Den amerikanska vetenskapliga organisationen U.S. Geological Survey rapporterade år 2007 att 75 procent av isbjörnsbeståndet kan vara utrotat år 2050, enligt en artikel i Epoch Times. Rapporten visade på ett samband mellan smältningen av havsisarna och isbjörnarnas överlevnad. Beräkningen grundar sig på att havsisen i Arktis till stora delar skulle smälta bort under sommaren och därmed skulle också isbjörnens jaktmarker med sälar försvinna. Men under 2008 och 2009 har sommarisen faktiskt ökat i utbredning, under 2009 med hela 23 procent. Det innebär att det under sommaren som minst finns 200 kvadratkilometer is per isbjörn. 
Hur har då beståndet av isbjörn faktiskt utvecklats? På 1960-talet fanns det troligen omkring 5 000 isbjörnar på jordklotet. 40 år senare är de enligt World Concervation Union (IUCN) fem gånger så många, 22 000-25 000, tack vare minskad jakt. Dessa isbjörnar lever i 20 avgränsade populationer. Två av dessa växer, de flesta är stabila och två minskar. De minskande isbjörnspopulationerna finns i områden som har blivit kallare under de senaste 50 åren. De två populationerna som faktiskt växer lever i områden som har blivit varmare. En av de minskande populationerna är den välstuderade i västra Hudson Bay i Canada, som minskade från 1 200 isbjörnar år 1987 till färre än 950 år 2004, enligt en artikel i Daily Telegraph. Men tidigt på 1980-talet var denna population bara 500 isbjörnar. Den har alltså fördubblats på 20 år. Ökning eller minskning beror alltså på när man börjar räkna. Nuvarande minskning av denna population beror på att jägare skjuter 49 isbjörnar om året i västra Hudson Bay-området. Under de 17 åren från 1987 till 2004 sköts 833 isbjörnar i detta område av jägare, enligt en artikel i Aftenposten. Utan denna jakt skulle alltså även denna population ha ökat. IUCN (the World Conservation Union) rekommenderar också reglering av jakten.
Historiskt har isbjörnar jagats i betydande antal. Uppskattningar pekar på att 400-500 isbjörnar dödades årligen i norra Europa och Asien under 1700-talet, att antalet ökade till 1 300-1 500 under tidiga 1900-talet. Så sent som 1968 dödades 1 250 isbjörnar globalt, men därefter har jakten minskat. 1973 träffades en internationell överenskommelse om att freda isbjörnarna, the International Agreement on the Conservation of Polar Bears, av de fem berörda nationerna, Canada, Danmark (Grönland), Norge (Svalbard), Sovjetunionen och USA (Alaska). Men endast i Norge är jakten totalförbjuden. På Grönland är jakt tillåten för infödda. För 2006 begränsades jakten på Grönland till 150 isbjörnar årligen. Omkring 500 isbjörnar skjuts varje år i Canada, vilket är en inkomstkälla för lokalbefolkningen. En skjuten isbjörn kan inbringa 20 000-35 000 kanadensiska dollar. Ryssland och USA kom år 2000 överens om att sätta kvoter för isbjörnsjakt för ursprungsbefolkningarna i Alaska respektive Chukotka, en överenskommelse som ratificerades först i oktober 2007. Den totala isbjörnspopulationen är enligt IUCN stabil. 
Trots den ännu pågående jakten på isbjörn har isbjörnarna alltså ökat kraftigt i antal sedan 1960-talet. Isbjörnen har som art överlevt medeltidens värmeperiod då vikingarna koloniserade Grönland. Det var då betydligt varmare än det är nu och polarisarna mindre. Isbjörnsprognoserna är uppenbarligen mycket osäkra. Varför införs då inte ett totalt förbud mot jakt på isbjörn? Antagligen för att isbjörnarna då skulle bli så många att de blev ett problem för den lokala befolkningen i polartrakterna.
Hur har då beståndet av isbjörn faktiskt utvecklats? På 1960-talet fanns det troligen omkring 5 000 isbjörnar på jordklotet. 40 år senare är de enligt World Concervation Union (IUCN) fem gånger så många, 22 000-25 000, tack vare minskad jakt. Dessa isbjörnar lever i 20 avgränsade populationer. Två av dessa växer, de flesta är stabila och två minskar. De minskande isbjörnspopulationerna finns i områden som har blivit kallare under de senaste 50 åren. De två populationerna som faktiskt växer lever i områden som har blivit varmare. En av de minskande populationerna är den välstuderade i västra Hudson Bay i Canada, som minskade från 1 200 isbjörnar år 1987 till färre än 950 år 2004, enligt en artikel i Daily Telegraph. Men tidigt på 1980-talet var denna population bara 500 isbjörnar. Den har alltså fördubblats på 20 år. Ökning eller minskning beror alltså på när man börjar räkna. Nuvarande minskning av denna population beror på att jägare skjuter 49 isbjörnar om året i västra Hudson Bay-området. Under de 17 åren från 1987 till 2004 sköts 833 isbjörnar i detta område av jägare, enligt en artikel i Aftenposten. Utan denna jakt skulle alltså även denna population ha ökat. IUCN (the World Conservation Union) rekommenderar också reglering av jakten.Historiskt har isbjörnar jagats i betydande antal. Uppskattningar pekar på att 400-500 isbjörnar dödades årligen i norra Europa och Asien under 1700-talet, att antalet ökade till 1 300-1 500 under tidiga 1900-talet. Så sent som 1968 dödades 1 250 isbjörnar globalt, men därefter har jakten minskat. 1973 träffades en internationell överenskommelse om att freda isbjörnarna, the International Agreement on the Conservation of Polar Bears, av de fem berörda nationerna, Canada, Danmark (Grönland), Norge (Svalbard), Sovjetunionen och USA (Alaska). Men endast i Norge är jakten totalförbjuden. På Grönland är jakt tillåten för infödda. För 2006 begränsades jakten på Grönland till 150 isbjörnar årligen. Omkring 500 isbjörnar skjuts varje år i Canada, vilket är en inkomstkälla för lokalbefolkningen. En skjuten isbjörn kan inbringa 20 000-35 000 kanadensiska dollar. Ryssland och USA kom år 2000 överens om att sätta kvoter för isbjörnsjakt för ursprungsbefolkningarna i Alaska respektive Chukotka, en överenskommelse som ratificerades först i oktober 2007. Den totala isbjörnspopulationen är enligt IUCN stabil. Trots den ännu pågående jakten på isbjörn har isbjörnarna alltså ökat kraftigt i antal sedan 1960-talet. Isbjörnen har som art överlevt medeltidens värmeperiod då vikingarna koloniserade Grönland. Det var då betydligt varmare än det är nu och polarisarna mindre. Isbjörnsprognoserna är uppenbarligen mycket osäkra. Varför införs då inte ett totalt förbud mot jakt på isbjörn? Antagligen för att isbjörnarna då skulle bli så många att de blev ett problem för den lokala befolkningen i polartrakterna.
Har fått broschyrer från både WWF och Greenpeace i brevlådan där de ber om bidrag för att rädda isbjörnens överlevnad. Bilden de ger är att isbjörnarnas antal minskar katastrofalt och är nära utrotning.
SvaraRaderaDin artikel om isbjörnarna var klargörande och väldigt intressant eftersom den grundades på fakta. Verkligheten tycks visa en helt annan bild än den Greenpeace och WWF försöker ge allmänheten.
Jag skrev den eftersom jag själv var osäker på vad som faktiskt är sant och vad som är osant om isbjörnarna. Efter några timmars surfande hade jag samlat in en ganska samstämmig bild som avviker från vad som vanligen sprids i media. Dessutom har ju Arktis isar ökat igen de senaste åren efter ett antal år av minskande istäcken, vilket jag också refererat i en blogg. Jag tror därför inte längre att isbjörnarna är hotade i alla fall inte på kort sikt, och i varje fall inte på grund av AGW.
SvaraRadera