Den 12 juni 2014 kidnappades tre israeliska ungdomar på Västbanken. Israel gav skulden för detta på Hamas, som dock har förnekat inblandning. Några bevis har inte lagts fram så ansvarsfrågan tycks vara oklar. Den 30 juni hittades de tre döda. Den 2 juli kidnappades och mördades en palestinsk ungdom, troligen som hämnd. Några dagar senare arresterades några misstänkta israeliska ungdomar, som också erkänt mordet.
Hamas har regelbundet skickat raketer från Gazaremsan mot Israel även innan de aktuella händelserna. Under de första sex månaderna 2014 skickades 181 raketer, dvs ungefär en per dag. Ingen av dessa orsakade några dödsfall i Israel. Under juli månad skickades 2 874 raketer, dvs nästan hundra raketer per dag, med sammanlagt 6 dödsoffer som följd. De flesta raketer skjuts ned av Israels försvar.
Det pågående kriget i Gazaremsan som nu har pågått i fyra veckor sedan den 8 juli, har idag skördat omkring 1 900 dödsoffer på den palestinska sidan, de flesta civila. Enligt palestinska källor är de civila offren 1 500-1 600, medan 300-400 stridande har dödats. FN har liknande uppgifter. Men uppgifterna går isär. Enligt Israel är det ungefär lika många civila, som stridande offer. På den israeliska sidan har ett 70-tal offer krävts, nästan alla stridande. Det går alltså omkring 13 döda palestinier på varje död israel.
Obalansen är alltså minst sagt påtaglig. Det råder knappast någon tvekan om att de israeliska vedergällningsinsatserna är mycket kraftfulla, kanske alltför kraftfulla. Det finns även under krig internationella lagar som man måste hålla sig till. FN:s människorättsråd UNHRC utreder om Israel har begått krigsbrott, till exempel när civila och då framförallt barn dödats i de israeliska attackerna. Men kritik kan också riktas mot Hamas, som urskiljningslöst skjuter raketer mot israeliska städer och byar. Det strider också mot internationella lagar att placera avskjutningsramper bland civila eller att gömma vapen i civila hem.
Men när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina går det nästan inte att föra fram nyanserade synpunkter. Det tycks nästan bara vara antingen eller som gäller. Om situationen i Gaza tycks det bara finnas uppfattningar, som lägger hela skulden på endera parten.
Stefan Löfven gjorde för ett par veckor sedan ett inlägg på sociala medier, där han framförde kritik mot båda sidor. Det ledde nästan omedelbart till tusentals kritiska kommentarer. Det är något han måste ta tillbaka, har man sagt.
Men uttalandet har också lett till avståndstaganden från grannar och vänner till mig. En granne skrev en insändare i GT, där han med goda skäl kritiserar Israel för ”massmord på palestinier i Gaza”. Men sedan avslutar han med att hoppas att ”Stefan Löfven läst sin historiebok när han försvarar Israels mord på oskyldiga barn”.
Så vad var det egentligen Stefan Löfven sade?
Stefan Löfven krävde alltså att dödandet ock ockupationen måste upphöra och han sade också att Israel måste respektera internationell rätt, men självfallet har rätt att försvara sig. Innebär detta att Löfven” försvarar mord på oskyldiga barn”? Majoriteten av kommentarerna vände sig mot formuleringen att Israel ”självfallet har rätt att försvara sig”. Borde han alltså ha sagt att Israel självfallet inte har någon rätt att försvara sig? Urban Ahlin förtydligade i ett pressmeddelande: ”Vi fördömer också Hamas raketbeskjutning mot Israel och kräver att den upphör. Men vi måste nu vara lika tydliga i reaktionen mot de Israeliska bombningarna av Gaza. Israels reaktion måste vara proportionerlig och i enlighet med folkrättens principer”. Det vill säga, Isael måste följa internationell lag.
Hamas har regelbundet skickat raketer från Gazaremsan mot Israel även innan de aktuella händelserna. Under de första sex månaderna 2014 skickades 181 raketer, dvs ungefär en per dag. Ingen av dessa orsakade några dödsfall i Israel. Under juli månad skickades 2 874 raketer, dvs nästan hundra raketer per dag, med sammanlagt 6 dödsoffer som följd. De flesta raketer skjuts ned av Israels försvar.
Det pågående kriget i Gazaremsan som nu har pågått i fyra veckor sedan den 8 juli, har idag skördat omkring 1 900 dödsoffer på den palestinska sidan, de flesta civila. Enligt palestinska källor är de civila offren 1 500-1 600, medan 300-400 stridande har dödats. FN har liknande uppgifter. Men uppgifterna går isär. Enligt Israel är det ungefär lika många civila, som stridande offer. På den israeliska sidan har ett 70-tal offer krävts, nästan alla stridande. Det går alltså omkring 13 döda palestinier på varje död israel.
Obalansen är alltså minst sagt påtaglig. Det råder knappast någon tvekan om att de israeliska vedergällningsinsatserna är mycket kraftfulla, kanske alltför kraftfulla. Det finns även under krig internationella lagar som man måste hålla sig till. FN:s människorättsråd UNHRC utreder om Israel har begått krigsbrott, till exempel när civila och då framförallt barn dödats i de israeliska attackerna. Men kritik kan också riktas mot Hamas, som urskiljningslöst skjuter raketer mot israeliska städer och byar. Det strider också mot internationella lagar att placera avskjutningsramper bland civila eller att gömma vapen i civila hem.
Men när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina går det nästan inte att föra fram nyanserade synpunkter. Det tycks nästan bara vara antingen eller som gäller. Om situationen i Gaza tycks det bara finnas uppfattningar, som lägger hela skulden på endera parten.
Stefan Löfven gjorde för ett par veckor sedan ett inlägg på sociala medier, där han framförde kritik mot båda sidor. Det ledde nästan omedelbart till tusentals kritiska kommentarer. Det är något han måste ta tillbaka, har man sagt.
Men uttalandet har också lett till avståndstaganden från grannar och vänner till mig. En granne skrev en insändare i GT, där han med goda skäl kritiserar Israel för ”massmord på palestinier i Gaza”. Men sedan avslutar han med att hoppas att ”Stefan Löfven läst sin historiebok när han försvarar Israels mord på oskyldiga barn”.
Så vad var det egentligen Stefan Löfven sade?
Det finns en historisk jämförelse: Utplåningen av byarna Lidice och Oradour och deras invånare som hämnd för dödade tyskar. Andra världskriget var ruskigt, och massmorden på oönskade folkgrupper vedervärdiga - men dom här två jämförelsevis små massakrerna står ändå ut som sanslösa exempel på gemenhet.
SvaraRaderaIsraels svar på Hamas raketer var naturligtvis helt oproportionerligt. Men det betyder inte att Hamas raketanfall är berättigade. Det finns fler nyanser än svart och vitt.
SvaraRaderaUr Hamas stadga: "Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess islam kommer att utplåna det, precis som det utplånade andra före sig."
och vidare:
"Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna (dödar judarna), när juden gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga O Muslimer, o Abdulla, det är en jude bakom mig, kom och döda honom. Bara Gharkad-trädet kommer inte att göra det, eftersom det är ett av judarnas träd." Så detta är ju vad raketanfallen ytterst syftar till.