På Bastugatan 21 ligger ett av Södermalms trevliga museer. Vi hade gått förbi porten säkert tjogtals gånger innan vi i söndags äntligen bestämde oss för att besöka museet, författaren Ivar Lo-Johanssons bostad och skrivarrum på fyra trappor med underbar utsikt över Riddarfjärden. Och det är verkligen något vi kan rekommendera till alla som är intresserade av denna svenska författare eller helt enkelt bara en intressant södermiljö. Här bodde alltså Ivar Lo-Johansson från 1934 till sin död 1990 i en liten etta med kokvrå, med mycket modest standard. I en annan lika liten lägenhet på samma plan hade han sin skrivarlya. Bostadslägenheten hyser idag Ivar-Losällskapet medan skrivarlyan är bevarad i samma skick som när han dog. I samma hus eller i grannhusen bodde också andra författare och konstnärer, som ofta träffades och umgicks med varandra.
Ivar Lo bakom skrivbordet
Mera bokhyllor och konst (också kopior).
Men det hade han ju också råd med. Ivar Lo levde under enkla förhållanden men lämnade efter sig en enorm förmögenhet i konst som han köpt eller fått av sina konstnärsvänner under åren. Förmögenheten användes till ett litterärt pris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris, som instiftades enligt anvisningar i hans testamente. Detta är efter Nobelpriset det största i Sverige till en svensk författare och var 2012 på 330 000 kr.
Utsikten från bostaden
Under några år mot slutet av 1950-taler hade Ivar ett förhållande med författaren Sara Lidman. När han dog fanns två opublicerade manuskrift i ett bankfack. Ett av dem var romanen ”Blå Jungfrun”, där Ivar Lo-Johansson berättat om denna tid och deras kärlek och skiljaktigheter. Romanen gavs ut postumt.
Ett besök på Ivar Lo-Johanssonmuseet kan rekommenderas.
Ivar Lo bakom skrivbordet
Vi trodde att det skulle ta en kvart att titta på de två lägenheterna, men blev sittande och fick lyssna till en föreläsning på nästan två timmar om Ivar Lo-Johanssons liv och verksamhet av vännen och författaren Dan Mellin, som själv med arbetarbakgrund så småningom kunde ta socionomexamen och även ge ut ett tiotal böcker.
Ivar Lo-Johanssons skrivarlya
Hans första böcker byggde på egna upplevelser ibland annat kolgruvor i England och i Frankrike. Själv blev han också en skicklig stenhuggare och skildrade kroppsarbetet i flera böcker. Ivar Lo-Johanssons föräldrar hade statarbakgrund och Ivar Lo blev under 1930-talet en av de mest uppmärksammade och lästa proletärförfattarna, en i kretsen kring Klarabohemerna. Genom Ivar Lo-Johanssons novellsamlingar och andra böcker bidrog han till att statarsystemet avskaffades 1945. 1952 kom stridsskriften Ålderdoms-Sverige om dåtidens brister, som bidrog till att äldreomsorgen byggdes ut. Hans självbiografiska böcker från 1950-talet hade alla omslag av konstnären Sven X:et Erixon. Många andra böcker hade omslag av konstnären Sven Ljungberg.
Bokhyllor och Edvard Munch (numera kopia).
Vid ett tillfälle hände det sig att han fick 100 000 kr i ersättning av ett filmbolag som bröt avtalet i samband med att en av hans romaner filmades. Eftersom han inte kände att han hade gjort rätt för pengarna lämnade han dem anonymt i ett kuvert till Skatteverket. Det vittnade om hans samhällsinställning och moral.Mera bokhyllor och konst (också kopior).
Men det hade han ju också råd med. Ivar Lo levde under enkla förhållanden men lämnade efter sig en enorm förmögenhet i konst som han köpt eller fått av sina konstnärsvänner under åren. Förmögenheten användes till ett litterärt pris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris, som instiftades enligt anvisningar i hans testamente. Detta är efter Nobelpriset det största i Sverige till en svensk författare och var 2012 på 330 000 kr.
Utsikten från bostaden
Under några år mot slutet av 1950-taler hade Ivar ett förhållande med författaren Sara Lidman. När han dog fanns två opublicerade manuskrift i ett bankfack. Ett av dem var romanen ”Blå Jungfrun”, där Ivar Lo-Johansson berättat om denna tid och deras kärlek och skiljaktigheter. Romanen gavs ut postumt.
Ett besök på Ivar Lo-Johanssonmuseet kan rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar