Det rödgröna misslyckandet om Förbifart Stockholm

I och med överenskommelsen om en folkomröstning om Förbifarten har den rödgröna oppositionen nu målat in sig i ett hörn, som de inte kan ta sig ur med hedern i behåll. Det är beklagligt, eftersom ett majoritetsskifte hade varit välkommet. Kanske Miljöpartiet och Vänsterpartiet gör kortsiktiga opinionsvinster, men det finns en risk att överenskommelsen skadar den rödgröna oppositionen mer än de tror. Framförallt är det socialdemokraterna som förlorar och alliansen som vinner. Hur det än går kommer man att uppfatta det som ett svek mot väljarna. Hur det än går har demokratin förlorat på uppgörelsen.

Oppositionsborgarrådet i Stockholm Carin Jämtin.
Socialdemokraterna, som vill bygga leden har redan förlorat. Eftersom Carin Jämtin så sent som för tre veckor sedan lovade att köra över Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har hon nu svikit sitt löfte. Stockholmsregionen som växer med 400 000 invånare på ett par decennier behöver både vägar och kollektivtrafik. Det är att omyndighetsförklara väljarna att ställa dem inför två förenklade idiotförslag. Jag kommer att rösta blankt i en sådan folkomröstning. Det finns en risk att många bara struntar i den.
Hur ska man formulera alternativet till Förbifarten? Behövs inga andra vägar om Förbifarten inte byggs? 27,5 miljarder ska satsas på nya kollektivtrafikobjekt, får man anta. Eftersom de bästa kollektivtrafikobjekten redan finns med i planerna ska alltså 27,5 miljarder satsas på nya mindre samhällsnyttiga kollektivtrafikobjekt. Ett eventuellt Nej till Förbifarten innebär också att man bryter den s k Cederschiöldsöverenskommelsen om 105 miljarder, det nuvarande investeringspaketet, framförhandlat av alla kommuner i Stockholm-Mälardalen. Om politikerna om 5 eller 10 år inser att man ändå behöver satsa på vägar kommer det att uppfattas som nya svek. Hur uppfattar man att nya, tidigare lågprioriterade projekt plötsligt ska läggas först på prioriteringslistan? Eller ska de läggas sist, med risk för att de i praktiken ändå inte kommer in i investeringsplanerna förrän om 20 år eller så? Hur kommer eventuella framtida förändringar av investeringsplanerna att uppfattas av väljarna? Som nya svek.
Vilka ska delta i folkomröstningen? Vid folkomröstningen om trängselavgifterna genomfördes folkomröstningar i Stockholms stad och i ett tiotal grannkommuner. Resultatet blev ja i Stockholm och nej i samtliga grannkommuner. Alliansregeringen valde att följa utslaget i Stockholms stad trots att det sammanlagda resultatet blev nej, med en svekdebatt som följd. Men vilka var mest berörda? Innerstadsborna som fick alla fördelar av mindre trafik och bättre luft eller förortsborna som fick betala?
Vilka är berörda av Förbifarten? Invånarna i Stockholm och Ekerö där leden ligger rent fysiskt, eller också i grannkommunerna Huddinge, Järfälla och Sollentuna eller hela Stockholms län? Men är invånarna i Nyköping, Trosa, Knivsta och Håbo utanför länet som har betydande nytta av leden mindre berörda än invånarna i Tyresö, Nacka, Värmdö och Lidingö, där kanske få kommuninvånare kommer att använda leden? Hur tolkar man ett valutslag med lågt valdeltagande, kanske långt under 50 procent, kanske mycket ojämnt mellan kommunerna? Det kan bero på ointresse av frågan, att väljarna har svårt att sätta sig in i sakfrågorna eller att de är väl insatta men anser att alternativen är omöjliga?
Det bästa, effektivaste och enklaste sättet att öka kollektivtrafiken och minska biltrafiken är att höja trängselskatten och ta ut trängselavgifter i flera snitt. Det går att införa på kort tid och ger omedelbart resultat. Det borde de rödgröna ha kommit överens om i stället för en meningslös och skadlig folkomröstning.
Hur det än går finns det bara förlorare genom den rödgröna överenskommelsen om en folkomröstning om Förbifart Stockholm.
Uppdatering den 11 maj
Enligt SvD visar en opinionsundersökning att mer än 80 procent skulle rösta ja till Förbifarten. Det finns en majoritet för Förbifarten bland samtliga partiers väljare, allså även miljöpartiets och vänsterpartiets. Det visar ju tydligt att folkomröstningen är onödig.