I går berättade jag om Blecktornsområdet, ett av P O Hallmans fina stadskvarter på Söder. Namnet på de båda byggnaderna har ingenting med blekning av tyg att göra, som man tidigare trodde, utan hänger samman med taktäckningen av bleckplåt.
Här är en äldre bild på det s k Lilla Blecktornet från 1915, som då användes av socialvården.
Manbyggnaden är numera det enda som återstår av en större malmgård, med ett större antal byggnader inklusive ladugård, stall och arbetarbostäder.
Manbyggnaden är numera det enda som återstår av en större malmgård, med ett större antal byggnader inklusive ladugård, stall och arbetarbostäder.
En numera riven byggnad vid Lilla Blecktornet kring förra sekelskiftet.
Där fanns också ett lusthus från 1700-talet med takmålningar, som revs 1928, antagligen i samband med utbyggnaden av det nya bostadsområdet. Synd, det hade ju varit kul att ha kvar.
Detta lusthus vid Lilla Blecktornet revs 1928.
Här nedan är också en äldre bild på Stora Blecktornet från den tiden då det var hem för vanartiga barn, kallat ”Skolkarehemmet”.
Stora Blecktornet 1906, det s k "Skolkarehemmet".
Det södra tornet fanns redan på 1730-talet. Det byggdes sedan samman med en tobakslada 1756 och gjordes då till ingång på ladans långfasad. NBuvarande utseende fick byggnaden 1856 av hovrättsrådet Christoffer Hederström. Han rev ned det mesta utom delar av det södra tornet, varav fortfarande ”en del syllar och bjelkar samt gröfre virke i väggar och takstolar” återstår från det gamla 1700-talstornet. När Ferdinand Boberg restaurerade huset omkring 1930 bibehöll huset sitt yttre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar