Musikern Benny Andersson och krögaren Erik Lallerstedt vill nu tillsammans med Kulturslussen samla 70 000 namn för att driva igenom en folkomröstning om Slussen. Det är inte särskilt välbetänkt.
Om tio procent av de röstberättigade kräver en folkomröstning måste kommunfullmäktige ta upp fråga om en folkomröstning till beslut. Men de måste inte genomföra den. Här har SvD fel. Eftersom den politiska majoriteten redan har beslutat om Slussen är det föga troligt att de skulle ändra sig. Även om en folkomröstning skulle genomföras är den bara rådgivande. Kommunen behöver inte följa resultatet.
Tanken på folkomröstningar som ett uttryck för den genuina folkviljan är sympatisk, men erfarenheterna av folkomröstningar i Sverige avskräcker. Det finns två huvudproblem med folkomröstningar. Det ena är att det brukar vara svårt att få stort valdeltagande. Hur tolkar man ett resultat om bara 50 procent röstar, eller kanske bara 35 procent?
Kulturslussen
Det andra problemet är att ställa rätt frågor. Enklast är ju att rösta om ja eller nej till en tydlig fråga, till exempel om rusdrycksförbud eller ej, om höger- eller vänstertrafik, eller om EU-inträde. Just dessa folkomröstningar har ju också hållits i Sverige. År 1922 röstade en mycket knapp majoritet, 51 procent nej till rusdrycksförbud medan 49 procent röstade ja. Valdeltagandet var svaga 55 procent. Folkomröstningen om högertrafik hölls 1955 och 83 procent röstade nej. Valdeltagandet var bara 53 procent. Tolv år senare infördes ändå högertrafik i strid med folkviljan. Folkomröstningen om EU hölls 1994 med 82 procents valdeltagande. Ja-sidan vann med 53 procent mot 47 procent som röstade nej. Denna gång följde riksdagen folkviljans beslut. Mängder av kommunala folkomröstningar har också genomförts, ofta ja eller nej till kommundelning, där alternativen har varit entydiga.
Det är svårare om det inte finns ett klart ja och nej att ta ställning till. Sådana folkomröstningar har också hållits i Sverige. Folkomröstningen om pensionssystemet 1957 hade till exempel tre alternativ, där inget alternativ vann absolut majoritet. Linje 1 fick 45,8 procent, linje 2 fick 15,0 procent och linje 3 fick 35,3 procent. Eftersom socialdemokraternas alternativ hade fått flest röster drev de igenom ATP, trots att majoriteten inte röstat för förslaget. Det ledde till regeringskris och ATP har numera avskaffats.
Slussen enligt stadens beslutade förslag
För trettio år sedan, den 23 mars 1980, genomfördes folkomröstningen om kärnkraft. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Alla tre alternativen var nej-alternativ till kärnkraft, med avveckling i olika takt. De som ville ha kärnkraft i Sverige hade inget att rösta på. Utfallet blev 18,9 procent för Linje 1, 39,1 procent för Linje 2 och 38,7 % för Linje 3. Det blev alltså ytterst jämnt mellan linje 2 och 3 med en liten övervikt för linje 2, dock långt ifrån egen majoritet. Ungefär 60 procent ville dock avveckla kärnkraften på trettio år, som det senare genom riksdagsbeslut kom att tolkas, medan 40 procent ville avveckla den på bara tio år. Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Enligt folkomröstningen skulle alltså all kärnkraft i landet vara avvecklad i år, men det har som bekant inte skett. I stället beslutade riksdagen härom året att kärnkraften inte skall avvecklas.
Inför valet 2006 kom oppositionen i Stockholm överens om att verka för en folkomröstning om Förbifarten, en mycket ogenomtänkt idé. Hur skulle man formulera alternativet till Förbifarten? Skulle de 27,5 miljarderna sparas, satsas på andra vägar eller på andra kollektivtrafikprojekt och i så fall vilka? Det fanns ju inget givet motförslag. Vilka skulle beröras av Förbifarten, som går genom flera kommuner och därför delta i folkomröstningen? Bara i Stockholm, de berörda kommunerna eller i hela länet?
År 2006 röstade man om trängselavgifter eller ej i Stockholm och i 14 andra kommuner i länet. Resultatet blev för Stockholms kommun att 51,5% röstade ja, och 48,5 % röstade nej medan majoriteten i samtliga grannkommuner röstade nej. Totalt blev det majoritet för nej med 52,5 procent mot 47,5 procent jaröster. Den demokratiska grunden var alltså ytterst bräcklig. Efter valet 2006 bestämde sig alliansregeringen för att följa valresultatet i Stockholm, och inte i grannkommunerna, och införa trängselavgifterna.
Hur ska nu en folkomröstning om Slussen genomföras? Det kan knappast handla om ja eller nej till stadens förslag. Jag kan se tre tydliga alternativ: Stadens alternativ som nu har röstats igenom i kommunfullmäktige, den s k Kulturslussen och bevarande eller rekonstruktion av nuvarande konstruktion från 1935. Valet kan antagligen hållas först om närmare tre år, i samband med riksdagsvalet 2014. Vad händer om alla alternativ får omkring en tredjedel av rösterna med ett valdeltagande på omkring 50 procent? Det är knappast ett orealistiskt scenario.
Nuvarande Slussenkonstruktion från 1935
Hur ser opinionen ut. Det har ju genomförts olika opinionsundersökningar. I april 2010 genomfördes en Demoskopundersökning där endast 10 procent var negativa eller mycket negativa till att Slussen byggs om medan 72 procent var positiva eller mycket positiva. I juni förra året lät SvD genomföra en Sifoundersökning där frågan som ställdes var: "Tycker du att det är bäst att riva Slussen och satsa på total nybyggnad enligt det förslag som Stockholms stad nu presenterar, eller vill du hellre att nuvarande Slussen bevaras och utvecklas?" Resultatet blev 41 för föreliggande förslag, 33 procent för bevarande och 26 procent osäkra. Ungefär samtidigt genomförde även Demoskop en ny undersökning med lite andra frågor, där man även ställt frågan "Vilket intryck fick du av det förslag som presenterades?". Resultat: 76 positiva eller mycket positiva, 22 procent negativa eller mycket negativa. Så det är långtifrån säkert att Kulturslussen ens får ihop de namn som krävs för att få upp frågan om folkomröstning i fullmäktige. Skulle de få det får ju kommunfullmäktige ändå bestämma, först om de vill ha en folkomröstning, och därefter om de vill följa resultatet. Min prognos är att det ändå innebär att nuvarande huvudalternativ genomförs, dock tre år försenat.
Intressant blogginlägg.
SvaraRaderaMycket stämmer i det men jag vill poängtera vissa saker.
Slussen engagerar många och det finns många åsikter. Jag tror att man måste låta väljarna avgöra frågan, utan att ta hänsyn till tidigare folkomröstninger.
För det handlar ju ytterst om demokrati. Att väljarna ska få vara med och besluta om en viktig fråga som engagerar och berör.
Begäran om folkomröstning är egentligen en misstroendeförklaring gentemot majoriteten i kommunfullmäktige. Detta utnyttjas av oppositionen för att få favör i nästa val.
Nu krävs det 2/3 majoritet från 1 jan. 2011 för att avslå ett folkinitiataiv. Men kommunen (majoriteten) har makt att formulera problemformuleringen - alternativen i en folkomröstningen. Kommunen har dessutom tolkningsföreträde och dessutom ingen skyldighet att följa folkomröstningsresultatet. Folkinitiativet har underläge från början. Bara det att den politiskt tillsatta valnämnden ska godkänna underskrifterna i folkinitiativet är en risk i sig. I Falkenberg underkändes cirka 90% av underskrifterna av den politiskt tillsatta valnämnden.
Det handlar om demokrati. Direktdemokrati där alla röstberättigade har möjlighet att rösta i en sakfråga utan partipolitiska låsningar.
Vi är ovana att tolka valresultat och majoriteter i folkomröstninger. Men det finns något som heter relativa majoriteter och då krävs inte 50% majoritet eller 50% valdeltagande. Och skulle man bara förklara att alla val som har mindre än 50% valdeltagande så skulle alla EU-val var ogiltiga! Man kan inte kräva att filkomröstninger har mer än 50% valdeltagande. Det beror på att frågan inte berör alla utan endast en del av befolkningen. 25-30% valdeltagande vore mer realistiskt och gällande.
Naturligtvis kan man få "likaresultat" mellan alternativ men kan med statistisk säkerhet säkerställas med statistiker som kan förklara i media vad som kan gälla med vissa valresultat.
Nu har majoriteten tolkningsföreträde att tolka valresultatet. Men det bästa, politiskt sett, är att följa valresultatet. Med tanke på valresultat.
Ur demokratisk synpunkt vore det bästa att majoriteten släppte sin prestige och beslutade sig för att folkomrösta så fort som möjligt och låta väljarna göra sin röst hörd i denna infekterade fråga.
Att överlämna sin valsedel i ordinarie val är som att överlämna sig själv till någon in-blanco var fjärde år.