söndag 3 februari 2013

Minnesvärd urmakare med holmar

Stockholmstidningens gamla klocka från 1903 är det enda som finns kvar av de gamla tidningskvarteren i Klara.
Uret med nuvarande placering
Stockholmstidningens och Aftonbladets byggnad i hörnet av Vattugatan och Klara södra kyrkogata revs 1990 men skulpturen med klockan sattes upp på det nya kontorshuset som byggdes på samma plats. Det var Gottfrid Larsson som hade skulpterat den muskulöse man som bär klockan på sin rygg och G W Linderoths urfabrik som tillverkade klockan.
Uret på Stockholmstidningen/Aftonbladets hus 1964.
Urfabriken som startade redan 1844 låg på Drottninggatan 28 men tillverkningen lades ned 1963 och huset revs 1968 i samband med ”regelringen av nedre Norrmalm”. I slutet av 1800-talet sattes ett s k kalenderur upp på husfasaden ovanför urfabriken på Drottninggatan.
Kalenderuret 1967
När byggnaden revs 1968 i samband med ”regelringen av nedre Norrmalm” räddades dock uret. Det sattes efter renovering upp på nytt 1977 i något modifierat skick med rektangulär urtavla och utan stjärnhimmel, på f d Kreditbakens byggnad vid Norrmalmstorg.
Kalenderuret på Norrmalmstorg idag.
Maria kyrkas tornur
Ett annat ur som tillverkades av Linderoths urfabrik var tornuret i Maria Magdalena kyrka som vi betraktar från vårt köksfönster här på Kvarnberget. Linderoths urfabrik är numera nedlagd (efter nästan 150 års verksamhet) men många berömda klockor är fortfarande i drift.
Linderoths urfabrik på Drottninggatan 1895.
Det var Gustaf Wilhelm Linderoth, 1816-1871 som startade urfabriken 1844. Efter makens fortsatte hustrun Betty Linderoth, även hon en skicklig urmakare, att driva företaget. Sonen John Linderoth 1848-1924 övertog sedan urfabriken efter sin mor. Urfabriken var i slutet av 1800-talet var ledande i landet och levererade urverk till många klockor på offentliga byggnader. Efter Johns död övertogs fabriken av adoptivsonen Lars. Efter Lars Linderoths död fortsatte hustrun Viran Linderoth att driva firman vidare tills det upphörde 1963.
År 1880 köpte John Linderoth tre små holmar utanför Vinterviken vid Gröndal. Dessa holmar gav han nya namn, Lindholmen, Rotholmen och Eholmen, alla uppkallade efter honom själv. Så här års, när isen ligger kan man enkelt promenera över till holmarna till exempel från närliggande bostadsområdet Ekensberg. En vacker februarisöndag då solen skiner är holmarna uppenbarligen populära besöksmål för närboende Stockholmare.
Eholmen närmast och Lindholmen längre bort till höger.
Numera ägs alla holmarna av Stockholms stad. På Lindholmen byggde Linderoth på 1880-talet fem enkla sommarhus som fortfarande finns kvar. Den holmen förvaltas av Klubbensborg och stugorna går att hyra. De övriga holmarna är obebyggda.
Två sammanbyggda stugor utgör tillsammans den så kallade Urmakarvillan.
Strandvillan ligger vid södra sidan.
Östra villan. 
Kastellet är ett rödmålat hus på norra sidan med en originell klockgavelliknande takavslutning på båda husgavlarna. 
Ett badhus. 
Utsiktspaviljongen på öns västra udde.
Rotholmen

5 kommentarer:

  1. Intressant läsning.
    Tack för en bra och varierad blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka vackra ur de tillverkade förr och vilka vackra hus de byggde förr. Jag känner till en stor samling gamla ur och verktygen därtill, om någon är intresserad.
      Ingrid Maria

      Radera
  2. Rolig läsning! Kul med lite "omkringinformation".
    S-A Jansson
    URBRA HB

    SvaraRadera
  3. Vad har du för källa till att denna ö heter E-holmen?

    SvaraRadera
  4. Boken G.W. Linderoths Urfabrik av Jim Lundin & Peter Borgelin innehåller omfattande information om företaget, urmakarna, tillverkningen, samt även om den ovan omtalade ön...

    Lundin, Jim, Borgelin, Peter, G.W. Linderoths Urfabrik (2008). Karlskrona. ISBN 978-91-633-2115-3

    SvaraRadera