Stockholms stad har nu enligt SvD överklagat mark- och miljödomstolens underkännande av detaljplanen för Nya Slussen. Eftersom staden har träffat en överenskommelse med den klagande parten, fastighetsbolaget Atrium Ljungberg, som äger Glashuset vid Slussen, finns det nog förutsättningar för att planen går igenom i högre instans, även om uppgörelsen inte blir billig för staden.
Nya Slussen
När ärendet behandlades av Stockholms kommunstyrelse på onsdagen, krävde Tomas Rudin (S) enligt DN att staden skulle utreda den så kallade Plan B för Slussen. Det anser jag vara ett misstag och ett obegripligt ställningstagande av socialdemokraterna. Plan B syftar ju till att riva och återuppbygga Slussen med i stort sett samma utformning som idag. Men Plan B är inget framtidsalternativ för dem som vill prioritera gång- och cykeltrafik och skapa ett Slussen för stadslivet. Ingen annanstans i världen har man mig veterligt ansett att man i en storstads absoluta centrum, på gränsen till den historiska medeltida stadskärnan ska bygga en klöverbladskorsning, som prioriterar biltrafikens framkomlighet framför fotgängare och cyklister. Sådan korsningar finns annars i allmänhet bara vid motorvägar och andra starkt trafikerade trafikleder. De samlade ytorna för biltrafik är dessutom betydligt större än i Nya Slussen vilket framgår av nedanstående bild och några kollektivkörfält finns inte.
Ytor för biltrafik enligt Nya Slussen (tv) och Slussen Plan B (th).
Bussterminalen har i många fall alltför smala plattformar och rulltrappor för de stora trafikantströmmarna. Slussen Plan B lider dessutom av en lång rad andra brister, vilket man kan läsa om här.
Om socialdemokraterna skulle kräva ytterligare utredning av något annat alternativ än Nya Slussen borde det i stället vara ”Ny syn på Slussen” som just nu ställs ut i reviderad version på Arkitekturgalleriet i Gamla stan. Där finns i varje fall några fördelar att peka på, till skillnad mot Slussen Plan B. Ny syn på Slussen syftar ju till att gräva ned tunnelbanan mellan Medborgarplatsen och T-Centralen och riva den nuvarande tunnelbanebron. På sikt skulle man också ta bort Centralbron och därigenom skapa en friare sikt från Slussen mot Riddarfjärden. De två nuvarande tunnelbanestationerna Slussen och Gamla stan skulle ersättas av en gemensam station i tunnel under vattnet med uppgångar åt båda hållen. Jag tror att alla håller med mig om att ingen av dessa broar hade varit möjliga att bygga med dagens syn på stadsmiljön. Att riva dem borde alltså vara en välgärning, om det skulle vara möjligt tekniskt och ekonomiskt.
Ny syn på Slussen. Gamla stan och Riddarholmen utan Centralbron och tunnelbanebron.
Tunnelbanebron mellan Slussen och Gamla Stan är enligt SL uttjänt med svåra rostangrepp. Att reparera eller riva och bygga nytt på samma plats kan komma att bli dyrbart och besvärligt att genomföra med tät tunnelbanetrafik utan omfattande störningar i trafiken. Idealisterna, som förslagsställarna bakom Ny syn på Slussen kallar sig, hävdar att det är möjligt att bygga en ny spårtunnel där trafiken successivt flyttas över till den nya sträckningen. En fördel med en sådan lösning, om den är genomförbar, är dessutom att tunnelbanan får ökat skydd mot översvämningsrisker vid högt vattenstånd i Mälaren. Översvämningsrisken finns dock kvar så länge tunnelbanenedgångarna ligger i kajplanet. Det kan också vara en nackdel att ersätta två tunnelbanestationer med tillsammans fyra utgångar med en station med bara två utgångar. Slussen är redan den station som har flest trafikanter, näst efter T-Centralen. Hade tunnelbanan till Nacka varit utbyggd, helst med stationer på Södermalm, skulle naturligtvis denna nackdel bli mindre, men det skulle kräva att Slussenprojektet försenas många år ytterligare.
Att bara gräva ned tunnelbanan och fortfarande ha kvar utsikten mot Centralbron är naturligtvis en halvmesyr. Hela vinsten med förslaget kommer först om också Centralbron rivs och man kan återställa Riddarholmskanalen, men detta kräver nog att Österleden först har byggts, om inte orimligt mycket biltrafik ska flytta över till Slussen och Västerbron. Totalkostnaderna för Ny syn på Slussen blir därmed gigantiska.
För Slussen är det en fördel att nivån framför Stadsmuseum kan sänkas och ge friare möjligheter till utblickar mot Saltsjön från t ex Hornsgatan. Samtidigt försämras förstås utblickarna när broarna blir lägre.
Tyvärr lider utställningen och presentationen av Ny syn på Slussen av att så mycket av argumentationen helt i onödan hängs upp på översvämningsriskerna på grund av höjningen av världshaven. Länsstyrelsen har bedömt översvämningsriskerna efter Slussens ombyggnad och i ett längre tidsperspektiv som mycket låg, men enligt Ny syn på Slussen finns risken att Saltsjön höjs med 50 cm redan till 2050! Detta förutsätter, på grund av landhöjningen, att världshaven stiger med närmare en meter på 37 år, motsvarande 25,6 mm per år! Men havsytans höjs för närvarande enligt NOAA med 1,1-1,3 mm per år och det finns inte finns några tydliga tecken på att höjningen av havsnivån accelererar. Enligt klimatforskaren professor Lennart Bengtsson kan en höjning på 20-50 cm till slutet av 2000-talet enligt IPCC:s senaste rapport från 2007 betraktas som mest sannolika värden. Detta betyder för Saltsjöns del antingen fortsatt landhöjning eller oförändrad nivå, inte en meters höjning på 50-100 år. Skulle detta ändå inträffa behöver man snarare bygga dammar vid Vaxholm och Skurusundet som skyddar hela Stockholm. Tyvärr förtar detta helhetsintrycket av Ny syn på Slussen och jag undrar om det är lika svagt underbyggt i andra avseenden. Tills vidare betraktar jag det som ett av många utopiska förslag som aldrig kommer att genomföras, i varje fall tills vi får se vad SL:s pågående utredning om bron över Söderström kommer fram till.
När ärendet behandlades av Stockholms kommunstyrelse på onsdagen, krävde Tomas Rudin (S) enligt DN att staden skulle utreda den så kallade Plan B för Slussen. Det anser jag vara ett misstag och ett obegripligt ställningstagande av socialdemokraterna. Plan B syftar ju till att riva och återuppbygga Slussen med i stort sett samma utformning som idag. Men Plan B är inget framtidsalternativ för dem som vill prioritera gång- och cykeltrafik och skapa ett Slussen för stadslivet. Ingen annanstans i världen har man mig veterligt ansett att man i en storstads absoluta centrum, på gränsen till den historiska medeltida stadskärnan ska bygga en klöverbladskorsning, som prioriterar biltrafikens framkomlighet framför fotgängare och cyklister. Sådan korsningar finns annars i allmänhet bara vid motorvägar och andra starkt trafikerade trafikleder. De samlade ytorna för biltrafik är dessutom betydligt större än i Nya Slussen vilket framgår av nedanstående bild och några kollektivkörfält finns inte.
Bussterminalen har i många fall alltför smala plattformar och rulltrappor för de stora trafikantströmmarna. Slussen Plan B lider dessutom av en lång rad andra brister, vilket man kan läsa om här.
Om socialdemokraterna skulle kräva ytterligare utredning av något annat alternativ än Nya Slussen borde det i stället vara ”Ny syn på Slussen” som just nu ställs ut i reviderad version på Arkitekturgalleriet i Gamla stan. Där finns i varje fall några fördelar att peka på, till skillnad mot Slussen Plan B. Ny syn på Slussen syftar ju till att gräva ned tunnelbanan mellan Medborgarplatsen och T-Centralen och riva den nuvarande tunnelbanebron. På sikt skulle man också ta bort Centralbron och därigenom skapa en friare sikt från Slussen mot Riddarfjärden. De två nuvarande tunnelbanestationerna Slussen och Gamla stan skulle ersättas av en gemensam station i tunnel under vattnet med uppgångar åt båda hållen. Jag tror att alla håller med mig om att ingen av dessa broar hade varit möjliga att bygga med dagens syn på stadsmiljön. Att riva dem borde alltså vara en välgärning, om det skulle vara möjligt tekniskt och ekonomiskt.
Tunnelbanebron mellan Slussen och Gamla Stan är enligt SL uttjänt med svåra rostangrepp. Att reparera eller riva och bygga nytt på samma plats kan komma att bli dyrbart och besvärligt att genomföra med tät tunnelbanetrafik utan omfattande störningar i trafiken. Idealisterna, som förslagsställarna bakom Ny syn på Slussen kallar sig, hävdar att det är möjligt att bygga en ny spårtunnel där trafiken successivt flyttas över till den nya sträckningen. En fördel med en sådan lösning, om den är genomförbar, är dessutom att tunnelbanan får ökat skydd mot översvämningsrisker vid högt vattenstånd i Mälaren. Översvämningsrisken finns dock kvar så länge tunnelbanenedgångarna ligger i kajplanet. Det kan också vara en nackdel att ersätta två tunnelbanestationer med tillsammans fyra utgångar med en station med bara två utgångar. Slussen är redan den station som har flest trafikanter, näst efter T-Centralen. Hade tunnelbanan till Nacka varit utbyggd, helst med stationer på Södermalm, skulle naturligtvis denna nackdel bli mindre, men det skulle kräva att Slussenprojektet försenas många år ytterligare.
Att bara gräva ned tunnelbanan och fortfarande ha kvar utsikten mot Centralbron är naturligtvis en halvmesyr. Hela vinsten med förslaget kommer först om också Centralbron rivs och man kan återställa Riddarholmskanalen, men detta kräver nog att Österleden först har byggts, om inte orimligt mycket biltrafik ska flytta över till Slussen och Västerbron. Totalkostnaderna för Ny syn på Slussen blir därmed gigantiska.
För Slussen är det en fördel att nivån framför Stadsmuseum kan sänkas och ge friare möjligheter till utblickar mot Saltsjön från t ex Hornsgatan. Samtidigt försämras förstås utblickarna när broarna blir lägre.
Tyvärr lider utställningen och presentationen av Ny syn på Slussen av att så mycket av argumentationen helt i onödan hängs upp på översvämningsriskerna på grund av höjningen av världshaven. Länsstyrelsen har bedömt översvämningsriskerna efter Slussens ombyggnad och i ett längre tidsperspektiv som mycket låg, men enligt Ny syn på Slussen finns risken att Saltsjön höjs med 50 cm redan till 2050! Detta förutsätter, på grund av landhöjningen, att världshaven stiger med närmare en meter på 37 år, motsvarande 25,6 mm per år! Men havsytans höjs för närvarande enligt NOAA med 1,1-1,3 mm per år och det finns inte finns några tydliga tecken på att höjningen av havsnivån accelererar. Enligt klimatforskaren professor Lennart Bengtsson kan en höjning på 20-50 cm till slutet av 2000-talet enligt IPCC:s senaste rapport från 2007 betraktas som mest sannolika värden. Detta betyder för Saltsjöns del antingen fortsatt landhöjning eller oförändrad nivå, inte en meters höjning på 50-100 år. Skulle detta ändå inträffa behöver man snarare bygga dammar vid Vaxholm och Skurusundet som skyddar hela Stockholm. Tyvärr förtar detta helhetsintrycket av Ny syn på Slussen och jag undrar om det är lika svagt underbyggt i andra avseenden. Tills vidare betraktar jag det som ett av många utopiska förslag som aldrig kommer att genomföras, i varje fall tills vi får se vad SL:s pågående utredning om bron över Söderström kommer fram till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar