Det senaste numret av tidskriften Plan, Nr 3 2015, med temat klimatanpassning kom lagom till en av våra svalaste somrar på länge då snön ligger kvar i fjälltrakterna ännu i slutet av juli. Glaciären på Kebnekaises sydtopp växer med flera meter, vilket inte har skett på länge. Inte heller har vi sett den globala temperaturen öka signifikant mätbart på 18 år. Men det finns naturligtvis goda skäl att anpassa sig till de klimatförändringar som ändå sker.
Plan ges ut av Föreningen för samhällsplanering, men det senaste numret finns ännu inte tillgängligt på hemsidan. En av artiklarna har rubriken ”Klimatflyktingar, det globala samhällets nya utmaning”. Artikeln är författad av Anna Ljungström, skribent på Supermiljöbloggen. Där presenteras hon så här: ”har verkat lokalt för minskad köttkonsumtion och driver opinion för ett ökat miljötänk”. Hon anges vara expert på klimat- och energipolitik och matens miljöpåverkan.
Artikeln är dock knappast saklig utan mer av ett alarmistiskt opinionsinlägg. Den förmedlar enbart uppfattningar som innebär att vi har hotande klimatkatastrofer att vänta oss med stora flyktingströmmar som följd trots att det även finns gott om belägg om motsatsen.
Översvämning i Thailand
Naturligtvis förekommer det att människor flyr katastrofer som orkaner, torka och översvämningar. Däremot saknas det belägg för att den typen av katastrofer ökar, vilket också bekräftas i ICPP:s senaste rapport. Däremot har antalet rapporterade katastrofer ökat kraftigt – samtidigt som antalet dödsfall i väderrelaterade katastrofer minskat ungefär lika dramatiskt. Totalt sett har planeten dessutom blivit 11 procent grönare, inte torrare, detta enligt forskare i Australien. Mycket talar för att den ökande halten av koldioxid i atmosfären, som gynnar växtligheten, bidragit till detta.
Öknar breder ut sig på vissa håll och minskar på andra håll.
Enligt artikeln kan antalet klimatflyktingar i världen öka till 250 miljoner år 2050, detta enligt UNHCR. Det finns dock även forskning som visar att klimatflyktingarna inte ökar i världen.
”Ordet klimatflykting ger sken av en dramatik som inte riktigt finns”, säger befolkningsexperten Christian Skarman, SCB, enligt DN. En ofta refererad prognos bygger på bedömningar som gjordes i början av 1990-talet av den brittiska professorn i miljövetenskap Norman Myers, som talade om uppemot 200 miljoner klimatflyktingar. Men FN:s miljöorgan Unep som använde dessa siffror har numera tagit avstånd från prognosen. Inte heller migrationsexperten Stephen Castles vid universitetet i Sydney som har sammanställt senare forskning för Unesco, anser att det finns några tydliga bevis för att ökat extremväder skulle ha lett till ökade internationella flyktingströmmar. De förflyttningar som sker är oftast korta och tillfälliga. Geografer och befolkningsexperter anser att folks flyttmönster är mer oförutsägbara än att de går att räkna fram endast utifrån klimatprognoser. Ekonomiska, sociala och politiska faktorer spelar alltid in. Flyktingarna ökar paradoxalt nog därför att folk har fått det bättre. Världens allra fattigaste människor har minst möjlighet att utvandra. Huvudanledningen till urbaniseringen i Afrika är befolkningsökningen på landsbygden, inte klimatförändringar.
Tuvalu
Som exempel på att klimatflyktingskap kan vara på väg att erkännas som giltigt skäl för
flyktingstatus tas en familj från ögruppen Tuvalu där en immigrationsdomstol i Nya Zeeland vägt in klimatförändringarna som ett bidragande skäl för att låta familjen stanna. Tuvalu och Maldiverna brukar nämnas som öar som särskilt starkt hotas av den pågående havsnivåhöjningen. Men kan man verkligen tala om klimatflyktingar när det gäller förändringar som befaras hända i framtiden, men som ännu inte inträffat? Och vilka slutsatser kan dras av ett enda fall där klimathot spelat in som bidragande skäl, där huvudskälet var att familjen redan bott många år i Nya Zeeland.
Farhågorna för att stigande havsnivåer ska dränka många korallöar i Stilla havet tycks vara dessutom vara överdrivna enligt DN. Forskarna Paul Kench vid University of Auckland i Nya Zeeland och Arthur Webb vid South Pacific Geoscience Commission i Fiji har använt äldre flygfoton och satellitbilder och granskat vilka förändringar 27 öar genomgått de senaste 60 åren. Under den perioden har havsnivån höjts 120 millimeter. Men flertalet av öarna hade inte minskat utan ökat i storlek under perioden, trots havsnivåhöjningen. Andra rapporter ger liknande resultat. Förklaringen är att korallöar är uppbyggda av levande material som är i ständig tillväxt. Forskarna drar slutsatsen att många av de tropiska öarna är naturligt stryktåliga och kommer att stå emot kommande havsnivåhöjningar väl. Öarna kommer fortfarande att vara intakta om 100 år och orsakar inte några klimatflyktingar.
Plan ges ut av Föreningen för samhällsplanering, men det senaste numret finns ännu inte tillgängligt på hemsidan. En av artiklarna har rubriken ”Klimatflyktingar, det globala samhällets nya utmaning”. Artikeln är författad av Anna Ljungström, skribent på Supermiljöbloggen. Där presenteras hon så här: ”har verkat lokalt för minskad köttkonsumtion och driver opinion för ett ökat miljötänk”. Hon anges vara expert på klimat- och energipolitik och matens miljöpåverkan.
Artikeln är dock knappast saklig utan mer av ett alarmistiskt opinionsinlägg. Den förmedlar enbart uppfattningar som innebär att vi har hotande klimatkatastrofer att vänta oss med stora flyktingströmmar som följd trots att det även finns gott om belägg om motsatsen.
Naturligtvis förekommer det att människor flyr katastrofer som orkaner, torka och översvämningar. Däremot saknas det belägg för att den typen av katastrofer ökar, vilket också bekräftas i ICPP:s senaste rapport. Däremot har antalet rapporterade katastrofer ökat kraftigt – samtidigt som antalet dödsfall i väderrelaterade katastrofer minskat ungefär lika dramatiskt. Totalt sett har planeten dessutom blivit 11 procent grönare, inte torrare, detta enligt forskare i Australien. Mycket talar för att den ökande halten av koldioxid i atmosfären, som gynnar växtligheten, bidragit till detta.
Enligt artikeln kan antalet klimatflyktingar i världen öka till 250 miljoner år 2050, detta enligt UNHCR. Det finns dock även forskning som visar att klimatflyktingarna inte ökar i världen.
”Ordet klimatflykting ger sken av en dramatik som inte riktigt finns”, säger befolkningsexperten Christian Skarman, SCB, enligt DN. En ofta refererad prognos bygger på bedömningar som gjordes i början av 1990-talet av den brittiska professorn i miljövetenskap Norman Myers, som talade om uppemot 200 miljoner klimatflyktingar. Men FN:s miljöorgan Unep som använde dessa siffror har numera tagit avstånd från prognosen. Inte heller migrationsexperten Stephen Castles vid universitetet i Sydney som har sammanställt senare forskning för Unesco, anser att det finns några tydliga bevis för att ökat extremväder skulle ha lett till ökade internationella flyktingströmmar. De förflyttningar som sker är oftast korta och tillfälliga. Geografer och befolkningsexperter anser att folks flyttmönster är mer oförutsägbara än att de går att räkna fram endast utifrån klimatprognoser. Ekonomiska, sociala och politiska faktorer spelar alltid in. Flyktingarna ökar paradoxalt nog därför att folk har fått det bättre. Världens allra fattigaste människor har minst möjlighet att utvandra. Huvudanledningen till urbaniseringen i Afrika är befolkningsökningen på landsbygden, inte klimatförändringar.
Som exempel på att klimatflyktingskap kan vara på väg att erkännas som giltigt skäl för
flyktingstatus tas en familj från ögruppen Tuvalu där en immigrationsdomstol i Nya Zeeland vägt in klimatförändringarna som ett bidragande skäl för att låta familjen stanna. Tuvalu och Maldiverna brukar nämnas som öar som särskilt starkt hotas av den pågående havsnivåhöjningen. Men kan man verkligen tala om klimatflyktingar när det gäller förändringar som befaras hända i framtiden, men som ännu inte inträffat? Och vilka slutsatser kan dras av ett enda fall där klimathot spelat in som bidragande skäl, där huvudskälet var att familjen redan bott många år i Nya Zeeland.
Farhågorna för att stigande havsnivåer ska dränka många korallöar i Stilla havet tycks vara dessutom vara överdrivna enligt DN. Forskarna Paul Kench vid University of Auckland i Nya Zeeland och Arthur Webb vid South Pacific Geoscience Commission i Fiji har använt äldre flygfoton och satellitbilder och granskat vilka förändringar 27 öar genomgått de senaste 60 åren. Under den perioden har havsnivån höjts 120 millimeter. Men flertalet av öarna hade inte minskat utan ökat i storlek under perioden, trots havsnivåhöjningen. Andra rapporter ger liknande resultat. Förklaringen är att korallöar är uppbyggda av levande material som är i ständig tillväxt. Forskarna drar slutsatsen att många av de tropiska öarna är naturligt stryktåliga och kommer att stå emot kommande havsnivåhöjningar väl. Öarna kommer fortfarande att vara intakta om 100 år och orsakar inte några klimatflyktingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar