I en partiledardebatt härom dagen uppkom en diskussion om befintliga kärnkraftverk ska få ersättas med nya. Den har uppmärksammats bl a här och här och här och här. En fråga gällde om Löfvens inställning till kärnkraften. Socialdemokraternas hållning är att kärnkraften ska avvecklas, men inte i en sådan takt att det riskerar att hota industrin. Socialdemokraterna har inget beslut om att avveckla reaktorer redan nästa mandatperiod. Miljöpartiet däremot vill avveckla två reaktorer de kommande fyra åren. Stefan Löfven vill se en blocköverskridande överenskommelse, där man först gör en analys av energibehovet.
”Det håller inte tillräckligt hög nivå att bara diskutera ett energislag. Vi ska i Sverige se till att vi har säker tillgång till energi vi behöver. Det ska vi ha till konkurrenskraftiga priser. Då är det vår uppgift som politiker att se till att vi kan nå en bred överenskommelse”, sa Löfven. ”Debatten är så otroligt förenklad”. Vi vet inte hur energibalansen ser ut i Sverige 2030, 2040”, fortsatte han.
”Centerledaren Annie Lööf kontrade med att säga: ”Det vet vi visst, jag kan skicka det till dig. Energimyndigheten har gjort analysen.”
Så kanske man säger om man är 31 år och född efter folkomröstningen om kärnkraft. Med lite längre erfarenhet lär man sig att vara försiktig med att lita till prognoser om framtiden. Särskilt om de gäller en framtid som ligger 10, 20 år fram i tiden eller kanske ännu längre. Om den vet vi faktiskt inte allt.
Annie Lööfs centerparti ville i Linje 3 i folkomröstningen 1980 avveckla kärnkraften redan till 1990, Linje 3 skisserade energibalanser inte bara för 1990 utan också för 2000 och 2010. Jag roade mig med att kolla utfallet. I nedanstående diagram visas den faktiska energianvändningen 1978 för olika sektorer, energipropositionen för 1990, avvecklingsalternativen för 1990, 2000 och 2010 enligt Linje 3 i folkomröstningen samt det faktiska utfallet 2012 enligt Energimyndigheten/SCB.
Energianvändning på sektorer. (Källa Rösta Nej, Liber 1979, SCB)
Både energipropositionen och Linje 3 räknade alltså med en ökad energianvändning, lite snabbare för propositionen och långsammare för Linje 3. Men båda hade fel. Energianvändningen har faktiskt minskat från 1978 till 2012, mest för industrin. Transporter och övrigt (främst hushåll) ligger på ungefär samma nivå, vilket innebär en minskad energianvändning per capita i båda sektorerna om man tar hänsyn till befolkningsökningen sedan dess. Om Annie Lööf hade varit centerledare 1980 skulle hon alltså haft rejält fel om de framtida energianvändningen.
I nedanstående diagram redovisas energiförbrukningen vid motsvarande tidpunkter. Observera att totalsiffrorna är annorlunda och högre eftersom s k omvandlings- och överföringsförluster ingår.
Energianvändning på sektorer. (Källa Rösta Nej, Liber 1979, SCB)
Linje 3 räknade alltså inte med någon kärnkraft efter 1990. I verkligheten utnyttjades mer kärnkraft 2012 än vad propositionen beräknat för 1990, trots att två reaktorer i Barsebäck har avvecklats sedan dess. Detta motsvarar 25 % av energitillförseln. Linje 3 överskattade biobränsle för 2010 med mer än 50 %. Vattenkraften producerade omkring 20 % mer än vad Linje 3 antagit, trots att fyra stora älvar fortfarande inte är utbyggda. Oljeanvändningen har halverats sedan 1978, en mycket kraftig minskning, även om Linje 3 hade hoppats på en ännu större minskning. Men räknar man de fossila bränslena sammantaget är användningen faktiskt något mindre än vad Linje 3 räknade med eftersom man räknade med en ökad användning av främst kol med större utsläpp av koldioxid som följd. Här överskattade även energipropositionen den framtida kolanvändningen kraftigt.
Mest dramatiska skillnader är förstås användningen av sol och vind. Linje 3 räknade med 62 TWh från sol och vind medan verkligheten handlar om omkring 7 TWh, vilket i stort sett bara är vindkraft. Här gjorde Linje 3 en gigantisk överskattning av utvecklingsmöjligheterna, detta trots mycket generösa subventioner.
På punkt efter punkt kan man konstatera att Annie Lööf hade haft fel om den framtida energianvändningen om hon hade varit centerledare 1980.
Jag tycker att Stefan Löfven uttrycker ett realistiskt och ödmjukt förhållningssätt. Utvecklingsmöjligheterna för olika sektorer är osäkra, Vi kan faktiskt inte veta hur energianvändningen ser ut 2030 eller 2040. Inte ens Annie Lööf kan det oavsett vad hon säger.
”Det håller inte tillräckligt hög nivå att bara diskutera ett energislag. Vi ska i Sverige se till att vi har säker tillgång till energi vi behöver. Det ska vi ha till konkurrenskraftiga priser. Då är det vår uppgift som politiker att se till att vi kan nå en bred överenskommelse”, sa Löfven. ”Debatten är så otroligt förenklad”. Vi vet inte hur energibalansen ser ut i Sverige 2030, 2040”, fortsatte han.
”Centerledaren Annie Lööf kontrade med att säga: ”Det vet vi visst, jag kan skicka det till dig. Energimyndigheten har gjort analysen.”
Så kanske man säger om man är 31 år och född efter folkomröstningen om kärnkraft. Med lite längre erfarenhet lär man sig att vara försiktig med att lita till prognoser om framtiden. Särskilt om de gäller en framtid som ligger 10, 20 år fram i tiden eller kanske ännu längre. Om den vet vi faktiskt inte allt.
Annie Lööfs centerparti ville i Linje 3 i folkomröstningen 1980 avveckla kärnkraften redan till 1990, Linje 3 skisserade energibalanser inte bara för 1990 utan också för 2000 och 2010. Jag roade mig med att kolla utfallet. I nedanstående diagram visas den faktiska energianvändningen 1978 för olika sektorer, energipropositionen för 1990, avvecklingsalternativen för 1990, 2000 och 2010 enligt Linje 3 i folkomröstningen samt det faktiska utfallet 2012 enligt Energimyndigheten/SCB.
Både energipropositionen och Linje 3 räknade alltså med en ökad energianvändning, lite snabbare för propositionen och långsammare för Linje 3. Men båda hade fel. Energianvändningen har faktiskt minskat från 1978 till 2012, mest för industrin. Transporter och övrigt (främst hushåll) ligger på ungefär samma nivå, vilket innebär en minskad energianvändning per capita i båda sektorerna om man tar hänsyn till befolkningsökningen sedan dess. Om Annie Lööf hade varit centerledare 1980 skulle hon alltså haft rejält fel om de framtida energianvändningen.
I nedanstående diagram redovisas energiförbrukningen vid motsvarande tidpunkter. Observera att totalsiffrorna är annorlunda och högre eftersom s k omvandlings- och överföringsförluster ingår.
Linje 3 räknade alltså inte med någon kärnkraft efter 1990. I verkligheten utnyttjades mer kärnkraft 2012 än vad propositionen beräknat för 1990, trots att två reaktorer i Barsebäck har avvecklats sedan dess. Detta motsvarar 25 % av energitillförseln. Linje 3 överskattade biobränsle för 2010 med mer än 50 %. Vattenkraften producerade omkring 20 % mer än vad Linje 3 antagit, trots att fyra stora älvar fortfarande inte är utbyggda. Oljeanvändningen har halverats sedan 1978, en mycket kraftig minskning, även om Linje 3 hade hoppats på en ännu större minskning. Men räknar man de fossila bränslena sammantaget är användningen faktiskt något mindre än vad Linje 3 räknade med eftersom man räknade med en ökad användning av främst kol med större utsläpp av koldioxid som följd. Här överskattade även energipropositionen den framtida kolanvändningen kraftigt.
Mest dramatiska skillnader är förstås användningen av sol och vind. Linje 3 räknade med 62 TWh från sol och vind medan verkligheten handlar om omkring 7 TWh, vilket i stort sett bara är vindkraft. Här gjorde Linje 3 en gigantisk överskattning av utvecklingsmöjligheterna, detta trots mycket generösa subventioner.
På punkt efter punkt kan man konstatera att Annie Lööf hade haft fel om den framtida energianvändningen om hon hade varit centerledare 1980.
Jag tycker att Stefan Löfven uttrycker ett realistiskt och ödmjukt förhållningssätt. Utvecklingsmöjligheterna för olika sektorer är osäkra, Vi kan faktiskt inte veta hur energianvändningen ser ut 2030 eller 2040. Inte ens Annie Lööf kan det oavsett vad hon säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar