För en tid sedan beslutade en majoritet i landstingsfullmäktige i Stockholms läns landsting bestående av de rödgröna och SD att inte höja priset på SL-kortet. Det betyder att de borgerliga får styra landstinget med ett budgethål på 700 miljoner. Var det ett bra eller dåligt beslut?
Enligt en studie av tidigare professorn i kollektivtrafik på LTH, Bengt Holmberg, för en statlig utredning, är en subventioneringsgrad av kollektivtrafiken på ca 50 % är samhällsekonomiskt optimalt. Det motsvarar den nytta som kollektivtrafiken ger i form av minskade utsläpp, ökad tillgänglighet för personer utan bil osv (se Ljungbergs blogg).
När kommer bussen?
Den borgerliga majoriteten har under senare år höjt taxorna mer och mer för att minska subventioneringsgraden. 1990 var skattefinansieringsgraden 69,7 procent men år 2000 var den nere på 49,7 procent. Därefter har siffran legat under 50 procent. Det är alltså en ganska läplig nivå. En höjning av priset på SL-kortet skulle sänka subventioneringsgraden ytterligare. Skulle det därför ha varit ett dåligt beslut?
Ja, är mitt svar, i alla fall om man inte samtidigt satsar på en ordentlig ökning av kollektivtrafiken. Stockholm är ju en växande region, och kollektivtrafiken behöver stärkas i många relationer. Regionens snabba tillväxt kräver satsningar på framtiden. Ska man bygga ut kollektivtrafiken och vinna marknadsandelar från biltrafiken krävs en offensiv satsning. Men det borgerliga budgetförslaget byggde i stället på en rad ambitionssänkningar med uppskjutna investeringar i bl a Spårväg City, Roslagsbanan och Tvärbanans Kistagren. Med så låga ambitioner blir det svårt att vinna marknadsandelar från biltrafiken.
Tvärbanans Kistagren har åter skjutits på framtiden.
Leif Pagrotsky har i stället föreslagit nolltaxa. Kollektivtrafiken skulle i stället finansieras genom skatter eller avgifter på arbetsgivare och butiker. Samma tankar har organisationen Planka.nu. Men förslaget har kritiserats hårt från experthåll, bl a av Maria Börjesson och Jonas Eliasson, KTH. Det skulle leda till en kraftig överkonsumtion av kollektivtrafikresor. De flesta nya kollektivtrafikanterna skulle inte vara tidigare bilister utan sådana som tidigare gått eller cyklat. Bilisterna lockas inte främst av gratis kollektivtrafik, utan av bra turutbud och snabba resor. Börjesson och Eliasson anser därför att nolltaxa är "orealistiskt, oekonomiskt och orättvist" (se DN debatt).
Nolltaxa innebär inte att kollektivtrafiken är gratis.
Har man mer pengar att satsa på kollektivtrafiken är inte det bästa sättet att sänka taxan utan att utöka trafiken. Med en offensiv kollektivtrafikstrategi skulle även en viss taxehöjning kunna motiveras. I stället satsar nu den borgerliga majoritet som styr i landstiget på att spara ytterligare på kollektivtrafiken. Men så vinner man inga nya trafikanter.
Enligt en studie av tidigare professorn i kollektivtrafik på LTH, Bengt Holmberg, för en statlig utredning, är en subventioneringsgrad av kollektivtrafiken på ca 50 % är samhällsekonomiskt optimalt. Det motsvarar den nytta som kollektivtrafiken ger i form av minskade utsläpp, ökad tillgänglighet för personer utan bil osv (se Ljungbergs blogg).
Den borgerliga majoriteten har under senare år höjt taxorna mer och mer för att minska subventioneringsgraden. 1990 var skattefinansieringsgraden 69,7 procent men år 2000 var den nere på 49,7 procent. Därefter har siffran legat under 50 procent. Det är alltså en ganska läplig nivå. En höjning av priset på SL-kortet skulle sänka subventioneringsgraden ytterligare. Skulle det därför ha varit ett dåligt beslut?
Ja, är mitt svar, i alla fall om man inte samtidigt satsar på en ordentlig ökning av kollektivtrafiken. Stockholm är ju en växande region, och kollektivtrafiken behöver stärkas i många relationer. Regionens snabba tillväxt kräver satsningar på framtiden. Ska man bygga ut kollektivtrafiken och vinna marknadsandelar från biltrafiken krävs en offensiv satsning. Men det borgerliga budgetförslaget byggde i stället på en rad ambitionssänkningar med uppskjutna investeringar i bl a Spårväg City, Roslagsbanan och Tvärbanans Kistagren. Med så låga ambitioner blir det svårt att vinna marknadsandelar från biltrafiken.
Leif Pagrotsky har i stället föreslagit nolltaxa. Kollektivtrafiken skulle i stället finansieras genom skatter eller avgifter på arbetsgivare och butiker. Samma tankar har organisationen Planka.nu. Men förslaget har kritiserats hårt från experthåll, bl a av Maria Börjesson och Jonas Eliasson, KTH. Det skulle leda till en kraftig överkonsumtion av kollektivtrafikresor. De flesta nya kollektivtrafikanterna skulle inte vara tidigare bilister utan sådana som tidigare gått eller cyklat. Bilisterna lockas inte främst av gratis kollektivtrafik, utan av bra turutbud och snabba resor. Börjesson och Eliasson anser därför att nolltaxa är "orealistiskt, oekonomiskt och orättvist" (se DN debatt).
Har man mer pengar att satsa på kollektivtrafiken är inte det bästa sättet att sänka taxan utan att utöka trafiken. Med en offensiv kollektivtrafikstrategi skulle även en viss taxehöjning kunna motiveras. I stället satsar nu den borgerliga majoritet som styr i landstiget på att spara ytterligare på kollektivtrafiken. Men så vinner man inga nya trafikanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar