Klimatalarmister brukar utgå från att den globala uppvärmningen, som ett resultat av den ökade koldioxidhalten i atmosfären, leder till alla möjliga katastrofer, till exempel att det blir fler stormar och regn med översvämningar som följd, eller att det blir torrare, att öknarna breder ut sig och att det uppstår alltfler skogsbränder. Brittiska Met Offices Hadley Centre for Climate Prediction förutspådde till exempel för några år sedan att en tredjedel av jordens landyta kommer att ha förvandlats till öken före seklets slut. Det var naturligtvis helt och hållet taget ur luften.
Öknen i södra delen av Libyen hade mycket mer växtlighet för 2000 år sedan under den romerska värmeperioden.
Oftast kan man ta fram statistik som visar att det saknas samband mellan katastrofväder och den globala uppvärmningen, att översvämningar också har förekommit tidigare och att de också kan bero på mer bebyggelse och därmed hårdgjorda ytor som påverkar avrinningen. Orkanstatistiken visar dessutom på en viss minskning sedan 1990-talet. Om detta har jag skrivit här. Det finns också forskning som visar att klimatet var stabilare när det var varmt under romarrikets höjdpunkt för 2000 år sedan, medan det blev mer instabilt när det blev kallare. Det brukar dock sällan ge lika stora rubriker som katastrofnyheterna.
Nu har forskare i Australien visat att utsläppen av koldioxid faktiskt leder till att jorden har blivit grönare. Man har genom studier av satellitbilder konstaterat att växttäcket har ökat med 11 procent i jordens torra, varma områden (öken, halvöken och stäpp) under perioden 1982–2010, troligen beroende på att den ökande koldioxidhalten i atmosfären gynnar växternas tillväxt och minskar deras vattenförluster. Under samma period har koncentrationen av koldioxid i atmosfären ökat med 14 procent. Effekten var starkare än vad forskarna hade väntat sig. När koldioxidhalten stiger kan löven hos växterna utvinna mer kol från luften under fotosyntesen, vilket utnyttjas till att producera ännu fler löv.
Mer koldioxid leder till större skördar och mindre svält
Den här effekten finns naturligtvis inte bara i de torra områdena. Även Sveriges skogar torde växa lite snabbare med ökad koldioxidhalt. Om odlingen av grödor stimuleras kommer tillgången på mat att öka, vilket kan minska svält och undernäring. Mindre risk för katastrof alltså, inte större. Det här är alltså en effekt av den ökande koldioxidhalten i atmosfären som alla borde välkomna.
Uppdatering den 14 juni
I den nyligen utkomna boken ”Falskt alarm” av Gösta Pettersson behandlas även ökenutbredningen. Författaren är visserligen inte klimatforskare men heller ingen amatör utan professor emeritus i biokemi. Som kemist och kinetiker är han förtrogen med hur kemiska processer sker, till exempel sådana som rör koldioxiden i atmosfären och havet. Mest känt är hur han pekar på att den så kallade bombkurvan (efter atombomsproven på 1950- och 1960-talen) visar att IPCC:s hypoteser om koldioxidens uppehåll i atmosfären är gravt felaktiga.
Boken behandlar även ökenutbredningen. Enligt IPCC skulle ju jordens ökenområden ha ökat i yta under 1900-talet, speciellt i Sahel och andra gränsområden till Sahara, som en följd av den antropogena globala uppvärmingen. Just detta kunde jag konstatera var felaktigt redan under min tid i Libyen. Öknarna minskade i Sahel. Resonemanget borde rent teoretiskt dessutom inte hålla eftersom uppvärmningen leder till mer vattenånga i atmosfären. Hur mer vattenånga skulle kunna leda till torrare öknar är svårt att leda i bevis. Också empiriska fakta talar emot detta. Under den romerska värmeperioden blomstrade Sahara och det var gott om betande djur. Att ökenområden brett ut sig här och var har ofta berott på att skogar huggs ned för att användas som ved. Den ökande användningen av fossila bränslen tycks däremot ha bidragit till att öknarna börjat grönska igen, dels eftersom vedbehovet minskar, dels eftersom koldioxidhalten och vattenångan i atmosfären ökar. De australiska forskarnas rapport, som refereras ovan, visar att IPCC haft fel även beträffande ökenutbredningen.
Oftast kan man ta fram statistik som visar att det saknas samband mellan katastrofväder och den globala uppvärmningen, att översvämningar också har förekommit tidigare och att de också kan bero på mer bebyggelse och därmed hårdgjorda ytor som påverkar avrinningen. Orkanstatistiken visar dessutom på en viss minskning sedan 1990-talet. Om detta har jag skrivit här. Det finns också forskning som visar att klimatet var stabilare när det var varmt under romarrikets höjdpunkt för 2000 år sedan, medan det blev mer instabilt när det blev kallare. Det brukar dock sällan ge lika stora rubriker som katastrofnyheterna.
Nu har forskare i Australien visat att utsläppen av koldioxid faktiskt leder till att jorden har blivit grönare. Man har genom studier av satellitbilder konstaterat att växttäcket har ökat med 11 procent i jordens torra, varma områden (öken, halvöken och stäpp) under perioden 1982–2010, troligen beroende på att den ökande koldioxidhalten i atmosfären gynnar växternas tillväxt och minskar deras vattenförluster. Under samma period har koncentrationen av koldioxid i atmosfären ökat med 14 procent. Effekten var starkare än vad forskarna hade väntat sig. När koldioxidhalten stiger kan löven hos växterna utvinna mer kol från luften under fotosyntesen, vilket utnyttjas till att producera ännu fler löv.
Den här effekten finns naturligtvis inte bara i de torra områdena. Även Sveriges skogar torde växa lite snabbare med ökad koldioxidhalt. Om odlingen av grödor stimuleras kommer tillgången på mat att öka, vilket kan minska svält och undernäring. Mindre risk för katastrof alltså, inte större. Det här är alltså en effekt av den ökande koldioxidhalten i atmosfären som alla borde välkomna.
Uppdatering den 14 juni
I den nyligen utkomna boken ”Falskt alarm” av Gösta Pettersson behandlas även ökenutbredningen. Författaren är visserligen inte klimatforskare men heller ingen amatör utan professor emeritus i biokemi. Som kemist och kinetiker är han förtrogen med hur kemiska processer sker, till exempel sådana som rör koldioxiden i atmosfären och havet. Mest känt är hur han pekar på att den så kallade bombkurvan (efter atombomsproven på 1950- och 1960-talen) visar att IPCC:s hypoteser om koldioxidens uppehåll i atmosfären är gravt felaktiga.
Boken behandlar även ökenutbredningen. Enligt IPCC skulle ju jordens ökenområden ha ökat i yta under 1900-talet, speciellt i Sahel och andra gränsområden till Sahara, som en följd av den antropogena globala uppvärmingen. Just detta kunde jag konstatera var felaktigt redan under min tid i Libyen. Öknarna minskade i Sahel. Resonemanget borde rent teoretiskt dessutom inte hålla eftersom uppvärmningen leder till mer vattenånga i atmosfären. Hur mer vattenånga skulle kunna leda till torrare öknar är svårt att leda i bevis. Också empiriska fakta talar emot detta. Under den romerska värmeperioden blomstrade Sahara och det var gott om betande djur. Att ökenområden brett ut sig här och var har ofta berott på att skogar huggs ned för att användas som ved. Den ökande användningen av fossila bränslen tycks däremot ha bidragit till att öknarna börjat grönska igen, dels eftersom vedbehovet minskar, dels eftersom koldioxidhalten och vattenångan i atmosfären ökar. De australiska forskarnas rapport, som refereras ovan, visar att IPCC haft fel även beträffande ökenutbredningen.
Ändå är det skrämmande många som tror att jorden lider av någon allmän ökenutbredning! Hur det nu kan komma sig?
SvaraRaderaJag tror att det beror på att öknar periodvis breder ut sig på vissa platser och krymper på andra, men media rapporterar bara om de växande öknarna, eftersom de ofta prioriterar katastrofer framför framsteg i sin rapportering. Ett exempel på detta är Erica Bjerströms vinklade katastrofrapport om Vietnam för ett tag sedan i TV:s Korrespondenterna. Den bild som allmänheten får av detta är ju att allt bara är katastrofer. De borde läsa t ex Anders Bollings Framstegsbloggen för att få lite balans.
SvaraRaderaMin avslutande frågeställning var rent retorisk. Mot bakgrund av din klargörande argumentation, kan jag inte annat än hålla med. Den så kallade tredje statsmakten gör helt enkelt inte sitt jobb utan den driver en politisk agenda.
Radera