I december 2010 antog kommunfullmäktige detaljplanen där man ville bygga ett runt hus på kvarteret Plankans innergård och bygga på de befintliga husen. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen som beslutade att inte pröva den nya detaljplanen och avslog överklagandena. Länsstyrelsens beslut överklagades till mark- och miljödomstolen som sa nej till planen i en uppmärksammad och överraskande dom. Domstolen hade invändningar mot detaljplaneförslaget med avseende på luftkvalitet, buller, ljusförhållanden, barnens miljö och det kulturhistoriska värdet. Miljödomstolen konstaterade att bullernivåerna från flyg- och vägtrafik var för höga. Beslutet skulle kunna stoppa fortsatt förtätning av Stockholm, om det skulle bli prejudikat även i högre instans. Men så blev det lyckligtvis inte.
Kv Plankan är innerstadens största kvarter med storskalig bostadsbebyggelse från mitten av 1960-talet ritad av arkitekt Lars Bryde.
Beslutet överklagades till mark- och miljööverdomstolen och i går kom deras klargörande dom, där de underkände mark- och miljödomstolens beslut på alla punkter. Man säger att mark- och miljödomstolen har gjort en felaktig bedömning av bullerförhållandena och inte följt den rättstillämpning som är praxis beträffande avsteg från riktvärden för buller. Mark- och miljödomstolen har fått för sig att det i planen inte säkerställts att skyddade uteplatser kommer att anordnas för nya och befintliga bostäder, men mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det framgår av planen att skyddade uteplatser måste anordnas för samtliga nya bostäder. Mark- och miljödomstolens bedömning att fastigheten har ett kulturvärde av sådan vikt att det inte får förvanskas enligt 3 kap. 12 § ÄPBL, är enligt mark- och miljööverdomstolen felaktigt och står i strid med både stadens och länsstyrelsens bedömning.
Planen innebär inte heller större olägenhet än vad som normalt får accepteras i en tät och växande storstadsregion med avseende på ljus- och siktförhållandena. De boende kommer även fortsättningsvis att ha bra ljus- och siktförhållanden i jämförelse med annan bebyggelse med samma centrala läge. Mark- och miljödomstolen har också ställt för stora krav på i vilken omfattning detaljplanen ska reglera framtida anläggning av uteplatser och lekplatser på fastighetens innergård. Detaljplanen kommer att innebära en ytterst marginell påverkan på luftkvaliteten på Hornsgatan. Sammanfattningsvis anser mark- och miljööverdomstolen att det saknas skäl att upphäva antagandebeslutet. Därför ska mark- och miljödomstolens dom ändras och kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen fastställas.
Skiss på framtida bebyggelse.
Det var naturligtvis det enda rimliga beslutet från mark- och miljööverdomstolen. Det innebär också att förtätningen av Stockholm kan fortsätta i olika områden, så att staden blir en allt attraktivare stad. Även om jag tycker att domen är riktig innebär det inte att jag gillar planförslaget. Att bygga ett runt hus på en rektangulär innergård delar i onödan upp friytorna mer än nödvändigt, samtidigt som det inte ändrar det faktum att kvarteret egentligen är alldeles för stort. Själv skulle jag ha föredragit att man byggt två nya byggnader i Brännkyrkagatans förlängning, vilket skulle ha delat upp kvarteret och den mycket stora gården i två mera normalstora innergårdar. Det alltför stora kvarteret skulle uppfattas som två normalstora kvarter på vardera sidan om en vanlig innerstadsgata. Brännkyrkagatan gick för övrigt där innan 1960-talsbebyggelsen tillkom, så det skulle anknyta till det ursprungliga gatunätet. Kvarteret skulle på det sättet integreras i omgivningen på ett bättre sätt.
Beslutet överklagades till mark- och miljööverdomstolen och i går kom deras klargörande dom, där de underkände mark- och miljödomstolens beslut på alla punkter. Man säger att mark- och miljödomstolen har gjort en felaktig bedömning av bullerförhållandena och inte följt den rättstillämpning som är praxis beträffande avsteg från riktvärden för buller. Mark- och miljödomstolen har fått för sig att det i planen inte säkerställts att skyddade uteplatser kommer att anordnas för nya och befintliga bostäder, men mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det framgår av planen att skyddade uteplatser måste anordnas för samtliga nya bostäder. Mark- och miljödomstolens bedömning att fastigheten har ett kulturvärde av sådan vikt att det inte får förvanskas enligt 3 kap. 12 § ÄPBL, är enligt mark- och miljööverdomstolen felaktigt och står i strid med både stadens och länsstyrelsens bedömning.
Planen innebär inte heller större olägenhet än vad som normalt får accepteras i en tät och växande storstadsregion med avseende på ljus- och siktförhållandena. De boende kommer även fortsättningsvis att ha bra ljus- och siktförhållanden i jämförelse med annan bebyggelse med samma centrala läge. Mark- och miljödomstolen har också ställt för stora krav på i vilken omfattning detaljplanen ska reglera framtida anläggning av uteplatser och lekplatser på fastighetens innergård. Detaljplanen kommer att innebära en ytterst marginell påverkan på luftkvaliteten på Hornsgatan. Sammanfattningsvis anser mark- och miljööverdomstolen att det saknas skäl att upphäva antagandebeslutet. Därför ska mark- och miljödomstolens dom ändras och kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen fastställas.
Det var naturligtvis det enda rimliga beslutet från mark- och miljööverdomstolen. Det innebär också att förtätningen av Stockholm kan fortsätta i olika områden, så att staden blir en allt attraktivare stad. Även om jag tycker att domen är riktig innebär det inte att jag gillar planförslaget. Att bygga ett runt hus på en rektangulär innergård delar i onödan upp friytorna mer än nödvändigt, samtidigt som det inte ändrar det faktum att kvarteret egentligen är alldeles för stort. Själv skulle jag ha föredragit att man byggt två nya byggnader i Brännkyrkagatans förlängning, vilket skulle ha delat upp kvarteret och den mycket stora gården i två mera normalstora innergårdar. Det alltför stora kvarteret skulle uppfattas som två normalstora kvarter på vardera sidan om en vanlig innerstadsgata. Brännkyrkagatan gick för övrigt där innan 1960-talsbebyggelsen tillkom, så det skulle anknyta till det ursprungliga gatunätet. Kvarteret skulle på det sättet integreras i omgivningen på ett bättre sätt.
Staden blir allt attraktivare i takt med att parker och andra grönområden försvinner? Hör du inte själv hur jävla dumt det låter? Fler människor får plats till priset av att varje invånare får allt mindre grön yta att röra sig på.
SvaraRaderaVarför kan inte ni tomtar börja tänka mer visionärt än att bebygga varje grön plätt till vilket pris som helst? Min egen idé är att förtäta den närmsta ytterstaden och knyta ihop denna med innerstaden i bästa möjliga mån. Bort med alla punkthus som förstör den riktningen och staden kan bli attraktiv på riktigt.
Du citerar inte mig, i varje fall, så jag vet inte vem du kritiserar. Att Stockholm (framförallt ytterstaden som är ganska gles) blir en attraktivare stad när den blir tätare, som jag skrev, står ju inte på något sätt emot det som du skrev om förtätning av den närmaste ytterstaden.
Radera