Fler bostäder i tätare stad

Foto: Barcelona

Häromdagen var jag på ett seminarium i Mälardalsrådets regi som handlade om Tobins Q. James Tobin som dog 2002 var en amerikansk ekonomiprofessor, som fick Nobelpriset i ekonomi 1981. Tobins Q är kvoten mellan marknadsvärdet och produktionskostnaden för en bostad och ett mått på attraktiviteten på den lokala bostadsmarknaden. Ett tal över 1,0 visar att det lönar sig att bygga nytt i området, värden under 1,0 visar att det lönar sig att köpa ett befintligt småhus.

Foto: Stockholm, Västerort
En analys av Tobins Q för regiondelar i Stockholms län, större städer i östra Mellansverige och övriga delar av länen exklusive de större städerna år 2006 visar att man kan förvänta sig att det byggs många bostäder på marknadens villkor i alla delar av Stockholms län, i angränsande delar av Uppsala och Södermanlands län samt i de större städerna utom i Gävle. I Västmanlands, Örebro och Östergötlands län är det osannolikt med mer omfattande bostadsbyggande utanför de större städerna och i Gävleborgs län gäller det för hela länet.

Foto: Hammarby sjöstad
Även inom kommunerna varierar Tobins Q påtagligt. I Stockholm finns de högsta bostadsvärdena i den täta innerstaden och i närförorterna. I Västerås finns till exempel de högsta värdena i tätorten Västerås, särskilt i själva stadskärnan, och värdena sjunker med avståndet från stationen. Mindre än tre km från centrum ligger värdena på 1,6. Höga värden på längre avstånd gäller framförallt områden nära Mälaren. Även i Uppsala visar analyserna att det framförallt är i centrala Uppsala och i de större tätorterna med tågförbindelse med Uppsala och Stockholm som är attraktiva bostadsorter. Tillgängligheten till arbetsmarknaden är en viktig faktor, och den samvarierar också i stort med den täta staden.

Foto: Amsterdam
Hushållen är beredda att betala de högsta priserna för bostäder antingen det gäller bostadsrätter eller villor i de stora städernas täta och centrala delar, medan priserna i glesa ytterområden eller i småorter med dåliga förbindelser är låga. De storskaliga bostadsområden som byggdes under miljonprogrammet har särskilt låg efterfrågan på bostadsmarknaden.
Olika hushåll efterfrågar olika typer av bostadsmiljöer. Många vill framförallt ha en lugn och grön omgivning i en förort och accepterar att resa långt till arbetsplatser och service. Men det finns uppenbarligen för lite av den täta staden, den som ibland kallas kvartersstad, ibland promenadstad, i förhållande till vad som efterfrågas. Den stadstypen har också stora fördelar från miljösynpunkt, eftersom det går att ordna bra kollektivtrafik och energiförsörjning där. Vi har brist på stad och överutbud på glesa förorter. Det är därför mest angeläget för de närmaste decennierna att bygga tätare i de mest tillgängliga delarna av förortsområdena och där skapa mer stad som efterfrågas av många människor. Mer om bostäder finns att läsa i Regionplanekontorets rapport 7:2008 Framtidens bostäder i Stockholmsregionen.