söndag 15 januari 2012

Den glömda staden - P O Hallmans stadsbyggande

I början av 1900-talet var arkitekten och stadsplaneraren Per Olof Hallman verksam i Stockholm och många andra svenska städer. Han började arbeta för Stockholms stad 1894 och blev biträde till stadsarkitekten Kasper Salin. År 1913 blev han vice stadsarkitekt och 1922 Stockholms första stadsplanedirektör. Efter fem år fick han inte förnyat förtroende, bland annat på grund av hans inställning i en del trafikfrågor. I stället fick Albert Lilienberg denna post.
Per Olof Hallman.
Under sina år som verksam i Stockholm blev han pappa till några av Stockholms mest uppskattade stadsområden, Eriksbergsområdet, Lärkstaden, Rödabergsområdet, Skinnarviksbergen, Helgalunden, området norr om Upplandsgatan, Blecktornsområdet, Diplomatstaden samt Enskede och delar av Bromma. Före Hallman hade rutnätstadens rektangulära kvarter dominerat stadsbyggandet. Hallman, som var influerad av österrikaren Camillo Sitte och engelsmannen Raymond Unwin. Sitte betonade sammanhangen mellan husen och var kritisk mot det monotona upprepandet av likadana hus och kvarter som då förekom överallt i Europa. Sitte menade att staden borde gestaltas med hänsyn till hur människan uppfattade den, och hans mest kända skrift heter också ”Stadsbyggande och dess konstnärliga grundsatser, där han behandlade gaturum, platsbildningar och andra delar av stadsbilden. Raymond Unwin var den arkitekt som mer än andra genomförde de idéer som den engelska trädgårdsstadens skapare, Ebenezer Howard hade formulerat.
Metargatan, Blecktornsområdet
De stadsområden som Hallman skapade präglades av ett oregelbundet kvartersmönster, med slingrande gator och en varierad miljö, inspirerat av den medeltida staden. Byggnaderna var ofta omsorgsfullt utformade med en enkelhet i arkitekturen men med vackra detaljer Hallmans stadsområden blev snabbt populära men populariteten slocknade snabbt. 
Port i Blecktornsområdet
År 1930 hölls Stockholmsutställningen och modernismen slog igenom med full kraft och dominerade helt under de närmaste 50 åren. Hallmans planmönster ansågs föråldrande och historiserande. I stället radades exakt likadana lamellhus upp längs parallella gator i det oändliga. Idag har åter Hallmans områden återvunnit sin popularitet. Thomas Paulssons avhandling "Den glömda staden"från 1959 som har publicerats i Stockholms monografiserie behandla Per Olof Hallman och hans verk.
Plan över Blecktornsområdet från 1918.
Blecktornsområdet ligger på sydöstra Södermalm, ett stenkast från Ringvägen och Katarina Bangata. Planen upprättades av Hallman 1918 och antogs av stadsfullmäktige samma år. Det är ett kuperat område, som innesluter fina parker och två äldre byggnader, Stora och Lilla Blecktornet har bevarats inom området. Hallman har anpassat det slingrande gatunätet till topografin. Det byggdes ut av Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) mellan 1925 och 1928. SKB byggde också området vid Upplandsgatan. 
Blecktornsområdet
Fasaderna mot Stora Blecktornet har fått ljusa pilastrar i fasaden, som anknyter till den nyklassicism som präglar Stora Blecktornet. Området sluter sig mot omgivningen men öppnar sig inåt de lummiga parkerna. Blecktornsområdet uppfattas som en lugn oas trots närheten till Ringvägen, Götgatan och Ringens centrum.
Stora Blecktornet
På 1700-talet innehades Stora Blecktornet av Eric Salander, beryktad chef för Barnängens industrier, som Per Anders Fogelström skrivit om i Vävarnas barn. Det nuvarande Stora Blecktornet kom till 1856, då den äldre byggnaden från 1700-talet byggdes om och då fick byggnaden sina två torn. Under 1880-talet blev det ett hem för ”vanartiga” barn. Stora Blecktornet var arkitekt Ferdinand Bobergs och hustrun Annas hem på Södermalm i Stockholm, där paret bodde mellan 1930 och 1935, sedan Boberg renoverat bygganden. Idag har Stora Blecktornet konferens- och kaféverksamhet som drivs av Stockholms stad med stöd av personal, med lindrig utvecklingsstörning.
Lilla Blecktornet
Lilla Blecktornet hade en misslyckad start som hälsobrunn, så kallad surbrunn, i slutet av 1600-talet, men vattnet dömdes ut av Urban Hjärne som varande "ett vackert samkväm för grodor, iglar och andra maskar". Senare tillverkades textilier och tobaksvaror i huset, bland annat drevs det som kattunstryckeri (bomullstryckeri). Socialförvaltningen har tidigare haft barnhem i huset. Idag har Dianova, en ideell förening, som bedriver behandling av missbrukare, verksamhet i byggnaden. 

1 kommentar: