Prognoser, glädjekalkyler och gissningar

I Dagens Nyheter framförs idag på ledarsidan uppfattningen att ”alla (trafik-)prognoser är gissningar”. I fredagens Dagens Nyheter fanns en notis om att ”befolkningen kommer att öka med 26 000 personer per år fram till 2018 spår Regionplanekontoret (min kursivering).
Dagens Nyheter tycks föreställa sig att trafikanalytikerna kastar krona och klave om trafikmängderna kommer att öka eller minska och att vi på Regionplanekontoret sitter och spår i kort om hur mycket befolkningen kommer att öka. Dagens Nyheter sprider på det här sättet medvetet eller omedvetet fördomar. För det är naturligtvis inte på det sättet.
Trafikprognoser och befolkningsprognoser vilar på vetenskaplig grund. Institutioner på universitet och högskolor utbildar varje år professionella om hur detta går till och matematiker konstruerar komplicerade modeller för att få med alla variabler av betydelse. Alla förutsägelser om framtiden, som inte är rena gissningar, bygger på analyser av den historiska utvecklingen. Vi vet att befolkningsutvecklingen bygger på ett begränsat antal faktorer; hur många föds, hur många dör, hur många flyttar in och hur många flyttar ut. Födslar och dödslar är beroende av befolkningens åldersfördelning och brukar gå att prognostisera med relativt god precision. Utflyttning och inflyttning beror delvis på den ekonomiska konjunkturen och arbetsmarknadens utveckling som är möjliga att analysera. Men därtill kommer flyktingströmmar som är beroende på krig och katastrofer i andra delar av världen som är svårförutsebara. Det finns därför alltid en osäkerhetsfaktor.
Resandet kan delas upp i olika typer av resor som kan behandlas var för sig. Arbetsresorna brukar vara lättast att beräkna, jämfört med till exempel nöjes- och shoppingresor. De viktigaste faktorerna är priset för resan och den tid som den tar. De här faktorerna har analyserats under många år och den samlade kunskapen är stor på det här området. Det är därför som experterna under många år och med ganska stor säkerhet har kunnat säga att trängselavgifter skulle minska trafiken till Stockholms innerstad med en viss andel. När politikerna till slut bestämmer sig för att göra ett försök visar det sig att prognoserna stämmer med hög precision. Följande diagram visar sambandet mellan tågrestid och marknadsandel tåg/flyg (källa: Banverket och KTH).
När man talar om att glädjekalkyler görs för nya trafikprojekt gäller osäkerheterna mindre prognoserna över framtida trafikmängder. Det är i stället kostnaderna för projekten som underskattats, därför att den som initierat kalkylen gärna vill att projektet ska genomföras.
I går presenterade Arlandabanans vd Gunnar Malm sin enmansutredning om höghastighetståg i Sverige. Utredningen kommer fram till att Götalandsbanan och Europabanan är samhällsekonomiskt lönsamma. Men när Expertgruppen för miljöstudier, en kommitté under finansdepartementet, gjorde en analys på enbart Götalandsbanan, kom den fram till motsatsen (DN Debatt 21/8). På DN debatt idag skriver dessutom Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi vid Örebro universitet och sakkunnig i utredningen om höghastighetsbanor, att ”utredningen redovisar en glädjekalkyl som inte duger som underlag för ett beslut om denna jätteinvestering”. Hultcrantz pekar på en rad kostnader som saknas eller underskattats i utredningen. Det är tyvärr inte ovanligt med glädjekalkyler, men ingen expert eller utredare borde låta sig påverkas av beställare eller opinionsgrupper som vill få fram ett visst resultat av en kalkyl.
De flesta partier är positiva till höghastighetståg, men de borde granska projekten mer kritiskt. Höghastighetståg ska bara byggas om inte andra investeringar ger större nytta för pengarna. Min egen övertygelse är att det finns gott om sådana kollektivtrafikprojekt, till exempel i de växande storstadsregionerna. Järnvägen brottas redan idag med lönsamhetsproblem utan att belastas av de jätteinvesteringar som skulle krävas. Sverige är nog ett alltför glesbefolkat land för att höghastighetståg ska kunna motiveras.