Idag är det valdagen och jag har nu röstat i vallokalen på Södra Latin. Det känns lite högtidligt att göra detta. Inte för att det är en plikt utan för att det är angeläget. Det är inte någon plikt att rösta, inte i Sverige. Men om man vill värna om demokratin är det ändå viktigt att så många som möjligt röstar.
Jag vet inte om den genomförda valrörelsen har bidragit till detta eller ej. Själv känner jag mig led på alla partiledarutfrågningar och partiledardebatter. Jag har faktiskt stängt av varenda en, eftersom jag redan tycker mig veta alla svar. Jag hör ju på radio och läser tidningar. Det är roligare att gå ner och prata med valarbetarna utanför valstugorna på Medborgarplatsen.
Det känns som om nivån i debatten för länge sedan har spårat ur. Demokratin handlar inte om hur effektivt politikerna kan slå varandra på käften verbalt och ta all ära och redlighet av varandra. Eller borde inte göra det i alla fall. När Annie Lööf i direktsändning vill göra narr av Stefan Löfven i energidebatten har sakfrågorna för länge sedan lämnat TV-rutan. Det hjälper inte att han inte kan hantera henne på ett värdigt sätt. Det är bara pinsamt, för båda.
Det är inte alltid så lätt att veta vilket parti som är bäst. Föra att underlätta valet finns fler så kallade valkompasser på nätet. Jag roade mig med att testa några, bland annat på svt.se, på dn.se och på aftonbladet.se. Ett par av valkompasserna gjorde jag redan för flera dagar sedan. Häromdagen testade jag ett par andra.
Nu är det ju så att jag redan för länge sedan har bestämt mig för vilket parti jag ska rösta på. Därför blev jag mycket förvånad när min första test resulterade i ett helt annat parti främst. Först den tredje testen visade ”rätt parti” överst. Dessutom stämde inte mina var särskilt väl med något parti, bara mellan 55 och 70 % stämde som bäst. Faktum är att jag haft tre olika partier främst i mina olika tester. Det är man ju inte särskilt betjänt av.
Idag testade jag en på nytt, nämligen Dn:s. Den är upplagd så att man först får svara på ett antal frågor som är aktuella inför valet – om man håller med helt eller delvis, resp är emot helt eller delvis. Därefter får man prioritera viktigaste frågorna, värdera partiledarna och dessutom tala om ifall man absolut inte kan tänka sig att rösta på något parti. Idag fick jag ”rätt parti” främst, till skillnad från i mitt test häromdagen. Däremot blev jag besviken på rangordningen mellan partierna längre ned på listan. Den stämde bättre häromdagen, tycker jag.
Det här illustrerar flera svårigheter med både testmetodiken som sådan, men faktiskt också med själva demokratimodellen. Flera av de frågor som jag anser vara viktigast saknas helt eller delvis i testet, till exempel vården, bostadsförsörjningen, stadsbyggandet och trafiken. Om flera av de viktigaste frågorna saknas kan naturligtvis inte heller testmodellen stämma.
När jag röstar på ett parti måste jag välja partiet i sin helhet. Jag kan visserligen välja olika partier till riksdag, landsting och kommun, men jag kan inte rösta på ett parti när det gäller bostadsbyggande, ett annat när det gäller jobben och ett tredje när det gäller försvaret. Om jag nu bara håller med mitt favoritparti till 55 % känns det naturligtvis lite olustigt att samtidigt behöva köpa de 45 %, där jag har avvikande mening. Och även om jag höll med partiet till 100 % måste de ändå kompromissa i en eventuell regeringsställning med ett eller flera andra partier. Blockpolitiken leder tyvärr till att dessa problem accentueras. Om det finns en gemensam uppfattning bland 70 % av riksdagens (eller landstingets eller kommunens) ledamöter om en viss fråga kan beslutet ändå bli minoritetens om den innehar majoritet inom det styrande blocket. Blockpolitiken är därför enligt min mening skadlig för demokratin.
Nu har jag ingen lösning på detta. Den representativa demokratin är trots allt det minst dåliga alternativet, så länge inte medborgarna kan rösta om varje fråga för sig (Direktdemokraterna tycks dock förorda just denna modell).
Nu väntar vi på resultatet när vallokalerna har stängt om några timmar. Och sedan på regeringsförhandlingarna. Inget block lär ju få egen majoritet.
Det känns som om nivån i debatten för länge sedan har spårat ur. Demokratin handlar inte om hur effektivt politikerna kan slå varandra på käften verbalt och ta all ära och redlighet av varandra. Eller borde inte göra det i alla fall. När Annie Lööf i direktsändning vill göra narr av Stefan Löfven i energidebatten har sakfrågorna för länge sedan lämnat TV-rutan. Det hjälper inte att han inte kan hantera henne på ett värdigt sätt. Det är bara pinsamt, för båda.
Det är inte alltid så lätt att veta vilket parti som är bäst. Föra att underlätta valet finns fler så kallade valkompasser på nätet. Jag roade mig med att testa några, bland annat på svt.se, på dn.se och på aftonbladet.se. Ett par av valkompasserna gjorde jag redan för flera dagar sedan. Häromdagen testade jag ett par andra.
Nu är det ju så att jag redan för länge sedan har bestämt mig för vilket parti jag ska rösta på. Därför blev jag mycket förvånad när min första test resulterade i ett helt annat parti främst. Först den tredje testen visade ”rätt parti” överst. Dessutom stämde inte mina var särskilt väl med något parti, bara mellan 55 och 70 % stämde som bäst. Faktum är att jag haft tre olika partier främst i mina olika tester. Det är man ju inte särskilt betjänt av.
Idag testade jag en på nytt, nämligen Dn:s. Den är upplagd så att man först får svara på ett antal frågor som är aktuella inför valet – om man håller med helt eller delvis, resp är emot helt eller delvis. Därefter får man prioritera viktigaste frågorna, värdera partiledarna och dessutom tala om ifall man absolut inte kan tänka sig att rösta på något parti. Idag fick jag ”rätt parti” främst, till skillnad från i mitt test häromdagen. Däremot blev jag besviken på rangordningen mellan partierna längre ned på listan. Den stämde bättre häromdagen, tycker jag.
Det här illustrerar flera svårigheter med både testmetodiken som sådan, men faktiskt också med själva demokratimodellen. Flera av de frågor som jag anser vara viktigast saknas helt eller delvis i testet, till exempel vården, bostadsförsörjningen, stadsbyggandet och trafiken. Om flera av de viktigaste frågorna saknas kan naturligtvis inte heller testmodellen stämma.
När jag röstar på ett parti måste jag välja partiet i sin helhet. Jag kan visserligen välja olika partier till riksdag, landsting och kommun, men jag kan inte rösta på ett parti när det gäller bostadsbyggande, ett annat när det gäller jobben och ett tredje när det gäller försvaret. Om jag nu bara håller med mitt favoritparti till 55 % känns det naturligtvis lite olustigt att samtidigt behöva köpa de 45 %, där jag har avvikande mening. Och även om jag höll med partiet till 100 % måste de ändå kompromissa i en eventuell regeringsställning med ett eller flera andra partier. Blockpolitiken leder tyvärr till att dessa problem accentueras. Om det finns en gemensam uppfattning bland 70 % av riksdagens (eller landstingets eller kommunens) ledamöter om en viss fråga kan beslutet ändå bli minoritetens om den innehar majoritet inom det styrande blocket. Blockpolitiken är därför enligt min mening skadlig för demokratin.
Nu har jag ingen lösning på detta. Den representativa demokratin är trots allt det minst dåliga alternativet, så länge inte medborgarna kan rösta om varje fråga för sig (Direktdemokraterna tycks dock förorda just denna modell).
Nu väntar vi på resultatet när vallokalerna har stängt om några timmar. Och sedan på regeringsförhandlingarna. Inget block lär ju få egen majoritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar