Det som sticker ut mest på årets vårsalong på Liljevalchs är förstås Kent Fernströms jättestora modell över Olle Olssons Gamla Hagalund, just när det håller på att gå i graven och ersättas av miljonprogrammets Blåkulla. Hagalund får också särskild uppmärksamhet i DN Sthlm idag liksom på Epsteins blogg, där man kan se gamla foton från samma tid.
Varje grop en grav.
Bara för att ingen ska missförstå hur Blåkulla ser ut idag visar jag en nutida bild nedan.
Annars fastnar jag för ”Night light” av landskapsmålaren Anders Magnusson, som inspirerats av Levitan, Hopper och Wyeth, samt sekelskiftskonstärer i Norden.
Night light
Den uttrycker en gåtfull stämning, lite som Hopper, kanske minnet av en förlorad plats någonstans för länge sen.
Ninna Helena Olsen som är inredningsarkitekt, har med tre verk från sin serie ”Tid”, som avbildar tre tidpunkter från 2012. Jag gillar hennes abstrakta bilder, även om jag inte riktigt hänger med i hennes förklaringar: ”Bilderna inkapslar tidpunktens stämning och reflekterar fragment från vår samtid. Varje bild är en bricka, där de tillsammans skapar tidens pussel.”
6.34 am
1.37 pm
I den stora entrésalen fastnar blickarna omedelbart på Ella Tillemas två stora oljemålningar.
Är det i mitt huvud det brinner, eller är det hela världen som står i brand?
Det här är bara början.
”En bra dag kan det vara en början på en bättre och rättvisare värld, men ibland kan det även vara början på slutet”, tänker Ella. Det här är bara början, tänker hon, tar fram sitt gevär och vill skjuta ner ”alla jävla kapitalistgubbar”. Hon vill skydda kommande generationers framtid och visa att en annan värld är möjlig. Jag kan bara säga att jag till viss del förstår henne, men jag är ju pacifist, förstås, så det blir aldrig av. Jag har inte heller något gevär. Men hennes målningar är ju bra.
Bara för att ingen ska missförstå hur Blåkulla ser ut idag visar jag en nutida bild nedan.
Den uttrycker en gåtfull stämning, lite som Hopper, kanske minnet av en förlorad plats någonstans för länge sen.
Ninna Helena Olsen som är inredningsarkitekt, har med tre verk från sin serie ”Tid”, som avbildar tre tidpunkter från 2012. Jag gillar hennes abstrakta bilder, även om jag inte riktigt hänger med i hennes förklaringar: ”Bilderna inkapslar tidpunktens stämning och reflekterar fragment från vår samtid. Varje bild är en bricka, där de tillsammans skapar tidens pussel.”
3.43 pm
I den stora entrésalen fastnar blickarna omedelbart på Ella Tillemas två stora oljemålningar.
”En bra dag kan det vara en början på en bättre och rättvisare värld, men ibland kan det även vara början på slutet”, tänker Ella. Det här är bara början, tänker hon, tar fram sitt gevär och vill skjuta ner ”alla jävla kapitalistgubbar”. Hon vill skydda kommande generationers framtid och visa att en annan värld är möjlig. Jag kan bara säga att jag till viss del förstår henne, men jag är ju pacifist, förstås, så det blir aldrig av. Jag har inte heller något gevär. Men hennes målningar är ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar