Vem är en äkta stockholmare?

I somras blossade debatten upp om vem som egentligen är en äkta stockholmare, genom en insändare i DN. Skribenten uttalade sig föraktfullt om brats på Stureplan, dem som bor i SoFo med småbarn, skräpar ner och springer omkring med lattemuggar. Så gör de nyinflyttade men inte en äkta stockholmare. För att vara en äkta stockholmare ska du ha bott här i minst tre generationer, dvs själv vara fjärde generationen. Min mormor råkade faktiskt födas här, men det var mer av en tillfällighet. Morfar, farfar och farmor har aldrig bott här och min pappa och mamma flyttade in från Finland på 1930-talet så jag är knappast en äkta stockholmare. Jag har fyra barnbarn som är födda här, liksom mina barn, men inte alla deras far- och morföräldrar är det. Faktiskt inte heller alla deras mammor och pappor. Så var går gränsen? Hur många procent måste man vara?

I själva verket tycker jag frågan är rätt knasig och vittnar om bymentalitet och inskränkthet. Det som karaktäriserar Stockholm mer än några andra städer i Sverige är ju just att det är en mer kosmopolitisk stad än några andra städer i Sverige, och faktiskt alltid har varit det. Vi har Tyska kyrkan i Gamla stan som påminner om att det bodde en massa tyskar här redan på medeltiden. I Ryssgården vid Slussen sålde ryssarna sina varor. Min hustru har skotska anor, skottar som på 1600-talet slog sig ned i Stockholm som köpmän.

Idag skriver SvD på nytt om inflyttarna, där bara var fjärde känner sig som Stockholmare ännu efter femton år i staden. Man citerar också bloggaren Håkan Eriksson, som är kritisk mot inflyttningen. Håkan Eriksson tror att det är politikerna som driver på inflyttningen och att det går ut över dem som redan bor här. På sin främlingsfientliga blogg ”Bevara Stockholm” skriver han om ”stockholmarna som älskar sin stad och är rädda om den, vi som vill rädda staden undan den bygghets som pågår.” Eriksson är själv ”infödd stockholmare” och är trött på att se sin stad förstöras. Eriksson ser landbygden utarmas och säger att de som vill bo i glesbygden måste få göra det också. 

Visst, men det finns ingen som förbjuder någon att flytta till landsbygden. Människor flyttar till Stockholm för att de vill bo och arbeta eller studera här. Stockholms tillväxt beror inte i första hand på avflyttningen från landsbygden i Sverige. Den beror på invandring och på födelseöverskott. Först i tredje hand kommer inflyttning från andra delar av Sverige. 

Inrikes- och utrikes flyttningar samt födelsenetto.

Att befolkningen minskar i stora delar av det glesa Sverige beror på åldersfördelningen där. Befolkningen är så gammal att man numera har födelseunderskott kombinerat med utflyttning. Mer om flyttningsstatistik kan du läsa här.

Eriksson säger att det inte är rimligt att 20 procent av Sveriges befolkning ska bo i Stockholmsregionen. Varför just denna gräns? Varför inte 15 procent eller 30 procent?

Eftersom de flesta Stockholmare, deras föräldrar eller far- och morföräldrar någon gång har flyttat till Stockholm, (vilket även gäller Håkan Eriksson) är det inte rimligt att kritisera den inflyttning som nu sker av samma orsaker som tidigare. Utan inflyttning skulle staden stagnera. Jag bejakar att Stockholm är en växande och kosmopolitisk stad.

Även jag älskar Stockholm, men jag ser inget hot i att man bygger fler hus. Även jag är infödd stockholmare och jag gläds åt att se min stad utvecklas.