förvandlas till elektricitet och fjärrvärme. Frågan är om detta är rationellt. Svaret är ja! Det är faktiskt bättre än att sortera. Om detta har jag skrivit tidigare här.

Ingen bra idé.
Tanken med att sortera matavfallet för sig är att det ska rötas för att bli till biogas som sedan ska användas i bussar och bilar. Detta framställs som ett miljövänligt förslag som syftar till att hushålla bättre med våra resurser. Men detta är faktiskt inte sant. Åtminstone om man får tro Bioenergiportalen får man det största energiutbytet av avfall genom att elda det med energiåtervinning. Vid förbränning av ett ton organiskt hushållsavfall genereras drygt 2 MWh. Om samma mängd avfall istället rötas, ger det knappt 1 MWh, vilket om jag kan räkna rätt innebär det blir mindre än hälften jämfört med energiutbytet vid förbränning. Men kan man verkligen bränna det fuktiga matavfallet? Jo, man kan elda blandat avfall med en fukthalt upp till 55 %, räknat på hela bränslemängden, med en modern anläggning ända upp till 65 %. Normalt ligger fukthalten i blandat hushållsavfall på 30-45 %. Det är således inte något problem att lägga matavfallet i soppåsen som vanligt. Fortsätt därför att slänga matavfallet i soppåsen som vanligt utan dåligt samvete. Det blir ändå till energi. Bussarna kan köras på biogas från rötslam och annat som inte kan brännas med energiåtervinning.

Miljöpartiet och extremvädret

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson påstår enligt DN i ett valtal att storbranden som härjade i Västmanland i somras och de kraftiga regn som har lett till översvämningar i Västsverige beror på klimatförändringarna. Hon tror att klimatkostnaderna kommer att öka. ”De flyktingkostnader som allianspartierna sitter och gnabbas om på Harpsund är en västanfläkt i jämförelse med klimatkostnader”, enligt Åsa Romson.

Åsa Romson, miljöpartiet.
Men när hon kopplar branden och översvämningarna till klimatförändringarna vet hon mer än experterna. Trots all uppmärksamhet på förödande cykloner, översvämningar och värmeböljor: hur man än mäter finns inga säkra belägg för att den globala uppvärmningen hittills orsakat fler väderkatastrofer. Det kanske kan bli så i framtiden, men det vet vi ännu inget om. Inte ens IPCC anser längre att extremväder kan kopplas till klimatförändringen. Det saknas belägg för att stormar blivit vanligare, vare sig i tropikerna eller utanför, det saknas belägg för att översvämningar blivit vanligare eller större, och det saknas belägg för att torka blivit vanligare. Detta står i andra kapitlet av IPCC:s femte rapport. Som Åsa Romson uppenbarligen inte har läst.
Sanningen är att det ännu inte finns någon tendens mot fler extrema väderhändelser i Sverige. Kanske var det skogsmaskiner som orsakade branden i Västmanland. Andra bränder orsakas ofta av gnistor från järnvägar. En oturlig kombination av väder och vind fick branden att sprida sig mer än andra skogsbränder.
Det finns inte heller någon tendens mot fler extrema väderhändelser i världen som helhet, trots att den globala medeltemperaturen ökat med nära 0,8 grader på ett sekel. Hur man än väljer att granska väderrelaterade katastrofer över tid går det inte att hitta tecken på att de blivit fler eller kraftfullare.
”Oavsett vilken effekt mänsklig påverkan har på klimatet – och jag är övertygad om att det finns en sådan påverkan – är det omöjligt att se den effekten i katastrofer som inträffat nyligen”, säger den amerikanska forskaren Roger Pielke Jr till DN. ”Folk bygger naturligtvis upp berättelser och förklaringar grundade på tro och antaganden, men det är något annat än empirisk forskning”, menar Pielke.
Antalet inrapporterade väderkatastrofer är inte detsamma som det faktiska antalet katastrofer. Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (Cred), konstaterade efter att ha fått fram att 80 procent av alla naturkatastrofer sedan 1900 ägt rum de senaste 30 åren att ”vad siffran verkligen visar är ökningen av registreringen av naturkatastrofer”. En allt större del av bebyggelsen har också förlagts till känsliga eller katastrofutsatta områden och de materiella värdena i samhället ökar hela tiden. Rapporter som studerat översvämningar de senaste decennierna visar liknande ökningar. Förklaringarna är dels den ökade sårbarheten för översvämningar, dels en drastiskt stigande inrapportering. Även antalet vulkanutbrott och jordbävningar som rapporterats har stigit i ungefär samma takt som översvämningar och temperaturextremer.
I väderrelaterade katastrofer har däremot antalet dödsoffer sjunkit kraftigt de senaste hundra åren. Antalet dödsfall i väderrelaterade katastrofer har redan sjunkit med 95 procent sedan 1920-talet.
Den största minskningen gäller antalet dödsoffer på grund av torka eller översvämningar – de två katastroftyper som skördade nio av tio väderorsakade dödsoffer under 1900-talet. Antalet människor som dör i stormar är också lägre nu än förr.
”Den vetenskapligt granskade litteraturen är enstämmig på den här punkten: Någon effekt av mänskligt orsakad klimatförändring på väderkatastrofer har inte någonstans kunnat påvisas för något fenomen." Pielke är professor i miljövetenskap i Colorado, USA och expert på hur extrema väderhändelser påverkar samhället. Han är en aktiv forskarröst i klimatdebatten och har skrivit böcker i ämnet. Så det vore en vetenskaplig sensation om Åsa Romson har nya rön att komma med i det här sammanhanget.

Förbifart Stockholm

I en snabbt växande storstadsregion ökar kapacitetsbehovet i trafiknätet både på vägsidan och för kollektivtrafiken. Det vore naivt att tro något annat.

Förbifart Stockholm

Förbifart Stockholm behövs för att knyta ihop norra och södra stockholmsregionen och avlastar den hårt belastade Essingeleden och andra infartsleder. Trafikleden fick tillåtlighet av regeringen 2009 och arbetsplanen har vunnit laga kraft.
Miljöpartiet och vänsterpartiet vill nu göra Förbifart Stockholm till en valfråga. Ja, även moderaterna, men kanske från en annan infallsvinkel. Men Förbifarten är redan beslutat i alla politiska instanser, upphandling pågår och formell byggstart ägde rum härom dagen. Naturligtvis kan alla beslut som fattats rivas upp, men det är ändå lite märkligt att göra så, inte minst från demokratisk synpunkt.
Planerna på Förbifarten är mycket gamla, från 1960-talet, men har successivt konkretiserats i de tre senaste regionplanerna, där Förbifarten varit en del av trafikstrukturen. I Regionplan 1991 kom Förbifarten med som en del av Dennispaketet. Även om Dennispaketet sedan skrotades kom trafikleden ändå med i nästa plan, RUFS 2001. Det berodde på att olika alternativ analyserades Förbifarten fick stöd i samrådet. Av kommunerna var bara Ekerö kommun kritiska. I nästa plan RUFS 2010 var alla berörda kommuner inklusive Ekerö positiva till Förbifart Stockholm, baserat på en stor majoritet av de demokratiskt valda representanterna i såväl de berörda kommunerna som i landstinget. Trafikverket prövade ändå olika alternativ, inklusive nollalternativ, men stannade ändå för att Förbifarten var det bästa alternativet. Majoriteterna bygger på allianspartierna och socialdemokraterna, men leden har även stöd bland allmänheten.

Förbifart Stockholm finns med i RUFS 2010, den nu gällande regionplanen.
En opinionsmätning från Demoskop i maj 2014 som Stockholms Handelskammare beställt, visar att hela 80 procent av invånarna i Stockholms län är mycket eller ganska positiva till projektet. Bara 10 procent av deltagarna i undersökningen svarade att de var negativa till att bygga Förbifart Stockholm. Även en stor majoritet av Miljöpartiets sympatisörer, 65 procent, är positiva. Men Miljöpartiet försöker nu visa att stockholmarna är emot trafikleden, även detta baserat på undersökningar av Demoskop. Men enligt Anders Lindholm, Vd för Demoskop, stämmer inte detta: ”Bland stockholmarna finns ett starkt och utbrett stöd för byggandet av Förbifart Stockholm, liksom för utbyggd kollektivtrafik. Detta är väl kartlagt av såväl Demoskop som andra aktörer över tiden. Ställda inför uppgiften att prioritera mellan alternativa lösningar finns dock en övervikt i riktning mot kollektivtrafiken, vilket dock inte ska tolkas som ett motstånd mot Förbifarten.”
Även enligt Trafikverkets undersökningar är de allra flesta stockholmarna, 79 procent, positivt inställda till Förbifart Stockholm, en ökning från 74 procent år 2010. DN/Ipsos publicerade den 1 oktober 2013 en undersökning som visade att 72 procent av stockholmarna vill bygga Förbifarten, 16 procent är emot och 12 procent är osäkra.
Det finns mycket goda skäl att bygga ut den spårbundna kollektivtrafiken i Stockholm, som har eftersatts under lång tid. Men sådana är också på gång genom nu pågående bygge av Citybanan och kommande tunnelbaneutbyggnader till Nacka och  Solna. Ytterligare spårutbyggnader behövs, men behöver inte ställas mot behovet av vägutbyggnader, som också behövs för framkomligheten i den växande storstadsregionen. Några nya trafikleder över Saltsjö-Mälarsnittet har inte byggts sedan Essingeleden och Centralbron i slutet av 1960-talet. Då hade regionen 1,4 miljoner invånare. Sedan dess har befolkningen ökat med 50 procent. Biltrafiken får inte tillåtas växa obegränsat, men det är bättre att använda trängselavgifter än trängsel för att  begränsa trafiken.
Om Miljöpartiet och Vänsterpartiet, partier som kanske representerar två av tio stockholmare, vill stoppa Förbifarten, vore det alltså inte bara i strid med beslut som fattats enligt den demokratiska ordning vi har, utan också mot en majoritet av stockholmarnas önskan.

Region Gotland privatiserar Strandridaregården i Kyllaj!

Jag skrev för en tid sedan om Strandridaregården i Kyllaj, ett kulturhus på östra Gotland som är byggnadsminne. Den byggdes i början på 1700-talet av David Ahlbom, som utsetts till ”strandridare” för sina insatser i Karl XII:s armé. En strandridare var ett slags tulluppsyningsman, med uppsikt över kusthandeln. Ahlbom blev också kalkpatron och skaffade sig en rad kalkugnar på nordöstra Gotland. Strandridaregården i Kyllaj är en förnämlig bostad för en kalkpatron på 1700-talet med en magnifik utsikt över raukar, kalkugnar, hamnar och hav. Den tillhör Bungemuséet, en ideell förening som har finansiella svårigheter och därför vill sälja Strandridaregården och några andra byggnader.
Gården är den sista som kan visa hur förmögna kalkpatroner bodde på 1700- och 1800-talen. Den skänktes till  Bungemuséet av fil dr John Nihlén. Muséet fortsatte den av Nihlén påbörjade restaureringen med hjälp av Riksantikvarieämbetet och invigdes som museum 1945.

Det absurda med historien är att det är Region Gotland, dvs kommunen, som vill tvinga fram en försäljning som villkor för att ge finansiering åt Bungemuséet.
Det absurda med historien är också att huset inte bara är byggnadsminnesmärkt och därför inte får förändras och en eventuell köpare får inte bygga om det till bostad eller ens fritidsbostad. Byggnaden är dessutom belägen i ett naturreservat, vilket innebär att inget i omgivningen heller får förändras.

Gränsen för naturreservatet, som inkluderar strandridaregården med tomt.
Hur ska besöksnäringen kunna utvecklas om natur- och kulturarvet privatiseras på kommunalt initiativ? Kommunens agerande är helt enkelt idiotiskt och kortsynt och visar inte bara på ett förakt för vårt kulturarv, utan dessutom på total brist på förståelse för turismens betydelse för Gotland och för betydelsen för turismen av att bevara attraktiva besöksmål på ön.
Det hela är alltså en kommunalpolitisk fråga. Men vad vill de olika partierna i frågan nu några veckor före valet? Det har inte skrivits något om detta i lokalpressen inför valet, vad jag har sett. Vad gör GT och Allehanda? Varför så tyst?

Uppdatering 15 augusti
Arbetsgruppen som vill stoppa försäljningen av strandridaregården har ett upprop och en hemsida som du hittar här.

Uppdatering 5 december

Strandridaregården har sålts. Nya ägare blir Ulf Gustafsson och Christina Rydegran som bjöd tre miljoner kronor, vilket var utropspriset. Hur gården kommer att användas är inte känt.

Brucebo – ett konstnärshem på Gotland

Några kilometer norr om Visby ligger konstnärshemmet Brucebo, skapat för drygt 100 år sedan av konstnärsparet Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruce. Hon var skulptör och han var målare, Kanadas första impressionist. Kanske skulle han också ha blivit en av Kanadas främste, om inte 200 målningar sjönk till havets botten när de fraktades över Atlanten för hans första stora utställning.

Huset byggdes 1900-1906, och skapades av makarna själva i nationalromantiskt stil. 
Den mindre delen av byggnaden är äldre, en fiskarbostad från 1800-talet, som försett med en betydligt större tillbyggnad. En märklig variation i fönsterindelningen – nästan inga spröjsar alls i de stora fönstren mot havet men många smårutor åt andra håll – ger byggnaden en viss särprägel.

Från sjösidan med det stora ateljéfönstret
Rummens storlek och karaktär varierar, där det mest kända och märkliga är ateljén, som dock aldrig kommit att användas för sitt ändamål, eftersom William Bruce avled samma år som huset var klart.

Ateljén
Sedan något år tillbaka visas byggnaden av Brucebostiftelsen, vars syfte annars är att erbjuda konstnärer möjlighet att visas på Brucebo under en kortare period med tillgång till ateljé. I sommar visas byggnaden tre dagar i veckan. Att se byggnaden är en upplevelse, särskilt med en så engagerad och kunnig guide som Martin Johansson, som vi hade.

Denna skulptur av Carolina Benedicks-Bruce hade visat två personer fördjupade över en ipad eller smartphone - om den inte skapats för hundra år sedan.
Carolina Benedicks-Bruce levde kvar på Brucebo till 1935, då hon avled, en bit över 80 år. Sedan dess har huset haft en rörig historia. Den som bott där längst är TV-filmaren, författaren och konstnären mm, Torbjörn Axelman. Under hans tid kom också countrysångare Lee Hazlewood att vistas på stället under vissa sommarperioder. Han filmade tillsammans med Axelman och blev vän med honom och kom att älska Gotland.

Hazlewood och Axelman på Brucebo.
Hazlewood som dog i cancer 2007 vid 78 års ålder lär ligga begravd på Gotland, kanske askan är utströdd där. Hazlewood är annars mest känd för sitt samarbete med Nancy Sinatra. Hitten och listettan ”These boots are made for walking” skrevs av Hazlewood och låtarna Jackson och Summer Wine framfördes av de båda tillsammans.

Nancy Sinatra och Lee Hazlewood

Hazlewood lär mest ha bott i denna enkla stuga under sina vistelser på Brucebo.
Annars blev Brucebo känt i pressen för skottdramat 2008, då Torbjörn Axelman sköt tre skott mot Brucebostiftelsens ordförande, varvid polisens nationella insatsstyrka kallades in. Axelman sköt mot polisen, men fick själv ta emot tre skott. Alla överlevde och Axelman dömdes till rättspsykiatrisk vård, som han släpptes från 2012.
Brucebo har nu rustats upp under flera år och är väl värt ett besök. Ät gärna lunch på bageriet vid Själsö i närheten, med fantastisk utsikt över havet.

Vad sa Stefan Löfven om Gazakriget?

Den 12 juni 2014 kidnappades tre israeliska ungdomar på Västbanken. Israel gav skulden för detta på Hamas, som dock har förnekat inblandning. Några bevis har inte lagts fram så ansvarsfrågan tycks vara oklar. Den 30 juni hittades de tre döda. Den 2 juli kidnappades och mördades en palestinsk ungdom, troligen som hämnd. Några dagar senare arresterades några misstänkta israeliska ungdomar, som också erkänt mordet.
Hamas har regelbundet skickat raketer från Gazaremsan mot Israel även innan de aktuella händelserna. Under de första sex månaderna 2014 skickades 181 raketer, dvs ungefär en per dag. Ingen av dessa orsakade några dödsfall i Israel. Under juli månad skickades 2 874 raketer, dvs nästan hundra raketer per dag, med sammanlagt 6 dödsoffer som följd. De flesta raketer skjuts ned av Israels försvar.
Det pågående kriget i Gazaremsan som nu har pågått i fyra veckor sedan den 8 juli, har idag skördat omkring 1 900 dödsoffer på den palestinska sidan, de flesta civila. Enligt palestinska källor är de civila offren 1 500-1 600, medan 300-400 stridande har dödats. FN har liknande uppgifter. Men uppgifterna går isär. Enligt Israel är det ungefär lika många civila, som stridande offer. På den israeliska sidan har ett 70-tal offer krävts, nästan alla stridande. Det går alltså omkring 13 döda palestinier på varje död israel.
 Obalansen är alltså minst sagt påtaglig. Det råder knappast någon tvekan om att de israeliska vedergällningsinsatserna är mycket kraftfulla, kanske alltför kraftfulla. Det finns även under krig internationella lagar som man måste hålla sig till. FN:s människorättsråd UNHRC utreder om Israel har begått krigsbrott, till exempel när civila och då framförallt barn dödats i de israeliska attackerna.  Men kritik kan också riktas mot Hamas, som urskiljningslöst skjuter raketer mot israeliska städer och byar. Det strider också mot internationella lagar att placera avskjutningsramper bland civila eller att gömma vapen i civila hem.
Men när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina går det nästan inte att föra fram nyanserade synpunkter. Det tycks nästan bara vara antingen eller som gäller. Om situationen i Gaza tycks det bara finnas uppfattningar, som lägger hela skulden på endera parten.
Stefan Löfven gjorde för ett par veckor sedan ett inlägg på sociala medier, där han framförde kritik mot båda sidor. Det ledde nästan omedelbart till tusentals kritiska kommentarer. Det är något han måste ta tillbaka, har man sagt.
Men uttalandet har också lett till avståndstaganden från grannar och vänner till mig. En granne skrev en insändare i GT, där han med goda skäl kritiserar Israel för ”massmord på palestinier i Gaza”. Men sedan avslutar han med att hoppas att ”Stefan Löfven läst sin historiebok när han försvarar Israels mord på oskyldiga barn”.
Så vad var det egentligen Stefan Löfven sade?

Stefan Löfven krävde alltså att dödandet ock ockupationen måste upphöra och han sade också att Israel måste respektera internationell rätt, men självfallet har rätt att försvara sig. Innebär detta att Löfven” försvarar mord på oskyldiga barn”? Majoriteten av kommentarerna vände sig mot formuleringen att Israel ”självfallet har rätt att försvara sig”. Borde han alltså ha sagt att Israel självfallet inte har någon rätt att försvara sig? Urban Ahlin förtydligade i ett pressmeddelande: ”Vi fördömer också Hamas raketbeskjutning mot Israel och kräver att den upphör. Men vi måste nu vara lika tydliga i reaktionen mot de Israeliska bombningarna av Gaza. Israels reaktion måste vara proportionerlig och i enlighet med folkrättens principer”. Det vill säga, Isael måste följa internationell lag.

Whites only - Destination Gotlands variant

Rosa Parks, som var svart kvinna i Alabama som 1955 vägrade att lämna sin sittplats i en buss till en vit man, vilket busschauffören krävde att hon skulle göra. Enligt lag skulle svarta lämna sin sittplats för vita. Händelsen blev starten för den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Idag har USA en svart president.

Rosa Parks
I Sydafrika rådde apartheidsystemet mellan 1948 och 1994. Invånarena sorterades efter hudfärg och etnicitet, i vita, svarta, asiater och färgade. Särskilda rgler gällde för var de olika grupperna kunde uppehålla sig. Apartheidsystemet föll samman på grund av yttre isolering och politiskt tryck. ANC-ledaren Nelson Mandela, frigavs från fängelset 1990 och valdes 1994 till Sydafrikas president. Därmed hade apartheidsystemet definitivt upphört att existera.

Apartheid i Sydafrika
Utom på Destination Gotlands färjor. Där råder fortfarande en åtskillnad mellan passagerare beroende på härkomst. Endast gotlänningar tillåts reservera viss plats i den dyrare främre salongen, medan fastlänningar och övriga tilldelas plats efter rederiets behag. Detta trots att de betalar högre priser för överresan. De främsta platserna med utsikt över havet är därmed i praktiken reserverade för endast gotlänningar.
Att detta är åt helvete tycks vara den enda fråga denna sommar som de två krönikörerna i GT Bison (gotlänning) och Alex Schulman (fastlänning) är överens. Även jag ansluter mig helhjärtat till denna uppfattning.

Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg
Frågan är vad diskrimineringsombudsmannen (DO) skulle säga om detta sätt att behandla resenärer olika, beroende på härkomst (eller mantalsskrivningsort). Att det är diskriminering tycks ju i alla fall vara solklart. Vem blir först med en anmälan?

Återvinning – en religion

Jag läser i DN om några entusiaster som startat en insamling av skräp för återvinning. ”Mycket av det vi slänger och sopsorterar förbränns, fast det skulle kunna återvinnas och bli nya produkter.” Så börjar artikeln, som om det vore ett axiom att det är bättre att tillverka nya produkter av avfall jämfört med att bränna upp det.

Kraftvärmeverket i Högdalen
Detta är högst tveksamt. Ja, i de flesta fall är det faktiskt tvärtom. Åtminstone i Stockholm och de flesta andra större städer i Sverige. I Stockholm bränns nämligen avfall i Högdalen, med energiåtervinning. Man gör alltså värme och elektricitet av det brännbara avfallet, med mycket hög verkningsgrad, över 90 %. Papper, kartong, matrester utgör alltså ett förnybart biobränsle som redan finns på plats i Stockholm. Att ersätta detta med till exempel skogsavfall skulle innebära högre transportkostnader och därmed sämre energiutfall. Plastavfall är visserligen inte förnybart, utan tillverkat av olja, och därmed fossilt. Men förbränningen ger i alla fall en energimässig nytta som borde vägas mot alternativet vid återvinning. I artikeln beskrivs hur avfallet samlas in och skickas med post till ett lager i Göteborg. Återvinning av kaffekapslat skickas till Frankrike för att bli till nya produkter. Hur mycket energi förbrukas vid dessa transporter och vid återvinningen jämfört med alternativet med energiåtervinning? Denna grundläggande fråga lyfts över huvud taget inte i artikeln. Men för att kunna avgöra om det är vettigt med materialåtervinning måste det ju jämföras med alternativet som är energiåtervinning. Gör man inte det lurar man ju läsarna.
Läser man rapporten "Avfall och Energi" från Stoseb, med Björn Dahlroth som utredare, finner man tvärtom att det i de flesta fall inte lönar sig med materialåtervinning, jämfört med energiåtervinning.
I DN-artikeln struntar man i detta och utgår från att materialåtervinning alltid är att föredra. Som om det vore ett budord, det elfte budet. Men då blir återvinning en religion.