Trängselavgifter på Essingeleden?

Idag skriver fyra trafikforskare på DN Sthlm debatt och vill införa trängselavgifter även på Essingeleden. Jag känner två av skribenterna, Jonas Eliasson, professor i transportsystemanalys och tekn. dr. Maria Börjesson, och vet att de är mycket kloka personer. Jag tror därför att deras analyser är korrekta när det säger att avgifter på Essingeleden skulle minska trafiken där med 13 procent och göra Stockholm effektivare, renare och trevligare. Framkomligheten skulle öka och köerna på Essingeleden skulle minska. Men vad de inte nämner i artikeln är att trafiken till innerstaden givetvis skulle öka något igen, om de som idag tar omvägen via Essingeleden inte får någon ekonomisk favör av detta. Denna nackdel borde de också ha redovisat för att ge hela bilden.

Betalstation för trängselavgifter
Trängselavgifterna har haft en bestående minskning av trafiken till innerstaden av ungefär en omfattning som beräknades inför försöket och folkomröstningen. Jag själv har dessutom varit övertygad om att vi behöver avgifter på biltrafiken om vi ska kunna styra den på ett effektivt sätt ända sedan jag för omkring 30 år sedan blev inblandad i en utredning om att minska biltrafiken till Stockholms innerstad med 20 procent. Ingen kombination av åtgärder som inte innehöll avgifter skulle kunna lösa den uppgiften. Detta redovisades också för politikerna i Stockholms stad och landstinget.

Ändå tog det 25 år innan trängselavgifter äntligen infördes år 2007, eftersom frågan under decennier var en av de mest kontroversiella. När avgifterna äntligen infördes efter folkomröstningen 2006 var det dessutom efter dubbla politiska svek och en ytterst liten majoritet i folkomröstningen. Finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström, s, lovade nämligen före valet 2002 att det inte skulle bli någon trängselskatt i Stockholm. Hon tvingades efter valet att svika sina egna väljare sedan socialdemokraterna på riksnivå accepterat detta krav för att Miljöpartiet skulle stödja en socialdemokratisk regering.

Trafikstockning på Essingeleden
Ett försök med trängselavgifter, med ungefär nuvarande modell, genomfördes januari-juli 2006 inför den folkomröstning som genomfördes i samband med riksdagsvalet 2006. Resultatet blev för Stockholms kommun att 51,5% röstade ja, och 48,5 % röstade nej. Det man röstade om var i princip det system som provats under försöket och som sedan dess permanentats, dvs utan avgifter på Essingeleden. Innerstadsborna drabbas minst av trängselavgifterna, eftersom de ofta bor och arbetar innanför avgiftsringen och bilinnehavet dessutom är lägre än genomsnittligt. Samtidigt genomfördes folkomröstningar i 14 grannkommuner där majoriteten i samtliga fall röstade nej. Invånarna i dessa kommuner var på många sätt mer berörda av stockholmarna, eftersom många arbetspendlar med bil till innerstaden. Totalt blev det majoritet för nej med 52,5 procent mot 47,5 procent jaröster. Den demokratiska grunden var alltså ytterst bräcklig. Efter valet 2006 bestämde sig alliansregeringen för att följa valresultatet i Stockholm (men inte i grannkommunerna) och införa trängselavgifterna. För moderaterna, som dittills hade varit emot trängselavgifterna, innebar detta ett ytterligare svek mot sina egna väljare.

Trafikstockning vid Nybroplan i slutet av 1940-talet

Sedan trängselavgifterna införts har Stockholmsöverenskommelsen träffats 2007 mellan landstinget, kommunerna i länet och staten om den framtida infrastrukturen i länet. Där anges att trängselavgifter även tas ut på Essingeleden när Förbifarten tas i bruk men att man bör avvakta med större förändringar av systemet.

Eftersom hanteringen av trafiken i Stockholm lider av ett demokratiskt och politiskt underskott sedan många år tror jag att man bör vänta med att införa nya större förändringar av avgiftssystemet för att undvika nya svekdiskussioner. När förbifarten är klar ska naturligtvis avgifter införas även på Essingeleden. En indexhöjning av avgiftsnivåerna borde man också kunna diskutera.