Arkitekt Tage William-Olsson och Slussen-rabaldret

Arkitekten Tage William-Olsson är mest känd för att tillsammans med ingenjören Gösta Lundborg vara upphovsman till Slussens trafikkarusell. Han föddes 1888 och var fullt verksam till sin död 1961. Och egentligen var han varken arkitekt eller trafikplanerare utan bergsingenjör. Vägen till arkitekturen gick via gruvlavar, industribyggnader och stadsplaner för gruvsamhällen, t ex Riddarhyttan, och ett par år på KTH:s arkitekturlinje.

Förslag till Slussen med två byggnadskvarter på Södermalmstorg norr om Södra stadshuset, Tage William-Olsson i januari 1929.
Som arkitekt och stadsplanerare anammande han modernismens idéer fullt ut och välkomnade entusiastiskt den moderna tekniska utvecklingen. Han presenterade mängder med förslag till utformningen av Stockholms mest betydelsefulla platser, som Slussen, Nedre Norrmalm, Tegelbacken och området kring Slottet. Förslagen illustrerades med ritningar och vackra perspektivteckningar, tuschlaveringar och akvareller.

Förslag till Slussen från 1929 med modernistiska runda byggnader på ömse sidor om Södra stadshuset på Ryssgården och på Södermalmstorg samt lamellhus i kv Överkikaren, perspektiv av Tage William-Olsson 1929.
Själv hade han från början tänkt sig Slussen mer monumental och med en mängd nya byggnader. Under 1929 och 1930 presenterade han ett antal olika förslag. Gemensamt för alla var att de innehöll ny modernistisk bebyggelse med runda hus och lamellhus på Södermalmstorg, och ibland också på andra ställen.

 Tage William-Olssons förslag till tre lamellhus norr om Södermalmstorg.
Bortsett från trafikmonumentet Slussen blev mycket lite av Tage William-Olssons storslagna planer för Stockholm genomförda, och det kanske är lika bra det. Slussen har visserligen fungerat bra för biltrafiken i mer än 75 år, men knappast för kollektivtrafik eller fotgängare. Tage William-Olsson gillade själv att ta sig fram på cykel, men han fixade inga cykelbanor vid Slussen, de har kommit dit långt senare. Inte ens Tage William-Olsson var nöjd med skapelsen, som han såg mer som en trafiklösning än ett arkitektoniskt verk. Och det är inte säkert att han skulle stå bland bevarandeivrarna idag. Han var över huvudtaget inte särskilt inriktad på bevarande.

Förslag till Slussen med en rad lamellhus norr om Södermalmstorg, Tage William-Olsson för 1930 års trafikkommitté.
På en av hans akvareller visar han Södermalmstorg kantat av en rad modernistiska lamellhus, en rad som skulle fortsätta bort mot Mariaberget i väster. Sextonhundratalshusen vid Södermalmstorgs västra sida skulle rivas och sjuttonhundratalsbebyggelsen på Mariaberget var rivningshotad långt in på 1960-talet.

En oändlig rad av parallella byggnader på Mariabergets norra sida. Akvarell av Tage William-Olsson 1931.
”Den moderna tidens första stora verk" skriver le Corbusier full av entusiasm över framåtskridandets tummelplats där bilar, tåg och båtar korsar varandra. Men Mariaberget revs lyckligtvis inte och det blev inte heller nya hus vid Slussen, men man rev de gamla, t ex Pelikanhuset från 1700-talet.

Förslag till Nedre Norrmalmstävlingen med 74 lamellhus av Tage William-Olsson 1932. Perspektiv mot söder med Kungl. Slottet i fonden.
Sedan stadsplaneförslaget äntligen antagits i mars 1931 blev det angripet i pressen av stadsplanedirektören Albert Lilienberg, gatuchefen Mils Sundblad och spårvägschefen Gösta Hellgren. Det redan påbörjade anläggningsarbetet blev fördröjt av det som i pressen gick under namnet "Slussenrabaldret", och vissa justeringar gjordes.

Perspektiv från Nedre Norrmalmstävlingen mot norr från Kungl. Slottet, Tage William-Olsson 1932.
Tage William-Olsson utarbetade också flera förslag till hur man skulle kunna radera ut den gamla bebyggelsen på Nedre Norrmalm mer fullständigt än någon annan, för att ersätta den med ett oräkneligt antal likadana parallella skivhus. Lyckligtvis blev inte heller dessa idéer genomförda.

Sveaplatsen (nuvarande Sergels torg) mot sydost från nuvarande Hötorget, Tage William-Olsson 1934.
Tage William-Olsson utarbetade under 1930-talet rader av motförslag mot stadens planer, förslag som regelmässigt avvisades. År 1943 utnämndes han till stadsplanechef i Göteborg och hans engagemang i Stockholms planering minskade något. Han var under 1930-talet också lärare i stadsbyggnad på KTH. År 1947 sökte han professuren i stadsbyggnad där men blev sidsteppad av Sune Lindström. Tage William-Olsson betraktades som alltför kontroversiell.
Läs gärna mer i Rudberg-Bergman-Caldenby-Gullberg: Tage William-Olsson, Stridbar planerare och visionär arkitekt, Stockholmia förlag 2004.
Upprop till förmån för Slussenförslaget hittar du här.