I radions P1:s sista Kluvet land för sommaren talade Bostads- och stadsutvecklingsminister Mehmet Kaplan, miljöpartist, och Ewa Thalén Finné, moderaternas bostadspolitiska talesperson, om hur de vill ta landet ur bostadskrisen.
Mehmet Kaplan vill ha regelförenklingar men har ju också lanserat ett statligt stöd om 6,7 miljarder, varav 3,2 miljarder till investeringsstöd till bl a hyresrätter. Ewa Thalén Finné tror däremot inte på ekonomiskt stöd till bostadsbyggande: ”Vi har prövat det här med subventioner tidigare och sett att det inte ger ett bärkraftigt bostadsbyggande”, säger hon i programmet.
Jag vet inte riktigt vad Thalén Finné avser men man kan ju titta på historien. Den gamla bostadspolitiken med statliga lån med garanterad ränta med mera innebar stora subventioner till bostadsbyggandet. Den avskaffades 1993. Därefter har vi i huvudsak haft bostadsbyggande på marknadsvillkor. Miljonprogrammet avslutades 1975 och därefter rådde ett normalläge. Så hur såg bostadsbyggandet ut 1976-1993 jämför med perioden 1994-2014? Titta på nedanstående diagram.
Mehmet Kaplan vill ha regelförenklingar men har ju också lanserat ett statligt stöd om 6,7 miljarder, varav 3,2 miljarder till investeringsstöd till bl a hyresrätter. Ewa Thalén Finné tror däremot inte på ekonomiskt stöd till bostadsbyggande: ”Vi har prövat det här med subventioner tidigare och sett att det inte ger ett bärkraftigt bostadsbyggande”, säger hon i programmet.
Jag vet inte riktigt vad Thalén Finné avser men man kan ju titta på historien. Den gamla bostadspolitiken med statliga lån med garanterad ränta med mera innebar stora subventioner till bostadsbyggandet. Den avskaffades 1993. Därefter har vi i huvudsak haft bostadsbyggande på marknadsvillkor. Miljonprogrammet avslutades 1975 och därefter rådde ett normalläge. Så hur såg bostadsbyggandet ut 1976-1993 jämför med perioden 1994-2014? Titta på nedanstående diagram.
Nybyggda lägenheter per ny invånare i Sverige 1976-1993 samt 1994-2014.
Jo, med subventionerna fram till 1993 byggdes i genomsnitt 1,6 lägenhet per ny invånare i landet. Det innebar en successivt höjd utrymmesstandard i landet. Sedan 1994 har vi bara byggt 0,4 lägenhet per ny invånare - en fjärdedel så mycket. Det har inneburit en successivt sänkt utrymmesstandard i landet.
Det enkla svaret är alltså att Thalén Finné har fel. Med subventioner byggs det mer. Utan subventioner byggs det för lite.
Men man kan fördjupa analysen och också granska var i landet det har byggts. Nedanstående diagram visar hur mycket befolkningen har ökat i de tre storstadsregionerna och i övriga riket.
Befolkningsökning 1976-1993 i Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län och i övriga riket.
Under perioden 1976-1993 ökade befolkningen i landet med drygt en halv miljon, fördelat på knappt 200 000 i vardera Stockholms län och övriga riket och knappt 100 000 vardera i Skåne och i Västra Götaland. Efter 1994 ökade befolkningen med 1 miljon, varav hälften i Stockholmsregionen och resten i de tre övriga delarna.
Hur ser fördelningen av bostadsbyggandet då ut? Titta på nedanstående diagram.
Bostadsbyggande 1976-1993 i Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län och i övriga riket.
Under perioden 1976-1993 byggdes omkring 850 000 lägenheter, varav den helt dominerande delen i övriga riket, mer än i de tre storstadsregionerna tillsammans. Efter 1994 byggdes totalt 440 000 lägenheter, dvs bara drygt hälften av vad som byggdes före 1993. Något mer byggdes fortfarande i övriga riket jämfört med Stockholms län, trots att befolkningsökningen där bara var en fjärdedel av den i Stockholms län. Det byggdes även ungefär lika många bostäder i Skåne och Västra Götaland tillsammans, trots att befolkningsökningen bara var två tredjedelar av den i Stockholms län.
Med eller utan subventioner, med statlig bostadspolitik eller om marknadens villkor får gälla, byggs det alltså bostäder på fel plats, alldeles för många i övriga riket och alldeles för få i Stockholmsregionen.
Den rödgröna regeringens investeringsbidrag kan kanske öka bostadsbyggandet, men hur ska vi få bostadsbyggande där det behövs mest?
Man kan ju samtidigt undra över hur mycket bostäder som politikerna egentligen vill bygga. Socialdemokraterna som väll har det mest konkreta förslaget föreslår ungefär 40 000 nya lägenheter varje år i deras 'vision', vem vet vad det blir i praktiken. Med tanke på att SCB:s prognos för 2015 är nästan 200 000 nya invånare lär det bli betydligt värre innan det blir bättre.
SvaraRaderaVi verkar låsta i ett läge där politiker varken är beredda att satsa de resurser/politiskt kapital som krävs för ett mer planstyrt byggande (som man gjorde fram till 1990), eller vara beredda att reformera systemet så att markägare och andra faktiskt får frihet att bygga hur de vill (som i t ex Japan).
Jag tror tyvärr att du kan ha rätt, att det blir betydligt värre innan det (möjligen) blir bättre. På det här området vore det angeläget med blocköverskridande överenskommelser som kan bli stabila i stället för partipolitiskt käbbel.
SvaraRaderaSamtidigt påstår Boverket (med instämmande från de stockholmspolitiker och byggbolagsföreträdare jag har träffat) att skälet till att det inte byggs i Stockholm INTE är finansiella, utan att det saknas stadsplanerad mark.
SvaraRaderaVilket kan tyckas märkligt - mark finns det ju gott om så fort man kommer utanför innerstan. Men det är tydligen väldigt svårt att få till stadsplaner som tillåter byggande.
Även detta kan tyckas konstigt. För när det råkar finnas stadsplaner, som t.ex. utefter Tvärspårvägen, så föreslår man ett glest byggande i linje med vad som finns runtikring. Man anser det viktigare att det nya ser ut exakt som det gamla än att man kapar bostadskön. "Ansluta till områdets karaktär" är en fras som tycks helig.
Och det beror knappast på brist på pengar.