Det finns ett kapacitetstak för Stockholm. Sök er inte till Stockholm, vill SLU-professorn Thorbjörn Andersson säga till alla som överväger att flytta hit. Taket heter enligt Andersson ”sustainablitity”, och antyder att stan kommer att kollapsa, liksom möjligheterna till promenader i parker, längs vattnet och i de attraktiva stadsmiljöer som konstituerar Stockholm. Det framgår av ett inlägg på DN.Debatt Stockholm.
Ett råd från Thorbjörn Andersson även idag
Tro honom inte! Thorbjörn Andersson, själv inflyttad från Skåne, är bara en av alla dem som vill stänga dörren för andra och hävdar ”not in my backyard” gentemot dem som nu vill flytta hit. Men hur det skulle gå till ger han inte något svar på, även om han antyder att man inte skulle bygga fler bostäder. Det är dessutom i sak fel. Ett större och tätare Stockholm skulle i de allra flesta avseenden leda till mindre resursförbrukning jämfört med om tillväxten sker i andra delar av Sverige.
Thorbjörn Andersson
Det är inte några nya tongångar för Thorbjörn Andersson. För två år sedan sa han ungefär samma saker på en debatt på Kulturhuset om Stockholms framtid. Då tyckte han att vi ska sätta en gräns för hur stort Stockholm kan bli. Jag skrev då på min blogg att det är ett på gränsen till främlingsfientligt sätt att resonera av Thorbjörn Andersson, som själv bor i en stilren vit villa i Södra Ängby. För vilka är det som skulle stängas ute? Inflyttarna, som oftast är flyktinginvandrare, eller våra egna barn? För Stockholm har ju födelseöverskott!
Alla kan inte bo lika glest som i Södra Ängby.
Nya byggprojekt hotar inte Stockholms attraktiva stadsmiljöer. De stadsdelar som under flera årtionden byggts enligt modernismens recept har visat sig vara mindre attraktiva än den mycket tätare kvartersstaden. Bygger vi på rätt sätt kan Stockholm växa samtidigt som stadskvaliteterna höjs. Stockholm är ännu en liten storstad, internationellt sett. Men det innebär naturligtvis att också kapaciteten i till exempel kollektivtrafiken måste ökas. Där finns det verkligen inte någon gräns för möjligheterna.
Tro honom inte! Thorbjörn Andersson, själv inflyttad från Skåne, är bara en av alla dem som vill stänga dörren för andra och hävdar ”not in my backyard” gentemot dem som nu vill flytta hit. Men hur det skulle gå till ger han inte något svar på, även om han antyder att man inte skulle bygga fler bostäder. Det är dessutom i sak fel. Ett större och tätare Stockholm skulle i de allra flesta avseenden leda till mindre resursförbrukning jämfört med om tillväxten sker i andra delar av Sverige.
Det är inte några nya tongångar för Thorbjörn Andersson. För två år sedan sa han ungefär samma saker på en debatt på Kulturhuset om Stockholms framtid. Då tyckte han att vi ska sätta en gräns för hur stort Stockholm kan bli. Jag skrev då på min blogg att det är ett på gränsen till främlingsfientligt sätt att resonera av Thorbjörn Andersson, som själv bor i en stilren vit villa i Södra Ängby. För vilka är det som skulle stängas ute? Inflyttarna, som oftast är flyktinginvandrare, eller våra egna barn? För Stockholm har ju födelseöverskott!
Nya byggprojekt hotar inte Stockholms attraktiva stadsmiljöer. De stadsdelar som under flera årtionden byggts enligt modernismens recept har visat sig vara mindre attraktiva än den mycket tätare kvartersstaden. Bygger vi på rätt sätt kan Stockholm växa samtidigt som stadskvaliteterna höjs. Stockholm är ännu en liten storstad, internationellt sett. Men det innebär naturligtvis att också kapaciteten i till exempel kollektivtrafiken måste ökas. Där finns det verkligen inte någon gräns för möjligheterna.
Problemen är förstås
SvaraRadera- att invandring skapar köproblem, särskilt när allting sker så senfärdigt som det sker i Stockholm,
- att orter som folk flyttar från förlorar sin ekonomiska bärighet.
Om vi ska växa i vår alltför stora kostym krävs det dessutom många miljoner här. Kanske bättre att lägga ner en del ekonomiskt ohållbara periferier, se http://www.yimby.se/2012/08/c-lagena-en-ekonomisk-bom_1300.html
Men du har rätt i att absoluta gränser finns inte. Jag håller helt med miljörörelseveteranen Björn Eriksson, ordförande i Miljöförbundet på 80-talet, som skrev ett häfte som heter Norden har resurser för 100 miljoner, se http://www.folkrorelser.org/bjorn-och-annaa/norden-har-resurser.doc
Och jag håller med om att tät stad är resurssnålare än utspridning, så länge vi lever i ett samhälle som bygger på arbetsdelning.
Visst finns det små orter i Sveriges periferi som folk flyttar från och som får problem. Kanske borde de helt enkelt ges upp. Egentligen är ju inte problemet att folk flyttar från dessa orter utan att ingen flyttar dit. Folk flyttar även från Stockholm. I åldersgrupperna över 50 år har vi nettoutvandring från Stockholm, men det vägs upp mer än väl av att så många mellan 20 och 40 flyttar hit. Men ändå är inte inflyttningen från övriga Sverige den dominerande delen av befolkningsökningen. Det är invandring (direkt eller indirekt) och födelseöverskottet, som beror på en ung befolkning. Detta glöms ofta bort i debatten.
RaderaOm vi på sikt ska lägga ner en del ekonomiskt ohållbara lägen i Stockholmsregionens periferier så är frågan vilka dessa är. Själv tror jag inte att det är de storskaliga miljonprogramsområdena, som ofta är eller kan bli tillräckligt täta för en bra kollektivtrafik. Men vad händer om bilen i framtiden blir omöjlig eller för dyr att använda. Då är det de utbredda glesa småhusområdena som blir ekonomiskt ohållbara periferier.
Jag håller helt med om att 70-talets kaninbursområden är ohållbarare än miljonprogramsområdena, särskilt de som ligger vid t-banan. Men hur är det med typ Storvreten i Tumba eller Tibble i Kungsängen som kräver byte mellan två trafikslag?
RaderaEller, lite mer generellt: är det rimligt med pendlingstider på över en timme? Är det ekonomiskt rimligt att bo långt bort från dem man har att göra med varje dag? Är det rimligt att upprätthålla en dyr infrastruktur i detta syfte? I synnerhet som det faktiskt finns så otroligt mycket plats i Stockholm på betydligt närmare håll?
Måste säga att jag håller med Thorbjörn Andersson. Det är ingen naturlag som styr. Det är politiska beslut som leder till en okontrollerad inströmning av folk till Stockholm. Naturligtvis går sådana beslut att ändras! Det finns dessutom forskning som bevisar att en långsam befolkningsökning är det bästa för storstäder, allt annat leder till anarki.
SvaraRaderaI så fall skulle jag vilja att du preciserade vilka politiska beslut som skulle ändras. Ska vi begränsa invandringen till Sverige, förbjuda svenskar från andra delar av landet att att bosätta sig i Stockholm eller förbjuda stockholmare att föda barn. Och kan du referera till någon konkret forskning, tack!
Radera