Arkitekten Tomas Lewan är negativ mot förtätningen av Stockholm. Han skriver på DN Sthlm Debatt att ”Förtätningen av Stockholm har blivit ett självändamål”. Det gör han i polemik mot Alexander Ståhles tidigare inlägg, som jag tidigare kommenterat, men också mot Stockholms översiktsplan Promenadstaden. Hans inlägg är märkvärdigt oprecist och konturlöst.
Tomas Lewan
När Tomas Lewan skriver om Stockholm verkar han bara prata om innerstaden, men jag blir genuint osäker på om han verkligen menar vad han säger; att Stockholm måste rikta sig utåt igen. Menar han på fullt allvar att vi nu ska bygga Hemfosastaden, Bogesundsstaden, Angarnstaden och Grödingestaden, som var tanken på den tiden kring 1970 då Stockholm växte utåt som snabbast?
Tomas Lewan har dessutom fel i sak när han påstår att Stockholm alltid har vuxit utåt. Staden har tvärtom vuxit i olika faser, ibland mest utåt men samtidigt har tätheten i den stad som redan finns ökat. Det tog ett par hundra år att fylla 1600-talets rutnätsplan, som länge var glest bebyggd. Särskilt snabbt har staden växt utåt under det senaste seklet, särskilt under efterkrigstiden och fram till 1980-talet.
Men samtidigt som staden växte utåt förtätades innerstaden. Det är ingen ny trend. Innerstadens kvartersbebyggelse var i stort sett färdigetablerad redan kring 1930. Den hade på 1940-talet en genomsnittlig täthet på 10 000 kvadratmeter våningsyta per hektar men har sedan dess ökat sin täthet med 40 procent till 14 000 kvadratmeter per hektar. Särskilt snabbt gick förtätningen av innerstaden under 1970-talet, medan den på senare år har saktat av. Lägre hus har ersatts av högre och obebyggda markbitar har bebyggts. Det är en helt naturlig och självklar process, som dessutom är väl motiverad av miljömässiga skäl.
Förtätningen av Stockholms innerstad kommer att fortsätta om än i långsammare takt. Nu ökar i stället förtätningen av ytterstaden och förortskommunerna, till exempel Nacka och Solna. I framtiden finns det en mycket stor potential att förtäta ytterstaden, och det är en från de flesta synpunkter angelägen uppgift. Är Lewan emot detta? Tomas Lewan ifrågasätter det ekologiskt hållbara i att förtäta, men han gör det på lösa grunder. Förtätningen knyter ihop staden, ökar underlaget för service som skapar stadsliv och inte minst för kollektivtrafiken. Att växa utåt skulle innebära ökad gleshet och en tillväxt på bilens villkor. Är det den utvecklingen Lewan vill ha?
Slussen från Mosebacke på 1860-talet, på Strindbergs tid.
Tomas Lewan tycks dessutom till varje pris vilja bevara den otrivsamma trafikapparaten vid Slussen. Det är ju intressant, samtidigt som han själv arbetar på Nyréns arkitektkontor som hjälpt Stockholm med utformningen av den nya Slussen, visserligen inte fram till det det slutliga förslaget, men ändå. Det är nästan lite patetisk när Lewan lyriskt beskriver den nuvarande Slussenkonstruktionen som ett ”subtilt inpassat projekt i den historiska miljön och utformat samtidigt med att intresset och kunnandet var som högst för Gamla stans miljöer och historia bland arkitekterna”. Vet inte Tomas Lewan vilka fantastiska historiska miljöer med en mängd byggnader från 1600-, 1700- och 1800-talen som saklöst revs bort när 1930-talets Slussenkonstruktion byggdes? Det var inte på minsta sätt någonting subtilt när man den gången så totalt bröt med den historiska staden. Det kan man läsa om här och här.
Oprecist var ordet.
SvaraRaderaLewan verkar ju efterlysa en övergripande stadsplan för ytterstaden (med stråk och knutpunkter). Men samtligt angriper han talet om att förtäta närförort. Saken är ju den att båda sakerna behövs om det är urbanitet vi vill uppnå. Kvartersstaden är runt 4-6 gånger så tät som närförort med avseende på boende. Att då, som han gör, att ondgöra sig över att Årsta skulle kunna bli dubbelt så tätt är väldigt konstigt.
Men artikelns "roligaste" påstående var att Slussen egentligen skulle vara 20-talsklassicism (inte modernism). Motivering: Att arkitekten umgicks med Gunnar Asplund som i sin tur ritade Stadsbibliotektet. Lewan "glömmer" helt och hållet att stadsbibblan har en del funktionalistiska drag och att Asplund var en av medförfattarna till manifestet "Acceptera", som knappast var en hyllning till 20-talsklassicism :).
Artikeln skulle tjäna på att delas upp i en konstruktiv del (den om stadsplan) och i en gnäll-del (den om Slussen och SWF).
Det största problemet är att Lewan inte är påläst. Han kan helt enkelt för lite om stadsbyggnad och planering för att ha en kvalificerad åsikt. Då blir det lite osammanhängande ditt och datt som han snappat upp av lika okunniga kollegor och tyckare.
SvaraRaderaPåläst och påläst... Tyvärr är väl de flesta för lite pålästa. Det finns inte så mycket att läsa, tyvärr.
SvaraRaderaNej, vi får tänka själva. Och då är kärnan vad stan är till för. Eller vad är städer till för, så där i allmänhet? I första hand, förefaller det, för att förkorta avstånden mellan människor som har med varandra att göra, på något vis. Främst förstås yrkesmässigt. Men också privat.
Och då måste det mest kontraproduktiva som finns vara att glesa ut städerna, som man har gjort under 1900-talet. Det har varit en praktik som bara har varit möjligt tack vare oljerean. och som blir omöjlig när tillgången till olja minskar.
Men även med billig olja kostar ju infrastrukturen pengar. Mer pengar ju glesare stan är. Vill vi betala detta?
I ärlighetens namn skriver inte Lewan, felaktigt, att det är Gunnar Asplund som ritat slussen utan en icke namngiven "samtida" till Gunnar Asplund (Tage William-Olsson för kalenderbitaren).
SvaraRaderaAtt det är fullkomligt irrelevant för alla tänkande männsikor är dock värt att påpeka. Det vore som att säga att Fanny och Alexsander är rymdopera baserat på att den är regisserad av George Lucas samtida kollega Ingemar Bergman.