Den nya rödgrönrosa majoriteten i Stockholm har redan stoppat Förbifart Stockholm (i varje fall i ett halvår), och vill också stänga Bromma flygplats för gott. Det är ju mycket bra. Framförallt skapar det nya jobb för oss samhällsplanerare, som får utreda en massa nya alternativ, som kanske inte heller ska genomföras, utan först utredas om de inte kan ersättas av ytterligare alternativ, som också ska utredas osv.
Den nya majoriteten har nu också beslutat att stoppa Nya Slussen tillfälligt i väntan på nya direktiv. Kostnaden har ökat med 1,3 miljarder vilket alliansen mörkat fram till valet. Enligt Maria Östberg Svanelind (S), vice ordförande i exploateringsnämnden har det varit ett ”extremt slutet projekt. Det normala är att man jobbar tillsammans över blockgränserna, det har man inte gjort i det här”, säger hon. Är det sant är det naturligtvis ett underbetyg för den hittillsvarande majoriteten. Projekt vars planering och genomförande sträcker sig över lång tid, i fallet Slussen över tiotals år, krävs naturligtvis att direktiven inte ändras vart fjärde år beroende på politisk majoritet, vilket kräver samarbete över blockgränserna. Detta borde rimligtvis även gälla till exempel Förbifart Stockholm och Bromma flygplats, samt kanske även Spårväg City. Bristande samarbete över blockgränserna har i decennier varit en nackdel för Stockholms planering och utveckling. Det är ju alldeles utmärkt att den nya majoriteten drar denna slutsats, vilket naturligtvis också innebär att de nu bjuder in alliansen för att diskutera en gemensam blocköverskridande lösning för de fyra projekten, eller hur?
Efter rivningen kan man sedan låta Mälaren fritt rinna ut i Saltsjön, som läget var innan Drottning Kristinas Sluss byggdes på 1600-talet, medan man funderar vidare på hur det eventuellt ska bli någon gång i framtiden, om det alls behövs någon sluss just här. Många alternativ måste rimligtvis utredas på nytt, vilket kan ta många decennier ytterligare av allt att döma. Det finns ju i alla fall alternativa slussar vid Skanstull och Södertälje. Kanske kan man få ett bra fiske när strömmarna släpps fria. Låt oss kalla detta Slussen utan sluss, alternativt Slussen Plan Noll. Det kan bli en ny turistattraktion för Stockholm. Dessutom förhindras all trafik mellan Söder och Gamla stan, vilket i alla fall Miljöpartiet och Vänsterpartiet måste bejaka från miljö- och klimatsynpunkt.
Den nya majoriteten har nu också beslutat att stoppa Nya Slussen tillfälligt i väntan på nya direktiv. Kostnaden har ökat med 1,3 miljarder vilket alliansen mörkat fram till valet. Enligt Maria Östberg Svanelind (S), vice ordförande i exploateringsnämnden har det varit ett ”extremt slutet projekt. Det normala är att man jobbar tillsammans över blockgränserna, det har man inte gjort i det här”, säger hon. Är det sant är det naturligtvis ett underbetyg för den hittillsvarande majoriteten. Projekt vars planering och genomförande sträcker sig över lång tid, i fallet Slussen över tiotals år, krävs naturligtvis att direktiven inte ändras vart fjärde år beroende på politisk majoritet, vilket kräver samarbete över blockgränserna. Detta borde rimligtvis även gälla till exempel Förbifart Stockholm och Bromma flygplats, samt kanske även Spårväg City. Bristande samarbete över blockgränserna har i decennier varit en nackdel för Stockholms planering och utveckling. Det är ju alldeles utmärkt att den nya majoriteten drar denna slutsats, vilket naturligtvis också innebär att de nu bjuder in alliansen för att diskutera en gemensam blocköverskridande lösning för de fyra projekten, eller hur?
Utsikt över Slussen 1914 enligt Einar Jolin. Finns på Waldemarsudde just nu.
Själv tycker jag att det är olyckligt att stoppa rivningen av den gamla Slussen, eftersom denna ändå måste genomföras oavsett vad som sedan ska byggas. Rivningen borde man i alla fall kunna vara överens om över blockgränserna från moderater och socialdemokrater till dem som förordar Plan B eller andra alternativ som ”Ny syn på Slussen”. Kanske det också finns dem som vill återställa Slussen som den såg ut 1914 (se bild ovan), om man nu vill hålla fast vid det gamla till varje pris.Efter rivningen kan man sedan låta Mälaren fritt rinna ut i Saltsjön, som läget var innan Drottning Kristinas Sluss byggdes på 1600-talet, medan man funderar vidare på hur det eventuellt ska bli någon gång i framtiden, om det alls behövs någon sluss just här. Många alternativ måste rimligtvis utredas på nytt, vilket kan ta många decennier ytterligare av allt att döma. Det finns ju i alla fall alternativa slussar vid Skanstull och Södertälje. Kanske kan man få ett bra fiske när strömmarna släpps fria. Låt oss kalla detta Slussen utan sluss, alternativt Slussen Plan Noll. Det kan bli en ny turistattraktion för Stockholm. Dessutom förhindras all trafik mellan Söder och Gamla stan, vilket i alla fall Miljöpartiet och Vänsterpartiet måste bejaka från miljö- och klimatsynpunkt.
"Plan Noll komma Ett" (utan sluss fast med en bro), kan faktiskt vara en alldeles utmärkt idé. Det blir bra mycket enklare att bygga en brolösning om man slipper krångla till det med en sluss under alltsammans. Fisket lär bli bättre som sagt, och möjligheten till forsränning mitt i stan är mumma för turismen. Möjligen kan det bli vissa problem med sjöfarten i Saltsjön, t.ex. när det gäller Djurgårdsfärjorna, fast det borde inte bli så dramatiska strömmar kan jag tänka. Frågan förtjänar definitivt att utredas!
SvaraRadera