Fördubbla bostadsbyggandet!

Växande invandring och växande födelseöverskott bäddar för en allt värre bostadskris. Enligt Migrationsverkets senaste prognos kommer bortåt 100 000 asylsökande flyktingar att komma till Sverige nästa år, framförallt beroende på de pågående konflikterna i Syrien och Irak. Även kommande år väntas få höga flyktingtal. Det är en hög siffra, men det är fortfarande bara ungefär en procent av Sveriges befolkning, har migrationsminister Morgan Johansson sagt i medierna. Det kanske låter lite med en procent, mycket mindre än 100 000, eller hur.
I media har man talat om bristen på flyktingbostäder. Situationen är alltmer akut och fördelningen mellan hur många flyktingar varje kommun tar emot mycket ojämn. Naturligtvis måste alla ansträngningar göras för att lösa detta problem både på nationell nivå och på EU-nivå. Det är oerhört angeläget att allt görs för att hjälpa de människor som tvingas lämna sina hem på grund av krig. Det internationella samfundet har ett ansvar också för att så lite görs för att få slut på dessa pågående konflikter. Men det finns också en pyrande bomb i förlängningen som gäller bostadsbyggandet här i Sverige. Erfarenheterna pekar på att många flyktingar kommer att stanna i landet permanent, och de kommer då att även behöva en permanent bostad i landet.

Utveckling av födelseöverskott och invandringsöverskott i Sverige sedan 1975. Den blå kurvan visar födelseöverskottet och den röda kurvan visar totalen inkl invandring.

Nettoinvandringen har successivt ökat från ca 15 000 per år i under 1970- och 1980-talet till  omkring 55 000 per år under de senaste tio åren. Födelseöverskottet har gått upp och ner historiskt. Sedan millennieskiftet har det ökat till drygt 20 000 per år. Dessa nya hushåll kommer att efterfråga bostäder under det kommande decenniet. Totalt ligger vi just nu på en folkökning om närmare 90 000 per år, som kan öka ytterligare med den växande flyktinginvandringen. Enligt SCB:s aktuella prognoser kommer befolkningen att öka med runt 100 000 personer per år men dessa prognoser gjordes innan den senaste flyktingkrisen var känd.
Med den befolkningsökningen kommer det att behöva tillkomma runt 50 000 lägenheter årligen – utöver dem som behöver byggas för att klara av det underskott som redan har ackumulerats under ett antal år. Totalt åtminstone 60 000 lägenheter per år.

Men detta är ju en nettosiffra. Eftersom det även förekommer flyttningar inom Sverige behöver fler bostäder byggas där inflyttningen och efterfrågan är störst, i universitets- och storstadsregionerna. Totalt kanske 70 000 lägenheter per år. Målet är enligt regeringsdeklarationen minst 250 000 nya bostäder till år 2020. Det innebär ca 50 000 lägenheter per år. Frågan är om det räcker, och hur snabbt kan man komma upp i den erforderliga nivån.

Bostadsbyggandet i Sverige per år 1975-2013.
Hur många lägenheter har det då byggts? Bostadsbyggandet i landet har ökat från drygt 10 000 lägenheter per år under slutet av 1990-talet till omkring 30 000 lägenheter per år nu. Vi behöver alltså fördubbla bostadsbyggandet i landet tämligen omgående för att klara bostäderna för den uppväxande generationen, de nya inflyttarna till storstadsregionerna och för de inkommande flyktingarna. Det är i själva verket inte så mycket. Under miljonprogrammet 1965-1975 byggdes 100 000 lägenheter per år. Under perioden 1975-1990 byggdes det omkring 50 000 lägenheter per år, så det går ju faktiskt. Bostaden är ju faktiskt en social rättighet, eller borde vara det. Det är bara att sätta igång!

Svära i kyrkan

Ekologiskt, klimatsmart, hållbart, så ska det nya livet levas, eller hur. I regeringsförklaringen slog Stefan Löfven fast att en nationell livsmedelsstrategi ska tas fram; ”En långsiktig livsmedelsstrategi tas fram för att öka matproduktionen i Sverige och stödja ökad svensk och ekologisk matkonsumtion”.

Ekologisk odling på Lilla Bjers på Gotland
Det är möjligen en smula oklart hur detta ska gå till. Löfven vill nämligen både ha ökad matproduktion i Sverige och ekologisk matkonsumtion. Det verkar alltså som han vill att svenska bönder ska öka den konventionella odlingen, medan importen av ekologisk mat ska öka. Kanske en paradox, eller…
Att öka den svenska produktionen av ekologisk mat skulle nämligen innebära minskad livsmedelsproduktion i Sverige. Att dessutom påstå att det inte alls är bra för miljön, det måste väl ändå vara som att svära i kyrkan. Ändå är det just det som fyra forskare från SLU påstår i en debattartikel i SvD idag. De redovisar de slutsatser de dra i en ny bok i ämnet.
Praktiskt taget alla populära föreställningar om ekologisk odling är enligt artikelförfattarna felaktiga. Slutsatserna från den seriösa forskningen är entydiga:

• Konsumenterna får varken bättre livsmedel eller en bättre miljö om de köper ekologiskt odlad mat.
• De omfattande stöden för ekologisk odling – cirka 500 miljoner per år – skulle göra större samhällsnytta om de användes i det vanliga jordbrukets fortsatta miljöanpassning.
• Ekologiska livsmedel är inte giftfria.
• Ekomaten är inte heller nyttigare än konventionellt odlad mat.
• Ökad ekologisk odling försämrar allvarligt livsmedelsförsörjningen, både i Sverige och globalt.
• Ekoodling ger inte ett lägre utsläpp av näringsämnen till yt- och grundvatten.
• Ekoodling är inte klimatsmart.

Det är inte ovanligt att de enkla föreställningarna om hur världen ser ut inte visar sig stämma. Jag är inte expert på jordbruk, varken ekologiskt eller konventionellt, men resonemangen verkar övertygande. Den mest drastiska effekten av om vi skulle gå över helt till ekologiskt jordbruk skulle vara att skördarna skulle minska med mellan 30 och 60 procent. Vi skulle då få importera ännu mer livsmedel än vad vi redan gör, med högre världsmarknadspriser som följd, sannolikt avskogning någonstans i världen och sämre livsmedelsförsörjning för de fattigaste. Ekologiska produkter är inte heller klimatsmarta, eftersom konventionell gröda tar upp betydligt mer koldioxid. Författarna förordar i stället riktade och effektiva miljöåtgärder inom det konventionella jordbruket. Ett vetenskapsbaserat jordbruk utan ideologiska förtecken sägs vara vägen framåt.
Med stor sannolikhet kommer snart andra forskare, som redan positionerat sig inom den ekologiska sfären, att protestera. Det är nämligen vanligt, även inom vetenskapen, att människor tar till sig sådan kunskap, som stöder den egna föreställningen, och därmed bortser från eller negligerar invändningar och svagheter, men däremot genast tar till sig kunskap som stöder den egna uppfattningen. Det verkar helt enkelt vara en mänsklig egenskap som förr eller senare verkar träda fram inom alla områden.

Uppdatering 16 november
Som väntat kom protesterna omgående. Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl köper inte slutsatserna. Hon menar att forskarna bara ser en del av verkligheten. Hon tycks inte ifrågasätta att ekologisk produktion leder till minskad produktion på en viss areal. Lösningen är enligt henne att sluta äta kött, så att vi slipper odla foder. Naturskyddsföreningens mål är att alla odling i Sverige ska ställas om till ekologisk. Slutsatsen blir att alla ska bli vegetarianer eller kanske hellre veganer. Lycka till SNF!
Den biologiska mångfalden runt ett ekologisk fält är större, säger hon. Men vad händer med det öppna landskapet och den biologiska mångfalden om alla betesmarker försvinner? Och hur göder man utan vare sig djur eller konstgödsel? Helena Jonsson från LRF är (föga överraskande) mindre kategorisk och anser att det finns fördelar och nackdelar med både konventionell och ekologisk odling.

Tunnelbanan till Barkarby

Den 11 novenber 2013 presenterades en överenskommelse om utbyggnad av nya tunnelbanelinjer i Stockholmsregionen. Överenskommelsen finns tillgänglig här.
Just nu pågår samråd om den nya tunnelbanesträckningen Akalla-Barkarby station. Den 16 november är sista dag att lämna synpunkter. Handlingarna finns tillgängliga här.

Tunnelbana Akalla-Barkarby.
Tunnelbanesträckan är omkring 3,5 km, lite beroende på hur den dras. Det finns nämligen lite olika alternativ, antingen närmare Barkarby kyrkby eller under bergkullen nordväst om den gamla flygplatsen. Fyra olika lägen diskuteras för den mellanliggande station som föreslås. Jag utgår från att det bästa är att lägga stationen mitt i Barkarbystaden nära den befintliga rullbanan för flygplatsen, eftersom den då ger bra täckning av ny bebyggelse.

Olika korridorer utreds.
Vid Barkarby station får man en omstigningsmöjlighet till pendeltåg och regionaltåg. I samband med att järnvägen byggs ut till fyra spår får stationen ett nytt läge med koppling till tunnelbanan. Totalt ska det byggas 14 000 nya bostäder i Barkarbystaden och Veddesta, sydväst om Barkarby station, för omkring 30 000 invånare. Det handlar alltså om en kraftfull stadsutbyggnad.
Kommer då tunnelbanan från Akalla till Barkarby att förlängas vidare i framtiden? Det kanske inte helt kan uteslutas, även om jag inte tror det. Någon naturlig målpunkt verkar inte finnas. Jakobsberg har redan pendeltåg och ligger inte i rätt riktning.
Det finns dock en tänkbar tunnelbaneförlängning som helt förtigs i samrådsunderlaget, och det gäller en eventuell förlängning av tunnelbanans andra gren från Hjulsta till Barkarby. Det finns ingen överenskommelse om en sådan förlängning, men det vore dumt att inte låtsas om att detta också har varit ett alternativ som diskuterats länge. SLL har tidigare ställt det ena alternativet mot det andra, men den ena förlängningen behöver inte utesluta den andra. Tvärtom kan man antagligen göra vissa vinster om båda byggs samtidigt.

Tunnelbanor Akalla-Barkarby och Hjulsta-Barkarby.
En förlängning Hjulsta-Barkarby har varit aktuell i flera tidigare regionplaner (Regionplan 1978 och Regionplan 1991) då man tänkte sig att Akallagrenen i stället skulle förlängas till Sollentuna.  Eftersom Barkarby håller på att utvecklas till en regional stadskärna finns det alla anledning att behålla möjligheten till ytterligare förbättringar av tillgängligheten i framtiden. En förlängning från Hjulsta till Barkarby är enkel att göra, bland annat eftersom vändspåren redan går en bit längre än Hjulsta. Avståndet är bara 700 meter och banan kan byggas ovan jord och blir därför ganska billig. Genom en sådan förlängning skulle de boend i Tensta, Rinkeby och Rissne få bekväm tillgång till en större arbetsmarknad i närområdet. En sådan förlängning skulle därför få stor social nytta. I framtiden skulle den dessutom kunna förlängas ytterligare till Barkarby handelsplats och Ikea. Som regional stadskärna kommer Barkarby bara att vinna på förbättrad tillgänglighet, och omvänt. Men en kraftfull stadsutbyggnad kommer det att finnas underlag för mer än en tunnelbana. Så planeringen bör inriktas för att göra detta möjligt i framtiden, om det inte kan genomföras redan nu.

Grus i bostadsmarknaden

Idag har man annonserat att man vill införa amorteringskrav för nya bostadslån. DN skriver att det är de unga som drabbas hårdast och det är sant, men alla drabbas. En orsak sägs vara att vi har eller håller på att få en bostadsbubbla. Priserna kommer att sjunka med kanske 20 % när bubblan spricker, säger förståsigpåare. Andra menar att vi inte har någon bubbla. Jag hör till dem. De höga bostadspriserna i Stockholm och andra storstäder är framförallt beroende på ett alltför lågt bostadsbyggande under mer än 20 år. Det fattas idag ungefär 80 000 lägenheter för att nå samma utrymmesstandard som vi hade 1990. Trots att vi idag tjänar mer pengar än vi gjorde då. Det är klart att priserna stiger då. Det kommer inte att byggas fler lägenheter för att vi inför amorteringskrav, snarare färre.
Jag går in på måfå och hittar en lägenhet på Högbergsgatan på Södermalm, ganska nära där jag bor, en trea på 69 kvm. Priset är 4,975 miljoner, dvs 72 000 kr per kvadratmeter. Månadskostnad för bolån och bostadskostnad blir 12 343 kr per månad. Detta motsvarar 2 147 kr per kvm och år.

På Maria Prästgårdsgata kan man köpa en lgh på 36 kvm för 2,65 miljoner, 73 600 kr per kvm. Bostadskostnaden blir 2 467 kr per kvm och år.

Kv Tygeln på Södermalm, Stockholmshem
Något kvarter bort kan man i stället hyra en nybyggd hyreslägenhet från Stockholmshem. En lägenhet på 110 kvm  kostar per månad 22 776 kr. Det motsvarar 2 485 kronor per kvm och år. Vill man hellre ha en liten lägenhet på 37 kvm klarar man sig på bara 9 532 kr per månad. Det motsvarar hela 3 091 kr per kvm och år.
En nybyggd hyreslägenhet kostar alltså lika mycket eller mer än en äldre bostadsrätt i samma område.  Det verkar inte vara svårt att hyra ut lägenheterna. Hur definierar man då bostadsbubbla? Kanske har vi en bostadsbubbla också på hyresmarknaden?
För ett år sedan konstaterade jag här på bloggen att huspriserna hade stigit med ca 60 procent sedan 1990, medan inkomsterna bara hade stigit med 40 procent i fasta priser. Det innebär att huspriserna relativt sett har stigit 15 procent mer än inkomsterna, vilket knappast är dramatiskt mycket när det råder påtaglig bostadsbrist. Vid krisen 1990 sjönk huspriserna med ca 30 procent på fem år, tillbaks till samma nivå som tio år tidigare. Detta var resultatet av en kraftig ökning av bostadskostnaderna genom omläggningen av hela bostadsfinansieringssystemet med statliga subventioner. Även om bostadsbyggandet skulle öka kraftigt tar det många år att få sådana effekter som påverkar prisbilden. Det finns därför inte särskilt mycket som talar för en bostadsbubbla.
Att införa amorteringskrav kommer naturligtvis att komplicera bostadsmarknaden ytterligare. Dels kan efterfrågan minska och därigenom minska bostadsbyggandet när vi egentligen skulle behöva ökat byggande. Dels försvårar det flyttningar. Om man har ett amorteringsfritt bostadslån vill man ogärna flytta om det medför att man måste ta nya lån med amorteringskrav. Det innebär att man får en ny inlåsningseffekt i boendet. En annan inlåsningseffekt infördes av alliansregeringen när man ersatte fastighetsskatten med en (i storstäderna) mycket lägre avgift. Inlåsningseffekten innebär att många hushåll bor kvar i för stora bostäder eftersom en flytt inte skulle vara ekonomiskt fördelaktig. Därigenom försvårar man ett effektivt utnyttjande av bostadsstocken och förvärrar bostadsbristen.

Oseriöst att rösta på alliansen

Idag på lunchekot hörde jag centerledaren Annie Lööf säga något förnuftigt för första gången på mycket länge:
”Sverigedemokraterna skulle framstå som djupt oseriösa om de röstar på Alliansens budgetförslag.”

Annie Lööf
Annie Lööf är tydligen initierad i budgetförslaget. Frågan är då varför allianspartierna skulle rösta på ett så oseriöst budgetförslag.

Bara 46 minuter glad på en hel vecka

I går berättade man i TV-vädret att vi i Stockholm bara hade 0,77 timme med sol förra veckan. Det betyder på vanlig svenska 46 minuter. Per dag är det sex minuter och 36 sekunder! Knappt sju minuter sol per dag alltså. Inte undra på att man känner sig deppig. Jag som trodde att det berodde på den brunmurriga färg, som man har bestämt att slottet ska ha.

Gråmulet höstväder i Stockholm
Nu förstår jag att det bara handlar om vanlig SAD. Det är en träffande beteckning på årstidsbunden depression, Seasonal Affective Disorder. Över en miljon svenskar blir nedstämda under den mörka årstiden. Ljusterapi lär hjälpa, men man kan också gå ut på en promenad på lunchen när det är som ljusast.
Vid ljusterapi befinner man sig i ett rum med vita väggar och vita möbler. Patienten får svepa in sig i ett vitt lakan så att ljuset från de speciella lysrören inte ska absorberas av mörka ytor. Patienten får i sig ljuset indirekt, vilket är viktigt. Går man ut ska ljuset reflekteras mot ljusa ytor, inte mörka. Det är också därför vi mår bättre om slottet blir gult i stället för brunt. Mörka hus borde förbjudas av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Det är en ren hälsofråga.

PBL och byggnadsminnen

Slottets färg (den varmrosa färgen) har beslutats av Riksantikvarieämbetet, inte Fastighetsverket. Det framgår av det beslut jag fått från SFV idag, se nedan.

Beslutet är dessutom fattat redan den 7 juli och ansökan lämnades in från SFV redan i juni. Beslutet är fattat med stöd av 7 § förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen. Denna paragraf lyder:

7 § Om det finns särskilda skäl, får ett statligt byggnadsminne efter tillstånd ändras i strid mot skyddsbestämmelserna. Ett tillstånd till ändring kan förenas med villkor om
1. utförandet av ändringen,
2. dokumentation av ändringen, och
3. antikvarisk undersökning och medverkan.
Frågan om tillstånd till ändring prövas av Riksantikvarieämbetet efter ansökan av den myndighet som förvaltar byggnadsminnet. Riksantikvarieämbetets beslut får inte överklagas.

I SFV:s ansökan hänvisas till "kulör enligt provyta på Högvaktsflygeln", dvs den byggnad som är omsorgsfullt dold för allmänheten av presenningar som framgår av gårdagens inlägg. RAÄ:s beslut får alltså inte överklagas. Det finns dock inte något som säger att statliga byggnadsminnen är undantagna från PBL. Min undran kvarstår alltså: Innebär verkligen beslut enligt 7 § förordning (2013:558) om statliga byggnadsminnen att PBL åsidosätts? Jag kan inte hitta något sådant undantag. Även bygglov torde alltså krävas för färgändring av slottet.

Stockholm – den gula staden

Man talar i media om ”slottets nya färg”, den ”varmrosa färgen”. Av de bilder som visats hittills är det dock svårt att föratå något annat än att man vill ha kvar samma smutsbruna färg som idag, kanske bara något mindre smutsig.

Kungliga Slottet.
Exakt vilken färg slottet ska få är dock inte så lätt att veta eftersom den flygel som man putsat om med den nya färgen är omsorgsfullt dold av presenningar, och lär så förbil under ett antal veckor ytterligare.

Slottets södra flygel med den nya varmrosa färgen. Vad tycks?
Av allt att döma försöker Fastighetsverket äta kakan och ha den kvar. För om man verkligen menade allvar med att ge slotten en ny färg, till exempel den ljust tegelröda färgen, som slottets norra flygel lär ha haft under fyra år innan slottet brann 1697, så hade åtgärden sannolikt krävt byggnadslov enligt PBL, 9 kap. 2 §, punkt 3c, som innebär att det krävs bygglov för ändring av färg. Dessutom är det enligt PBL förbjudet att förvanska särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Bebyggelsens ”särart” och ”karaktärsdrag” ska dessutom tillvaratas vid ändring eller underhåll, även om åtgärderna inte kräver bygglov. Det innebär att man bara kan använda samma färg som idag utan att söka bygglov.
Vilken färg ska slottet egentligen ha? Slottets arkitekt, Nicodemus Tessin d.y. dog 1728 innan slottsbygget blev klart och var då ofärgat, och ansvaret övertogs då av arkitekten Carl Hårleman, som slutförde bygget och bestämde den gula färgen som slottet sedan hade från 1750 och under 150 år. Omkring förra sekelskiftet 1900 färgades slottet i dagens bruna nyans, som den alltså haft i drygt 100 år. Om byggnaden inte ska "förvanskas" kan man rimligen bara använda den gula nyans, som dåvarande slottsarkitekt Carl Hårleman bestämde 1750 eller den smutsbruna färg som bestämdes 150 år senare. Att nu ge den en ”varmrosa färg” utan att söka bygglov för åtgärden är ett brott mot PBL – antingen mot bygglovplikten (om det innebär ändring av färg) eller mot förbudet mot förvanskning (om det är en annan färg än gult eller brunt).
Själv tycker jag utan tvekan att den gula färgen är att föredra. Stockholm kallades på 1700-talet för den gula staden, eftersom gult var den dominerande färgen. Fortfarande finns det gott om gula hus, även i slottets närhet. Närmast som jämförelse är Tessinska palatset som ritades av slottsarkitekten själv och byggdes vid samma tid mellan 1694–1701. Uppenbarligen tilltalades Tessin av den gula färgen.

Tessinska palatset har en mycket vacker gul färg och ligger vid Slottsbacken. Där bor landshövdingen Chris Heister.

Granne till Tessinska palatset och Slottet ligger en rad byggnader i olika gula nyanser.

Flemingska palatset vid Slottsbacken - också gult - är byggt på 1650-talet efter ritningar av Tessin d.ä.

Myntkabinettet vid Slottsbacken från 1675 är varmt gult.

Arvfurstens palats på Gustav Adolfs torg i Stockholm är ett palats uppfört mellan 1783 och 1794 för prinsessan Sofia Albertina, syster till kung Gustav III. Arkitekt var Erik Palmstedt. Också gult förstås.

Vid Drottninggatan ligger en vacker gul malmgård från 1699-1701, Schefflerska palatset på Drottninggatan 116 vid den så kallde Spökparken. 

Jernkontorets gula byggnad vid Kungsträdgårdsgatan byggdes 1875 efter ritningar av arkitekt Axel Kumlien.

Fersenska palatset har lång historia med de äldsta delarna från 1634. Nuvarande byggnad moderniserades på 1880-talet av arkitekten Adolf Emil Melander arkitekten Helgo Zettervall, som medverkade till utformningen av fasaden i nyrenässans. Gult förstås.
Det är ju helt klart att den gula färgen har karaktäriserat centrala delar av Stockholm från 1600-talet och framåt. Den har den längsta traditionen också på det kungliga slottet. Varför man inte har insett detta är en gåta. "Vi satsar på sandfärgat med rosa inslag. Färgsättningen man kom fram till för över 100 år sedan var alltså inte så dum", sade  Andreas Heymowski enligt media förra året. Genom att måla Slottet beige-brunt behöver inte Fastighetsverket enligt Madeleine Sjöstedt ansöka om bygglov och frågan behöver således inte frågan komma upp för behandling i demokratiskt tillsatta instanser som stadsbyggnadsnämnden. Det är enligt min mening utomordentligt märkligt.
Själva har vi ansökt om att få bygga balkong i ett läge som inte är synligt för några andra än dem som bor runt gården i samma kvarter. Där har de flesta redan fått bygga balkong, men jag har nekats detta av stadsbyggnadsnämnden. Jag tycker detta är tråkigt, men rättar mig självfallet för ett beslut som fattats av en demokratiskt tillsatt församling.
Jag tycker att en fråga som är av oändligt mycket större vikt - den berör 900 000 stockholmare och stadens antagligen mest iögonfallande byggnad - inte utsätts för samma demokratiska behandling. Det är minst sagt stötande.

Koja kräver bygglov men inte slott?

Dagens Nyheter innehåller idag två bygglovrelaterade frågor, som tycks vara av allmänt intresse.
1. Koja
 En av dem handlar om fyra stugor byggda av nuvarande landsbygdminister Sven-Erik Bucht (S) på 1970- eller 1980-talet. De ligger i skogen 8 km från hans gård Karungi, som i sin tur ligger 25 km norr om Haparanda och 80 mil från Stockholm. Detta är nästan så långt borta från all ära och redlighet man kan tänka sig.

Karungi, enligt Google Earth.
Den skogsfastighet som stugorna står på är 47 hektar, dvs nästan en halv kvadratkilometer. Sven-Erik Bucht är snart 60 år, och om det är sant som sägs att stugorna byggdes på 1970- och 1980-talet, var han då i 20- eller 30-årsåldern. Kanske byggdes de olovligt i ungdomligt oförstånd. Kanske krävdes inte bygglov, om de kan betraktas som ekonomibyggnader till jord- eller skogsbruket. I vart fall är brottet sannolikt preskriberat, eftersom det har skett för mer än 10 år sedan. Det innebär att kommunen inte kan ålägga honom att riva dem, men likväl betala straffavgift, om det nu krävdes bygglov. Om de nu inte ligger inom strandskyddat område för då kan han ändå tvingas riva dem, och då räcker det med en liten å inom hundra meter från stugorna för att strandskyddet ska gälla. Enligt Boverkets jurist krävs enligt PBL dessutom anmälan för installation av kamin, men om detta skedde före 1987 fanns inte PBL. Sven-Erik Bucht blev kommunstyrelsens ordförande i Haparanda kommun 2003, alltså långt efter det att stugorna byggdes. Idag kanske han hade frågat först.
Någon i hans omgivning tycks i alla fall ha irriterat sig på stugorna, eftersom DN fått tips om detta allvarliga missförhållande. Det är i alla fall tur att vi har den tredje statsmakten, i detta fallet Dagens Nyheter, som ser till att inga missförhållanden undanhålls oss medborgare.
2. Slott
Ett annat byggnadslovsrelaterat missförhållande gäller färgen på Kungliga Slottet som också tas upp av DN. Dvs det är inte alls bygglovrelaterat, som man kanske kunde tro, och inte heller ett missförhållande, i varje fall enligt slottsarkitekten. Om en vanlig fastighetsägare runt om i Sverige vill ändra färgen på sitt hus kan han tvingas söka bygglov och även nekas detta, i varje fall om det ligger inom detaljplan och den handläggande bygglovarkitekten anser att åtgärden väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär. Nu kunde man kanske tro att färgen på Stockholms slott i någon liten grad kunde angå Stockholms stads byggnadslovsavdelning och kanske även de folkvalda politikerna i staden, kanske även de vanliga medborgarna. Men så är inte fallet. Färgen på Slottet bestäms av en enda person, Andreas Heymowski på Fastighetsverket, som råkar vara så kallad slottsarkitekt. Den ”varmrosa” färg han har bestämt har även godkänts av Riksantikvarieämbetet. Åtminstone kallar han själv färgen varmrosa. Andra kanske skulle kalla den bajsbrun eller något annat. Den är dessutom oroväckande lik den färg som slottet har haft i drygt 100 år, kanske bara något mindre nedsmutsad. Den färgen är nämligen inte särskilt populär bland stockholmarna.
Kanske hade slottet – åtminstone den norra längan som var det enda som var byggt då – en liknande ljust tegelröd färg under fyra år från 1693 och fram till slottsbranden 1697. Kanske var det så Tessin hade velat se hela Slottet; men det vet vi inte. Det nya slottet var kalkputsat ljusgrått men ofärgat fram till dess att kungafamiljen flyttade in 1750, då det målades gult på förslag från Hårleman. Sedan var det gult i 150 år. Det är den längsta period som slottet har haft en viss färg. Slottet är också mycket vacker på bilder från den tiden.

Slottet i gult på 1750-talet, enligt en målning av Elias Martin.
Sedan 1900-talets början har det alltså haft den nuvarande alltmer smutsbruna färg, som stockholmarna tycker är så trist, men som nästan alla (slotts)arkitekter och antikvarier hyllar. Madeleine Sjöstedt (FP) tycker att beslutet saknar folklig förankring. Fastighetsverkets beslut att måla Stockholms slott i vad de kallar varmrosa, vi andra säger beige-brunt, kan bli ett historiskt misstag, hävdar tidigare fastighets- och kulturborgarrådet Sjöstedt. Slottet borde vara gult och hon får stöd av ett annat f d borgarråd, Mikael Söderlund (M). ”Slottet ska inte glänsa. Det ska inte få lysa i samma gula vackra dräkt som de samtida byggnaderna Tessinska palatset eller Arvfurstens palats. Varför Statens fastighetsverk till varje pris vill hindra detta palats från att ta sin rättmätiga plats i stadens mest centrala rum är för mig en gåta”, skriver han enligt DN.
Troligen har en majoritet av Stockholms befolkning samma åsikt. Dagens Nyheter publicerade den 2007-03-06 en undersökning de gjort på sin webbplats och där man kunde tycka till om 3 olika färger på slottet, gult, ljusrött eller samma som idag. Den klara vinnaren var, med 44% av rösterna blev ljusgult. På andra plats med 30% av rösterna kom dagens smutsbruna färg medan endast 26% föredrog den mer ursprungliga ljusröda färgen, som Andreas Heymowski nu har bestämt ska gälla. I dagens DN presenteras en senare undersökning som visar att de flesta, 39 % vill ha gult, medan 30 % vill ha varmrosa. Fortfarande majoritet för gult alltså.
Enligt slottsarkitekten har den nuvarande bajsbruna färgen på slottet mörknat med tiden och ”blev den bruna, inte så vackra färg vi är vana att se på Slottet”. Med den bajsrosa färgen hoppas han att vi får slippa det snabba mörknandet. Om det är sant borde detta innebära att den föreslagna bajsrosa färgen på Slottet, landets kanske mest iögonfallande byggnad, ”väsentligt ändrar byggnadens karaktär” och då borde detta vara en bygglovpliktig åtgärd enligt all rim och reson, i varje fall så länge en motsvarande ändring av färg i Rågsved är bygglovpliktig.
En färgändring på landets kanske viktigaste byggnad borde inte bara vara en fråga för den ansvariga tjänstemannen, slottsarkitekten på Statens Fastighetsverk. ”Jag tror inte att det finns någon instans där man kan överklaga”, säger Heymowski. Kanske inte. Men det finns i alla fall en instans som granskar statliga myndigheters beslut och det är JO, Justitieombudsmannen. JO ska övervaka att den offentliga makten utövas i enlighet med lagar och regler. Under JO:s tillsyn står statliga myndigheter, inklusive Statens Fastighetsverk. Anser man att man själv eller någon annan blivit felaktigt behandlad av en myndighet eller en tjänsteman vid handläggningen av ett ärende kan man klaga hos JO. Vem som helst kan göra en anmälan. Man behöver inte ha uppnått en viss ålder, vara svensk medborgare eller bo i Sverige för att få klaga. Det är inte heller nödvändigt att man personligen är berörd av det man anmäler.
Naturligtvis borde även politiker på statlig nivå ta de initiativ som krävs för att dels få lagändringar för att bygglovrealterade frågor av nationellt och regionalt intresse får en adekvat behandling, där demokrati och medborgarinflytandet säkras, samt att närmast försumbara bygglovrelaterade frågor som saknar allmän betydelse förenklas i motsvarande grad. Vad säger till exempel kulturministern Alice Bah Kuhnke om att denna centrala den av Stockholm behandlas på ett så negativt sätt av den ansvariga myndigheten? Kanske dags att göra en översyn?

Uppdatering den 7 november
Sven-Erik Bucht säger till SVT Nordnytt att han idag ansökt om bygglov för stugorna som alla är byggda på 1960- och 1970-talet (tidigare nämndes 1970- och 1980-talet), dvs 35-45 år sedan. Då var Bucht i 20-årsåldern. Men vad händer om han nekas bygglov? Stugorna får ju ändå inte rivas, eftersom brottet är preskriberat.

Uppdatering 2 den 7 november
Nu kommer ett lugnande expertbesked, angående färgen på slottet. Karin Mannerståhl, känd från Äntligfen hemma i TV4, är nöjd med färgvalet enligt AOS. "Varmrosa är mycket av en slottsfärg. Och som slottet ser ut nu är det väldigt, väldigt tråkigt. Jag stöter ofta på turister som står utanför slottet och undrar var slottet är någonstans. Då får man beskriva att: "ja, det där är slottet". Då ser de väldigt förvånade ut. Men det är väldigt klokt att måla den i en ny färg." Men jag undrar om hon verkligen har satt sig in i färgvalet.

Karin Mannerståhl från Äntligen hemma i TV4 tycker att varmrosa är en bra färg på slottet.
Hon verkar mest bekymrad över att det hela ska ta så lång tid. Först år 2036 beräknas det vara avklarat, när prinsessan Estelle fyller 24 år. Hon kommer därför med ett generöst erbjudande, som Fastighetsverket rimligen inte kan tacka nej till: "Hur kan det ta så lång tid? Kanske att vi borde ta över det där på "Äntligen hemma". Jag skickar på Martin Timell på det där så går det lite snabbare. Det hinner bli smutsigt av avgaserna innan de hunnit varvet runt, känns det som. Det tror jag att vi får ta över helt enkelt," säger hon. Skönt att få ett kvalificerat utlåtande i alla fall.

Uppdatering i mars 2015.
Haparanda kommuns samhällsbyggnadsnämnd har nu beslutat att Sven-Erik Bucht inte behöver bygglov för byggnaderna, eftersom de räknas som ekonomibyggnader för näringsverksamhet, som inte kräver bygglov. Det handlar alltså om den skogsverksamhet han har. Det har nämligen kommit fram att Bucht "har varit där ute och röjt och grejat”. Klara besked alltså. Kommunen anser inte heller att det gör något att Sven-Erik Bucht inte anmält installationen av kaminerna.
Det har ingen betydelse att två oberoende jurister och bygglovsexperter vid Boverket och Villaägarna i fjol ansåg att det skulle krävas en specifik aktiv näringsverksamhet med avkastning för att stugorna och bastun skulle slippa krav på bygglov.

Tunnelbanan till Nacka ska (tyvärr) inte gå via Slussen

Det har kommit många besked om Slussen sedan den nya rödgrönrosa majoriteten tog över i Stadshuset. ”Nya Slussen stoppad” löd rubrikerna. Jag skrev då om ”Slussen Plan noll” redan för några veckor sedan, där jag pläderade för att Slussen åtminstone skulle rivas, medan man funderade på om eventuellt något nytt skulle byggas upp igen. På så sätt skulle ju avrinningen av Mälaren säkras, samtidigt som en fritt rinnande fors skulle vara ett klart tillskott i miljön. Dessutom skulle man knyta an till historien eftersom detta var läget fram till Drottning Kristinas sluss på 1600-talet.

Varför inte låta vattnet forsa fritt också i Söderström som det gör i Norrström.
Sedan dess har det kommit olika uttalanden i media. Det nya stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S) sa sig enligt lokaltidningen Södermalmsnytt ha gott hopp om att hitta en lösning. ”Jag tror att vi kommer att komma till skott under den här mandatperioden. Jag känner mig inte orolig för det. Men man ska ha respekt för att det är en svår fråga och att väldigt många stockholmare är engagerade i den”, sade Roger Mogert.
Alltså hitta en lösning under den här mandatperioden! Redan före 2018 skulle vi alltså få veta hur det ska bli med Slussen! Ytterligare fyra års utredande alltså. Marginellt kanske, efter de tjugo år som frågan redan har ältats.

Tunnelbanan till Nacka med Station i Sofia och vid Hammarby Kanal.
Bra, tänkte jag då. Då kanske man ändå kan passa på att ompröva sträckningen av den nya tunnelbanan till Nacka. Också den borde ju gå via Slussen, eftersom en stor del av trafikanterna från Nacka inte ska till mål norr om Slussen. Omkring en tredjedel säger en trafikexpert som jag pratat med. Med det alternativ som nu gäller skulle de alltså få resa till T-Centralen och där byta till röd eller grön linje söderut, om de till exempel vill till Södermalm eller söder om Söder. Alternativt byta vid Sofia till den nya Hagsätragrenen till Gullmarsplan, och där eventuellt byta vidare. Alternativt byta till Tvärbanan vid Sickla. Det går ju men är inte särskilt smart alltså. Och har man alls analyserat trafikströmmarna?
När jag var på kollektivtrafikmässan i Älvsjö häromdagen tog jag upp frågan med en av SLL:s trafikexperter, Roberth Colliander på SLL/Förvaltningen för utbyggd tunnelbana. Han höll i princip med mig om nackdelarna. Men enligt Colliander var komplexiteten kring planeringen av Slussen en av anledningarna till att man ville undvika den sträckningen. En sträckning via Slussen förutsatte betongtunnel med grundläggning delvis under den nya Slussen, vilket i princip var omöjligt med en redan påbörjad ombyggnad av Slussen. Men med en paus på fyra år skulle ju en omprövning av tunnelbanans sträckning kanske ändå vara möjlig? Stockholms stad vill egentligen att stationen i Sofia läggs längre österut för att täcka ny bebyggelse vid Ersta och kv Persikana bättre, om jag förstod honom rätt. Och egentligen borde ju dessa önskemål vara möjliga att förena. En tunnelbanesträckning via Slussen skulle rimligtvis också påverka dimensioneringen av bussterminalen, som kan göras mindre.

Stationen i Sofia med 300 m-zon (streckad) och 700 m-zon (heldragen).
Vid ett möte på Byggnadsföreningen för en tid sedan medverkade Bo Wijkmark, en gång i tiden sekreterare i Tunnelbaneplanen 1965. Han fick frågan om man aldrig tänkt på att det kunde behövas fler knutpunkter än vid T-centralen och låta de tre linjerna mötas i en triangel i stället för i en punkt. Han svarade att man visserligen tagit upp frågan, men snabbt avfärdat den "eftersom alla ändå skulle resa till City". Tydligen gäller det (van)föreställningen ännu idag, 50 år senare.
Men dessa funderingar verkar i vart fall vara onödiga. I DN får man nämligen läsa att Slussenbygget bara ska utredas till 31 januari 2015. Inte i fyra år alltså, utan i knappt tre månader. Det är bra för alla som är trötta på Slussenfrågan och vill få den ombyggd så fort som möjligt. "Och det blir inte fråga om att hitta en annan trafiklösning för Slussen än den som beslutats i Stadshuset. Det är den rödgrönrosa majoriteten nu helt överens om. De ledningsdragningar som påbörjats fortsätter och själva bygget kan i alla fall inte starta ännu", sade Jan Valeskog (S), ordförande i exploateringsnämnden som ansvarar för bygget. Frågan om en tunnelbanestation på Nackabanan vid Slussen är alltså inte aktuell. ”Vi har hela tiden sagt att detaljplanen för Nya Slussen ligger fast”, sade Jan Valeskog.
Också miljöpartisten Maria Wetterstrand har för övrigt markerat enligt DN var hon står i Slussenfrågan: ”I Stockholm och bland urstockholmare finns en slags konservatism och bevarandeiver. Även om jag har svårt att förstå hur någon kan vilja bevara Slussen, detta hemska ställe!” sade hon enligt DN. Jag förstår det inte heller. Kanske gäller det också för miljöpartisterna i Stadshuset.